Starka viljor och olika känslor

De e ok vet hur det känns

ny läsare! känn dig bevakad ;D

Här är ett nytt kapitel! Hoppas ni gillar det och jag älskar era kommentarer ♥


Kapitel 37


Severus


Severus stirrade in i sin grådaskiga tapet. Han var hemma, i sitt egna rum. Rummet i sig var litet och sängen var smal och hård med ett smutsigt grönt överkast. Det lilla skrivbordet med den skrangliga pallen var fullt med nerklottrat pergament, flaskor fyllda med olika brygder och avbrutna fjäderpennor. I övrigt fanns det inte så mycket mer än hans byrå, med kläder som han aldrig använde längre, och sin skolkoffert.
Severus längtade tills han slutade skolan och kunde få ett jobb. På det viset skulle han få pengar och äntligen få flytta hemifrån. Han hade nu längtat efter det ända sedan han var nio år. Han hade nog aldrig riktigt trivts hemma, det hade alltid varit tryckt stämning även fast hans föräldrar inte bråkat. Nu bråkade ju i och för sig inte hans föräldrar med varandra längre, de hade inte gjort det på 5 år. Inte sedan hans såkallade far försvann en natt och aldrig dök upp igen. Varken han eller hans mamma hade tagit det särskilt hårt, det blev ingen större skillnad bortsett från att det nu för tiden var dödstyst hemma. Därför höll han sig mest på sitt rum, för sig själv.
Det var julafton idag och ingen snö utanför huset. Inte för att det störde Severus, julen har aldrig varit något han sett fram emot.
”Severus!”
Hans mor ropade på honom från någonstans i det lilla huset. Severus reste sig långsamt upp och gick ut ur rummet.
Doften av alkohol slog emot hans ansikte när han klev in i det smutsiga lilla köket där Eileen Snape satt. Hon var så lik han själv med det svarta håret och den tunna kroppsbyggnaden. Severus tittade på bordet och såg att hennes ordinära julaftonsdrink som bestod av eldwhiskey och en mugglardryck som kallades vodka fanns där.
”Det är jul imorgon.” sade hon i en ton som liknade den som man använder när man just insett att man har en läxa till dagen därpå och man inte har gjort den. ”Med kalkon, potatis, tranbärssås och hela den skiten…”
”Vi behöver väl inte det?” sade Severus. ”Vi behöver inte något extravagant...”
”Använd inga överklassord här inne.” sade hon bittert. ”Tala med klarspråk.”
Severus svarade inte.
Hans mor suckade och hävde i sig det sista av drinken. En tunn rand av gyllenfärgad dryck rann ner från hennes mungipa när hon förde bort glaset från läpparna. Hon torkade bort det med änden av tröjärmen och glodde surt på Severus.
”Ska du inte flytta hemifrån snart förresten?” frågade hon surt.
”Jag hoppas det.” sade Severus kallt och vände sig om för att gå tillbaka till sitt rum.
”Vad menar du med det?” ropade hon efter honom. ”Kom tillbaka hit så att jag får läxa upp dig!”
Severus ignorerade henne och gick tillbaka in på sitt rum och låste dörren.
Han lade sig ner på sängen och drog täcket över huvudet. Ville försvinna. Ville inte vara här.
Han tänkte på Lily och försökte bli lugn, för instinkten till att börja gråta över hans eländiga liv var för stor. Men tanken på Lily gjorde det svårare, bara en till sak som han ville ha men aldrig skulle få. Han skulle aldrig få känna hennes lena hud, hennes mjuka hår eller hennes läppar mot hans…
En ensam tår kämpade sig fram mellan hans hårt slutna ögonlock och rann ner längs den ena kinden. Han brydde sig inte om att torka bort den, lät den rinna.
Tankarna och minnena från Lily gled snart över i mörkare saker… Om man ville bli dödsätare, vart man gick och vem man kontaktade. Tog man kontakt med Mörkrets Herre på en gång eller fick man gå genom någon? För Severus visste inte annars vad han skulle göra med livet. Det fanns ingenting på sidan han befann sig just nu som lockade. Ingenting som var tillgängligt åtminstone.

Han visste vad han skulle göra nu. Efter jullovet skulle han aldrig mer återvända hem igen, han fick helt enkelt skaffa sig något direkt efter han slutat skolan. Han var ju ändå myndig nu.
Och han skulle förena sig med dödsätarna efter skolans slut. Eller om möjligt tidigare.

______________________________________________________

Jag vet inte vad det är som får det till att bli så enkelt att skriva Severus delar, för jag började för någon timme sen och nu är jag klar. Men jag antar att det är för att man drar fram det mörkaste inom sig och tänker på allt hemskt för honom och så flyter det bara på. Men hoppas ni gillade det!

Jättebra.

gryymt jag ifseohvgsgh grymt

Stakars Sev!!!
Men awsome kapitel

grymt meer
"NY läsare"
*Bevakar*
♥

Så grymt! Den bästa ff:en jag har läst!

AWSOME x 100000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000

Jättebra skrivet! Man fick verkligen upp en bild av det du skrev