Dottern [SV]

längtar...

Mrs Wright skakade sorgset på huvudet. "Jag vet inte. Någon pojkvän Hermione gjorde slut med sedan? Det är inte Ron som hon är gift med nu, han dök upp först något år senare."
London satt tyst en lång stund. Sedan reste hon på sig och gick upp till sitt rum. Hon hade inte något att säga. Mr och Mrs Wright hade ljugit för henne i flera år. Hela hennes liv kändes plötsligt som en lögn, och det skulle dröja väldigt länge innan hon ens kunde se på Mrs Wright igen.
Så fick hon en tanke; samma tanke som fått Mrs Wright att berätta allt detta för henne. Hermione kanske visste. Det skulle förklara mycket, kanske till och med mer än faktumet att hennes pojkvänner alltid blev nollställda. Kanske skulle hon äntligen få svar på varför hon kunde få dåliga saker att hända folk hon inte tyckte om, varför hennes hår växte ut om hon inte tyckte om frisyren och varför hon kunde få in låtar hon tyckte om i sin mp3 utan att använda teknologin.
Motvilligt gick hon långsamt nerför trapporna och in i vardagsrummet igen, där Mrs Wright satt på en soffa. "Mrs Wright?" Kvinnan hoppade till av ljudet, men hämtade sig snart och vände sig om. London försökte att inte bry sig om att hennes ansikte var rödgråtet, men det var väldigt svårt att ignorera en sådan sak. "Jag undrar ... var bor Hermione nu?"
Mrs Wright visste inte exakt, men hon ringde Amanda och frågade. London fylldes med hopp när hon såg att Mrs Wright skrev ner en adress medans hon pratade, och så fort luren var pålagd slet hon åt sig lappen.
"Jag åker dit imorgon", sade hon lugnt, och vände blicken uppåt mot Mrs Wright, "Jag åker dit ensam. Är det okej?"
"Självklart", mumlade Mrs Wright. London kunde inte sova mer den kvällen.

Meeer.

meer

MEEEEEEEEER!!!

OMG MER!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Underbart!

meeeeeeer

Skriv mer!