Förändrad värld Lupple & Medi

"Ja gärna. Det låter så gott att prova." Hon blev genast röd i ansiktet.
"Jag blir nervös när du säger så..." Hon såg bort och ville dra sig ur men stod stilla.

Theodore gav dem en hård blick.
""Fixa systemet först. Nej jag tänker inte ge tillbaka henne." Det sista sa han så Aurora skulle förstå och han lade armen om henne. Förde henne mot dörren.
"Det är inget fel. jag måste bara berätta en sak."

"Då får vi ha en liten drinkprovning med dig." Flinade han såg hennes generade kinder. Det var vackert. Så vackert. " Det är sanningen." Viskade han innan han ledde henne mot baren och beställde fem olika alkoholfria drycker. Någon var gul, någon rosa, blå och grön. Och en såg ut som en soluppgång. "Varsågod." log han mot henne.

Aurora log svagt åt det han hade sagt. Han skulle inte lämna henne tillbaka. Det kändes bra. Men vad skulle han berätta?

"Det gör mig generad ändå." Viskade hon och gick vid hans sida. När hon fick drinken höll hon den med båda händerna. Såg på den med stora ögon.
"Kan man dricka det här?" frågade hon med en nervös ton.

Han hade lett henne till ett av rummen och stängde efter sig. Försiktigt satte han sig på en soffa och klappade på den vid sig.
"Sit är du snäll."

Han skrattade roat. "Såklart. Det är alkoholfritt." Log han och beställde en whisky till sig. Det hjälpte ju faktiskt med deras sug.

Aurora gick in och satte sig försiktigt bredvid honom. Hon anade att det var mycket allvarligt. Hon svalde hårt och försökte samla sig. "Vad är det Sir?" Frågade hon och såg på honom.

Försiktigt drack hon och såg på honom.
"Det är så gott. " Sa hon och drack giriga klunkar av det. Kanske för snabbt var den borta och hon log nu. Lite läppstift hade åkt över hennes kind.
"Kan jag få en till?"


Theodore log ömt och smekte hennes kind. Drog henne till sig och höll om henne.
"Du ska säga Theodore." Viskade han och suckade.
"Jag har fått resa på saker om dig. Men då ska du få reda på saker om mig." Försiktigt smekte han över hennes kind.
"Jag är en vampyr. En sådan som dricker människors blod." Han höll henne så hon inte kunde fly.
"Men jag ska inte skada dig."

Han log glatt och nickade. "Senare, maten är snart." Viskade han och torkade varsamt bort lite läppstift från hennes kind med sin tumme.

Hon följde med närmare honom, hade inte så mycket till val och så hörde hon orden. Hon såg på honom och blev genast rädd. Var det ett skämt? Var hon galen? "Såna finns inte. "Viskade hon och det hördes att hon var rädd.

2Okej." Hon log och ryckte till. Hur kunde han fortfarande vara så kall?
"Fryser du aldrig?" Hon tog hans hand och försökte värma den.

Theodore suckade och såg på henne. Lugnt lutade han sig tillbaka.
"Aurora vi finns. Jag kommer inte skada dig som de andra. Jag kommer hjälpa dig men du måste vilja stanna kvar. Annars åker du tillbaka till kleniken. får minnet sudat och du är inte min längre. Men jag vill ha dig..."

Han såg på henne och log mjukt. "Blodcirkulationen." Förklarade han igen och tog varsamt undan sin hand. Det hon gjorde var ju lönlöst. "Ska vi inta våra plaster?" Frågade han för att distrahera henne.

Aurora snyftade till och försökte dra sig loss men det var ju lönlöst. Hon stannade till när hon förstod det och blev liksom passiv. Tillbaka? De andra? Sedan blev det som en blixt i hennes huvud och hon mindes precis allting. Det var som om sanningen låste upp henne. Hon såg på honom med skärrad blick. "Åh snälla. Jag ska vara snäll." Viskade hon och kände några tårar på kinderna.

Rhiannon såg på honom och nickade bara. Tog haas arm och såg ner på fötterna.
"Vi hann inte öva. Varför gjorde vi inte det?" Frågade hon och började att gå.

Theodore höll henne inte allt för hårt och han smekte hennes kind. Försiktigt torkade han bort tårarna.
"Shhh inte ska du gråta nu? Du som är så vacker." Theodore log ömt.
"Jag sa ju att jag inte skulle skicka tillbaka dig. Ska vi kanske se hur din hörsel är?" Han log nu igen.
"Aurora jag valde dig för dina problem. Jag valde dig för din skönhet. Jag gav dig ett namn som är dig värdig. Så snälla gråt inte mer. Du är hos mig nu och jag kommer inte skada dig."

Han såg på henne med en lugn blick. "Jag kommer leda. Följ bara mig." Viskade han och smekte hennes kind lugnande. " Du kommer klara det galant." Sa han leendes.


Aurora försökte samla sig, hans vänliga ord och hans mjuka ton hjälpte. Hon såg på honom. Han hade sagt att han inte skulle skada henne. Han hade ju bara gett henne bra saker ännu. Hon försökte lita på honom. Hon svalde hårt och försökte stilla sina händer som darrade. Hon tog några djupa andetag och såg på honom. "Jag tror dig." Viskade hon tyst.