Daughter of a death eater (SV)

Ron är en sån idiot ibland...

Men superbra kapitel! Trodde inte det skulle bli ett nytt kapitle så fort x)

Superbra kapitel!!

Jag längtar tills sorteringen

Super!

Jättebra!

Jättebra!!!!!

Toppenbäst

Gud vad glad jag blir av att ni kommenterar!! Det gör min dag!!! Här är nästa kapitel♥

Kapitel 11

Allt svischade förbi utanför fönstret. Om det hade varit öppet så hade alla våra saker, inklusive oss flugit ut.

Ron och Harry pratade om Quidditch med Neville. Flickan med det yviga håret satt och (precis som jag) läste en bok, Hermione tror jag hon hade sagt att hon hette. Men det kan också ha varit Harmony. Jag är så dålig på namn.

Jag tittade ut genom fönstret. Det är konstigt det där. När man åker fort så syns allt det som är närmast en knappt. Det bara svischar förbi. Men det som är längre bort syns jättetydligt.
Jag gillar att åka tåg, eller bil. Men bilar åker jag inte så ofta. Inte längre. Men när mina mugglarkusiner Astrid, Alvas eller Esthers föräldrar ska skjutsa mig någonstans har jag gjort det.
Någon knackade mig på axeln och jag tryckte bort tankarna från mina kusiner. Hermione (eller Harmony jag vet fortfarande inte vad hon heter) log emot mig.

”Du var från Sverige va?” frågade hon och jag nickade ivrigt. Vet inte varför jag var så ivrig.

”Så… du kan svenska?” frågade Ron. Jag hade inte märkt att dem slutat prata. Jag nickade lite. Hur dum får man vara? Det var nog den dummaste frågan jag har hört.

”Säg något på svenska” sa Neville och lutade sig fram. ”O..om du vill förstås!” skyndade han sig att tillägga.

Jag tänkte, vad ska jag säga.

”Eh vad vill ni att jag ska säga?” frågade jag.

”Hur säger man jag heter Harry?” frågade Harry och kollade på mig.

”Aha det blir Jag heter Harry” sa jag. Harry kollade oförstående på mig. Han förstod nog inte ett ord av det jag sa.

Hermione (ELLER HARMONY!) kollade på sitt armbandsur.
”Vi borde nog byta om snart” sa hon och schasade ut Harry, Ron och Neville så vi kunde byta om ifred.

*

Tåget började sakta in. Jag gjorde en ansats att ta ned min väska när Harry stoppade mig.

”Husalferna hämtar den senare” sa han och gick med Ron ut. Hermione (hon hade äntligen bekräftat at hennes namn var så) himlade med ögonen och gav Harrys rygg en ogillande blick.

En jättelik man stod vid stationen och vrålade:
”Förstaårselever hitåt! Förstaårselever!”

En hand flög framför mig när jag försökte lämna perrongen. Den jättelika mannen kollade ned på mig.

”E du den nya eleven?” frågade han och kollade på mig med ett vänligt ansiktsuttryck. Jag nickade snabbt och kollade mot Harry, Ron, Hermione och Neville som vänt sig om och kollade på mig.

”Bra! Då ska du me mej” sa han och började putta mig mot sjön samtidigt son han upprepade:
”Förstaårselever! Första årselever hitåt” med en dånande röst.

Han förklarade för mig (och hopen av förstaårselever) att vi skulle para ihop oss fyra och fyra och sätta oss i båtarna som skulle ta oss till slottet.
Jag hamnade med två så identiska tjejer att om inte dem är tvillingar så vet jag inte vad, och en pojke med blått hår.

Dem två tvillingarna log emot mig. Den ena av dem räckte fram handen.

”Hej! Jag heter Ava” sa hon och jag skakade hennes hand lätt. Den andra flickan räckte fram handen.
”Jag är Audrey!” sa hon och skakade min hand så ivrigt att den nästan gick ur led. Båda hade deras hår i inbakade flätor som sträckte sig till midjan. Jag tittade mot pojkens håll. Hans hår var nu rosa och han tittade mot slottet som tornades upp framför oss.

”Vad heter du?” frågade jag och kollade på pojken. Han tittade mot mig.

”Jag heter Sam” sa han och log. Han verkade lite nervös för han kollade bort från mig och slätade febrilt till hårets som inte längre var rosa utan mörkbrunt.

”Hur gammal är du?” frågade Ava och log.

”Jag är 15 men jag har precis flyttat till England och är ny här så därför ska jag börja på hogwarts” sa jag kortfattat. Jag orkade inte dra en lång historia nu. Inte nu och aldrig någonsin.

”Har du några syskon?” frågade Audrey och jag nickade.

”Jag har en lillasyster som heter April, hon är ett år yngre än er” sa jag och log.

”Vi har en storasyster, hon heter Amiee och är 13 år” sa Ava och strålade med hela ansiktet. Jag log och kollade mot Sams håll. Han vek snabbt undan med blicken från mig.

”Har du några syskon?” frågade jag och kollade på honom. Han nickade.

”Jag har en lillebror som heter Joshie han är 7 år gammal, en syster som heter Hazel hon är 12 år, Grace som är 3 år och Maxwell som är 15 år” sa han nervöst. Jag log emot honom.

”Vilken stor familj du har, går alla på Hogwarts?” frågade jag och Sam skakade på huvudet.

”Maxwell och Grace bor med min pappa i U.S.A så Maxwell går på Ilvermorny, en skola i U.S.A” sa han och lät plötsligt inte nervös längre.

”Så du träffar inte dem så mycket?” frågade jag. Han skakade lätt på huvudet.


När minuterna hade passerat i tystnad och båden lätt slagit emot strandkanten, var jag och dem andra förstaårseleverna på väg emot det väldiga slottet.

Jag klev in igenom porten som bara den var större en än mitt sovrum. En gammal dam med en knut i nacken och ett så ansträngt leende att hon lika hjärna skulle kunna ha en pistol riktat mot hennes huvud ställde sig framför mig.

”Mrs Barkley förmodar jag?” sa hon och visade mig vägen till ett litet kontor eller något sort rum.

”Jag hoppas att professor Dumbledore gick igenom elevhemmen med dig när ni träffades i sommras?”

Jag nickade.

”Bra! Du kommer nu sorteras tillsammans med förstaårseleverna” sa hon och reste sig upp, jag kopierade snabbt hennes handlingar och stod nu upp i det lite för lilla kontoret. Hon föste mig till ett rum där förstaårseleverna väntade och tillsammans gick vi emot ett rum som McGonegal kallade för ”stora salen”. Jag svalde när dem stora portarna slogs upp och hundratals ögon tittade emot mig.

Superbra!!! Längtar så mycket tills sorteringen!!

Jättebra! Undra vilket elevhem hon hamnar i?

Toppen!