Starka viljor och olika känslor

wee

Okej, FÖRLÅT och efter världens längsta väntan har ni det!

Ett nytt fräscht och trevligt kapitel, jag hoppas ni tycker om det även om det inte händer så mycket i det!



Kapitel 38


James


James tittade in i den falnande elden. Lily låg med huvudet i hans knä och värmen från hennes kropp gjorde honom nästan lite svettig. Han hade däremot inte hjärta till att väcka henne eller ens försöka flytta på henne då hon kanske vaknade av det istället.
De andra hade lagt sig för länge sedan. Det var ju ändå juldagen imorgon hade de sagt, men James misstänkte starkt att de var helt utmattade efter att ha varit utomhus hela dagen. Han var själv väldigt trött, men han tvingade sig själv att hålla ögonen fästa på elden. Dels för att inte behöva väcka Lily så att hon fick vakna själv och dels för att han älskade känslan av att ha henne så nära.
Lily vred på sig i sömnen och det fick James tillfälle att ändra position. Han undslapp till och med en alldeles för lång gäspning. Klockan var nu lite över ett, så tekniskt sett var det juldagen idag.
Det kändes som om någon envist drog ner hans ögonlock och trots att han envist kämpade emot ville den här osynliga kraften tydligen att han skulle sova.

James ryckte till vid ljudet av sin egna snarkning och slog yrvaket upp ögonen. Det hade bara gått några minuter från senast han tittade på klockan.
Lily lyfte skrämt på huvudet när James häftigt hade ryckt till och stirrade yrvaket runt i uppehållsrummet innan hon upptäckte vem som var med henne. Då blev hon lugn.
”Förlåt att jag väckte dig.” viskade James sömndrucket och gäspade stort.
”Det är okej.” svarade hon och satte sig försiktigt upp. ”Vi borde lägga oss i våra sängar ändå.”
”Sängar är överskattade.”sade James och skrattade hest.
”Det beror väl på…” sade Lily och när orden gick upp för henne rodnade hon.
”Vad menar du med det?” frågade James och höjde på det ena ögonbrynet.
”Inget.” svarade hon och försökte hålla tillbaka en fnissning.
”Om det var inget hade du inte rodnat.”sade James och drog henne närmare sig.
Lily förblev tyst, men darrade ändå av ett undertryckt skratt.
”Jag vet vad du tänkte på.” viskade han i hennes öra och uppfattade den varma och mjuka doften av hennes hår.
”Det vet du inte alls, men jag vet vad du tror att jag tänkte på. Och det, James Potter, gör dig till en mycket oanständig och snuskig trollkarl.” hon flinade nöjt mot honom.
”Du är ju inte så anständig själv om du ens tror att jag tänker i de banorna.” skrattade James. ”Så jag skulle säga som en summering att vi båda två är ganska oanständiga.”
De dök ner i sina egna tankar ett tag och med tiden så växte den tankfulla tystnaden ut till att mer bli en pinsam tystnad. Den dallrade mellan dem och vid fel ordval skulle antagligen himlen rasa ner över dem. Lily var den som först vågade bryta tystnaden.
”Ska vi kanske gå och lägga oss… i våra egna, separata sängar?” lade hon snabbt till och kinderna färgades återigen röda.
”Låter bra.” sade James som inte låtsades om det och reste sig upp. ”Godnatt.”
Han drog upp Lily så att hon också var i stående ställning. Hon var mer än ett halvt huvud kortare än honom och klädd i en väldigt sliten t-shirt som tvättats allt för många gånger. Håret var uppsatt i en slarvig tofs med några slingor som släppts fria ur uppsättningen medan hon hade sovit. Och hon var ändå vackrare nu än någonsin tyckte James.
”Godnatt.” viskade hon tillbaka och ställde sig på tå för att kyssa honom.
Han besvarade genast kyssen och han kände värmen som snabbt spred sig i hans kropp när hans läppar rörde vid hennes. I ett kort ögonblick etsade sig bilden av honom och Lily som gamla på en veranda tillsammans med sina barn och barnbarn sig fast i hans hjärna, men var borta nästan i samma ögonblick som den dök upp.
Lily drog sig undan och log lite mystiskt mot honom som hon gick baklänges bort mot flickornas sovsalar. ”God jul.”

Väl inne i sovsalen, i sin säng släppte James fram bilden igen. Barnen och barnbarnen hade suddiga ansikten och man kunde inte få någon tydlig kontur från någon av dem. Bortsett från dem, Lily och James. De såg ut som sig själva, bara rynkigare och med grånande hår.
James skrattade nästan högt åt sig själv. Han visste att han kunde tänka sig en framtid med Lily, men aldrig hade han tänkt så mycket på det. Aldrig så långt till att de gifte sig, fick barn och blev gamla. Men ju mer han tänkte på det, ju mer trivdes han med tanken. Nästan som om det redan var bestämt. Det var ju bara det att Lily inte visste om de här tankarna.
Inte än åtminstone, tänkte han innan hans tankar skenade iväg mot annat innan han till slut somnade.

______________________________________________________________________________________________

Förlåt igen för att det har dröjt så länge!

Du är typ förlåten. Det var ett mycket mysigt kapitel! Mysmys Lily och James^^.

Awesome. ;D

Gryyyymt! ♥

Ser du jag är inte din ända läsare.... 96hpevanescence

Ny läsare här, och verkligen jättefint skrivet ♥
Har läst allt under en gel dag, jg fastnade verkligen 8P älskar alla karaktärer och deras liv, och hur du beskriver det ♥
Såg att den har varit lite iaktiv, men bevakar starkt i alla fall och väntar på mer ♥

Åh, så underbart skrivet! Jag vet inte vad det beror på men det kändes så fridfullt och fint att läsa om James tankar!♥

suveränt skrivet

Bra skrivet med noggranna beskrivningar.