Det femte elevhemmet (PM)

bra att det kommer i dag!

Love♥

har läst hela ff nu, awesome!

Hurra! Det kommer mer snart! Yay!

Är nästan klar men har fastnat lite. Det kommer i alla fall ikväll även fast det kan bli ganska sent.

Kommer vara uppe och vänta.

Känn dig bevakad.

Samma här

Nu är jag äntligen klar! Jag blev inte så jättenöjd, men kapitlet kändes nödvändigt.

Kap 12

Nästan Huvudlöse Nick visade mig till en vägg på tredje våningen.
”Det är här spökena brukar hålla till”, sa han och slog lite löst på väggen.
”Och hur är det meningen att jag ska komma in där?” frågade jag.
”Jag kan ta och hämta ut dem istället. Jag hämtar Broder och Grå Damen. Blodige Baronen levde också under grundarnas tid men honom ska du nog undvika.” Jag nickade, det hade McGonagall sagt hon med.
Knappt en minut efter det att han försvunnit genom väggen så kom han tillbaka tillsammans med två andra spöken. Det ena spöket hade långt svart hår och en lång klänning som gick ända ner till fötterna på henne. Det andra spöket hade en munkdräkt och var helt flintskallig förutom några få hårstrån som låg platt tvärs över huvudet. Jag förstod genast att det var Grå Damen och Tjocke Munkbrodern. Jag skulle precis börja prata med dem när Susan kom farande genom korridoren.
”Erika”, sa hon mellan flämtningarna, ”Dumbledore vill träffa dig, han sa till oss att han ville träffa dig på sitt kontor, Hannah och Ernie är också och letar efter dig.”
”Kan vi prata en annan dag, det här är säkert väldigt viktigt”, sa jag till spökena.
”Vi har all tid i världen, gå du bara”, sa Tjocke Munkbrodern till mig. Jag började gå mot Dumbledores kontor. Susan skulle gå för att leta upp Hannah och Ernie istället.
Jag kom fram till örnstatyn och sa lösenordet till den så att den öppnade sig. När jag kom in på rektorns kontor så blev jag väldigt förvånad. Bredvid Dumbledore stod Hannah, Ernie och Susan. Men hade jag inte sett Susan för bara några minuter sedan? Hon skulle omöjligt ha hunnit hit före mig.
”Erika, låt mig presentera Kokki”, sa han medan han pekade på Hannah, ”Esper”, han pekade på Ernie, ”och Livja”, sa han när han pekade på Susan. ”De är husalfer och jobbar här nere i köket.” Då var det alltså inte Hannah, Ernie och Susan.
”Förlåt för att det tog ett tag men jag var tvungen att veta om det skulle fungera.” Då vaknade jag upp ur mina tankar.
”Vad skulle fungera?” frågade jag förvirrat.
”Polyjuice-elixir till husalfer.” Jag såg troligen fortfarande förvånad ut så han fortsatte att förklara.
”Kokki, Esper och Livja ska spela med dig i quidditchlaget och i sina naturliga former skulle de aldrig ens kunna hålla i ett slagträ. För att det ska vara rättvisst så kommer de se ut som du. Träningen kan inte börja förrän om en månad då de andra elevhemmen haft sina uttagningar.”
”Jaha, vad bra!” sa jag glatt även om jag fortfarande var lite förvånad över att ha husalfer i laget.
”Det är tänkt att Myrtle ska spela också, men hon kan ju säga till om hon inte vill. Du kan gå ner i köket när du vill om du vill diskutera med resten av laget. Kokki kommer att hjälpa dig.” Jag såg hur Hannah vinkade åt mig.
”Om fem minuter så kommer de förvandlas tillbaka, då kan du väl följa med ner till köket så att du lär dig hur du kommer in där också?”
”Javisst professorn.” Jag visste inte vad jag skulle göra så jag satte mig i en av stolarna och började vira mitt kolabruna hår runt fingret.
Efter ungefär fem minuter så började Hannah, Ernie och Susan långsamt bli kortare. Deras ögon blev också mycket större än förut. Bara en liten stund senare så hade jag tre små husalfer klädda i gamla örngott med Hogwarts emblem på.
Kokki, husalfen som hade föreställt Hannah, gick fram till mig och började prata.
”Ville fröken Erika följa med ner till köket?” frågade hon mig.
”Gärna”, svarade jag. Kokki tog min hand och jag vinkade till Dumbledore när vi gick ut genom dörren. Jag följde efter Kokki ner till våningen under entréplanet där det fanns en liten bild på en fruktskål på väggen. Kokki ställde sig på tå framför tavlan och började kittla ett päron tills att det började fnissa. Tavlan växte tills den var i storleken av en dörr. Ett handtag framträdde på päronet och Kokki drog upp dörren. Innanför fanns det ett rum med ett oändligt antal ugnar och spisar. I rummet rörde det sig runt hundra husalfer som allihop tittade mot mig när jag gick igenom dörren tillsammans med Kokki, Esper och Livja. Det kom fram en väldigt liten husalf till mig bärandes på en liten silverbricka. Hon hade stora gråa ögon och några få orangea hårstrån på huvudet.
”Vill fröken ha någonting att dricka?”

Så det var alltså kapitel 12! Hoppas att ni gillade det! Kom ihåg att idéer alltid är välkomna, det är bara att skicka ett meddelande!