Starka viljor och olika känslor

Åhåhåhåhåh, du skriver så fantastiskt och mysig. Åh... jag älskar detta något otroligt. Du är bäst kram ♥

Det var superbra. Du skrev dock en lektionen.

superbra!

bässssst

Okej, här kommer det sämsta kapitlet ever och efter världens längsta väntan. Men ni får det either way!




Kapitel 35


Sirius


”Kommer du sakna mig?” frågade Nadine och log lite mot Sirius. Hon skulle åka hem under jullovet, då hennes föräldrar tyckte att hon var för ”ung” för att stanna på slottet över jul. Bara av att höra det visste Sirius att hennes föräldrar inte tyckte att det var passande med att deras lilla juvel hade en pojkvän som han själv, trots att han ändå var från en fin släkt.
”Självklart.” log han tillbaka. ”Jag har något till dig!”
Sirius plockade fram ett rektangulärt paket ur väskan och räckte Nadine det.
”Men Sirius…” började hon protestera, men Sirius såg att det döljde sig ett litet leende.
”Sluta, du måste ta den!” log han. ”Du förtjänar den.”
”Jag har faktiskt något litet till dig också faktiskt.” sade hon och gav honom en avlång och vackert inslagen ask.
”Precis vad jag hoppats på!” flinade han. ”En ask!”
”Jag visste att det var vad du önskade dig.” blinkade Nadine tillbaka.
”Jag älskar dig.” viskade Sirius och drog in Nadine i sin famn.
”Jag älskar dig också.” andades hon. ”Jag kommer sakna dig.”
De stod så ett tag, helt oberoende av alla andra elever som gick förbi dem. Tjejer kastade svartsjuka blickar på dem och killarna brydde sig inte riktigt.
”Måste du inte gå nu?” frågade Sirius.
”Jo.” log hon tillbaka och drog sig ur omfamningen. ”Vi ses efter jullovet.”
Sirius kysste henne mjukt på läpparna innan han tog ett par steg ifrån henne.
”Vi ses efter jullovet.” flinade han.
”Hejdå Sirius.” sade hon och gav honom en slängkyss.
”Hejdå Nadine!”

”Var det ett tårdrypande farväl?” James lät retsam på tonen och ett glitter av illmarighet fanns i hans bruna ögon.
James, Sirius, Remus och Peter satt för sig själva i uppehållsrummet framför brasan och bara åt bakelser och andra godsaker som de hade varit nere i köket och hämtat.
”Inte riktigt, Nadine är inte typen som gråter.” sade Sirius och tog ännu en chokladkaka.
”Jag älskar att ha uppehållsrummet för oss själva.” fortsatte han sen. ”Man kan prata om vad man vill, hur högt man vill, äta vad man vill...”
”Man kan inte äta vad man vill här utan att dela med sig.” flinade Lily och slog sig ner i James knä.
”Det hade jag glömt.” flinade Sirius när Maggie, Jude och Vanessa slog sig ner hos dem. ”Ni stannade här ja.”
”Det kan du ge dig på.” sade Maggie och tog en pumpapastej. ”Och hur får ni alltid tag på mat? Jag fattar det inte!”
”Det är våran lilla hemlighet.” sade Remus och log lite mot Jude.
”Hon vet om det eller hur?” frågade Vanessa. ”Berätta Jude!”
”Nej, jag vet inte!” protesterade hon och drog undan det korta blonda håret från ansiktet.
”Vad var det för leende du fick då?” frågade Lily och visade upp ett skrämmande likt leende som Remus just hade gett Jude.
”Det var bara ett leende.” sade Remus.
Sirius tittade runt på dem, han kunde slå vad om nästan 10 000 galleoner om att Remus skulle bli tillsammans med Jude under lovet. James och Lily skulle antagligen förlova sig, medan han själv och Slingersvans fick umgås lite extra med Maggie och Vanessa, som vänner då förstås.
Sirius var ju upptagen.

mera

Underbart kapitel! Älskar hur Sirius ser på sina vänners kärlekar i sluter av kapitlet!

Awesome!

Perfekt kapitel!

Det var inte sämst! Älskar Nadine och Sirius. ♥