Next Generation:Tidvändarolycka

meer

YAY ♥

I♥ er!
Ni gör mig så glad med era söta kommentarer. Har haft mycket i skolan och ska ännu mer så nästa del kan ta ett tag, men här är en liten del:

Dagarna gick, snart insåg kusinerna att de var tvungna att åka tillbaka till sin tid.
Hade det gått lika lång tid hemma? I så fall kunde de tänka sig hur arga deras föräldrar skulle vara.
"Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag saknar Al och Lils", mumlade George tyst, när de satt i uppehållsrummet bara de fyra.
"Jag vet hur du känner dig, just nu längtar jag efter att Victoire ska störta in här med Monique i hälarna, för att skälla ut mig", sa Louis med ett sorgset leende.
"Och Rose, Hugo, Molly och Lucy..." började Roxanne.
"...Våra kusiner som alltid ska ha en åsikt om allting." Avslutade Fred. De började genast jobba när Lily kom in med Marlene och Alice.
"Tja, är ni klara med uppsatsen än?" undrade Alice vänligt. Som svar såg George lite uppgiven ut, som om han hade jättesvårt för trollformellära. Louis skakade på bedrövat på huvudet. Roxanne himlade på ögonen, de hade ju gjort en nästan likadan uppsats innan de av en olycka hamnat här. Hon tittade upp mot Alice och slogs plötsligt av hur bekant hon såg ut. Hon påminde om någon, men Roxanne kunde inte sätta fingret på vem. Hon fick plötsligt en idé.

"Ja, snart är jag äntligen klar! Så Alice, jag lade märke till ett brev som du fått... du verkade lite... eh"
"Galen? Överdrivet glad?" föreslog Marlene. Roxanne nickade med låtsas förlägenhet.
"Åh, det var från min pojkvän", förklarade Alice, samtidigt som hon lyste upp. "Frank, heter han, Frank Longbottom. Han gick ut förra året."
George och Louis stelnade till, och Fred och Roxanne vitnade. Alice var Nevilles mamma. Alice, som satt mitt emot dem, skulle möta ett öde värre än döden.
Fred kände sig illamående. Han hade alltid hatat Dödsätarna, men känslan hade aldrig varit så stark som nu. Att få möta Nevilles mamma, som hon var innan attacken. Att få konversera med henne när Neville aldrig fått den möjligheten. Hur kunde världen vara så orättvis? Hur kunde man leva med sig själv efter att ha förstört en familj på det sättet?

Alice såg hur deras ansiktsuttryck förändrades när hon sa Frank Longbottom.
"Känner ni Frank, eller? Ni verkar veta vilka Longbottoms är?" En sekunds panik fyllde Roxanne, innan hon svarade
"Vi känner en Neville Longbottom, fast jag vet inte om de är släkt." Marlene såg fundersam ut.
"Mm, Longbottom är inte ett vanligt namn. Alice, har inte Frank en släkting som heter Neville?"
"Jo, han berättade att hans farbror hette Neville, fast han blev dödad av du-vet-vem, förra året tror jag." Fred och Roxanne försökte låta bli att snegla på varandra. Så det var därför Neville döpt sina barn efter sina föräldrar; han var själv döpt efter någon som kämpat mot Voldemort. Lily stod och granskade Fred och Roxanne.
"Jag vet inte, men Longbottom kan inte vara så vanligt, inte ens bland mugglare. Är ni säker på att han heter Longbottom?"
"Jag vet att han heter Neville, men efternamnet är jag inte säker på..." ljög George tvivlande.
"Fast George, nu när jag tänker på det, så tror jag att han heter Longcore, eller?" Louis vände sig mot tvillingarna.
"Vet inte, Longcore... Longcore?" Roxanne utböt en blick med Fred.
"Jo, Roxie, jag tror att det är Longcore." Avslutade Fred. Alice log
"Ja, det är lätt att blanda ihop namn som är så lika. Jag har jättedåligt minne, fast det har blivit bättre. Första året hade jag svårt för att komma ihåg allas namn." Marlene gäspade trött.
"Jag går och lägger mig, är jätte trött."
"Jag hänger med!" sa Alice.
"Vi kommer snart", sa Lily. När de gått, såg sig Lily omkring i rummet, som var tomt, om man räknade bort de fem. Lily tog ett djupt andetag.

"Så, säg ärligt nu! Var kommer ni ifrån?"

Så vad tycker? Vad menar Lily

Åhh azum!
Misstänker Lily något? Vet hon något om att kusinerna kommer från framtiden? *Drar efter andan*

JÄTTEMEGABRA MER

Super bra!
Misstänker Lily något?
Vet hon något som vi inte vet?
*Drar efter andan*

Jättebra!!

Jättebra! Jag befaller dig att skriva mer nu! (Inte för att stressa dig..)

Jätte mega super fantastiskt azum bra!! ♥♥

Gud vad bra du är på att skriva älskar den !