Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge [SV] PG-13 [DRARRY]

Du skriver superdupermegaawesome! Bara så att du vet

*Bevakar*. Så. Nu över till lite konstruktiv kritik. Jag måste säga att du skriver bra och har stor potential, få fel, varierat språk och bra styckeindelning, något som underlättar enormt mycket, iallafall för min del.

Sedan har jag några frågor. Hur mycket håller sig din berättelse till den riktiga? Jag vet att det är en fanfiction, men jag blir lite osäker. Jag obeserverade din kommentar angående växterna och trolldrycksframställning, men frånsett det. T.ex. förväntas ju Nicholas och Perenelle vara döda vi det laget, är det något du bortsett ifrån och skrivit avsiktligt, eller var det något du glömt/tolkat annorlunda?

Ytterligare ett frågetecken: eventuell relation mellan Seamus och Dean vet vi ju inget om i de riktiga böckerna, men i dem är ju Ginny tillsammans med Dean i den sjätte boken, har det aldrig hänt i din fanfiction? Jag menar med tanke på att Dean och Seamus ska ha varit tillsammans sedan fjärde året.

Förresten, ta inte illa upp av mina frågor, det är bara så att jag är på det klara med hela berättelsen.

Ett litet minus: min åsikt är att du avfärdar Dracos och Harrys tidigare relation lite för enkelt, och att allt Draco sagt eller gjort var för att han var tvingad känns inte helt realistiskt, även om de förhållanden han växte upp under givetvis måste ha påverkat. I övrigt kan jag bara säga: keep up the good work, ser fram emot fortsättningen!

Otroligt bra skriven med varierat språk och styckeindelning. Jätteroligt att läsa, bevakar berättelsen!

Första gången jag läser en Drarry men, den är jätte bra

Det var ett tag sedan, när kommer det mer??!

du har väl inte slutat skriva?

Jinx - Underbart med frågor! Självklart har jag svar på allt.

Min berättelse utspelar sig som sagt efter sista boken, fast innan epilogen. Jag är ett Harry Potter-fan som egentligen inte alls gillar när man ändrar i den officiella historien. Så det jag försöker göra är att hitta alla kryphål jag kan hitta för att det som händer i berättelsen faktiskt är på något sätt troligt.

Självklart är det mycket jag måste ändra, t.ex. så kommer inte Harry och Ron tillbaka till Hogwarts enligt Rowling, sånna saker måste jag ändra. Men övrigt försöker jag verkligen hålla mig till att skriva som om det verkligen skulle kunna hända. Det är därför jag skriver "efter kriget", då jag inte vill ändra det som redan hänt i böckerna.

-

Angående paret Flamel, i första boken säger Dumbledore något i stil med att dem har nog med livselixir för att klara upp sina affärer. Då jag alltid fantiserat om att paret Flamel ska vara otroligt trevliga och bra människor, mycket lika Dumbledore själv, ville jag ha med dem i historien. Presentera mina fantasier för andra människor också.

Jag gillar att tro att paret Flamel fortfarande har kvar sitt livselixir, dem ska fortfarande dö, men dem anser att deras affärer inte är uppklarade än.

En annan aspekt jag har funderat över är att dem började ta elixiret i 30-årsåldern och åldras inte från det, sedan när de slutar ta det så börjar de åldras igen, och har fortfarande flera år kvar att leva. Men jag utgår egentligen från min tidigare teori, då denna är ganska opålitlig.

Paret Flamel kommer spela större roll senare i berättelsen.

-

Dean och Seamus.
Ännu en liten fantasi i mitt huvud. Med tanke på att Dean och Seamus egentligen inte tar så stor plats i berättelsen gillar jag tanken på att dem ska haft ett hemligt förhållande genom böckernas gång.

Jag försöker hitta vart i min fanficition jag föreslår att dem har ett förhållande. Jag minns att jag har/borde ha gjort det. Men det är isåfall ett fel i berättelsen för det ska tills vidare hållas hemligt för deras vänner. Om du hittar det säg till!

Jag ser Seamus som homosexuell och Dean som bisexuell, och hans period med Ginny var en tid när han och Seamus bråkade, gjorde slut och Dean ville hämnas. När det tog slut med Ginny förlät dem varandra och blev tillsammans igen.

Seamus och Dean är för mig en liten sidberättelse som kommer få större del i senare delen av berättelsen.

-

Angående Draco.
Håller helt med dig, jag har helt och håller avfärdat och glömt bort det tidigare förhållandet mellan Draco och Harry. Men som jag har beskrivit tidigare i skrivandet är denna fanficitionen i utkaststadiet. Jag håller på att försöka få ut några kapitel i kortare stadier för att jobba mer med dem när jag har hela storyn klart. Jag lägger ut dem här för att få feedback, precis som du ger nu!

Jag förstår hur du tänker angående min teori om att Draco gör och säger saker pågrund av tvång. Men jag ska förklara den lite närmare

Ett barn föds inte till rasist, mobbare eller värre. Utan det är ens omgivning som spelar stor roll för hur man utvecklas som människa. En barndom fylld av dödsätarföräldrar och fullblodsmani tror jag påverkade Draco väldigt negativt och när han kom till Hogwarts var han för ung för att egentligen förstå det seriösa i hans handlingar och ordval.

Det Draco gör i dem första böckerna tror jag grundar sig mycket på att hans sätt att hantera problem. Jag har alltid trott att han känner en slags avundsjuka för det som Harry, Ron, Hermione och resten av dem från Gryffindor delar. Att slippa bry sig om människors blodtillhörighet och ha större frihet att vara sig själv.

Eftersom hans föräldrar är dödsätare lockas tyvärr Draco in på samma bana, och när han ser dem sanna hemskheter som blodsmani och rasism orsakar börjar han direkt ångra sig. Han mognar väldigt fort och inser det seriösa i dessa handlingar han har utfört.

Jag tror att han där börjar känna att han stängt så många dörrar att det inte finns någon chans att öppna dem igen, och med pressen från sina föräldrar, de andra dödsätarna, sin Slytherin-stämpel och rädslan för att dö så väljer han att fortsätta på sin bana och sin uppgift att döda Dumbledore.

Man märker i sista boken/filmen att när Harry räddat Draco så vänder han sig helt. Han slåss inte längre för dödsätarna. Jag tror att han förstod i det ögonblicket att dörrarna var stängda, men inte låsta. Att hans sista utväg dog inte med Dumbledore (Jag tror aldrig Draco skulle kunnat döda Dumbledore, och efter Dumbledore pratat med honom så tror jag han såg honom som den sista öppna dörren.)

Förlåt för alla dörrmetaforer.

Men Draco trodde att det var över när Harry dog, att nu var det faktiskt över. Den sista lågan släcktes verkligen inom Draco då.

I dokumentären om Harry Potter får man se en bortklippt scen från filmen då Harry visar att han lever. Då tar Draco Harrys stav och kastar den till honom och ropar "Potter!". Detta är orsaken till att Harry faktiskt får tillbaka sin trollstav.

Det är ännu en scen som för mig förklarar hur Dracos låga tändes igen och ni gjorde han ett val vilken sida han var på. Han drog sig nu ur kriget för att skydda sig själv och sin familj, utan vetskapen om vilken sida som skulle vinna, riskerade han både lycka och att torteras och dödas.

När Draco sedan (nu börjar min fanficiton) kommer tillbaka till Hogwarts uppskattar han Harry mycket mer, efter att han känt hur förlusten av Harry känns. Han gör allt för att ändra sig som person, ta bort alla sina fördomar och blir en bättre person. Efter allt han gjort så känner han helt enkelt att det är nog, och han vill kunna leva ett normalt, lyckligt liv.

Draco har alltid varit lite feminin och möjligen homosexuell i mitt huvud. Och efter kriget så slutade han helt enkelt bry sig om att gömma sig.

Däremot så ska jag ändra om i början och Draco och Slytherinkamraterna ska vara liiiiite mer som dem brukar, men dem ska verkligen jobba med att ändra sig. Som sagt, det är första utkastet, och då behöver jag få ändra och jobba lite med det

Hoppas detta var svar nog på dina frågor, och jag uppskattar VERKLIGEN dem, det är roligt att du ger konstruktiv kritik, och jag fick mycket idéer av att svara på dina frågor.

-
-

Luna♥Lovegood - Tack så mycket! Drarry är min favorit-ship. Hoppas att du också börjar tycka om det nu

ginny_ginny - Glömde heeeelt bort att jag hade min fanfiction. Jag har ett nytt kapitel på gång, jag ska fortsätta skriva direkt!

Noctum - Självklart inte, men som tidigare sagt, jag jobbar lite till och från, så det är ingen regelbunden uppdatering av fanfictionen.

^ Yippie! ♥

JAAA så då kommer det flera kapitel?
Yippi ^^
för du e värkligen suverän på att skriva

Kapitel VII – Dagen efter…

Fåglarna kvittrade och det svaga, vackra ljudet fick Harry att vakna upp från en djup sömn. Värmen under täcket gjorde att verkligen vakna upp var inte riktigt en valmöjlighet. En kyliga morgonen, brasan som brann i den lilla spisen i tältet, huden som värmde hans egen.

Huden!? tänkte Harry och spärrade upp ögonen. Mycket riktigt låg hans huvud inte på kudden några centimeter bort utan den var bekvämt placerat ovanpå huden av en varm bröstkorg. Han stelnade till och försökte återkalla vad som hänt under natten. Direkt mindes han den passionerade natten som han upplevt, men tillsammans med vem?

Hans farhågor besannades när han vred på huvudet och fann Draco Malfoys välbekanta ansikte. Hans ögon var stängda och han sov. Djupa andningar lyfte hans bröstkorg sakta och Harry huvud följde med.

Vad har jag gjort? Hur kunde det här hända? Tänk om någon får reda på det?

Frågorna var många men svaren var få när Harry i sitt huvud försökte reda ut vad det var som hade hänt, och hur han skulle agera på det. Efter fem minuter märkte han att han faktiskt fortfarande låg med sitt huvud placerat på Dracos bröstkorg och armen runt kroppen.

Försiktigt började Harry resa sig från sängen och vek täcket från sig. Han började leta runt i rummet efter sina underkläder och sedan började han rota runt i sin väska efter en klädnad.

”God morgon”, hördes en röst från sängen och när Harry vände på huvudet såg han sin blonda Slytherinkamrat le stort mot honom. Harry blev lite generad och tittade ner i väskan samtidigt som han hörde Draco gäspa.

”Underbar morgon”, fortsatte han och stängde sina ögon. Harry mumlade ett svar utan egentlig mening och hörde Draco tyst säga ”Men inte lika underbar som natten”.

Draco log ännu större och tack vare hans stängda ögon kunde han inte se den starka röda färgen på Harrys kinder. Några sekunder senare var Harry påklädd och på väg ut från tältet. Ingen annan var vaken så han drog fram sin trollstav och tände upp lägerelden som nästan slocknat.

Han satt där i nästan en timme och stirrade in i lågorna innan den första personen visade sig. Det var professor Snigelhorn som steg ut från sitt tält och gäspade stort. Utan att ens märka Harry gick han raka vägen mot förrådstältet för att preparera frukosten.

Harry såg flera kycklingar flyga ut genom tältöppningen och placerade sig över elden där de snurrade runt i en jämn takt.

Då bestämde sig Harry för att ta en snabb promenad för att slippa morgonspringet när alla vaknade. Han började gå längs stigarna runt lägret och fortsatte att fundera på vad som hade hänt.


När Harry kom tillbaka från sin promenad så satt alla andra elever runt lägerelden och direkt såg han den långa pojken med det bakåtkammande silverblonda håret. Han gick fram till brasan och intog en plats så lång bort från Draco som möjligt, och tog för sig rejält av maten så han skulle kunna undvika konversationer med sina kamrater.

Resten av förmiddagen spenderades ute i naturen för att fortsätta samla in olika örter. Harry och Ron blev tilldelade en lista och gick ut i skogen för att leta. Ron gjorde flera försök att starta upp ett samtal med Harry, som till hans besvikelse var djupt nedsjunken i tankar.

”Du vet, vi kanske inte skulle ha så tråkigt om du faktiskt kunde engagera dig?”, sa Ron surt efter det tredje försöket att börja prata om något Quidditch-relaterat. Harry tittade generat upp och mumlade att han inte var på humör.

”Har något hänt?”, sa Ron och höjde ögonbrynet. Men Harry bara avfärdade alla misstankar och fortsatte att leta efter de olika örterna.

Till lunch så meddelade Professor Snigelhorn att de hade varit så duktiga att de skulle avsluta utflykten några timmar tidigare och de fick eftermiddagen lediga på slottet. Efter att ha inlett ett desperat samtal med Ron samtidigt som Draco närmade sig deras tält lyckades han undvika en vad han trodde skulle bli ytterst obehagligt samtal.

Harry stod helt spänd när Draco tog tag i Harrys arm för samtransferensen tillbaka till Hogwarts. Han såg att Draco böjde sig fram mot honom och viskade ”Jag behöver prata med dig sen” i hans öra.
Känslan att bli klämd genom ett smalt rör när man transfererade sig kunde Harry aldrig vänja sig vid och tänkte än en gång att han verkligen föredrog kvastar.

Direkt när de landade på transferensplatsen lämnade han Draco och gick bort till Ron och Hermione, och tillsammans gick de upp mot slottet. På gården utanför entréhallen hörde Harry dock Dracos välbekanta röst som ropade på honom.

”Gå ni, vi ska bara prata lite om uppgiften i Förvandlingskonst.”, sa Harry.

”Men vi kan vänta.”, sa Hermione lugnt och omorganiserade sin position till en väntande.

”Det behövs inte, jag hinner ikapp er.”, försökte Harry igen, desperat att få iväg dem.

”Men det gör inget Harry”, sa Ron och ställde sig också i en väntande position.

”Bara gå, okej?”

Harry höjde rösten och såg irriterad ut. Han insåg direkt sitt misstag när leendena från båda sina vänner direkt sköljdes bort från deras ansikten som om han precis kastat en hink vatten över dem. De mumlade något och vände sig båda om och började gå. Han suckade högt, himlade med ögonen och vände sig om mot Draco.

Direkt när Draco nådde fram tog Harry tag i hans arm och drog honom med sig mot en avlägsen bänk. De satte sig och Harry var lätt irriterad.

”Vad är det?”, frågade han och gjorde en frågande handgest. Draco höjde ögonbrynet och tittade konstigt på Harry. Han ruskade sedan lätt på huvudet och började prata.

”Jag ville bara prata om natten. Du vet, det som hände…”, sa Draco och log lite för sig själv. Harry kände blodet rusa upp till kinderna och hjärtat började slå fortare.

”Vad är det med det?”, sa han och lät otrevligare än han hoppats på.

”Jo… Jag tänkte att det kanske betyder något”, sa Draco och tittade Harry i ögonen. ”Jag vet ju att du och Ginny är tillsammans, men det här borde kanske ändra saker, jag vill-”

”Det som hände igår betyder inget”, avbröt Harry tvärt. ”Det var något som bara hände och jag vill inte att det ska hända igen. Det var inget och vi borde inte prata om det mer.”

Draco tittade på Harry och såg helt förvånad ut. Harry bet sig själv i tungan och ångrade varje ord han sagt. Nej, det här är vad du vill, tänkte han för sig själv. Draco såg ut som om han fått tungan utsliten och helt oförmögen att tala.

”Men-”, började han men Harry avbröt honom.

”Men vad? Det här var bara ett misstag och det kommer ALDRIG hända igen.”, sa han och ställde sig. ”Jag är inte gay!”

Dracos ansiktsuttryck ändrades och han började uppenbarligen bli irriterad.

”Du kan förneka det hur mycket du vill, men ta inte ut din ilska och osäkerhet på mig!”, sa Draco bestämt när han ställde sig upp. Han drog till sig sin väska och började gå från bänken.

”Prata inte med mig igen? OKEJ?”, skrek Harry efter honom, ståendes ensam vid bänken. Han suckade och satte handen för ansiktet.

”Dum, dum, dum, dum, dum.” , viskade han för sig själv. Han visste att detta var ett stort misstag.

----------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för den långa väntan på nästa kapitel. Nu övergår vi lite från "Superglada Harry Potter" till den mer ångestfyllda delen av historien. Vad tycker ni hitills?