Starka viljor och olika känslor

NEEEEEJ VAD GÖR DU VOLDY???!!!
Nadine neeeeej D':
Åh sitter här och gråter, den här sista meningen var så himla sorglig men ändå fin
Nadine och Sirius var verkligen perfekta, båda lite busiga på nåt sätt... Och så bara går hon och dör. Blä på Voldy. Gå och dö efter att du har återupplivat Nadine!!
Måste erkänna att jag läst om den här ffn flera gånger om, blir alltid så glad när jag läser ^^ men nu blev det sorgligare buhu :'C
Kan inte riktigt utrycka mina känslor om allting nu men det känns som om någon jag älskat dött :'((
R.I.P. NADINE ♥
Heja Sirius du klarar det här, vi tror på dig ♥

Åh du skriver bäst bäst kvinnaa

Har strecktläst hela (tog ganska lång tid för att jag läser långsamt) och det var SUPERDUPERBRA. Men i slutet av förra kapitelet var det så sorligt. Kan du inte spoila kapitlen? Annars var det super bra!!!!

mer mer mer mer

Okej, jag är inte särskilt bra på att hålla nyårslöften då jag inte lagt ut något på AS-länge. Men jag kan ju meddela att jag faktiskt jobbar på nästa del även fast man inte kan tro det.

Be för mig så ska detta nog gå vägen!

Love ya!

#prayforstarkaviljorocholikakänslor

Åh jättebraa!
Kom igen & skriv mer, du är geymt duktiig!

Yes, here we are.

Jag har ej bestämt mig för om detta var det sista kapitlet eller inte, men i vilket fall som helst har jag planerat en epilog!

Hoppas ni gillar det!

xoxo



Kapitel 40


Remus


Vintern hade sakta övergått till vår och slutproven närmade sig med stormsteg. Sirius var fortfarande väldigt deprimerad över Nadines död, vilket han visade genom att inte göra något. Marodörerna var verkligt oroade över att han skulle misslyckas med sina prov, eftersom han inte pluggat något sedan december.
Remus själv hade isolerat sig från alla utom marodörerna, bortsett från Lily då som nästintill hade blivit en del av deras grupp. Anledningen var främst för att han kände att han inte direkt klarade av att vara med andra människor. Även om tanken på Jude gjorde honom lycklig så gjorde den även honom nedstämd då han visste att de aldrig skulle kunna ha en framtid. För kom igen, vem skulle någonsin vilja leva ihop med en varulv? Remus visste redan svaret på den frågan, och det var inget upplyftande svar. Och han förstod mycket väl varför. Varulvar var inte ”giftasmaterial”. Även om det nuförtiden fanns stormhattselixir så hade varulvar inte blivit mer accepterade. Remus skulle aldrig kunna utsätta någon för skammen att vara tillsammans med en varulv. Speciellt inte Jude, även om hon är tuff och inte bryr sig om vad andra säger. Däremot brydde sig Remus och han lyssnade på sådant.
Dessutom hade Remus inte tid att bli tillsammans med någon då de kommande slutproven och F.U.T.T.-examen fortfarande närmade sig...
”Jag kan inte tro det!”
Remus ryckte till och befann sig återigen i den verkliga världen och Gryffindors uppehållsrum. James slängde sig ner mittemot honom i en av de mjuka, röda fåtöljerna.
”Vad har hänt?” frågade Remus.
”Filch, det rövhålet, tog Marodörkartan!” svarade James hetsigt och lite för högt. Remus blev genast tacksam över att det redan överlag var högljutt i uppehållsrummet.
”Varför? Och vad gjorde du ute själv så sent?” Remus kollade frågande på James som vägrade se direkt på Remus i sin upprördhet.
”Jag letade efter Sirius, men han rörde ständigt på sig så därför behövde jag kartan.” sade James. ”Jag var så fokuserad på Sirius att jag inte ens märkte att Filch kom emot mig och…” James slog ut med armarna. ”…han tog kartan.”
”Hann du göra kartan tom?” frågade Remus.
”Självklart, annars hade jag inte varit här. Och vill du förresten följa med på ett litet räddnings-uppdrag och återta vår karta?”
”Är det värt risken? Vi har bara ett par månader kvar här och du har ju ingen nytta av den efter att vi har slutat. Om du inte vill rama in den… Merlin det är precis vad du vill, eller hur?”
”Nej… eller kanske lite jo. Men du har rätt, vi kanske ska låta den gå i pension nere i arkivet i Filchs snuskiga kontor.”
James suckade tungt och plockade upp sina anteckningar i Försvar mot Svartkonster.
”Och när det gäller Sirius så kommer han hit när han känner sig färdig med att ströva omkring.”
lade Remus till samtidigt som han återvände till sina anteckningar. James hummade något till svars samtidigt som han bläddrade igenom sina pergament och skumläste dem. Efter ett tag anslöt sig Peter till dem och började även han att plugga. Men det dröjde nästan till midnatt innan Sirius uppenbarade sig i uppehållsrummet. Ingen frågade vart han varit, bara accepterade att han antagligen inte ville prata om det. Sirius slog sig ned bredvid dem.
”Så… jag hörde att Filch fick tag i marodörkartan, Tagghorn.” sade Sirius och lyfte på ena ögonbrynet samtidigt som det saknade flinet återigen befann sig på hans läppar.

Innan de ens hann blinka hade alla slutprov gjorts och det var sista dagen de tillbringade på slottet. Remus höll fortfarande på att packa när han hörde en lätt knackning på dörren.
”Kom in?” sade han frågandes då det aldrig varit någon som knackat på dörren tidigare. Jude tittade in med sina grå ögon och log ett osäkert leende mot honom.
”Är det okej att jag kommer in?” frågade hon.
”Självklart.” sade Remus och stängde snabbt sin koffert för att dölja sin kalsonger som låg överst och väldigt synliga.
”Jag ville bara önska dig lycka till i livet, med tanke på att vi kanske inte kommer att ses mer.” sade Jude. ”Jag kommer flytta till Frankrike nu nästa vecka.”
”Åh, vad roligt för dig!” sade Remus och kramade om Jude. ”Verkligen.”
Efter ett par sekunder kände Remus att kramen blev lite väl pinsam, men ingen av dem släppte varandra.
”Jag hade velat att det skulle bli vi, men nu i efterhand känns det som om det ändå inte hade funkat.” sade Jude. Plötsligt hade Judes läppar funnits Remus. Och det kändes mycket bättre än vad Remus någonsin kunnat föreställa sig. Den var dock över allt för snabbt.
”Hejdå Remus.”

Aweeeeeeesoooomeeeeeeeeeeee.
I ♥ Ur Stories

Nejmen OMFG vad fint och perfekt, speciellt i slutet med Remus och Jude, shippar dem SÅÅÅ mkt ♥ blev dock lite deprimerad över att läsa om Sirius, har själv ännu inte riktigt fattat att Nadine är död... :'(
Längtar efter mer, du skriver bäst ^^