Den mörka konsten att spela quidditch [SV]
Forum > Fanfiction > Den mörka konsten att spela quidditch [SV]
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Ms.Markus
Elev 
|
Tack, era kommentarer betyder GULD! ♥ ^^)
 
15 apr, 2012 20:28 |
Borttagen
|
Dina kapitel betyder GULD! xD
15 apr, 2012 20:29 |
|
madeleinegranger
Elev 
|
Det var verkligen ett jättebra kapitel amanda!! Det är ju nu det börjar på riktigt, när skolorna kommer! Iiii, jag hoppas ni andra är lika spända som vi författare!
 
15 apr, 2012 20:29 |
|
Borttagen
|
Det ät vi!!
(Iaf jag...) 15 apr, 2012 21:39 |
|
Lily Evans
Elev 
|
Jag skulle kunna skriva hur långt som helst om hur bra kapitlet var, hur bra historien är över huvud taget, hur bra ni skriver och hur bra ni skriver tillsammans C:
Men en sak, ni skriver i tempus, alltså, madeleinegranger skriver i nu-tid och Ms.Markus skriver i då-tid vilket gör mig lite förvirrad ibland, men faktiskt inget som jag ber er ändra på =) Det var väl allt, ni är i alla fall underbart super awesome hihi C; Edit: Haha gud, jag är i alla fall jätte spänd =D "A true friend is someone who says nice things behind your back." 15 apr, 2012 23:08 |
|
Ms.Markus
Elev
|
Skrivet av Lily Evans: Jag skulle kunna skriva hur långt som helst om hur bra kapitlet var, hur bra historien är över huvud taget, hur bra ni skriver och hur bra ni skriver tillsammans C: Men en sak, ni skriver i tempus, alltså, madeleinegranger skriver i nu-tid och Ms.Markus skriver i då-tid vilket gör mig lite förvirrad ibland, men faktiskt inget som jag ber er ändra på =) Det var väl allt, ni är i alla fall underbart super awesome hihi C; Edit: Haha gud, jag är i alla fall jätte spänd =D Jag kan förstå att det kan bli lite förvirrande med olika tempus, vi pratade om det innan vi började skriva, men kom överens om att vi kunde behålla vårt eget sätt att skriva ändå. (Det tror jag i alla fall att vi sa) Börjar få slut på sätt att tacka känner jag, men TACK för era underbara kommentarer :3 hihi, Ska sätta mig ner och skriva fler kapitel så fort jag kan! 
16 apr, 2012 08:36 |
|
Hermia
Elev 
|
^Okey
Once a MADling, always a MADling 16 apr, 2012 18:40 |
|
madeleinegranger
Elev
|
10. Xenia.
Kära dagbok! För några dagar sedan kom det två nya skolor hit till Hogwarts, och alldeles snart kommer fler skolor hit! Men jag kan inte fokusera på alla nya personer när jag bara tänker på Scorpius. Jag minns en gång under andra året, när jag var jättekär i en kille som gick tredje året, han hette Oliver eller något, han hade jättestora fötte… Äsch vad spelar det för roll men hursomhelst så var det är ingenting i jämförelse med det här. Det här är olidligt, jag måste få prata med honom… ”Hej Xenia.” Säger någon och Xenia kollar skrämt upp. Ett par välbekanta grå ögon ser ner på henne. Hon slår igen dagboken med en smäll och lägger ner den i väskan. ”Hej Scorpius!” Säger hon glatt, och lite nervöst. Han kollar snabbt åt höger och vänster och sätter sig sedan ner bredvid Xenia. ”Så hur har du… haft det sedan… ja… senast?” Frågar Scorpius och ler svagt. ”Hm… ja inget vidare. Jag råkade säga att jag tyckte du borde blivit sökare istället för Albus, och sedan försvarade jag dig när dem sa att du var usel. Så mina ja, mina vänner avskyr mig.” Säger Xenia oberört och rycker på axlarna. Hon ser hur Scorpius ler och kollar generat ner på henne. ”Oj det var verkligen… väldigt snällt, du hade inte behövt… jag menar…” Stammar han, avbryter sig och vänder bort ansiktet med ett skratt. Xenia betraktar honom i profil och lägger märke till en smilgrop på hans högra kind, hon kan inte slita blicken från den. Scorpius ser på henne igen och hajar till lite när han ser att hon redan stirrar på honom, han drar efter andan. ”Ja vad säger du, ska vi… ehm… ta sällskap ut? De andra skolorna kommer snart.” Frågar Scorpius osäkert och pekar mot strömmen av elever som går mot utgången. ”Ja, jo, absolut!” Säger Xenia och hänger sin väska över axeln och reser sig upp, Scorpius gör detsamma. Dem hamnar mitt i strömmen av förväntansfulla elever, folk knuffas och Xenia pressas var och varannan sekund in i Scorpius. När det nästan tar helt stopp och någon pressar sig emellan Xenia och Scorpius suckar Scorpius irriterat och tar Xenias hand och drar med henne ut genom den blockerande klunga elever. Ute på gården är det inte lika trångt, men Scorpius håller fortfarande Xenia hårt i handen och blickar över gården. ”Vi ställer oss här, kom!” Säger han och drar med henne längre fram till en plats med perfekt utsikt över sjön. När dem stannar släpper han hennes hand. Det börjas höra ett lågt brummande ljud som bara blir högre och högre, Xenia hör hur eleverna runtomkring pratar förväntansfullt och ser hur alla vänder ansiktena mot himlen, Scorpius också. Xenia ser sig förvirrat omkring, varför kollar alla upp i himlen, ljudet kom ju nerifrån marken. Xenia pickar Scorpius på axeln och han kikar ner på henne. ”Jo jag tror att dem inte kommer i flygfarkoster som de förra skolorna, för jag tycker jag hör… titta!” Säger Xenia och pekar mot gräsmattan lite längre bort, där marken plötsligt börjat växa till en stor kulle, gräset spricker och jord börjar tränga upp. Det växer sakta upp ett ubåts-liknande hus ur marken, men alla utom Scorpius och Xenia stirrar upp i himlen. När brummandet avtar och ett stort runt grått hus utan fönster står på marken framför dem börjar folk vända ner sina blickar. När alla nyfiket betraktar huset öppnas en dörr och en väldigt kortvuxen häxa kliver ut, efter henne följer flera häxor i mörkblå klänningar och blodröda jackor. Deras hår är uppsatta i strama hästsvansar. Efter dem kommer några trollkarlar och häxor med pälsmössor och tjocka vita jackor. ”Följ med här!” Informerar rektor McGonogall och de nyanlända följer lydigt efter henne in genom de stora portarna och Xenia ser dem sedan försvinna in i Stora Salen. Xenia och Scorpius pressas återigen mot varandra när hundratals elever samtidigt försöker ta sig in genom porten, Xenia hör hur Scorpius skrattar till bredvid henne när dem gång efter gång dunsar in i varandra. Sedan tar han hennes hand igen och drar Xenia genom trängseln tills dem står i Stora Salen som inte alls är sig lik längre. En spiraltrappa leder upp till ännu en våning där fyra extra bord är placerade, för dem nya skolorna där eleverna redan sitter på plats. ”Vi ses väl då.” Säger Scorpius och går iväg mot Slytherins bord. Xenia nickar och slår sig ner vid Ravenclaws bord, mittemot Wilma och Eira. Ingen av dem ser ens på Xenia när hon slår sig ner, utan höjer bara rösterna en aning när dem pratar med varandra. ”Hej.” Säger Xenia uttryckslöst. Dem tystnar och kollar på Xenia, Eira ler lite men Wilma ser arg ut. ”Hej.” Svarar Wilma lika uttryckslöst och himlar med ögonen och vänder sig tillbaka till Eira. ”Hon borde sitta vid Slytherinbordet istället.” Hör Xenia hur Wilma viskar till Eira, som skrattar lågt. ”Ursäkta men exakt vad är det jag har gjort er? Och vad har Scorpius, eller ens någon Slytherin- elev gjort er?” Frågar Xenia med hög röst, vilket får flera runtomkring dem att vända nyfikna blickar mot dem. ”Alla som sorteras in i Sytherin är elaka på något sätt. Alla ondskefulla trollkarlar har tillhört Slytherin, vem vet om Scorpius är den nästa?” Frågar Wilma. Xenia flyser. ”Tror du det? Kolla på honom.” Frågar Xenia och gör en gest mot Slytherinbordet där Scorpius skrattar och pratar livligt med Theresa, det hugger till av avundsjuka i Xenia. ”Ska jag kolla på honom? Det gör du så bra på egen hand.” Säger Wilma och skrattar. ”Sedan ser han ut att ha väldigt trevligt i Theresas sällskap.” Xenia vänder ledsamt bort blicken, det var sant, det såg ut som Scorpius hade det väldigt roligt i Theresas sällskap. McGonogall kommer ner för trappan och ställer sig framför alla borden. ”Tystad! Okej, förts och främst: Välkomna till Hogwarts, elever från Winnipegs, Salem, Windsoray och Dreamstore. Jag hoppas ni ska trivas! Som ni alla vet kommer det läggas till lite nya ämnen på schemat, dem presenterar jag på måndag vid frukosten, men dem är inte obligatoriska utan ni går på så många ni känner att ni hinner med. Och i morgon förmiddag ska vi alla samlas vid vår Quidditch-plan och presentera lagen för varandra, men nu förstår jag om alla är hungriga så varsågoda!” Säger McGonogall och borden fylls med massa maträtter. Xenia petar i maten, hon har en klump i halsen och den växer varje gång hon ser Scorpius och Theresa skratta hysteriskt vid bordet bredvid. Även om Xenia inte tittar hör hon deras röster och skratt. När hon ätit upp det lilla hon lagt på sin tallrik reser hon sig upp och lämnar Stora Salen, hon vill komma så långt bort från Theresa som det bara går. Hon springer upp för trapporna i en väldig fart, och sedan rusar hon in i det tomma biblioteket och tar upp sin dagbok och fortsätter där hon slutat tidigare. Glöm det jag skrev om att jag ville prata med Scorpius. Han må vara den kanske snyggaste killen på hela Hogwarts men att han först håller mig i handen och sedan springer iväg och skrattar tillsammans med Theresa är så FALSKT! Jag har funderat och jag tänkte be Troy om förlåtelse. Om Scorpius ser mig med Troy kommer han kanske ångra sig. Hoppas jag. Eller är det elakt mot Troy? Jag vill ju inte att någon ska bli sårad. Jag behöver ju inte berätta för Troy, och vem vet, han kanske är riktigt söt om man väl lär känna honom (eller?). Jag kanske glömmer Scorpius helt. Okej inte så troligt… Men just nu skulle jag faktiskt inte vilja se Scorpius, inte ens utan Theresa! (VÄNTA, vad försöker jag intala mig!?Jag. är. kär. i. Scorpius. och. kommer. alltid. att .vara.) Men nu vet jag att han inte känner detsamma. /Xenia Alice Lovegood. Xenias fjäderpenna irrar snabbt över sidorna när hon skriver. Hon river några hål i pappret när hon trycker till extra hårt ibland och stora svart bläckfläckar gör texten nästan oläslig. Hon läser igenom vad hon skrivit så gott det går och smäller igen boken och lägger ner den i väskan. ”Vad ska jag göra?” Frågar hon sig själv och går ut från biblioteket. ”Om jag förlåter Troy och vi skrattar och har det kul, och Scorpius ser det, hur skulle Scorpius då reagera?” Fortsätter hon för sig själv. ”Han skulle inte tycka något vidare bra om Troy iallafall.” Säger en röst bakom Xenia och där står Scorpius med ett litet leende. Xenia känner hur hon rodnar och bestämmer sig för att aldrig prata för sig själv igen. Aldrig! ”Varför då?” Frågar Xenia och hennes röst låter en aning argare än vad hon tänkte sig. Scorpius rycker på axlarna. ”Jag vet inte… kanske för att jag skulle vilja vara den som skrattar och har det kul med dig?” Säger han och imiterar Xenia lite och ler, men när Xenia inte rör på munnen utan bara ser oförstående på honom börjar han se osäker ut. ”Du har ju Theresa, och ni verkar ju i alla fall ha det väldigt roligt.” Säger Xenia ilsket och vänder sig om för att gå men vänder sig om och går fram och ställer sig nära honom, när det bara är en halv meter mellan deras ansikten säger Xenia, ”Du kanske tror att du känner henne Scorpius, men du ska veta att hon inte är den Theresa Grey som du tror att hon är.” Med dem orden går Xenia iväg. Hon suckar lättat, en urladdning var precis vad hon behövde. Hon ler för sig själv, nu fick han någonting att fundera över.
18 apr, 2012 18:24 |
|
Elin Lovegood
Elev 
|
Jätte bra, jag blir alltid då glad när nya kapitel kommer
 
18 apr, 2012 19:14 |
|
Borttagen
|
Jätte bra !
18 apr, 2012 19:15 |
Forum > Fanfiction > Den mörka konsten att spela quidditch [SV]
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen