13 och såld

DET ÄR EN PROFFS-BOK! >:/ Bara inte i bokform än.
I'm just sharing my thoughts. ^_^ Jag är bara glad att jag gjort dig glad.

Men den är fortfarande slut. TwT

Naw, du är underbar! ♥

Man kan säga detsamma om dig.

Yey, prolog!

Damn. Är jag dum eller är jag dum? Har helt glömt bort epilogen/prologen (vad heter det?) men nu kommer det!
Jag kallar det epilog nu



Epilog



Det kändes som om jag sjönk längre ner under ytan, som hemma på gården. För första gången på länge, kändes det som om någon greppade min fot och långsamt drog ner mig i det kalla mörkret. Ju längre ner jag kom, desto mer vatten fyllde mina lungor. Hur mycket jag än kämpade kunde jag inte ta mig uppåt, greppet var för starkt. Jag försökte gråta, men så långt nere i under ytan gjorde det ingen nytta. Synen blev suddig, dels av det grumliga vattnet, men också för att jag inte längre orkade hålla tag om mitt liv, greppet om min fot hade dragit mig för långt ner. Jag orkade snart inte kämpa längre. Långt ovanför mig skymtade jag solen och den ljusblåa himlen och mina händer som hjälplöst sträckte sig mot den. Men hur långt jag än sträckte mig kom kände jag inte luften som grep tag i mina fingrar, det mörka som höll tag om min fotled höll tag och drog mig längre och längre ner... Nej, jag orkade inte mer. Det tjänade inget till. Jag slutade sprattla och kände hur jag snabbare drogs ner i det mörka, kalla vattnet. Nytt vatten ersattes i mina lungor och skvalpade runt därnere. Sedan försvann det, men direkt kom det nytt. Jag blundade och tillät mig själv att slappna av i vattnet. Jag höll precis på att sjunka in i den tysta och djupa dvalan när jag kände hur jag landade på något mjukt. Havets botten.


Abel såg hur Alices livlösa kropp låg i hennes famn. Tårar forsade nerför hennes kinder.
"Nej, nej, nej", viskade hon upprepat. Hennes älskade syster var borta och skulle aldrig komma tillbaka. Hon borde inte ha dött. Alice skulle ju vara storasystern som tog hand om henne. Det var ju så många som älskade henne.
Hennes mor lade en hand på Abels axel och kämpade för att inte gråta. Hon ville vara stark, även om hon nu bara hade en dotter kvar i livet. Men samtidigt kände hon att det inte spelade någon roll nu. Ett tomrum växte i hennes hjärta. Hennes älskade dotter...
Aiden stirrade på Alices lik med en tår rinnandes nerför hans kind. Han ville inte erkänna att hon var död för sig själv. Han önskade att det bara var ett grymt skämt. Men svärdet stack upp ur hennes mage. Det fanns inget han kunde göra för henne nu förutom att skydda det som återstod av hennes familj. Men det skulle inte få Alice att komma tillbaka. Deras framtid tillsammans var borta. Han var rädd för vad som skulle hända med honom.
Elijah kunde inte hålla tillbaka tårarna. Han som alltid hade älskat Alice så mycket var förkrossad. Att han inte vågat säga det till henne medan hon levde. Att han var förälskad i henne. Men såklart skulle hon välja Aiden. Hennes svåra liv kanske hade blivit ännu svårare om han erkände att han älskade henne så mycket. Men ändå önskade han att hon hade vetat. För nu var hon borta.
Clive Porter stirrade ner i sitt knä. Han kunde inte förmå sig att titta på Alice. Han kände skuld för hennes död. Han borde ha kollat igenom salen innan han släppte ut dem. Ja, han borde kollat det ändå. Om soldaten inte hade attackerat Alice hade han ändå säkert dödat någon annan. Det skulle också vara hans fel.
Denyla gick upp bakom honom och sjönk ner bredvid honom. Clive verkade ovanligt ledsen över någons förlust och hon visste varför. Hon gav honom en försiktig kram som han besvarade. Hon älskade honom väldigt mycket, och hon skulle hjälpa honom klara sig igenom illusionen om att det var hans fel att hon dog.
Ashton kunde inte göra annat än att se på de sörjande och försöka få ordning på hans inre. Han hade alltid tyckt om Alice. Och nu var hon borta.
Mathilda stod som förlamad i Alices sovkammare. Hon vågade inte ta ett steg utanför dörren innan någon hämtade henne. Hon kände att något var fel.
Men aldrig skulle hon kunna ana var det var som var fel. Aldrig skulle hon kunna gissa på Alices död. Men Alice var död. Och nu var det dags att klara sig utan henne.

Slut!!!
Va!?!??!

Japp, det är slut nu.

NU! Tänker jag tvinga dig att länka alla kapitel längst fram t i l d a!
(Och med tvinga frågar jag med puppy eyes och ett snälla söta rara på slutet.)

Hehe, räcker det inte med att jag skrev upp sidorna allt var på? ^^

NO! ASSÅ GÖR EN BOK AV DET!