Starka viljor och olika känslor

Awsome skrivet jag älskar hur du skriver! Det är inlevelsefullt och underbart

Jättebra och gör inget att det dröjer! För liksom, du är onte ensam med att det dröjer och väntan är inte jobbig, för sen få man ett bra kapitel liksom

Helt perfekt

Jättebra, längtar tills nästa kapitel

meeeeer! läst igenom hela på en kväll! du skriver otroligt bra!!!!

Jag tänker inte kommentera över hur dålig jag är. Jag bara hoppas att det duger för nu och att mitt nyårslöfte till nästa år är att bli bättre på att uppdatera mina ff:s.



Kapitel 39


Sirius


Jullovet rusade fram, det hade knappt börjat innan det var över igen. Sirius hade haft fel på båda punkterna han förutspått i början av jullovet. James och Lily hade inte förlovat sig, men den hade han i och för sig inte varit så seriös med. Remus och Jude hade inte blivit tillsammans. Det var han däremot fundersam över. Dom hade verkligen verkat ha varit på väg åt det hållet i början och innan jullovet. Varenda gång han försökte ta upp det med Remus började han genast prata om något annat som om han inte hört Sirius fråga. Men Sirius förstod nog ändå, det hade inte blivit något eftersom Remus inte ville utsätta henne för någon fara. Vilket han antagligen aldrig skulle göra, han hade ju aldrig utgjort någon direkt fara mot Sirius om man nu ville bortse de gånger han blev varulv. Men ändå, det behövde väl inte Jude veta? Och hon skulle ju inte precis vara med honom då han förvandlades.
Själv skulle han snart träffa Nadine, så han sköt undan tankarna på Remus och stegade ut från Gryffindors uppehållsrum. Hogwartsexpressen skulle anlända till Hogsmeade när som helst nu och Sirius var väldigt benägen att få möta henne när hon anlände till Hogwarts. Han blev nästan förvånad över att känna sig så uppspelt och värmen som for genom kroppen så fort hennes ansikte dök upp i hans tankar.
Eleverna som varit hemma under jullovet promenerade precis in genom de tunga träportarna när Sirius gick ner för de sista trappstegen. Han blev nästan förvånad över hur många som faktiskt återvände till skolan, med tanke på julhelgens försvinnande och mord av familjer. Ja, Han-Som-Inte-Får-Nämnas hade varit väldigt aktiv under jullovet. Det hade han väl varit under hela jullovet, men det hade inte varit så aktuellt som det var nu. Så många familjer som drabbats under julhelgen hade inte ens hälften så många familjer drabbats under hösten.
Folkmassan som strömmade in i slottet började tunnas ut och Nadine hade fortfarande inte synts till när han långsamt närmade sig dörren. Han stirrade så intensivt på ingången att han inte märkte att en Ravenclaw pojke kom gåendes mot honom.
”Sirius Black?” frågade han och Sirius stannade upp. Sirius hade sett honom förut, pojken gick i samma årskurs som Nadine.
”Ja?”
”Jag har ett brev till dig.” sade han och tog fram ett kuvert ur innerfickan.
”Det är från Nadine.” förklarade han när Sirius gav honom en förvirrad blick. Sirius tog snabbt emot brevet och gav pojken ett snabbt tack innan han rusade ut mot den svarta sjön. Han ville vara ensam när han öppnade brevet, eftersom brevet omöjligt kunde innehålla särdeles bra nyheter.

Han var ensam nere vid den stilla och isbeklädda sjön. Inte ett ljud hördes bortsett från hans egna flämtande andetag och dunkande hjärta. Brevet fanns fortfarande kvar i hans hand, lätt skrynklad. Han hade inget tålamod till att reflektera mer över brevet än vad hans korta språngmarsch hade gett honom. Det var inget vidare långt brev. Han började genast läsa:

-

Kära Sirius.

Först, tack för julklappen. Det var alldeles för mycket och jag skäms nästan över slipsen jag gav till dig. Men jag bär alltid halsbandet för att aldrig släppa tankarna om dig. Så tack.

Men nu till brevets syfte. Jag är ledsen att jag inte får chansen att ta farväl ansikte mot ansikte. Men jag hade inget val. Eller vi hade inget val. Han är ute efter oss. Vi måste direkt fly och försvinna ett tag.

Du undrar säkert, med all rätt, varför jag inte återvänder till Hogwarts? Det tryggaste stället på jorden. Mitt svar är inte självklart, jag tvekade själv först, men jag gör det för min familj. Jag skulle inte klara av att leva med tanken att mina föräldrar är på flykt utan mig. Att jag kanske aldrig mer får se dem. Därför följer jag med dem, med tanken om att jag kanske inte överlever den här flykten.

Jag tyckte du hade rätt att veta. Och jag tyckte du hade rätt att veta att jag älskar dig. Därför skickar jag med detta brevet med John, för jag kan lita på att han levererar det till dig.

Jag är ledsen och jag älskar dig.

Nadine

-

Tystnad. Sirius hörde inte ens sina egna andetag, det var som om han blivit döv. Han läste brevet igen, och igen. Men han kunde inte ta in orden. Borta? Borta? Vadå borta? Han satte sig på marken med händerna hårt pressade mot pannan och plötsligt var det som om han äntligen förstod brevet och orden snurrade i huvudet på honom. Julklappen, Du-vet-vem, fly, familj, Sirius, Nadine. Han kunde inte få ihop en enda sammanhängande tanke. Inte ens om han försökte gick det. Det var för mycket att ta in på så få ord.
Jag är ledsen och jag älskar dig. Sirius stirrade ut i tomma luften med den sista meningen ringandes i huvudet.

Samma kväll fick Sirius beskedet att Nadine hade dragit sina sista andetag.



___________________________________________________________________

Hoppas ni fortfarande inte hatar mig. ♥

SLUUUUUUTA!!!!!!!
Liksom moshposhlosh.
Wähhh.
Jag hatatr dig.
Jag hatar dig nästan bara.

Men om man ser bort från mina känslor är det väldigt logiskt också att någon nära Sirius dör tidigt.
Och man ser verkligen att du-vet-vem är powerful osv.

Gud vilket underbart känslosamt kapitel *dör*

Jag hatar dig inte fast nu tog du död på Nadine så kanske lite...

Gillar ditt nyårslöfte

Nej! Stackars Sirius!!!!
Vad hemskt!

Gråter.
De var för perfekta ♥