Förändrad värld Lupple & Medi

Försiktigt men tvekande gick hon fram. Försiktigt slog hon sig ner och väntade på det värsta.
Inte lämnas tillbaka men varför skulle han prata i enrum?
Oförstående såg hon upp på honom.

Theodore tog hennes hand och smekte hennes kind.
"Det är bra. Vi väntar på dem så kan vi gå tillsammans." Han smekte hennes hand och höjde den och kysste den lätt.
"Och imorgon åker vi hem..."

Rafael såg på henne, detta var oerhört jobbigt. Vad fan ska han säga? Han vred lite obekvämt på sig och såg på henne. "Jag tror att det jag kommer säga kommer kännas som en chock. Men jag kommer alltid ta hand om dig och respektera dig." Sa han allvarligt. Han ville att hon skulle förstå det. "Du undrar varför jag är kall, varför jag inte äter. " Viskade han. "Jag är en vampyr." Sa han lugnt, allvarligt.

Aurora nickade leendes. "Åh okej." Sa hon och nickade glatt åt det andra. "Kommer jag verkligen ha ett eget rum?" Frågade hon och såg på honom. "Skulle jag kunna få köpa en sak alldeles själv? Liksom välja ut den menar jag." förtydligade hon och såg på honom.

Hon stelnade till och hon blickade på honom. Hjärtat slog nu hårdare.
"Men vad har det med mig att göra?" Hon reste sig och backade från honom.
"Jag menar varför är jag här?"


"Det är klart du får ett eget rum." Theodore log mjukt och såg på henne.
"Rummet du får börja med har massa med krims krams i men du får ett rum som kommer vara i din stil och smak. Men du får nöja dig med ett annat i början..."

Han svalde hårt, detta började inte bra. Han följde inte efter henne när hon backade utan satt kvar. Försökte ge henne lite utrymme. "Jag vill inte vara ensam längre." Sa han ärligt och såg på henne. "Jag dricker blod. Och skulle vilja dricka av dig då och då." Sa han. "Men bara om du vill." La han till med mjuk stämma.

Hon log stort och kramade om honom. "Tack." Viskade hon lyckligt och gav honom en lätt puss på kinden innan hon samlade sig.

Rhiannon tappade färgen i ansiktet och hon snubblade och skakade på huvudet.
"Och om jag inte vill? Lämnar du tillbaka mig?" Hon såg skamset ner. Hon ville inte tillbaka och såg genast bort.
"Gör det ont?" Frågade hon och lade handen mot halsen.
"Är det därför du drack av den där drycken? Blod?"

"Det är ju inget. Jag kommer ge dig så mycket mer." Han kunde höra hur Rhiannon tvekade.
"Stakars Rhiannon. Hon är inte lika motaglig som du. Hon är livrädd."

Han såg på henne. Han hade funderat på just det. "Nej jag tänkte behålla dig." Viskade han. "Jag tycker om att umgås med dig. Jag behöver inte ditt blod." Sa han ärligt och nickade. " Exakt, det är blod." Sa han för att sedan skaka på huvudet. "Det kan göra ont. Men det måste inte göra ont. Det är njutningsfullt för oss båda. Vi skulle kunna prova och gillar du det inte så gör du inte det. "Sa han enkelt.

Hon fnissade och blev sedan allvarlig. " Hon vet ju inte, allt är nytt." Viskade hon och svalde hårt. "Jag kan prata med henne om ni vill." sa hon mjukt.

Rhiannon gav honom en sorgsen blick och nickade.
"Måste du göra det idag?" Frågade hon med en sorgsen röst.
Det var snart tid för att mingla och sedan dansen. Rhiannon vände på honom igen.
"Ska vi gå


"Det skulle vara så underbart. Ska vi knacka på nu tycker du?" Frågade han och drog henne till sig och log.
"Får jag kyssa dig?" Han blickade in i hennes ögon.

Han skakade lite på huvudet. "Nej vi kan prova när du är redo." Sa han lugnt och svalde hårt. "Jag behövde bara berätta för du kommer se andra som blir bitna under dansen. Så jag ville liksom förvarna dig." Förklarade han och kände sig väldigt tafatt. Han hade helt misslyckats med detta.

"Visst." Sa hon leendes och följde med in i hans famn och rodnade av hans fråga. "Gärna." Sa hon som svar. Han var ju väldigt vacker och hon ville prova och kyssa honom.

"Om vi provar nu... Kan jag få beröm då?" Frågade hon och gick försiktigt fram. Såg på honom och sträckte fram handen.
"Får det bra?"

Han lade armen om henne och böjde sig över henne. Kysste henne mjukt och gav henne ett leende när han drog sig från henne.
"Var jag för kall?"

Han såg på henne och smekte hennes lätt över handryggen. "Aurora vill tala med dig, vill du kanske göra det först?" Frågade han mjukt. "Och det är klart du kan få beröm. Du är jätteduktig och supermodig som ens vågar vara här just nu." Log han.

Hon besvarade hans kyss, den var kall men samtidigt varm. Hon hade aldrig kysst någon förut och det kändes väldigt bra att bli kysst. Men han drog sig bort, kanske för snabbt. " Du var alldeles lagom." Andades hon och kände hur hjärtat skenade, av lycka.