19 år senare (Privat Roll)

( Aha xD Så snyggigt C: )

"Det var inte det jag menade och det vet du." svarade hon. "Jag menade att nu har du ett oändligt antal vägar att välja. Harry har bett dig bo hos dem och du har Al som pojkvän." sa hon och fortsatte. "Du ska inte ge upp nu, inte när du äntligen kan komma bort från det här. Jag fattar om allt nytt är skrämande och du är rädd att du ska komma tillbaka och att de ska ge igen. Men det är risker som man får ta och.....ja de bevakar dig nu, ministeriet."

(ja visst är det )

Scorpius skakade på huvudet
"Roxanne jag hör inte hemma där! jag skall vara här" sa han lågt, den här fängelsehålan var hans hem, den var avsedd för honom. "Förstår du inte det, jag kan inte lämna den. vart jag än är så finns den med mig" sa han lågt och slöt ögonen "Jag litar mindre på ministeriet än på min familj. Roxanne försök inte att förstå, låt mig bara få vara där jag är tryggast, i den värld jag vet" sa han lågt och kände tårarna börja rinna, han var hemma nu

"Jaha, så hade du tänkt överge Al? och vem vet vad han gör då. Eller hade du tänkt att även han ska bosätta sig här?" sa Roxanne obarmhärtigt och fortsatte. "Jo, det är väll klart att den alltid kommer va med dig. Alltid som ett minne och det kommer vara hemskt i början, men avta med tiden. Det hjälper inte att du är här." sa hon lugnt. "Du litar på din familj för att du vet hur de är och vad de gör. Därför måste du börja lita på någon annan, på någon som inte tänker skada dig." sa hon allvarligt. "Och nej, det tänker jag inte. Jag tänker inte lämna dig, aldrig Scorp." sa hon och hörde hur han börja gråta och hon visste inte vad hon skulle göra, hon ville hålla om honom, men hon visste inte om han tillät det, inte nu.

"Nej jag vill inte överge honom" sa Scorpius lågt "men han är säkrare utan mig. titta vad jag gjorde med er" sa han lågt och kände sig om ett monster. han drog in sina vänner i helvetet. han sa inget på en bra stund "Roxanne jag litar aldrig på människor, gör man det kan de bara svika än" sa han bestämt. det var något han hade bestämt sig för många år sedan.
"Jag vill inte ha dig här Roxanne, jag vill vara ifred" fräste han "Jag vill ha mitt gamla liv tillbaka, det som du tog från mig" sa han irriterat och vände sig in mot väggen och kände märkena hans naglar gjort längs den väggen. han log, då var allt som det skulle. han kunde fängelsehålan innan och utan till

"Herregud Scorp, det är ju ändå inte ditt fel. Det är faktiskt din familjs. Och han är inte säkrare utan dig snarare tvärt om. Nu vet ju din familj att du älskar honom, eller hur?" sa hon och kröp ibop under filten och försökte tränga undan minnerna av Fenrir som slog över henne då Scorpius började prata om det.
"Om du inte litar på mäniskor, lita inte på din familj då." sa hon och kröp ihop vid hans sista ord, hon var ännu mentalt svag och ord tog hårdare än hon ville visa.
Hon svarar inte utan gömmer bara ansiktet under filten och låter tårarna rinna, hon visste det Scorpius hatade henne.

"Ja men om jag inte umgås med honom lämnar de honom ifred, de får som de vill" sa han lågt och stirrade på väggen och strök handen över väggen och kände vart han ristat in sitt namn. han hade bara varit sju vid den tiden.
"De är de enda jag han lita på. jag vet vad de kommer göra och jag behöver aldrig vara oförberedd" sa han lågt och hörde sedan hur Roxanne började gråta och han visste inte vad han skulel göra. han hoppades hon skulle lämna honom och han kunde skydda henne på det sättet. han ville att hon skulle vara trygg om hon för alltid skulle hata honom fick det vara så. Scorpius hörde dörren öppnas igen
"Scorp? Roxanne" sa en välbekant röst. Scorpius visste att den tillhörde Makoto och han svor. han hade velat vara helt ensam.
"Jag hittade dem" sa Makoto och Scorpius ville bara skrika åt dem att försvinna när han förstod att de alla skulle komma in i fängelsehålan, i hans fängelsehåla. det var bara han som skulle vara där inte dem

Roxanne ryckte till när hon hörde Makotos röst. Hon var glad på sätt och vis att de andra kom. Nu fick de försöka övertala Scorpius hon kunde det inte. Men hon ville inte att de skulle se henne gråta det var något hon aldrig gjorde, aldrig inför andra. Hon drar filten tätare om sig när de tänder ljuset och låter tårarna rinna.

"Scorpius" sa Albus förskräckt och satte sig vid honom men Scorpius svarade inte ens utan bara stirrade in i väggen.
"Scorpius Malfoy!" röt Harry och drog tag i Scorpius som inte ens reagerade, hans blick var bara tom. Harry drog bort kedjorna och lyfte upp honom
"Låt honom vara" sa Albus men Harry tystade honom
"Jag är trött på dig Scorpius, du kan inte tycka synd om dig själv hela tiden" sa Harry argt
"Släpp ner honom" sa Jezebel och knuffade Harry som släppte taget om Scorpius som föll till golvet och han stirrade bara rakt fram

"Vi kan väll ta honom härifrån." sa Roxanne med kvävd röst och ställde sig ostadigt upp. "Allt bra?" frågade Ted oroligt och tog tag i henne. Roxanne såg upp på Ted något undrande, men han bara log och höll i henne. Hon drog sig faktiskt inte undan, konstigt nog.
Jezebel tog och lyfte upp Scorpius och de gick därifrån upp på hans rum och la honom i sängen.

"Vi tar med honom tillbaka till oss" sa Harry bestämt och Jezebel bara skakade på huvudet och satte sig bredvid Scorpius i sängen
"Ni förstår inte riktigt va?" sa han enkelt och de andra bara såg på honom "Ni tror att allt går över bara så där? Att allt bara kommer försvinna?"
"klart de kommer om han kommer här ifrån" sa Ron
"Nej det gör det inte. Minnena finns kvar. och han vet inte vad han vill" sa Jezebel och strök honom över håret
"Hur vet du det?" sa Albus svartsjukt
"För att jag med har varit min fars fånge" sa Jezebel och log mot Albus "Du måste lära dig att förstå honom" sa han enkelt