Efter Hogwarts (rollspel)

Det tog inte lång tid innan jag fick tillbaka ett svar från Cara och jag log strålande när jag såg svaret och krafsade snabbt ner:
Jag vet faktiskt inte vad som hände Cara, mycket har hänt sen Voldemort dog, sen alla dog i sista kriget.
Det sårade mig djupt att tänka på detta som jag har försökt att låta bli men jag fortsatte skriva:
Men visst, vi kan väl ses på lördag klockan ett utanför Glassbaren, kan du se tilll så alla andra får en inbjudan, är lite upptagen för tillfället.
Hälsa Laura.

Blaise

"vad bra att han trivs, men jag förväntade mig inget annat, han har ju alltid gillat sport." log jag "ja hur är det med hela den där auror grejen?"
jag nickade svagt och drack lite te
"Vi kan ju besöka den tillsammans, det är lättare om jag har sällskap, ja förutom Mina då eftersom hon inte vet allt som hände." sa jag sorgset och hatade mig själv för att jag inte berättat allt.
"Hur går det med att spåra hans pappa då? och ja jag antar att det ligger i generna och det är lite kul att se hur de växer upp." sa jag och tänkte på min dotter. "Ja jag saknar allihop med, vi ses alldeles för sällan."
plötsligt landade en uggla och jag såg förvånat på den men kände snart igen den, det var Blaises, jag tog brevet och läste det och log lite innan jag trollade fram en penna och skrev ner mitt svar
det var definitivt för länge sedan. vad hände? jag menar vi sågs ju jämt. och jag sitter o pratar med Laura nu och jag tyckte vi skulle ha en dag då vi träffades allihop och pratade gamla minnen. är du på eller?
kramar Cara

jag fäste brevet vid ugglan som snart for iväg och jag log stort, jag hade saknat att umgås med Blaise, jag saknade att umgås med Draco också, men jag antar att han fortfarande var sur på mig
jag fick snart tillbaka ett svar och skrev tillbaka

vi får bli bättre på att umgås!! låter som en toppen ide, Blaise. jag ugglar ut inbjudningarna senare. och hon hälsar tillbaka. syns snart

- Ja det är inte så mycket att göra längre alla dödsätare är ju inne i Askaban nu, ja de vi vet som finns.
Så det är inta särskilt mycket att göra.
Jag blev ju jätteblad när Ginny berättade att jag skulle bli sökare, sa jag glatt.
- Klart vi kan besöka den tillsammans med Mina då och hon är så liten än men berätta när hon är redo.
Hon måste få veta.
- Det går ganska bra vi har fått upp några spår och hoppas att vi får tag på honom.
En uggla landade, det var Blaises.
Honom saknade jag också, hoppades vi kunde ses sen, tännkte jag glatt medans Cara skrev svar.

"det är klart men det måste väll finnas andra som ni behöver fånga in?" sa jag undrande och var glad över att jag inte satt i Azkaban. "Jag förstår det och du kommer klara det galant. du flyger super bra." sa jag uppmuntrande
"Ja jag måste berätta allt för henne en dag. men vad ska man säga? jag menar hur förklarar man för sin dotter att ens far var den elakaste trollkarlen i historien, att jag dödade honom och att hennes far blev mördad av honom? jag menar hur får man en 2 åring att förstå allt?" sa jag förtvivlat kände några tårar rinna, innan jag samlade mig och såg på Laura
"Blaise hälsar, vi ska ses allihop på lördag, hopas det går bra?"

(Jag kommer inte vara aktiv ikväll, så ni vet )

(ingen fara :p jag borde egentligen sova med xD men jag antar att jag går på ren vilje styrka nu xD eller så har vampyr grejen kommit tillbaka xD)

- Absolut min Auror kariär slutar inte än, sa jag glatt.
- Tack, Cara, sa jag sedan när hon uppmuntrade mig.
- Vet inte, sa jag och höll om Cara.
Men säg saningen och ljug inte hon kommer att få reda på det ändå. Och du behöver ju inte berätta allt just nu, ta det när du tycker att det passar, saa jag tröstande.
- Va kul, jag har saknat Blaise han var så himla kul, sa jag glatt.
Jag kan fortfarande förundras att ni baraaccepterade mig fast jag var Hufflare och allt, sa jag fundersamt och tänkte på Blaise.

"Nej det tror jag knappast, den har nog precis börjat. vad säger dina barn om att du ska bli sökare då?" sa jag undrade och såg på min vän
"Nej jag skulle inte kunna ljuga för henne, jag vill att hon ska veta vilka underbara personer de var även om de gjorde hemska saker. och hon är precis som jag och märker när folk ljuger." log jag
"Ja Blaise är rolig, det var för länge seda jag såg honom också. jag har faktiskt inte sätt någon på nästan tre år. jag vet inte varför." sa jag lite tveksamt, egentligen visste jag väll. jag klarade inte av att se någon av dem när allt var över och sedan påminde de alla mig för mycket om alla som jag saknade. men jag log mot Laura "Klart vi acceptrade dig, du gjorde ju det samma med oss. och jag är glad att vi blev vänner och varför skull vi inte accepterat dig? det var ju i så fall större chans att det skulle vara tvärt om, att det var du som inte accepterade oss." log jag och tänkte på vårt första möte

- De gillar det verkligen, de vet redan vad de vill bli som stor, det är därför vi köpte kvastarna till dem, sa jag leende.
- Tala om det för henne då, jag kan komma och intyga om du vill.
Inte för att de var trevliga mot mig, men mot dig var de ju, sa jag och log mot Cara jag hade verkligen saknat henne.
- Har saknat alla jag med, men har haft fullt upp med familjen och kariären så det har väl inte blivit av, sa jag sorgset.
- Jag vet men jag var allt det jag trodde ni inte gillade.
Jag var ju tillochmed mugglarfödd då innan jag fick veta om min släkt.
Sen så var jag Hufflare och inte Slytherin.
Och hade ett självförtroende dom var på noll, även om ni hjälpte upp det sen, sa jag glatt.
- Det var väll för att du hindrade mig och Dr... , sa jag tveksamt.
- Ja du hindrade oss att hoppa på varan, sa jag och kollade på Cara.

"jag kan tänka mig att du har fullt upp hemma? jag menar jag kan tycke en är jobbig" skrattade jag och hade fortfrandes vårt att tro att vi hade egna barn. "Ja jag får väll göra det när jag orkar och ja du kan ju intyga en hel del. vi kan ju berätta om alla våra roliga möten med dem." skrattade jag
"Jag förstår vad du menar. jag har först försökt gått vidare och sedan kom allt skrivandet och ibland undrar jag varför jag valde den här vägen?" små log jag
"Som vi så så visste vi ju knappt vem du var, så vi kunde ju inte ha något imot dig. jag förstod aldrig varför du inte hade bra självförtroende? det går inte ihop, du är en utmärkt häxa, du är både trevlig och snäll och du ser ju bra ut." log jag mot min vän och såg sedan på henne.
"Du kan säga hans namn det är inte så att jag kommer bryta ihop totalt, visst jag saknar honom, men han har gjort sitt val och vill han inte prata med mig kan jag inte göra något åt det." suckade jag "Jag bara önskar att det hade slutat annorlunda."