Den onämnda magiska trekampen (SV)

Freddelito: Tack så mycket! :3♥

Sourire: Take a deep breath Stephanie! x)

Jag är rätt duktig på att göra dig förbannad har jag märkt hehe xD

Hej, allesammans och glad alla klagomåls dag! har ni tänk på en sak? det är på alla hjärtans dag ALLA klagar...
singlar därför att de är singlar och upptagna för att singlarna klagar på sin ensamhet.
Och sen är de vi (Jag) som klagar på det mesta så funderar på vad jag jag borde klaga på nu...
för få kommenterar! skoja bara, men nu ska jag inte tråka ut er med mina ''filosofiska'' tankar och förhoppningsvis gillar ni kapitel 78! :3

den har inspiration från två låtar: Battlefield- Lea Michele (där av namnet på kapitlet) och Caroline af Ugglas '' Hon har inte'' .

Hoppas ni gillar det och glöm inte slänga in er åsikt!

OBS! Kommer förmodligen inte kunna uppdatera på ett tag eftersom skolan börjar och för en person som går i nian börjar även nationella proven -_- usch...

Aja, tills dess! ha det bra och glöm inte att oavsett hur ensamma ni känner er kan ni skicka er klago-uggla till mig! ;3♥

Kapitel 78 Det som verkade som en bra idé har förvandlats till ett slagsfält (Gabryellas perspektiv)

Det fanns inga ord som kunde beskriva min dag som börjat bra och slutat i ett rent helvete. Först efter att ha fått nyheten om att min syster kanske kommer dö inom kort och sedan se min kärlek kyssa en annan. Det spelade ingen roll vad James sa, inga ord kunde fixa det som hänt. Det som verkade som en bra idé har förvandlats till ett slagfält och jag kunde inte ta mig ur det utan att vara sårad.

Jag visste inte egentligen varför, men jag ville inte träffa mina vänner nu. Jag ville inte träffa någon annan än en viss person, som förmodligen inte skulle bry sig, men som brukade göra allt bra och som lett mig mot rätt riktning.

Jag knackade svagt på dörren innan Pasha öppnade den. Han såg på mig i ett par sekunder innan han tyst lät mig stiga in i hans rum. Han var som tur ensam.

- Varför hatar du mig? frågar jag tyst.
- Jag hatar dig inte, svarar han trött innan han sätter sig vid sitt bord och puttar ut ena stolen med benet och nickar mot mig.
- Jag skulle inte klandra dig ifall du gjorde, säger jag och sätter mig ner och min bror ser frågande på mig.
- Jag kan inte behålla något i livet. Aurora kommer förmodligen dö, mina vänner kommer inte tala med mig mer och Sirius, säger jag innan jag bryter ihop i gråt.
- Om Aurora dör, så är det inte ditt fel. Du hade inte kunnat göra något åt att hon drack giftet, säger Pasha och ser menande på mig.
- Om jag hade haft mer koll på henne så hade hon aldrig rört det, gråter jag och trycker handflatorna mot mitt ansikte.
- Det är inte din uppgift, säger Pasha allvarligt och tar min hand.
- Vi kommer lösa det. Vi kommer hitta något botemedel så hon blir bra, säger han och stryker handen med sin tumme.
- Du kan inte lova det, säger jag och torkar bort tårarna.
- Men jag kan lova att jag kommer göra allt i min makt för att hitta något, svarar han och jag börjar gråta igen.
- Det är något mer än bara Aurora som bekymrar dig, säger han och jag ser upp på hans ansikte.
- Sirius, viskar jag och känner hur en ny gråtattack är på väg.
- Vad har han gjort? frågar Pasha argt.
- Han kysste en annan, en hemsk person, säger jag och blundar.
- Vem? frågar han.
- Kelsey någonting, snyftar jag fram.
- Är hon lik dig? frågar han.
- Nej, inte längre, svarar jag och ser ner på bordet.
- Lyssna Gabryella, han förtjänar inte dig, säger Pasha och jag skakar på huudet samtidigt som jag känner hur tårarna blir fler och fler.
- Jag förstår inte Pasha! allt var bra innan jag gick hit och när jag kommer tillbaka har han en annan i hans famn! Vad har hon som jag inte har? utbrister jag och känner hur tårarna rinner.

- Hon har inte inte tröttat ut honom, hon har inte hunnit bråka som du har gjort, hunnit säga saker som man inte ska, hon har inte skyllt på annat, varit gnällig eller svag. Det är nytt och allt är bra och hon har förmodligen inga problem som vi, svarar Pasha som är djupt inne i sina tankar och jag kan inte göra något anat än tänka på sanningen bakom hans ord.

- Han har varit stolt över att vara med mig, vi har skrattat ihop, älskat och haft bra stunder. Men jag har förstört allt genom att visat mitt sanna jag, säger jag och börjar gråta kraftigt i mina händer och känner hur Pasha reser sig upp och kramar om mig.

- Låt honom inte förstöra eller försvaga dig, viskar han och jag ser upp mot honom.
- Vad ska jag göra? frågar jag och känner mig så liten och svag.
- Du ska visa alla att du är mer än bara bra på qudditch, du ska klara av ditt GET- prov, du ska vara stöd för Aurora och du ska bevisa alla hur fel de har i sina tankar om dig, svarar han och jag nickar.

- Jag kommer inte klara provet, det är i morgon, säger jag och inser att jag lagt för mycket förhoppningar om att mitt och Sirius förhållande skulle hålla och inte alls tänkt på min framtid.
- Jag hjälper dig, säger Pasha och leder mig till sin säng.

Han tar upp sin stav från sin inre ficka i skoluniformen och mumlar några formler innan han trycker staven mot sitt huvud och sedan mitt.

- Mina minnen, allt du kommer behöva för proven, svarar han och torkar bort mina tårar och ser in i mina ögon.
- Du kan klara av det Gabryella, med eller utan mina minnen, så är du en mycket begåvad häxa och den enda stoltheten släkten Krum har. Vad jag än någonsin sagt har varit lögner, säger han och jag känner hur nya tårar är på väg och jag slänger mig runt hans hals. Han hade inte sagt något så vänligt till mig på år.

- Tack, viskar jag.
Jag hade somnat inne i Pashas rum eftersom jag vaknade upp i hans säng och ser mig förvånat runt i rummet innan alla minnen från gårdagen kommer upp i huvudet och jag blundar för att hindra tårarna. Jag var trött på att gråta. Nu behövde jag ta mig samman och finnas för Aurora och framför allt, bevisa att jag kunde klara av Durmstrangs GET- prov och visa för alla att jag hade tillräckligt med begåvning för att kunna läsa vidare de år som erbjuds för de mest begåvade.

- God morgon, säger Pasha som just kommit in i rummet och räcker fram en bägare med vatten.
- Morgon, svarar jag och tar emot vattnet.
- Hur mår du? frågar han.
- Som jag ser ut, svarar jag och ser mig själv i hans spegel.
- Misstänkte det, säger han och räcker fram en servett som jag torkar bort sminket med.
- Tack, säger jag och han ställer sig bakom mig.
- Sätt upp ditt hår och fixa dig, säger han och jag gör som han säger.
- Du ser äldre ut, säger han när jag satt upp den höga knuten på samma sätt som Ritané brukar ha.
- Sträck på dig, säger han och jag gör det och ser mig själv i spegeln.

Det såg ut som en helt annan person, vilket jag blivit sedan igår kväll. Jag var tillbaks till verkligheten efter att ha levt i en bubbla full av naiva fantasier. Jag var tvungen att klara av GET-proven med bra resultat för att göra min far stolt. Likaså min mor och syskon.

- Det kommer gå bra, säger Pasha och räcker mig sin hand. Jag nickar och tar ett djupt andetag innan vi lämnar rummet för att jag skulle göra GET- provet. Jag var tvungen att lägga alla mina besvär bakom mig och lägga allt fokus på provet. Min framtid stod på spel, med eller utan mina vänner och familj, så var jag tvungen att visa alla att jag var mer än en qudditchspelare, eller hade de rätt?

De har inte rätt Gaby, LÅT DEM INTE TRYCKA NED DIG.
ÅH KAN INTE BARA SIRIUS TA FRAM DE DÄR JÄVLA RINGARNA OCH FRIA?!
TRUST ME DET KMR HJÄLPA (för jag har sååå mycket erfarenhet av det såklart, men jag är en siare typ)
Och glad alla klagors dag, förstår hur du tänker. Men när jg läser din ff kan jag ju absolut inte klaga, jag älskar allt ♥
Längtar efter mer, love u kramis //fredrika

Åhh Sibryella är min favvoship ju! Men aja du har det säkert planerat. Och usch Nationella, går också i nian så ska också stå ut med de den här terminen.

Freddelito: Sant, ifall Sirius kunde lyssna på dig skulle det lösa sig, men naah det gör han inte på ett tag ;3

CeCe: Usch, allt tjat om nationella och GAAH! orkar inte, alla mina kompisar stimmar upp sig så att jag blir nervös xD
Aja, lycka till med dem :3

Hej allesammans!
nu kommer kapitel 79 vilket är ganska kort, men med en hel det ''action'' i sig...

hoppas ni gillar det och glöm inte slänga in en kommentar med era åsikter eller tankar! :3


Kapitel 79 Låt kriget börja (Remus perspektiv)

Tillslut hade vi gett upp hoppet om att hitta Gabryella och om jag kände henne rätt så ville hon vara ifred just nu. Hon var för stolt för att visa sig svag för oss, men med tanke på alla förväntningar hon hade på sig kunde jag inte klandra henne.

Men efter den kvällen utan att ha någon kontakt med Gabryella blev långvarig. Hon höll sig till Durmstrang skeppet och in dit kom ingen utan tillåtelse eller utan att vara elev på Durmstrang.

- Jag måste prata med henne, säger Sirius och reser sig upp ur en av fåtöljerna i uppehållsrummet.
- Skulle hon velat prata med någon av oss hade hon gjort det vid det här laget, fräser Lily till Sirius vars humör från ängslig snabbt utbyts mot ilska.
- Så det är mitt fel att Gabryella inte pratar med dig eller någon annan av er? säger han irriterat.
- Det var du som kysste en annan! fräser Lily och de börjar gräla om vems fel det var.

Jag, precis som James och Peter hade tröttnat på deras ständiga bråk satt tysta och såg på medan de bråkade tills Lily argt gick till sitt rum.

- När hon är redo kommer hon prata, säger James och ser tröstande mot Sirius som lutar sig frustrerat bak mot sin fåtölj.

Regnet smattrade kraftigt mot fönsterna och det kändes tydligt när man var utom hus hur en storm var på väg och att våren närmade sig. Det var bara några månader kvar tills skolåret var slut och vi skulle till hösten börja det sista året som också skulle vara det tuffaste året av alla sju.

Gabryella skulle också börja eventuellt sitt sista år på Durmstrang, men det berodde på hur hennes GET- prov gått.

Alla elever i års kurs fem från Durmstrang hade samlats för att göra sina GET-prov och jag hade sett Gabryella på avstånd när hon gått in stora salen tillsammans med resten.

Jag kände en saknad av att kunna prata med Gabryella. Hon hade blivit den vän som förstod precis vad jag gick igenom och vi kunde känna igen oss i varandra. Men nu var hon förmodligen hjärtkrossad och isolerade sig inne i ett kallt skepp.

- Måntand! Remus John Lupin! säger James högt och ruskar till mina axlar.
- Hänger du med? frågar han.
- Vart? frågar jag oförstående.
- Vi ska till biblioteket, svarar han.
- Vad ska ni göra i biblioteket? frågar jag misstänksamt.
- Alice och Melissa sa att de sett en grupp elever från Durmstrang där. Inklusive Gabryella, förklarar han och drar upp mig och vi skyndar oss till biblioteket.

Väl inne i biblioteket hörs det bekanta röster som Abigail, Gabryella, Pasha och en drös med elever från Durmstrang. Jag blir chockad av synen av Krum syskonen. De är ovanligt bleka och har mörka ringar under ögonen som om de inte sovit på flera nätter. Speciellt Gabryella, ser ut som om hon var sjuk.

- Vi går ingenstans förrens vi har hittat några förslag på botemedel! säger Pasha bestämt och tar upp en bok och läser.
- Pasha, vi har letat i hela biblioteket! Överlåt resten till professorerna, säger en Durmstrang flicka som var förmodligen ett par år yngre än mig själv.
- Fortsätt leta, säger Gabryella bestämt och börjar gå mot hyllan vi stod vid för att lämna tillbaks ett par böcker.

På vägen mot oss så snubblar hon och faller ner på marken tillsammans med böckerna. Jag sträcker ut handen för att hjälpa henne upp och Sirius och James börjar plocka upp böckerna.

- Remus, säger hon förvånat och jag ser på henne hur hon har magrat.

Hon ser på oss först med förvånad och tacksam blick framtill hos ser Sirius. Hennes blick av tacksamhet försvinner snabbt och utbyts till ren och skär ilska när hon såg honom i ögonen.

- Gabryella, lyssna, säger han men hon vänder sig om och börjar gå tillbaks.

- Gabryella, lyssna på honom, säger jag, men hinner inte göra något annat innan Pasha kommer framtill oss.

- Jag tänker be er så vänligt jag kan att ni lämnar min syster ifred tills hon vill prata, säger han och ser på Sirius med en mördande blick.
- Om jag bara fick förklara, säger Sirius som tystnar av Pashas blick.
- Du får förklara när hon vill lyssna, förstått? säger han och Abigail kommer fram och tar tag i hans arm.
- Gå till de andra så fixar jag det här, säger hon lugnt innan Pasha vänder sig om och går till de övriga Durmstrang eleverna.
- Ni borde nog gå, säger Abigail och ser bak mot de andra.
- Vad gör du här i så fall? frågar Sirius irriterat och Abigail ser förvånat på honom.
- Jag är nära vän med Krums och gör nytta här istället för att prata med en person som inte kunde bry sig mindre om vad du har och säga, svarar Abigail och vänder om innan hon går och ger Gabryella en halvkram.

- Vi går, säger jag och Sirius ser en stund på Gabryella innan han går med på det.

När vi går tillbaks till uppehållsrummet tar Sirius ut sin ilska mot oskylda Slytherin elever som flyger in i väggar eller får olika hemska utseenden.

- ge dig, muttrar jag och Sirius låtsas vid som han inte hörde mig.
- Perfekt, viskar han när Snape kommer mot oss.
- Snorgärsen! utbrister han och förhäxar Snape snabbare än han hinner blinka.
- Black, släpp ner mig! säger Snape ilsket när han hänger upp och ner.
- Varför skulle jag göra något sådant? frågar Sirius skeptiskt.
- För att jag är på väg till din före detta flickvän, svarar Snape och Sirius ögon tänds av en ny ilska.
- Släpp ner honom! ropar en arg röst bakom oss.
- Inte nu, Evans! säger Sirius irriterat.
- Expelliarmus! säger personen och Snape ramlar ner på marken och Sirius flyger in mot väggen.

Gabryella kommer snabbt mot oss och rycker upp Snape och borstar bort lite damm från hans klädnad innan hon vänder klacken och går iväg med Snape. Sirius försöker kasta en förhäxning mot de, men Gabryella avfärdar den snabbt.

- Försöker du förhäxa mig efter allt du gjort, Sirius Black?! vrålar Gabryella ilsket när hon avfärdat Sirius förhäxning.
- Nej, personen jämte dig. Jag antar att han är din nye kärlek i livet? svarar Sirius ilsket.
- Jag är inte som du som byter ut partner oftare än jag andas och behandlar folk som de vore smuts i luften! säger Gabryella argt och Sirius börjar ilsket gå mot henne.
- Vet du vad? det är okej! jag klarar mig bra utan dig! Jag är trött på dig och din familj! säger han argt och Gabryella höjer sin stav.
- Jag har iallafall en familj, säger Gabryella argt innan hon och Snape går iväg mot biblioteket.
- Vänta lite Gabryella! säger Sirius och Gabryella stannar och blänger ilsket på honom när han går mot henne och lägger en liten ask i hennes hand.
- Skicka tillbaks den till din, far. Jag har ingen nytta av den längre, säger Sirius han med en föraktad ton innan han snabbt lämnar platsen och Gabryella försiktigt öppnar asken innan hon kvickt stänger den och går iväg med Snape.

Gaaah vet att jag inte kommenterat på länge men det är för att du skriver så bra att jag inte vet vad jag ska skriva, det kkänns som om inga ord räcker till!

Måste gå och llägga mig nu men ska försöka skriva en länge komentar senare!

Åhhh herregud vad ska jag skriva, börjar få slut på ord som kan beskriva din ff, och den blir dessutom bara bättre och bättre.
Gaah.
Och jag som trodde att ringen skulle vara lösningen, men nu blev det inte så...
Sirius kyss med Kelsey kom ju btw dessutom så olägligt då Gaby fått veta om Aurora, kunde det ha blivit mer fel liksom
Åhh är allmänt förtjust i Remus, mind if i marry him? ♥
Som sagt har mina ord tagit slut, men som vanligt ÄLSKAR JAG ALLT, du är helt underbart otrolig 8}
Längtar efter mer, kram ♥

ÅHH vad sur och arg man blir på Sirius. Tycker Gabryella gör helt rätt. Sirius får skärpa sig lite. Även om det inte var hans fel att Kelsey kysste honom. Asbra skrivet hur som helst. Älskar hur du skriver.

Jag vet avskyr nationella, går dessutom i en ganska studiemotiverad (plus att alla är vinnarskallar) så man börjar ju känna pressen. Taaack hoppas det går bra för dig med!

du döda mig på alla tenkbara sätt du kommer på...
förstår verkligen knte hur inte denna fanfictionen inte har fått eller får mer uppmärksamhet...
helt fantastisk är den!

men Sirius, VARFÖR ÄR DU EN SÅNDÄR IDIOT?!
VILL BARA HOPPA IN I FANFICTIONEN OCH SLÅ TILL HONOM?!?!?!?!!!'nxnxnlskenebwkwj
och Gaby, LYSSNA PÅ VAD HAN HAR ATT SÄGA!!
herregud, måste skaffa mig ett liv som inte kretsar runt din fanfiction... kommer seriöst lipa när denna är slut, mitt liv sluta då...
men sluta aldrig skriva!! då slänger jag mig ner för en av kanalerna i Venedig xD i neeeeeeeed your writing! ♥


Freddelito: REMUS ÄR MIN! :*♥

+ Katta, Y U SO beautiful on your picture ...
hur länge har du varit blond? :o

Jag vill ha ett till kapitel nuuuuuuuuuuuuuuuuuu!!!!!!!!!!!!!

lily, luna: Tack så mycket! förstår att man inte alltid har tid eller ork till att kommentera ;3♥
Freddelito: Tackar! och du får min välsignelse att gifta dig med Remus (även fast jag älskar Remus+ Tonks xD )

CeCe: Tack så mycket!
usch, min klass är ju ''kändast'' som de största och värsta vinnarskallarna i skolan och eventuellt skolans historia så ett tredje världskrig är på väg att brytas ut xD

Sourire: Good, skoja bara, men tack så mycket ! ^-^
vill du ha en liten roll i fanfictionen? kan skriva in en liten eventuellt ♥

är ett konstverk som gick åt helvete, men är inte riktigt blond ännu utan har fortfarande gröna nyanser i det, men snart så :3

Lele: okej, du kan väl få ett nu :3

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hej allesammans! haft en bra dag? :3
men nu kommer ett nytt kapitel som är i två delar. Detta är faktiskt ett glatt kapitel jämfört med tidigare så hoppas ni gillar det :3

NU får jag väl erbjuda samma sak som jag erbjöd Sourire: Vill ni ha en liten roll i fanfictionen skriv att ni vill ha det och ert tilltalsnamn, så ska jag se vad jag kan göra :3

Hoppas ni gillar detta kapitel och glöm inte kommentera er åsikt eller några allmänna tankar !

Kapitel 80 Glädje tårar och Te (Del 1: Gabryellas perspektiv, del 2: Auroras perspektiv)

- Är du väldigt ledsen? Frågar Aurora försiktigt när jag kommer in till hennes rum efter att ha bett Pasha skicka tillbaks ringen Sirius gett mig. Jag förmådde mig inte ens att titta på asken igen.

- Det är inte så farligt, ljuger jag när sanningen var att det kändes som jag höll på att dö inombords.
- Man får gråta, Gabryella, säger hon allvarligt och jag kan inte låta bli att skratta åt ironin, att min syster, en tolvårig liten häxa ligger i sin säng nerbäddad och döende som inte gråtit en enda tår.

- Jag vet, men jag vill inte, svarar jag och lägger mig bredvid henne med armen om henne.
- Jag har alltid velat vara som du. Så stark och samtidigt snäll, en perfekt syster och vän, säger hon utmattat och plötsligt.

Jag känner hur mina tårar är på väg mot min vilja, men jag biter ihop och tar mig snabbt samman. Som sagt jag ville inte gråta.

- Nej, du ska vara glad att du är du. Du är perfekt, Rora, säger jag och lutar kinden mot hennes varma panna.
- Skulle jag varit mer som dig hade jag aldrig legat här, säger Aurora och tar ett ansträngt andetag.
- Kanske inte, men du inte varit lyckligare, svarar jag och hon suckar.

Vi ligger tysta bredvid varandra och lyssnar på stormen som pågick för fullt utomhus och gjorde så att hela skeppet skakade vilt och föremål välte och flög och alla håll och kanter.

- Vad händer om skeppet sjunker? Frågar Aurora plötsligt.
- Vi får förmodligen springa, svarar jag och hon börjar skratta.
- Vi kan bo hos Hagrid, säger hon med ett kvävt skratt.
- Hela Durmstrang institutet i den lilla stugan! Då ska jag ha ett foto på det, svarar jag och vi skrattar åt tanken och glömmer bort den grymma verkligheten.
- Jag vill åka hem, viskar Aurora och ser upp på mig.
- Jag med, svarar jag och drar fingrarna försiktigt genom hennes toviga hår.
- Tror du jag någonsin kommer få se Krum Gards portar igen? Frågar hon och den grymma verkligheten kommer som ett hårt slag i ansiktet efter att ha stängt ute den.
- Så klart du kommer! En dag kommer Krum Gard vara ditt, svarar jag och vill inte tänka på något annat.
- Pasha kommer väl ärva det efter far och Galina? Säger Aurora förbryllat.
- Pasha kommer hitta något större och med större vinkällare, Rita och Hristo flyttar till Hristos fars gamla herrgård och jag vill inte ha det, svarar jag och hon ler mot mig.
- Då måste du hälsa på mig, säger hon bestämt.
- Jag kommer hälsa på dig så pass ofta att du kommer kasta ut mig tillslut, säger jag och lyssnar på hennes skratt som dör ut efter att hon somnar i min famn.

Vi var tvungna att hitta ett botemedel snart. Innan det var försent. Tiden hade snart tagit ifrån mig allt och skulle inte få ta min syster också.

Dörren till Auroras sovrum öppnades försiktigt och Pasha kom in med en bägare och ett stort leende. Jag ser irriterat på honom eftersom jag var rädd att han skulle väcka henne. Hon fick inte särskilt mycket sömn på grund av sina smärtor.

- Severus har kanske lösningen, säger han och jag ser förvånat på bägaren.
- Väck henne! Säger han uppspelt och jag väcker Aurora försiktigt.

Nu hade även Ritané, Severus, Dumbledore och Karkaroff kommit in i rummet. Jag hjälpte Aurora försiktigt till sittande läge och Pasha räckte över den guldiga bägaren till henne.

- Tack, viskar Aurora försiktigt och smuttar på innehållet.

Jag känner hur tårarna börjar rinna när hennes kinder går över från vitt till röda, hur hennes hår får lyster igen och hennes ögon får liv. Ju mer hon dricker desto friskare såg hon ut.

- Hur mår du? Frågar Pasha när Aurora räcker honom bägaren.
- Perfekt, svarar hon och tårarna börjar rinna för hennes kinder.

Jag slänger mig runt hennes hals och tårarna av lättnad slutar inte rinna. Även Pasha och Ritané kommer in i kramen och vi känns faktiskt som en familj igen.

När vi släpper taget om varandra ser jag att jag och Aurora inte varit de enda som gråtit utan även Ritané satt och grät och Pasha hade även han gråtit av lättnad vilket var en stor förvåning eftersom jag faktiskt aldrig sett honom gråta.

- Du ville ju inte gråta, skrattar Aurora och torkar bort några av mina tårar.
- Tyst med dig, skrattar jag och fler tårar kommer med tanken på att jag inte skulle förlora min syster.

Vi hade lång tid ihop och vi skulle alltid ha varandra. Jag hade inte förlorat allt.