Starka viljor och olika känslor

Ja lycka till på provet!

Det blev inget kapitel för det försvann! DD:

Jag var nästan klar och just då, stängde datorn av sig själv.

Men jag ska skriva om det så fort som möjligt!

Håll ut lite längre för det kommer att komma!

har hänt mig med men det är ingen fara vi väntar

Ida, det är därför man ska spara när man skrivit typ, ett stycke. Nej, men det är väl klart att vi väntar! Vad kan man göra liksom.

vi håller uuuuuuuuuuuuuuutttttttttttttttttt

Super!

A new chapter, special made for you!


Kapitel 36


Remus


Remus älskade att ha uppehållsrummet för sig själv, med endast en sprakande, varm brasa som sällskap. Sitta och samla tankarna, läsa en bok eller bara att stirra in i elden.
Det här skedde ju i och för sig ytterst sällan eftersom han ju jämt var med James, Sirius och Peter. Men ibland så hände det, de andra gick ut för att gå till biblioteket eller helt enkelt hittade på något rackartyg som Remus inte ville vara delaktig i, och då var han ensam i uppehållsrummet om han hade tur; eftersom deras rackartyg oftast hände efter nattens inbrott.
Nu var ett sådant ögonblick, han var ensam i uppehållsrummet. Men det var bara för ungefär tjugo minuter framåt då de andra var nere i köket och tjejerna var uppe i sin sovsal och sysslade väl med ”tjejgrejer”. Så nu satt han bara ner i en av de pösiga fåtöljerna och studerade sina slitna skor. Han hade inte hunnit att köpa nya inför vintern och nu tyckte han att det var för sent så han använde dem fortfarande. En fördel med dem, var att de redan var att han redan gått in dem och slapp skoskav av nya skor.
Det var två dagar kvar till jul och Remus kände sig nästan som ett barn igen. Han såg verkligen fram emot julafton och det där pirret man alltid kände inför juldagen. Men som barn hade man alltid sett fram emot julklapparna, nu såg han fram emot att vara med sina vänner. Och Jude.
Remus log lite. Han var säker på att han kände något för henne, något väldigt starkt. Han trodde att han var förälskad i henne. Men samtidigt kunde han inte riktigt släppa tankarna från Lara Lee, tjejen från trollkonsthistorian. Det kändes speciellt att vara tillsammans med henne också… Att sitta nära henne, se hennes bruna hår glänsa från solljuset som letade sig in genom de smutsiga fönstren. Och hennes ögon…
Remus avbröts mitt i sina tankar av att tjejerna kom ner med Lily i täten och Jude strax efter tillsammans med Maggie och Vanessa. Hjärtat hoppade över ett slag när han såg Jude, det ljusa håret såg ut att vara fuktigt och stod åt alla håll och kanter och hon hade mjukisbyxor på sig som var någon storlek för stora.
”Hej Remus” hälsade dem och slog sig ner i soffan och fåtöljerna omkring honom.
”Vart är de andra?” frågade Lily.
”De är nere i köket och är nog tillbaka när som helst.” svarade han och log.
”Varför hände inte du med?” frågade Maggie och började att fläta sitt bruna hår.
”Helt ärligt?” sade Remus och flinade lite. ”Jag orkade inte.”
De skrattade lite och kort därefter dök de tre andra upp med famnarna fulla med kakor och andra godsaker.
”Hoppas det smakar!” sade Sirius och dumpade sin hög på bordet framför Remus och tjejerna.
Remus sträckte sig efter en blåbärsmuffin när hans fingrar stötte emot någon annans; Judes. Remus kände hur blodet under huden där hon rört vid honom förvandlades till kolsyra och bubblade genom hans kropp. an förstod fortfarande inte varför han blev nervös i hennes närhet, det bara hände.
Jude log mot honom, och han log tillbaka. Han gav henne muffinsen och sträckte sig efter en annan istället.
”Vilken gentleman han är!” suckade Sirius och lät spelat fånig. Men han fick alla att skratta och trots att han blev lite generad skrattade Remus med.

SUPERDUPERMEGAGUDJAGSAKNARORDFÖRHURJÄVLAursäkta språketAWSOMEDETVAR!

Wohoo nytt kap.

Supeerr bra!