Strange Christmas (JULKALENDER)
Forum > Kreativitet > Strange Christmas (JULKALENDER)
| Användare | Inlägg |
|---|---|
Borttagen
|
Toppen!
3 dec, 2017 14:32 |
|
Annie Lupin
Elev 
|
4 December: Höga föräldrar
Noah stirrade förvånat på nissen Eira. Han hade inte direkt kollat på henne men nu såg han att hon var ganska lång, 170 centimeter antagligen, hon hade mörkt hår, chokladbruna ögon, långa öron och väldigt rosiga kinder. Hennes klädsel bevisade tydligt att hon var en nisse, gröna och röda strumpbyxor, en grön kjol och en röd tröja med rosa knappar på. Det som tydde mest att hon var en nisse var hennes röda och gröna randiga mössa. «Du ser ut som en julgran», slank det ur hans mun innan han kunde stoppa sig själv. Eira blängde irriterat på honom «Och du ser ut som om någon fågel bott på ditt huvud!» Hon kollade med avsmak på hans hår och Noah tror att hon sa något med «Jag måste lägga hemska frisyrer på min lista.» «Vilken lista?» frågade han förvirrat. «Min lista där jag lägger till hemska saker», svarade hon som om det vore det självklaraste i världen. «Jag trodde inte att nissar tänkte så negativt utan bara hade positiva tankar», mumlade han mer till sig själv än till Eira. «Men då tänker jag förstöra ditt troende och säga att vi nissar är typ som människor fast lite mer godhjärtade. Men jag kom inte hit för småprata utan för att säga att jag behöver din hjälp med att rädda julen. Det är så att tomten...» «Jag vet att tomten har blivit någon slags ond tomte på grund av en sjukdom Någon nisse sa till mina föräldrar för 1 år sedan att jag skulle rädda julen med en nisse som heter Eira» Noah hade inte väntat sig att han skulle låtit så nonchalant för han brukar inte använda den tonen. «Fast jag vet inte vart vi ska hitta botemedlet.» «Vi ska till Nordpolens mörka del där botemedlet finns. Eftersom de valde dig så måste du ha varit väldigt godhjärtat och modig.» Noah visste inte vad han skulle säga. De måste ha gjort ett misstag för han kände sig varken godhjärtat eller modig. Hur skulle han klara uppdraget? Tänk om jultomten är så ond att han mördar honom? Tänk om… «Du är den utvalda och det är jag med så sluta tro att du inte kommer klara av det!» fräste Eira som om hon hade läst hans tankar. «Kan du läsa tankar?» frågade Noah oroligt och hoppades att svaret var ett nej. Hon skakade bara på huvudet. «Nej, men det är väldigt lätt att läsa av ditt ansikte.» Noah stirrade lite misstänksamt på henne och visste inte om hon ljög eller talade sanning. Han hade bara pratat med den här nissen i 10 minuter och visste inte om han kunde lita på henne när det gäller såna hära saker. Om någon hade frågat för 15 minuter sedan om nissar kunde ljuga så hade han svarat nej att så snälla som de är skulle de aldrig kunna göra det men nu när han träffat Eira så var han inte lika säker. «Är du säker?» Noah hörde någon gå mot hans håll och det var en kvinna vid fyrtioårsåldern som gav honom en konstig blick innan hon gick förbi de och han hörde henne mumla för sig själv «Stackars ensamma barn.» Eira hade sett hans förvirrade blick. «De som slutat tro på tomten, det är därför hon inte kan se mig. De är blinda» Han nickade långsamt. «Vi borde nog gå hem till mig och förbereda för uppdraget.» Hon nickade instämmande och de började gå till hans hus. ~Tidshopp~ Noah satt vid matbordet tillsammans med Eira, Cecilia och Fredrik. De hade vänligen tagit emot Eira även om de kollade lite oroligt på henne när hon inte såg. Alla åt tyst sin mat och ingen sa något tills Fredrik avbröt tystnaden. «Så, Eira. Hur länge har du varit nisse? Är du född till det eller blev du en när du blev tillräckligt gammal för det?» frågade han nyfiket och Cecilia armbågade honom vid sidan och gav honom en varnande blick. «Jag föddes till en nisse och har varit det i 56 år», svarade hon som om hon nyss pratat om vädret. Den här gången var det hans mammas tur att vara oförskämd och sprutade ut en massa äppeljuice på Noahs ansikte. Eira fnissade bredvid honom och han torkade sitt ansikte med servett pappret. Han gav sina föräldrar en sur blick man sa inget mer. «Hur kan du vara 56? Du ser ut som att vara 13 eller 14!» utbrast Cecilia och Fredrik i kör. «Vår hy bevaras bättre än er människor.» svarade Eira lika snobbigt som en rikemansunge. Till Noahs stora förvåning och även nissens så började hans föräldrar skratta. Snälla, säg inte att de är höga! «Jag visste inte att nissar kunde vara så bad assiga!» skrattade Fredrik och la en arm om Cecilia. Varför, varför, varför var det just han som var tvungen att ha såna galna föräldrar! Kan de aldrig vara seriösa? Noah facepalmade vilket Eira såg och gav honom ett retsamt leende. «Inte jag heller! Jag förstår mig seriöst inte på varför ingen gjort böcker om hur coola nissar kan vara!» instämde Cecilia och skrattade. «Varför låter de höga när de inte druckit alkohol?» viskade nissen och nickade mot hans knasiga föräldrar. «När en av de gör något konstigt så blir de bara sådär konstiga», viskade han tillbaka och skakade lite på huvudet över hur pinsamma hans föräldrar kunde vara. Han kom nu att tänka på föräldramötet i femman där också elever fick följa med. Noah och hans föräldrar var i klassrummet tillsammans med de andra föräldrarna och väldigt många i hans klass hade kommit dit. Man skulle komma på förslag till hur man skulle få pengar till klasskassan. «Varför kan de inte klä ut sig till kycklingar och dansa kycklingdansen?» frågade Fredrik och många av hans klasskamrater fnissade medan föräldrarna gav honom konstiga blickar. «Sedan så kan en bara “Quack, Quack!”och försöka flaxa med vingarna som är armarna!», sade Cecilia och böjde på armarna och svängde upp och ner de. Noah klarade inte av att se det utan stirrade på golvet och hörde hur de andra i klassen viskade om hur konstiga och galna föräldrar han hade. «JA! Det vore asgrymt! Sedan börjar de andra fortsätta dansa sin kycklingdans! Den kan ju vara något med stilen...» Fredrik ställde sig upp och började gå fram och tillbaka med långsamma kliv och svingade med armarna som om de vore vingar och hoppade när han stod framför sin stol. De andra eleverna skrattade högljutt och kollade på Noah som fort hade vänt sin blick på golvet. Så mycket skit han skulle få imorgon. De andra vuxna utan hans mamma gav de båda en ogillande blick medan de gav honom en medlidsam blick. Hans lärare Anna harklade sig. «Ehm, det räcker. Finns det några andra idéer?» Sedan dess så hade så hade de kallat Noahs föräldrar för de höga föräldrarna och honom för kycklingen. Han visste även att lärarna brukade kalla honom för kycklingen vid lärarrummet för hans lärare Anna hade råkat kalla honom det i klassrummet. Bara inte Cecilia och Fredrik tog upp den historien så Eira också skulle kalla honom för det eller något annat. Varför fick han inte några normala föräldrar? För att normalt är tråkigt, sade samma röst i hans huvud. Vem var det egentligen? Noah åt snabbt sin mat medan Eira och hans föräldrar pratade om konstiga saker. «Kan jag få gå från matbordet?» frågade Noah artigt. De gick från bordet och när de kom till korridoren så vände han sig mot henne. «Jag brukar höra en röst i mitt huvud, vet du vad det kan vara?» Eira stirrade på honom och hennes rosiga kinder blev alldeles bleka. «Onej...» «Vad menar du med onej? Är det dåligt?» frågade han oroligt. «Ja! Det var bara det att du borde gömma dig om 10 sekunder om du inte vill få rosa glitterspya på dig.» svarade Eira och började skaka. Han sprang snabbare än en leopard till trapporna och hörde ett BOOM i korridoren. Med ögon stora som tefat så började han gå till korridoren igen och hörde hur hans föräldrar skrattade högre än boomet. Hela korridoren var full med rosa glittrande spya som luktade värre än spya. Noah rynkade på näsan och ställde sig på tå och började gå mot Eira som inte hade fått något av hennes spya på sig. «Vid merlins skägg! Vad var det där?» frågade Noah och stirrade misstroget på henne. «Jag sa ju det. Rosa glittrande spya. Tydligen så gör ni människor inte det.» «Vet du en sak. Ni nissar är skummare än vad jag trodde.» «Ni människor har konstig mat!» «Vi borde nog städa det här innan mina föräldrar får spader», sade han och skrattade lite och Eira instämde. De två skulle nog komma överens under resan. 4 dec, 2017 00:04 |
|
Borttagen
|
BRAAAAA!
Får Tumma senare, kan inte nu 4 dec, 2017 00:14 |
|
Annie Lupin
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Det spårade ur lite xDBRAAAAA! Får Tumma senare, kan inte nu 4 dec, 2017 00:17 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Annie Lupin: Ehhheheheeh Jupp Skrivet av Borttagen: Det spårade ur lite xD BRAAAAA! Får Tumma senare, kan inte nu 4 dec, 2017 00:24 |
|
Newt's Niffler
Elev 
|
Nice!
4 dec, 2017 06:39 |
|
Velleity
Elev 
|
Awsome!
 
4 dec, 2017 07:53 |
|
catradora
Elev 
|
Bra!
4 dec, 2017 12:07 |
|
Borttagen
|
Amazing
4 dec, 2017 14:04 |
|
LunaLovegood123
Elev 
|
Detta kapitlet var skrivet av både mig och Ally. Tror ni kan gissa vem som skrev vad
5 December: Ninjatomtar Eira suckade och såg på Noah. « Vad förvarar ni städsprayet då?» frågade hon. « Städspray?» « En slags sprayburk med magisk vätska i som gör det rent på några sekunderna. Alla använder det på Nordpolen.» Sa hon som om det vore den självklaraste saken i världen. « Ah du menar Snorgörsmedel, Rent med Skvett?» utbrast han « Är det så det kallas? My life has been a lie» sa hon och viftade dramatiskt med händerna så spyan skvätte. Noah rynkade på näsan och gick iväg. Under tiden han var borta så kollade Eira på några tavlor, de flesta verkade föreställa Noah och på några bilder fanns hans föräldrar med också. Jag blir nog tvungen att uppdatera min hemsklista. Alla föräldrar verkar tydligen inte vara hemska[, tänkte hon medans hon lyfte ner ett fotografi med Noah och hans familj i förda sådana löjliga jultröjor som tomten under sin goda period tvingade alla nissarna att bära. Medans han själv gick runt och försökte dansa till julsånger, notera försökte. Det slutade alltid med att han rev ner alla som kom i hans väg, fast Eira trodde att det kunde vara en bieffekt av all colan han drack. Tomten var besatt av cola, och det hjälpte ju inte att han var väldigt egoistisk och extremt självgod, över att just hans ansikte var med på flaskan. Någon måste verkligen coola ner hans ego. Sedan skröt han alltid om hur tacksam han var för all gröt och alla kakor han fått när han lämnade julklapparna. Vi nissar borde få mer kredit, vi jobbar stenhårt varje dag med att hinna göra miljontals leksaker men får vi kakor, mjölk eller våra ansikten på colaflaskor? Nej. « Här, spruta då,» sa Noah som kommit tillbaka, Eira fick bråttom att ställa tillbaka fotot, hon ville inte att det skulle märkas att hon hade snokat. Istället försökte hon nonchalant lyfta sig mot hyllan och låtsades gäspa uttråkat. « Ska du eller jag spruta?» frågade han och sträckte ut en sprayflaska med en konstig etikett. Det var iallafall inte städspray. « Jag sprutar så torkar du» svarade Eira och tog flaskan och sprutade men hoppade till då något vitt skum kom ut. « AHHAHHAHH, varför har ni tomtens skägg i en flaska?» hon såg förfärat på skummet som hon trodde var ett skägg. Noah började gapskratta okontrollerat medans han torkade bort skummet. « Du tog bort tomtens skägg,» utbrast hon förskräckt. « Det är bara skum, lugna ner dig,» hennes kinder blev blossande röda. « Vi ses utanför när du är klar eller något,» ursäktade hon sig och försvann ner för trapporna. « Eira?» frågade någon bakom henne när hon var påväg ut genom dörren. « Var är du påväg?» Hon vände sig om och mötte Cecilia. « Ehm… jag skulle bara gå ut och låta Noah packa ifred,» hon försökte gå ut genom dörren men blev stoppad. « Fredrik och jag behöver prata med dig om några saker» Hon lät nästan seriös nu men Eira hade fortfarande inte glömt hur hon hade betett sig vid middagen. Men för att inte verka oartig följde hon med Cecilia in i köket. « Jo, vi undrade om du visste mer om ert uppdrag med tanke på att du och Noah har varit förutsedda att rädda julen sedan han föddes.» sa Fredrik, vilket fick Eira att se förvirrat på honom. Hon visste inget om att de varit bestämda att göra något. « Ursäkta? Jag fick veta det för några timmar sedan,» hon rynkade pannan medans hon satte sig vid bordet. Ögonen fästes på Fredrik medan han pratade. « Så du har inte vetat om något om att du och Noah ska rädda julen förens nu?» han lät häpen, som om han trott att hon skulle veta mer än han. « Nej, en nisse kom och började prata om nisserådet, som för övrigt ska vara superhemligt så jag borde inte snacka...» hon avslutade aldrig meningen eftersom hon insåg att hon sagt för mycket redan. De förstod vad hon menade och ställde inga frågor, istället satt de tysta och hörde hur klockan tickade. Tick, tack, tick, tack. ~Tidshopp~ « Jag är klar nu!» skrek Noah, Eira pustade ut och skyndade sig ut ur köket för att slippa den stela och pinsamma tystnaden. « Då är det dags för oss att dra mot Polen!» hon tog sin kappa från kroken och vände sig sedan om mot hans föräldrar. « Tack så hemskt mycket för maten,» hon och Noahs blickar möttes och han visste mycket väl att hon inte varit så tacksam för maten. När hon spydde ner hela korridoren. Ytterligare en sak att lägga till på hemsklistan, hemsk mat. « Det var så lite så,» Cecilia tog fram en röd mössa med renar på och tryckte ner den över Noahs hår. Det syntes att han skämdes och Eira klandrade honom inte, hon hade också skämts över sina föräldrar om hon nu hade haft några. Hennes föräldrar dog och hon tog över deras platser i verkstaden. Eftersom de var två hade hon oftast dubbelt så mycket som andra att göra men hon brydde sig inte. « Så att du inte fryser på Nordpolen,» Cecilia drog in honom i en kram och viskade något otydligt. « Vi måste åka nu,» sa Eira stressat, hon undrade hur mycket kaos det var på Nordpolen just nu. Hon tvivlade på att produktionen av julklapparna ens hade kommit igång. « Lycka till, rädda julen,» Fredrik höll upp dörren för dem medans de gick ut. Så fort dörren stängdes pustade båda ut. « Dina föräldrar är väldigt snälla men väldigt pinsamma. Det är en skitful mössa» Den fick honom att barnslig ut, den passade inte hans hudfärg, han borde haft en blå mössa. Om vi överlever från detta uppdraget ska han få en ny mössa, tänkte hon. « Ska du säga Julgranen,» han tog av sig mössan och la den i sin ryggsäck, och tog istället ut en grå enfärgad mössa. Den passade honom bättre än den förra men fick honom att se väldigt blek ut. Han måste verkligen skaffa en blå mössa « Så hur tar vi oss till Nordpolen?» Grin da Gah POV « He-herr Grigah!» ropade någon bakom honom och han vände sig om och såg en av hans arbets nissar stå där med skakande ben. «VAD? SER DU INTE ATT JAG ÄR UPPTAGEN?» skrek han till nissen ilsket men egentligen roades han av när han såg nissen svimma. «Ni där! För honom till fängelsehålan för att ha stört mig och ge honom ingen mat på en vecka!» De två nissarna han hade pekat på hade bleknat till och nickat flera gånger innan de hjälptes åt att bära nissen ut. Grigah log inombords. Om de bara visste hur han älskade att reta de här små nissarna om de bara visste hur han blev starkare av att se deras frukta i ögonen. Bara inte det kom en nu förbaskad nisse och “godhjärtad” människa och förstörde hans roliga jul. Varför kunde inte de dumma nissarna få tag i den jävla nissen? Det är ju inte svårt! Han ställde sig upp och blängde på alla nissarna och de började genast ta några steg ifrån honom. «Mina order var mycket tydliga! Ni skulle få tag i den nissen som ska förgöra mig tillsammans med den taniga människan. Men vad gjorde ni?» frågade han och man hörde hur ilsken han var. «VAD GJORDE NI?» En modig men dum nisse kom fram och stirrade trotsigt på honom. «Vi kom tomhänta och det är jag glad för. De kommer komma tillbaka och rädda oss från dig och dina ninjor!» Nissen verkade inte alls rädd för honom och de andra nissarna började gå bakom honom för att visa att de stödde honom. Grigah kände sig allt mer svagare. Nej! Om de får reda på att jag blir svagare när de inte är rädda för mig så kommer det bli min undergång, tänkte han panikslaget men gav de andra nissarna ett illvilligt leende. «Jag har varit snälla mot er väldigt länge men vad är tacken? Ni tackar mig genom att trotsa mig! Och vet ni vad Grin da Gah tycker om andra som trotsar en? Han krossar den. Jag ska se till så mina ninjatomtar dödar era familjer och sedan så kommer ni få ha fängelse kedjor vid era fotleder! Ni kommer ångra den dagen då ni trodde ni kunde störta mig.» De alla såg skräckslagna ut när han hade klappat med händerna och en boja och kedja var på deras fotleder. «NINJATOMTAR! KOLLA I MINA REGISTRERINGSPAPPER VILKA DE HÄR FULA NISSARNAS FAMILJER BOR! TORTERA DE TILL DÖDS!» skrek Grigah och de andra nissarna böjde sig på knä och såg bedjande på honom. « Snälla! Döda inte mina barn!» sa en nisse med blont långt hår och stora gröna ögon som var fulla av tårar och skräck. Han tog några steg mot nissen och tog tag i hennes hår och drog upp henne. Hon skrek och försökte dra sig loss från honom. «Du skulle aldrig gått emot mig. Dina barn kommer få det dubbelt så hemskt som de andra kommer ha det», viskade han i nissens öra och hon började stortjuta. «För henne till en cell om ni inte också vill att era barn och föräldrar ska råka illa ut!» En nisse drog ut henne därifrån medan de andra stirrade med rädsla på Grigah. De bugade sig djupt inför honom innan de fortsatte med sitt arbete. Han log kyligt mot de innan han satte sig på sin fotölj. «Herre, vi har fängslat alla barn och de torteras nu av de andra ninjorna», sade en ninjatomte stelt. Grigah log belåtet. «Bra. Jag vill att ni tar med alla nissar från cellerna och låter de titta på när ni torterar deras barn ännu mer än de andra.» «Ska bli, milord.» Sedan så gick ninjan så tyst att man knappt hörde stegen. De andra nissarna hade slutat att jobba och stirrade nu på ninjan som gick förbi de och viskade tyst till varandra. Varför var de så dumma? Var han verkligen tvungen att göra regler för att veta vad de ska göra? Dumma nissar. «Har jag bett er att sluta jobba?» frågade han och stirrade på de utmanande. Nissarna skakade på huvuden och fortsatte att jobba. Grigah hade bett de att göra farliga och magiska leksaker som han skulle dela ut till alla barn. Det skulle göra de onda och sedan bli hans nya ninjatomtar. Varje gång han blev Grigah så hade han nästan alltid lyckas med att få några få ninjatomtar innan den dumma nissen och människan förstör allt. Han hade alltid låtit några av sina ninjor försöka döda åtminstone en av de men aldrig lyckats men i år skulle det bli annorlunda. Hans plan var att hota nissen och människan med deras föräldrar. Nissens föräldrar skulle bli lätta att hitta men människans var ännu svårare, han visste inte ens vad de hette. Någon av hans slavar borde ju ändå veta något. Nisserådet! Varför hade han inte tänkt på det förut? De visste exakt vilka det var som skulle försöka besegra honom. Men de fega råttorna hade gömt sig. « Dramaninjan!» ropade han och en av hans lojalaste ninja sprang ljudlöst mot honom. Hon bugade djupt inför honom. «Ni kallade på mig, herre!» «Jag vill att du tar reda på vart alla medlemmar i nisserådet finns. Sedan tar du reda på så mycket information du får ur de. Du får göra vad du vill mot de utan att döda. De är värdefulla.» Hon nickade och sprang därifrån snabbt. Den här gången vågade ingen av nissarna sluta jobba utan jobbade flitigt. Han började känna sig stark. Skulle det hära fortsätta skulle nog inte ens det fjuttiga lilla botemedlet funka på honom. Frukta gav honom makt och mörker gav honom styrka. Grin da Gah log ondskefullt. Snart skulle alla jordens barn bli ninjatomtar och mörda alla vuxna människor, det var äntligen dags för honom att ge allt. Vinner eller förlora, ingen mellangrund 5 dec, 2017 08:32 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen