Kraften (femte året)

Jätteglad att du uppdaterade oss även idag trots uppdatering i Söndags. Väldigt tacksamt!
Behöver vid det här laget knappast säga att jag tycker att du skriver otroligt bra och att berättelsen är fantastiskt bra. Men påminner dig ännu en gång om det. Jag vet att det är en skönlitterär fanfiction, men finner nästan poetiska inslag ibland. Kanske är det bara mitt eget huvud som springer iväg mellan raderna. Men beskrivningarna och språket känns poetiskt vid vissa tillfällen.
Det här kapitlet just var underbart, vi fick så mycket Snape och Miriam aktion, och jag älskar det trots att vi alla väntar i suspense på högljudda kärleksförklaringar och varma kyssar!

Som vanligt har jag också valt att citera mina favoritcitat/beskrivningar;

När jag vände mig om stod han där, hade stannat avvaktande en bit från mig.

Som i förra kapitlet är Snape något avaktade, till och med i rörelserna, det känns inte som att du valt ett ord på måfå. Hans handling beskriver verkligen hans känsla.

Hans bleka hand stod i tydlig kontrast mot det svarta dörrvredet som var utformat som en orm.

Jag vet inte ens varför jag älskar kontraster så mycket? - Kanske för att det har en tendens att göra föremål vackrare och ljusare? Och ordet blekt som för mig sätter an en känsla också, en instängdhet osv. Ska inte flumma iväg för mycket nu... hehe förlåt...

Min puls ökade då jag kände hans intensiva närvaro. Dock gick han förbi mig, genom det slitna och dystra rummet, fram till ett högt fönster som vätte mot en mörk liten innegård. Fortfarande undvek han att möta mina ögon.

Hur fint att Miriam känner hans närvaro så kraftigt. Han står inte nära henne ens en gång. Men när han passerar henne kommer genast beskrivningen av ett slitet och dystert rum. Som kanske till och med återspeglar Snape's känslor inuti.

Det brände till i bröstet, där pulsen fortfarande slog hastigt och oroligt. Medan vi talade hade vi sakta närmat oss varandra, som om en osynlig kraft drog oss samman.

Man kan inte inte älska Snape och Miriam. Denna kärlekskraft som drar de mot varandra. Som om de vore sammanlänkade. Gillar också att Miriam's sinnestillstånd beskrivs genom hjärtat och pulsen. Det faktum att hon känner sig lite orolig och osäker i mötet.

“Mer … synlig.”

Första tanken som flög genom huvudet när jag läste det här var att Miriam kanske blivit ännu mer synlig för honom nu när han försöker distansera sig själv från honom. Typ som när man slutar äta socker och sockersuget blir 100 gånger mer närvarande än tidigare...

“Det vet du mycket väl, Miriam.”
Och återigen såg jag min egen eld på botten av hans ögon.

SKRIKER!!! Älskar Snape, älskar Miriam, älskar detta fanfictionet! Och det här med hennes egen eld på botten av hans ögon. ARGH så bra beskrivning. Har hjärtklappning för att jag blev så uppspelt utav detta svar från Snape. Hoppas att det blir mer mush mellan dem!

Jag hajade till, vettskrämd av de rysliga tjuten som bara fortsatte:
“Era vidriga, smutsiga förrädare, försvinn från mina fäders hus, smid era vidriga ränker någon annanstans, snuskiga halvblod som ni är …”

Har med detta endast för att det bröt av scenen så abrupt och blev på så vis ännu mer komiskt. Förstår att Miriam blev vettskrämd. Jag hade också blivit vettskrämd om Walburga plötsligt vaknade till liv och spottade förolämpningar från höger till vänster! Haha ♥

Jag blev med ens medveten om en kyla i tystnaden och såg hastigt från Snape till Sirius.

Så glad att du ändå har med denna kyla mellan dessa två envisa män. Hoppas dock att det ska få någon form av annat slut än det får i Hp serien. Att de åtminstone släpper sin tonårs osämja.

Förlåt ännu en gång för en lång och rörig kommentar. Men jag skriver inte efter manus utan bara vad jag känner i stunden. Så ber om ursäkt för allt långdraget flum... Haha, keep up the good work!

Kul med nytt kapitel, som var lika bra som vanligt ♥ Är lite trött så här på morgonen så kan inte säga så mycket mer än det, men en sak kan jag i alla fall säga:

Jag blev med ens medveten om en kyla i tystnaden och såg hastigt från Snape till Sirius.

Hoppas att de kan bli sams på något sätt och att det inte slutar som i HP-serien som det gjorde för båda. Åtminstone Snape kan få ett annat slut för Miriams skull, eller så kan de bara växer upp lite och släpper sin tonårs fiendeskap...

Längtar till nästa för övrigt

Hur kan du skriva så bra? Suuuuperbra!!

Underbart kapitel, som vanligt! Ahhhh! De fick en stund tillsammans! Nå, jag fick svar på en av mina frågor. Hoppas hon får veta sanningen om Snape och Sirius så småningom. Jag kan tänka mig att hon blir lite arg på honom när hon får veta vad som hände i Spökande stugan, men vi får se.

Lite grejer bara:


“Åh, du behöver inte …” började jag, men den välbekanta känslan av det skyddande tyget mot huden var så ljuvlig att jag tystnade och kunde inte hejda ett litet leende.

Jag har kollat i femte boken, och såg att det finns ett kommatecken mellan punkt och sa.



“Åh, du behöver inte …”, började jag, men den välbekanta känslan av det skyddande tyget mot huden var så ljuvlig att jag tystnade och kunde inte hejda ett litet leende.


Fortfarande undvek han att möta mina ögon.


Meningen låter lite konstig i mina öron.

Han undvek fortfarande att möta min blick

I övrigt finns det inte ord att beskriva hur mycket jag gillade kapitlet! ♥ Det ska bli spännande när de är tillbaka på Hogwarts!

Spoiler från "Quirrells första år på Hogwarts":



Förlåt, men jag har fortfarande svårt att förlåta honom för hur han var i böckerna!

Så nu har jag äntligen läst ikap hjättebra skrivet gillar verkligen hur du skriver man kan lixom känna att man är där. Tycker också det är mycket bra beskrivet hur Miriam känner sig.

Heeeejåhåååå nu har jag tid å läsa! Är i Stockholm och haft en riktigt lång helg med skrivargrupper och så vidare men nu j****r!

En sak jag funderade på - är Miriam fortfarande 19? - när fyller hon år? Forever 19!

****

Ja rör dig försiktigt Miriam annars lär väl Snape komma och rädda dig! (Sååå kanske ställ till med lite liv ändå. )
Älskar detaljer som ’mina steg sögs upp av den tjocka mattan’!
OGMG DNU KOMRE SNAPE!!!! (Tänker inte ens rätta mina fingrar där faktiskt för sååå excited är jag!)

Kontrasten mellan Snapes hand och dörrvredet är så klockrent - jag ser verkligen miljön framför mig! För att inte tala om att det är så uppenbart att det är Snape fastän att du inte behöver skriva ut det! Där kan man snacka om att bygga upp något. A+ från någon som tar åt sig titeln som lärare(fast inte vet jag???).

”Min puls ökade då jag kände hans intensiva närvaro” GAAAAAH U KILL ME!!!!
Såååå typiskt med ’dock’ i meningen efter. Det var inte det hon ville!

Återigen överöser jag dig med eloge för alla fantastiska formuleringar och din fantastiska miljöbeskrivning som bara bygger upp scenen och kapitlet på ett oerhört fantastiskt vis! UNDERBART! Äääälskar när karaktärer står och blickar ut genom fönster även om det kanske är lite väl klyschigt. Men känns så typiskt Snape att vara reserverad också! Speciellt om han tänker mycket på det där med kyssen i slutet av ’Länken’!

Och just det gestaltas så bra i ”Du måste vara rasande på mig.”! Och känns så typiskt för Snape att ursäkta sig med ”inte för att jag klandrar dig” när Miriam inte svarar.

Alltså åååååh Snape vad gullig du är ”och med dig … kunde det aldrig vara nog säkert”

Och dessutom börjar mitt hjärta slå som Miriams när jag läser ”Medan vi talade hade vi sakta närmat oss varandra, som om en osynlig kraft drog oss samman”!!!

Meeeen vad creepy han blir när han tittar över henne och kommenterar ”Mer … synlig”??
Också skyler han henne… Nåväl - nu vet vi att hon kommer tillbaka till Hogwarts! Där är det säkrast… Förutom Umbitch då! Men det kan ju inte de veta eller Snape hade en aning va? Hmmmm.

Miriam måste verkligen känna sig som en bokkaraktär i och med att hennes otroliga verklighet med en ståtlig och mystisk man bryr sig om hennes öde!

Det verkligen glöder om Miriams namn när han uttalar det. När hon ser sin egen eld i hans ögon. Att han tycker det kommer vara svårt att ha henne i närheten när han förälskat sig i henne så. Och vilken skandal det kommer bli till slut! OOOH MY. Och länken hon fick av honom som alltid varit kvar runt hennes hals och länkat samman dem. Tystheten omkring dem som får det att verka som tiden står stilla (något man verkligen läser mellan raderna!).

Walburga Black som skriker - huamej det är inget trevlig kan jag konstatera, Med vänlig hälsning, miss Raven - är, som jag skulle säga innan Jess hoppade in och skrev en rad, något av karaktär.
Fick förresten en tokig idé att Walburga ’ser’ blodstatus och kanske ser att Miriam är en mugglare??? Vem vet?

Återigen kylan mellan Snape och Severus. Så bra!

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva mer. Förutom att jag vill ha fortsättningen - förstås!


Här får du veckans tips på låt, hälsningar en mycket gammal själ.

( https://www.youtube.com/watch?v=tB3X0cV4o_w )

Undrar jag också! Skulle vara lite roligt med ett födelsedagskapitel. Kanske att hon fyller år i september/oktober eftersom Länken började i november och i den nämndes aldrig hennes födelsedag.

Jaa precis!

Då kanske hon kan få något av Snape... Ett Sniriam moment ♥

Woooow vad bra! Har läst Länken också och blev genast fast och ser fram emot nya kapitel! Du skriver fantastiskt!♥