Förändrad värld Lupple & Medi

Hon kunde inte dra sig undan och såg bara på honom med sina sorgsna ögon.
"Det handlar inte om vad jag vill. Jag har ingen fri vilja Rafael. Det måste du förstå." Hon såg upp på honom. Hon började språka mer friaktigt och hon såg mot Aurora.
"Om du vill bita så gör det. Säg bara till innan."

Rafael såg irriterat på henne, hon var så bestämd. Han hade lust att slå till henne så hon skulle vakna, han ville inte ha det så. Han tänkte förklara det men hade märkt av sin fars blick. Åh inte nu. "Vi pratar om detta hemma. " Sa han kort. Han hade tänkt sätta sig i bilen redan inatt, när balen väl var slut. Han såg på den stora klockan. Tre timmar kvar. "Jag åker ikväll med henne." Sa han mot sin bror i sinnet.

Aurora såg på Rhiannon. Hon förstod inte. "sluta" mimade hon mot henne. "Låt oss dansa." Viskade hon mot henne. "Får vi?' frågade hon sedan och log sött.

Theodoer såg på honom och skakade på huvudet.
"Gör det inte. Hon är bara rädd. Dessutom så är hon hjärntvättad i 13 års tid. Hon gör bara det hon är pogramerad till. Dessutom hur ska JAG och Aurora ta oss hem om DU har bilen?" Theodore såg på sin bror. Kände vad han ville och såg mot Rhiannon. Gav henne ett leende.
"Men vi måste ju fira dig. Vi har en tårta och tjänarna har pyntat ett litet rum som inte andvänts." Han log mot Aurora.
"Dansa ni och sedan blir det tårta..." Han smekte hennes kind.
"Seså vi håller koll på drinkarna."


Rhiannon ryggade genast bort. Blicken den hade hon sett så många gånger. Tårar började rinna ner och läpparna började röra sig.
"Förlåt. Jag har gjort er arg." Hon räckte över glaset och såg på Rafael.
"Jag menade inte det..."

Theodore skrek i hans sinne och Rafael ryggade undan. Han var inte direkt beredd. "Kan inte vi alla åka då? Hon kommer ju vara mindre rädd hemma eftersom hon kan göra vad fan hon vill där. Jag ska lära henne. Men här är det ju fan omöjligt." Sa han tillbaka i huvudet. Ville krama om henne när hon började gråta. Men Aurora var snabbare.

Hon greppade tag om Rhiannon och drog med henne ut på dansgolvet. Men höll sig ganska så nära Rafael och Theodore. Hon hade inte så stor lust att vara vid de andra vampyrerna. Aurora torkade hennes tårar och log mjukt. "Samla dig Rhiannon." Viskade hon. "Du ska inte vara rädd för dem. Det är alla andra du ska vara rädd för." Viskade hon i hennes öra så ingen annan skulle höra. Musiken dolde ju också deras röster. "Vi ska inte göra dem besvikna." Fortsatte hon lugnt.

Han ställde sig vid sin bror och såg på honom.
"Var inte för hård. Hon har inte haft en bra uppväxt egentligen. Hon kommer lugna sig. Det här var för snabbt för henne." Han gav honom ett leende.
"Jag kan höra med mamma så återkommer jag. Men som jag sa tidigare så finns det tårta som måste ätas upp. Presenter som måste öppnas." Han såg på klockan.
"Innan tolvslaget."

Rhiannon såg över dansgolvet och kände hennes tårar torkas bort
"Hur kan du inte vara.. rädd?" Hon snyftade till och lutade sin panna mot hennes.
"Hur länge har du vetat?" Frågade hon tyst och kände sig genast lugnare. Aurora var så lugn.

Rafael nickade sakta. "Jag vet , jag vet. Jag menar inte att vara hård. Jag blir bara frustrerad. "Viskade han och log tillbaka. "Låt dem ha några minuter sedan tar vi tårtan och det." Log han.


Aurora såg på henne, såg in i hennes ögon. " Jag ska berätta en dag om ett värre öde än det här. Men inte nu." Viskade hon och suckade. "Det är komplicerat, sen jag var ung sedan glömde jag bort det och kom på det. Mitt minne har liksom hoppat fram och tillbaka. Men Theodore berättade tidigare ikväll." Viskade hon. "Och då mindes jag allt." Fortsatte hon.

"Jag tror du skulle göra samma sak om det var ombytta roller." Han suckade och skakade på huvudet.
"Dessutom en fest såhär nära på hennes fritagning. Vem som helst skulle bli stressad. Så du är för hård." Han gav honom ett leende.

"Men..." De snurrade och hon skrattade till. Det kittlades och hon kände sig genast lättare.
"Ska jag vara ärlig. Det gjorde inte ont när han bet mig. Ville bara inte säga det." Hon såg generad ut.
"Jag vill ha mer. Jag vill att han gör det men jag är för rädd."

Rafael såg på Theodore och svalde hårt. "Hur ska jag vara mindre hård då? Vad tycker du att jag ska göra?" Frågade han.

Aurora såg på henne och fnissade till. "Jag vet, visst är det trevligt? Skönt?" Viskade hon lika generad hon. "Schyy, prata inte så högt. De hör jättebra." La hon sedan till. Såg sig omkring. "Säg det bara, han kommer bli glad tror jag. De tycker ju också om det." Sa hon leendes.

Theodore log och såg på honom.
"Åk inte hem ikväll är en bra början. Försök att förstå vart hon kommer ifrån är en annan sak. Inget våld." Han såg på de två som dansade. Såg ganska lustigt ut.
"Men hon är lugnare nu. Så Aurora är en bra kamrat."


Hon nickade och bet sig i läppen.
"Ska vi gå tillbaka? Jag känner mig lugnare.." Viskade hon och såg över axeln. Där stod de två.
"Jag måste läsa om kliniken.." Viskade hon.

Rafael bet sig i kinden. "Jag vill inte använda våld. Det vet du. Jag avskyr det vissa av dessa utsätts för." Sa han och svalde hårt. "Vara snäll? jag ska göra mitt bästa." Sa han och studerade dem där de dansade. De såg lyckliga ut. "Mycket, de kommer trivas ihop." Log han.

Aurora nickade. "Då gör vi det. Och dricker mer av den där goda drinken. "Log hon roat och nickade. "Jag med, det är en underlig plats. Eller hur?" Sa hon och ledde henne tillbaka.