En ung kärlek

"Kan jag få allas uppmärksamhet?!" skrek Marcus över planen. Alla tittade på honom, bra.
"Kan alla som har kommit för att provspela komma hit?" sa Marcus och en ganska stor klunga med både små andra årselever till stora sjunde årselever.
"Vi börjar med, Gabriell Ambron" sa Marcus och det kom fram en tredjeårselev med en Rensopare (två).
"Okej, låt oss se hur bra du är. Du ska fånga klonken och göra mål medan Henry här ska försöka ta klonken från dig. Du får passa till Gervanna" sade Marcus och Henry och Gervanna steg fram.
Henry var en kraftig femteårselev som ha en Nimbus 1000. Gervanna var en lång sjätteårelev med en Komet ett-åttio.
"Så låt oss börja!" sa Marcus och visslade i en silvrig visselpipa som han hade runt halsen. Och konken for iväg, det tog ungefär fyra för honom att ta klonken, och Henry tog klonken ifrån honom hela tiden.
"Bra jobbat mister Ambron! Tiden är ute!" sa Marcus och Gabriell gick av planen.
"Nästa tur är Loretta Caldi" sa Marcus och en tjej som var ganska lång som Marcus aldrig hade sett förut. Hon bar på en Nimbus 2000.
Loretta klarade sig bra, men det kom bättre.
Sen var det Miranda Daladi, hon hade en Nimbus 2001 i sin ena hand. Marcus hade sett henne någon förut. Hon flög ganska klumpigt. Men hon ramlade i alla fall inte av, tänkte Marcus.
"Anteheny Ermal, Peter Feedman, Olivia Horron, Fred Joddan" och till slut när han såg att det var Célines tur så blev han förvånad.

Céline:
Jag såg förvåningen i Marcus ansikte och log. Sedan gick jag fram till honom.
"Hej igen!" Sa jag och satte mig på kvasten. "Kan jag börja?" Frågade jag. Utan att vänta på svar sköt jag iväg.
Jag fångade klonken och flög mot mål. Henry flög mot mig men jag väjde och kastade klonken. Den gick in.
Jag log mot mig själv, det började bra...
Jag gjorde några mål till. De hade lyckats ta några få, men jag hade gjort fler...
När jag var klar flög jag ner mot marken igen. Jag var den sista. Så vi skulle strax få veta vem som blev reserven.
Jag höll tummarna hårt och tittade ner i marken.
"Alltså... Ni alla var väldigt duktiga, men den som får ta över för Cecilia är..."

vad bra meeeeerrr!!

"Det blir Céline som får platsen, ge henne en stor applåd!"
Marcus var glad över deras beslut, efter som Céline är en bra spelare så hoppas dom kunna vinna matchen på lördag. Efter att ha diskuterat taktik med laget så gick Marcus upp till uppehålls rummet och tog ner lapparna. Slängde dom och gick upp till sin himmels säng, hoppade ur sina kläder hoppade i sin pyjamas och gick sedan i sängs och somnade.

Hinner inte skriva nu... ♥ Lektionen börjar... Skriver vid 3.30 (Vi slutar kl 3.00...)

Jättebra!!!! *bevakar*

Céline:
Hela vägen till mitt rum hurrade jag inombords! Jag hade fått platsen. Även om det kanske bara var för en kort period...
Jag bytte om och somnade. I drömmarna drömde jag om stora fält, där jag och Marcus spelade quiddich, men bilderna förändrades snart. Min kropp förvandlades till en mycket lång sjunde års elev; Marcus flickvän Natalie Hathaway... Hennes kortklippta svarta hår hade satts upp i en lite tofs. Hennes mun log stort. Sedan kom de närmare varandra och kysstes. Bilden försvann. Jag satte mig käpprakt upp i sängen. Jag var alldeles svettig.
Nej! Jag fick inte börja gråta! Det klart att skolans snyggaste kille hade en tjej! Herregud. Hur kunde jag trott annat?
"Idiot!" Sa jag till mig själv. Monika ryckte till i sängen bredvid mig.
Jag suckade djupt och somnade sedan om.

Marcus vaknade på morgonen, det hade varit en sömnlös natt (han somnade vid två på natten, vaknade igen vid fyra, somnade sedan om). Han vacklade till sina väska, satte på sig ett par jeans och en smutsig röd tröja. Sedan gick han ner till uppehållsrummet.
Där satt Natalie (hans flickvän), hon log mot honom och hennes ögon glittrade från ljuset från brasan.
"Hej lilla sömntuta" sa hon vänligt.
"Hej..." sa Marcus trött. Han årkade egentligen inte ha ett sådant kärleks-snack (när man ger löjliga komplimanger och håller på att tjafsa om vem som är sötast) ...
Marcus skulle precist gå ut från uppehållsrummet men blev stoppad av Natalie.
"Vad har hänt? Är du sur på mig?" sa Natalie ödmjukt och fick tårar i ögonen.
"Nej Natalie, jag är inte sur på dig, och ingenting har hänt..." suckade han och gick ut.
Han gick långsamt ner för marmortrapporna, mötte några prefekter som klagade på att han var uppe förtidigt och att han såg bedrövlig ut.
"Tack" muttrade han varje gång. När han väl kom ner till stora salen så tittade nästan alla på honom, som om han var en sällsynt ut död art eller nånting sånt.

Céline:
Jag hade vaknat tidigt. Det var fredag morgon... I morgon skulle jag spela min första mach och gå till hogsmeade med Marcus....
Livet kanske inte var så dåligt trotts allt, även om Marcus och hon aldrig skulle bli ett par... Jag hade ju faktiskt min pojkvän Viktor... Han var inte lika snygg som Macus, men nära på...
Jag hade gått ner till frukosten. Det var inte många som var där... jag åt snabbt och gick sedan tillbaka till mitt rum, hämtade min väska och gick sedan på dagens första lektion; örtlära.... Vi skulle tydligen bara läsa igenom ett kapitel om mandragoror...
När lektionen var slut gick jag tillbaka till uppehålls rummet.
Efter en timme gick jag på nästa lektion.


Dagen gick fort, det kändes som om det bara gått några få timmar...
Jag gick och la mig tidigt. Jag ville verkligen inte vara trött i morgon...

Marcus höll på att somna på väg till sälskapsrummet. Men plötsligt så kom han på att det var Quiddich match! Snabbt som vinden så sprang han upp till sälskapsrummet, sa snabbt lösenordet och sprang upp för att hämta sin kvast och byta om. Han klädde av sig och satte sig snabbt på Quiddich kläderna. Sprang ut från pojkarna sovrum och sprang ut från uppehållsrummet. Rusade nästan på alla som var i vägen. Och till slut så kom han ut till gården. Flög den sista biten på hans kvast (även om han inte visste om det var mot reglerna eller inte). Plötsligt så såg han rök framför honom. Det var ånga från hans mun. Vilket var inte bra efter som då är det kallt, och det är inte så kallt att flyga i kall luft.