19 år senare (Privat Roll)

Roxanne såg fortfarande ut genom fönstret då Fred satte sig framför henne i fönstret hon flyttade på sig så han skulle få plars men sa inget. Han drog åt sig filten så de delade den och såg sen på henne. Hon visste att han ville att hon skulle berätta, men hon ville det inte så hon sa inget utan bara såg ut.

Molly såg på honom
"Jag tackar för omtanken men mat är det sista jag vill ha nu" sa han lågt och Molly såg olyckligt på honom och reste sig sedan för att prata med Arthur. Scorpius han nästan somna innan Harry och George kom fram till honom
"Vi vill tacka dig" sa George och Scorpius såg förvånat på dem
"Ja du räddade dem" sa Harry och Scorpius vek ner blicken
"Nej jag drog in dem i det. jag försökte varna dem men jag kunde inte hjälpa dem" sa han sorgset
"Du fick ut dem inte en gång utan två. Du fick Albus att le igen och Roxanne att prata" sa George
"Nej jag fick ut dem en gång efter att min farfar tagit det! Sen fick Tilly ut dem och det var Ebony, Jezebel och Makoto som hjälpte dem" sa Scorpius och reste sig upp och lämnade dem. han behövde tänka och det gjorde han bäst i ensamhet, eller åt minstone utan människor som skall första honom och tacka honom

( Stackarn D: att bli uppäten av en jättelik blomma xD )

Då Roxanne inte gav ett ljud ifrån sig och inte pratade med honom gav Fred tillsist upp och lämnade henne ensam. Roxanne visste att hon var orättvis mot Fred, han var orolig för henne och han ville veta vad det var. Han trodde att de berättade allt för varandra, vilket inte var helt sant. Roxanne hade förvrängt sanningen om det mesta, men nu visste han att hon inte mådde bra, men hon sa inget om det.

(haha nej den är så söt xD Kurgoane lyckas alltid med sånt och Fai och Mokona skrattar xD)

Scorpius reagerade knappt när han hamnade framför fängelsehålorna. han såg ner på mörkret och gick sedan ner för trapporna. det här var stället han avskydde mest av alla i hela huset ändå var det hit hans nu gick. mörkret var totalt nere i källaren och han fick tända facklorna och han såg sig omkring. hur många gånger hade han inte suttit här nere? hur många gånger hade han önskat att aldrig med komma hit och nu var han här frivilligt. han öppnade dörren till sin cell och klev in. den såg ut som alltid, med hans rivmärken på väggarna, hans blod på golvet och kedjorna. han ryste ändå satte han sig i sitt hörn och slöt ögonen

( Hahaha xD En söt stor blomma xD )

Hon drog åt sig filten och kröp ihop under den. Folket hade ny tystnat och satt runt brasan. De ville att hon skulle komma dit, men hon ville inte. Eller snarare inte orka med deras frågot och deltagande eller oroliga blickar. Ute hade det slutat att snöa och natten var stjärnklar.

(haha ja visst är den xD haha men Hela bilden är söt xD)

Scorpius släckte facklan och allt blev som det brukade vara. han stängde dörren med en viftning och låste den inifrån, den största skillnaden sen såg han på kedjorna och låste fast sig själv. han visste inte varför men de fick honom att känna sig trygg som om allt var som vanligt som det skulle. han skulle sitta här nere av någon anledning. han lutade sig mot väggen och kastade bort sin stav och log. nu var allt som vanligt. han satt i mörkret utan ljus, utan sällskap och utan stav och han var fast. han la sig trött ner och om hans farfar eller far kom nu skulle allt bara bli som vanligt. han slöt ögonen och somnade lätt

( xD Okej den svarta i blomman är alltså...Kurgoane och sen är den första Fai ^^ vilka är de andra? xD )

Scorp var försvunnen, alla började leta efter honom. Roxanne hoppade upp på fötter och drog filten om sig. Hon kände att nått inte stämdde, något var inte bra. De andra letade ute och på övervåningarna, så hon tog källaren även om det var där hon minst av allt ville vara. Hon gick längst de olosta fängelsehålorna och såg in med staven tänd. Sen kom hon till hålan där Scorp hadetänkt att gå ner tidigare, men hon hindrade honom. En oro sköljde genom kroppen och hon kände på dörren som var låst.
"Alohomora" mumlade hon och dörren for upp och hon tände åter staven och såg med stora ögon på allt, blodet, kedjorna och Scorp.
Hon går sakta fram till honom och sätter sig på huk. "Varför Scorp?" säger hon sorgset och ser på honom.

(Japp den svarta i blomman är Kurogane sen Fai uktig Tessan *pat, pat, pat* sen kommer Syaoran och Sakura )

Scorpius reagerade inte när dörren öppnades, först trodde han att det var hans far eller farfar men rösten som talade till honom passade inte in och han öppnade ögonen och såg på Roxanne och slöt dem igen
"För att jag känner mig trygg här" sa han lågt. Hon skulle ändå aldrig förstå, för honom var det här hela hans värld. "Jag vet att här är allt som vanligt och inte skrämmande på ett okänt sätt" sa han bara "kan du inte bara gå Roxanne, du hör inte hemma i bilden" sa han lågt "du bör vara någon annan stans där allt är tryggt" sa han bara

( Hahaha xD Jag är så duktig så CX )

"Okej?" sa Roxanne och ansträngde sig verkligen att förstå. För Scorp skull, hon skulle hjälpa honom, men inte så att han märkte det, inte tränga sig på. Hon satte sig vid honom och släkte staven, hon tänkte inte gå. Ville han nu sitta där så fick han väll det, hon förstod honom på sätt och vis. "Men ibland måste man även prova på det okända och skrämmande för att vinna något med det." sa hon allvarligt och tystnade sedan.

(japp det är du verkligen haha den vänstra bilden är hur de är målade i mangan lr ja omslagsbilderna xD)

Scorpius såg inte på Roxanne utan bara tittade ut i mörkret. han önskade att hon gick och att han fick återgå till sitt
"Roxanne jag prövade det och jag hamnade bara i en annan fängelsehåla. den här känner jag i alla fall, det är min fängelsehåla, min egna" sa han leende och strök med fingrarna över golvet som vanligt. han kände skårorna som skapats av naglarna när han försökt ta sig ut som han alltid försökte förr. nu hade han börjat ge upp. varje gång han försöker leder den nya vägen till en fängelsehåla. han hörde hemma här innanför fyra väggar som skyddade honom från allt annat. hans liv var någon annans och han tänkte inte kämpa emot det längre utan bara acceptera det. han borde kanske åka till sin farfar? eller släppa ut sina föräldrar