Bakom min fasad [SV]

We ♥ you and your fanfiction too. 8']
- galet fan -

Kapitel fem . vääääldigt kort, längre (myycket) kommer upp imorgon mina vänner! Jag vill också passa på att tacka för alla fina kommentarer jag fått, det betyder verkligen!


"Du skojar väl? Du MÅSTE skoja. Vad får dig att tro att jag ska utföra någon av de uppgifter du ger mig? För du ska veta, att jag tänker inte döda,tortera, skada eller ens förolämpa en endaste människa. Förutom dig." väste jag med spända käkar. Jag var tvungen att mentalt slå mig själv för att stanna kvar, för att inte springa iväg och gråta.
"Jag vet. Tro mig, jag vet att du inte skulle gå med på något sådant. Jag ser som sagt en stor del av mig som ung i ditt beteende. Du är dock inte en grym människa, du är godhjärtad. Du har lyckats bra att inte bli likadan som din far. Jag vet inte varför jag säger det här till dig Draco, så det är inte lönt att fråga. Jag vet att du är pålitlig, jag vet att du kämpar för din sak, du är inte heller rädd för att stå upp för mig. Därför vill jag att du ska vara min vän." sa Voldemort sakta.

Jag var tvungen att bita mig i kinderna för att inte börja skratta, det här måste vara ett skämt! Haha, jag måste ha inbillat mig det här, eller så skojar han med mig. Han kan inte på riktigt vara seriös med det han säger. Allt han skulle kunna använda mig till så vill han ha mig som en vän?

"Skojar du?" frågade jag efter en stunds tystnad, fortfarande tveksam och extremt chockad.
"Nej, faktiskt inte. Du är något alldeles extra, Draco, det hade varit en ära att få lära känna dig. Du kan se igenom mig, dina föräldrar med all säkerhet och förmodligen de flesta människor om du verkligen försökte dig på det." muttrade han en aning sorgset. Han såg uppriktigt sorgsen ut.

"Kan jag få tänka på det här? Om du inte insett det så är det väldigt mycket att tänka på. Kan du kanske komma tillbaka den 27:e, det är en vecka från idag. Jag lämnar sedan herrgården för att återvända till Hogwarts." frågade jag försiktigt, försiktigt för att inte försöka göra honom förolämpad över att jag inte kastade mig framför hans fötter och kysste marken han en gång stått på av tacksamhet för det "generösa" erbjudandet.

Han tittade upp på mig med ett ansiktsuttryck som jag aldrig skulle tänka mig se på Voldemorts ansikte. Tacksamhet. Han såg genuint tacksam ut, för att jag skulle tänka på att acceptera hans erbjudande. Jag tittade lite utforskande på honom där han satt på trappan upp till övervåningen i mitt hus. Jag mötte hans blick, och lade märke till att han nickade försiktigt på huvudet till svar på min fråga. Sekunden senare hade han transfererat sig därifrån, och en millisekund efter kom Bellatrix in genom ytterdörren.

Jag skyndade mig upp på mitt rum, och när jag ska slänga mig i sängen lade jag märke till att på min säng låg det ett brev adresserat till mig. Det hade inte legat där när jag släpade mig ner till köket, eller? Nyfikenheten tog över, och jag slet upp kuvertet och läste innehållet. Det verkade vara från Hogwarts...

Draco, du är en mycket modig ung man. Jag kan inte med ord beskriva hur stolt jag är över dig, men du ska veta att det är med ära jag skriver detta brev till dig. Jag vet allt om vad du och Voldemort har pratat om, fråga mig inte hur. När du återvänder till skolan skulle jag vilja att du kom till mitt kontor så kan vi prata igenom lite viktiga saker. Jag råder dig att göra det ditt hjärta säger dig, du vet vad du ska göra.

Bästa hälsningar, Professor Dumbledore.

Vilket år ska han börjat på?

Mer =)

sjätte året!

o_o
Voldemort... vän? Det går inte ihop i samma mening. Möjligtvis om man säger "Voldemort kan aldrig få en vän, han är så hemsk"! :c

^ Nawwee, sluta!
Voldy är nog en trevlig gammal man. ♥
X)

Haha, tro mig, allt är inte frid och fröjd, vändningar kommer komma! Dock så kan han (enligt mig!!) ha känslor, så ja.. just wait and see!

Okej. :3
Jag måste få läsa fortsättning. >:

Det blir förhoppningsvis ett mycket längre kapitel imorgon. Jag ska släppa en bomb om uppdateringen också... ehe..

Oh. owo
Kan knappt vänta. :c