Harrys död

_{Skrivet av Sovsvampen:}
Jag gillar det sättet du skriver på, diggar det skarpt! Älskar även den mystiska känslan du slutar varje inlägg me , omg :3

_{Skrivet av Saqura:}
Ok. Vi tar ett kort med det samma, then.

DEL 3.
”Sakta i backarna, unga mugglartös!” sade Samantha med klar röst och knyckte till med sitt trollspö. Annabelle flämtade till och kröp ihop på marken.
”Sluta!” skrek jag hest. ”Låt henne gå. Hon har inte gjort er något.”
”Mugglare är fåniga och dumma”, fräste Samantha. ”Jag gillar dem inte.”
”Du borde oroa dig mer för dig själv just nu”, sade Ceasar lugnt. Jag stirrade på honom under tystnad.
”Draco skulle inte ha varit stolt över dig om han levde, Scorpius”, sade jag sedan till Dracos misslyckade son. Jag tyckte att jag såg osäkerhet svepa över hans ansikte.
”Det spelar ingen roll. Jag är ändå inte stolt över honom. Jag dödade honom”, väste han tillbaka. Hans gråa ögon blixtrade av vrede.
”Nog!” skrek Ceasar och snärtade till med trollstaven mot mig. Jag kände hur det sved till på kinden och lade handen över den.
”Se till att de andra snabbar på, Samantha! Det är snart dags”, muttrade han till Bellatrix vidriga dotter. Hon försvann omedelbart.
”Och nu, käre vän, ska vi bestämma vem som ska dödas först”, sade han sedan till mig och log. ”När du ligger orörlig, vill säga.”
”Jag vill ha Hermione Granger! Den smutsskallen ska minsann få betala för sina äckliga, vidriga och minst sagt motbjudande mugglarhärkomst”, spottade Scorpius ur sig.
”Självfallet, mr Malfoy. Själv vill jag nog ta hand om hennes make, Ron Weasley. Jag har alltid känt hat mot honom. Samantha kommer nog att vilja ta hand om de flesta Weasleybarnen. Eller barnen och barnen, de är visst i 30-årsåldern nu. Vad tiden går fort!” Ceasar slog ut med händerna.
”Men först ska vi leta upp Ginny Potter. Hon är nog som galen av oro vid det här laget och kommer inte att bli så svår att ta sig an.” Rösten kom från skuggorna Scorpius just stigit ut från.
”Mr Crabbe! Så förträffligt roligt att vi möts igen!” Ceasar skakade frenetiskt hand med mannen som kommit fram till dem – men hans ”förträffligt roligt” lät inte så äkta. Jag såg direkt att det var Vincent Crabbe eftersom han hade varit en av Draco Malfoys bästa vänner under min tid på Hogwarts. Han var fortfarande kraftig och huvudet var kalt. Efter honom kom en man i samma ålder. Jag var övertygad om att det var Gregory Goyle, Dracos andra närmsta barndomsvän.
”Och Goyle! Jag är så tacksam för att ni kunde komma. Samantha? Det fattas någon.” I samma sekund kom en slank men åldrad man och anslöt sig till dem.
”Farbror”, sade Malfoy vördnadsfullt och nickade högtidligt mot honom. Jag förstod ingenting. Vad menade Scorpius med farbror?

_{Skrivet av Nevill:}
Mer