Varför inte skriva tillsammans?

Stackars Mara...

Sofia

Jag gick genom de mån- och fackelbelysta korridorerna på väg upp mot tornet igen. Jag hade gått igenom säkert hela slottet vid det här laget och förstaårseleverna var egentligen inte tillåtna att vara ute nu, så jag skyndade mig för att inte bli upptäckt.

I tornet var festen ganska vild. Någon hade hämtat upp en massa flaskor och de täckte nästan alla tomma ytor.
Honungsöl läste jag på en. Hur hade de fått in alkohol i skolan? Fast med tanke på lärarna var det inte så konstigt.
Någon gick förbi mig med ostadiga steg och stinkande andedräkt. Usch. Hela den här festen var helt onödig. Det fanns inget att fira och det var mitt i veckan. Jag kunde bara föreställa mig alla poäng vi skulle förlora imorgon. Vår poängsamlare Hermione var ju omvänd också. För tillfället dansade hon runt på ett bord. Hjälp.

Harry kom fram till mig med lite nervöst och förvirrat ansiktsuttryck. Jag kunde förstå honom, båda hans vänner var omvända. Fast Ron syntes inte till, jag antog att han försökte ställa sig in hos snorungen.
"Har du någon aning om vad som är med alla?"
"Ingen aning, men något förvänder allas personligheter, det har jag i alla fall märkt.
Förresten, jag har inte riktigt fattat varför du är så berömd. Vad har du gjort?"
Han berättade om att hans föräldrar hade mördats av den onde Lord Voldermort. Jag fick genast mer sympati för honom, jag hade trott att han var typ barn till nån känd person eller något. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera på den här informationen.
"Stackars dig" och ett medlidsamt leende fick jag fram. Harry såg ut att vilja byta samtalsämne.
"Du smällde till Malfoy på tåget va?"
Jag flinade.
"Jag tål bara inte uppblåsta rikemansbarn. Nu har han satt upp mig på sin "du ska få igen och få veta din plats"-lista. Gud så rädd jag blir" sa jag ironiskt.
Vi tillbringade kanske en halvtimme åt att snacka om snorungen, det var ett ämne som båda gillade. Han var tydligen sur på Harry för att han valt Weasleys och mugglarfödda framför honom.
Men även det bästa av samtalsämnen har ett slut, och jag började känna mig lite trött.
"Det är nog bäst att lägga sig nu så man är utvilad imorgon så att man kan ta igen alla poäng som de där kommer förlora imorgon". Jag pekade på en grupp fulla fjärdeårselever.
"Du borde nog också göra det".
Han reagerade först efter någon sekund och betedde sig lite nervöst och fumligt. Gud, jag hoppades verkligen att han inte hade druckit i alla fall.

Haha, honungsöl är ju lite värre än Cider!
Men Sofia, glömde du att Sabina ville prata?

Min del:

~Sabina~

Okej, att Sofia lyssnade på mig var fel. Hon bara gick när jag berättat min historia. Var hon också konstig? Så skulle Sofia aldrig gjort. Men nya Sofia brydde sig inte?! Hon gick bara upp till festen i Gryffindortornet. Varför festade de egentligen? Jag kunde inte komma på en enda bra anledning. De hade inte vunnit nån quidditchmatch, för så mycket visste jag om quidditch att den senast matchen var mellan Hufflepuff och Slytherin.

Jag kikade ut ur Rawenclawtornets fönster, och såg stjärneleven Hermione dansa på bordet? Har hon blivit konstig? Hon som blev mobbad av Ron, skulle ju försöka låta bli! Som jag nästan hade gjort... Nu var jag nöjd med mig själv, men Hermione skulle hatat den där tjejen som dansade. Hon dansade som tokig, jag skulle nästan tro hon var full...

Kanske var det hon som drog ihop festen?! Helt plötsligt sa en tjej i sjunde årskursen som brukar vara tyst om stilla:
"Gryffindor har megafest, ska inte vi också ha en?!"
Nästan alla stämde in, och helt plötsligt kom tre killar upp med eldwisky? Nej herre gud, varifrån kom den? De kommer ju bli galna! Whiskey är ju så starkt!
"Åh herre gud, vad tänker ni med? Vi är elva till sjutton år, den där whiskyn kommer få er att må galet illa!" utbrast jag. "Nej jag jag går ut. Hoppas några andra fattar vad ni håller på med!" Kanske kan jag lyckas komma in i Gryffindortornet och försöka prata med Sofia. Om inte hon också är konstig nu... Undrar vilken fråga Gryffindorarna har...

Förlåt, förlåt, förlåt ... Men jag ville visa hur mycket Mara och hennes bror stod nära varandra och då var jag tvungen att skriva några minnen ... Och då skrev jag självklart för mycket, jag är ledsen.
Och jag är ledsen om jag fått er att gråta ... men jag låter liksom historien om hennes förflutna flyta fram och jag vet aldrig vad som kommer.
Och förlåt.
och igen
och igen.
Nä, fy, nu har jag själv börjat gråta ...
BUHUHUHUHUHUHUHU, JAG VILL INTE ATT HAN SKA DÖ VARFÖR GJORDE JAG SÅ ATT HAN DOG BUHUHUHUHUHUHUHU JAG ÄR SÅ LEDSEN ALLIHOPA JAG SKA VARNA ER INNAN JAG SKRIVER ETT SÅNT DÄR FRUKTANSVÄRT INLÄGG IGEN NÄ FÖRRESTEN JAG KOMMER INTE SKRIVA ETT TILL FÖR JAG BÖRJAR BARA GRÄTA BUHUHUHUHUHU
Och jag vet, jag är hopplös just nu men det är kväll och jag känner mig lite weird. Jag ska inte skriva en sån här lång och onödig kommentar igen ...
P.S det är Elzyiis tur!

Ja, jag vill skriva nu!

Bra!

Bra, skriv på!

Hanni, du är då för söt!!
Japp skriv du Bullis... Så skriver jag efter dig.. *LÄNGTAR*

Nej, du ska ju skriva först!

Elzyii, SKRIIV

Japp, Elzyii?