Bifrost, en Svensk trolldomsskola (Roll)

"Tack" sa Alex när han kommit tillbaka med hennes del och började med drycken. Hon gjorde allt rent automatiskt, hon visste när allt skulle i och hur det skulle vara. Boknörd som hon var hade hon lärt sig det, även om själva intresset inte fanns där.

Damon tände lojt på en eld under sin kittel och ögnade igenom reseptet. Allt som hänt gjorde det dock svårt att koncentrera sig, och han hade knappt intresset att mäta upp ingredienserna.
Sorglöst skvätte Damon in nypor av varierande ingredienser och lät sig inte störas av den lila färgen, då drycken borde varit svart i det skedet.

Alex tar tag i hanns händer. "Du gör fel" väser hon, att förstöra en dryck så. Hon för undan hanns händer och rättade till hanns misstag och färgen blev åter svart som den skulle vara. "Du borde följa receptet." sa hon alvarligt, det var ju trotts allt inte svårt. Alex hade lärt sig att stänga ute allt som har hänt för att vara på topp under lektionerna och dölja alla sina kännslor för omgivningen. Ingen skulle få veta hur hon egentligen mådde eller kände det var viktigt.

Damon skrattade och log roat då Alex slog undan hans händer. Med ett leende lät han henne rätta till drycken.
"Tack", sade han och läste nästa rad ur boken. Två skedar pudrad böjsvans. Damon knogade böjsvansen till små korn och kastade in några nypor i brygden. Ljusen blev för mörk, men han brydde sig inte egentligen. Med en teatralisk suck såg han på Alex perfekta bryggd.
"Du är helt enkelt bättre än jag."

"Har man inget annat att göra kan man plugga, det får en på andra tankar med." sa hon vanlig samtalston och log för att lätta upp hela stämningen.
Hon hälde upp brygden på flaskan och ställde den på skrivbordet när Thomas var längst bak i klassrummet så hon slapp stöta ihop med honom. Sen började hon rengöra allt och städa undan sina saker.
Hon ser på Damon och får en ingivelse. "Vi har håltimme nu efter lunch, ska vi flyga?" säger hon glatt men slår sedan ner blicken, han kanske inte ville umgås med henne. De hade ju trotts allt håltimme och det fanns roligare personer att vara med.

Damon såg på den täta brygden och beskrivningen på konsistensen. Han gick över till förrådet och plockade bland lådorna. Det gick ju inte för sig att ge ett dåligt intryck genast på första timmen.
Damon återvände och kastade små nypor av diverse växter i kitteln. Då han blandat två varv blev drycken klarblå och lätt; exakt så som den skulle. Nöjd hällde Damon upp vätskan i en liten flaska och lämnade dn på Thomas kateder.
Med en sväng av sin trollstav tömde han kitteln och vände sig mot Alex.
"Gärna", svarade han med ett leende och vinkade förbigående åt de andra. Blondinen såg stridslystet efter Alex.

"Du kan ju." sa hon leende och såg på Damons byggd som såg ut precis som den skulle.
"Tack" säger hon med ett stort leende och flinar roat åt Suzie, som ser stridslystert på henne. Men hon hejdar sig för ett ögonblick vid Alex flin, så brukade hon inte reagera, hon brukade gå med tyst nedslagen blick.
De fortsätter ner mot stora salen för lunch. Idag serverades det falukorv och makaroner och Alex tog för sig mer hungrigare än vanligt och sprutar på ketchup.

"Lärarna tycker att jag borde försöka mer", svarade han med betoning på ordet försöka. Damon följde efter Alex och berättade om Snigelhorn och Snigelklubben medan de gick till stora salen.
Damon lassade åter mat på sin tallrik, han tyckte om att äta. Och då de itne påverkade hans kropp kunde han oförhindrat tränga i sig så mycket han kände för.

Hon flinade och nickade. "Så han sammlar ihop massa bra elever, och så ångrar han sig på dig." säger hon och gapskrattar åt den tjocka snigelhorn och hanns samlande av talanger. Folk kastar blickar på henne, såhär hade de inte sett henne. Ja, förutom på Quidditchplanen då. Då var hon en helt annan. När de ätit klart såg hon på honom. "Har du en egen kvast eller ska du låna? Träningsdräkter finns i omklädningsrummet att låna." informerar hon honom leende.

"Jag har min med", svarade Damon leende. Hans far hade använt en stor del av sin lön på att köpa den åt honom. Damon var inte stolt över det, men utan den hade han vägrat flytta till Sverige. Han hade dock aldrig trott att fadern faktiskt skulle köpa den.
De gick tillsammans till uppehållsrummet och Damon hämtade sin kvast.
"Ska vi gå?" Frågade han med ett brett leende och såg framimot att få flyga.