Astrid och Blodtjuven

Supermegahimmelskfantastiskt bra

Absolut!!! Helt underbart!!

^(Ravenclawörn)

Alltså hur fantastiska är ni inte? Tack så hemskt mycket för tummar och kommentarer ♥
Nu är det ju, tekniskt sett, onsdag, och därmed garanterad uppdatering. Jag tänkte att det var dags att förklara sorteringsceremonin från förra FFn, för er som läste den också, och för er som inte gjorde det (eller inte minns) så tror jag att det framgår vad som hände ändå.
Hoppas att ni gillar det, och som alltid mottages kommentarer tacksamt!

Eh, och jag råkade dra över lite på kapitellängden. Igen. Sorry :>

Kap. 6
Den levande profetens sällskap

Kevin kom in genom dörren till biblioteket.
”Kevin,” sade Astrid. ”Förlåt att jag inte hann igår. Men som sagt, jobbigt schema-”
”Ingen fara, jag förstår,” sade han med en blinkning. Han drog ut stolen och slog sig ned.
Astrid såg sig omkring och tog in tystnaden. Hon harklade sig.
”Så är vi bara fyra.”
Hon sade det uppenbara, det som alla redan tänkte. De tittade sig omkring och mötte varandras blickar. Jeri, Ellina, Astrid och Kevin. Av de sju studenterna som varit inblandade i incidenten som inträffat under deras första år - där fyra dödsätare hade infiltrerat skolan i ett försök att stjäla den beryktade Fläderstaven – var de de enda som inte redan hade tagit sin examen. Alyssa Cervent hade slutat samma år, Sarah Grossman två år senare och så nu Brian Durif.
Ingen hade direkt varit nära vän med Brian, den uppblåsta Gryffindoreleven som hade blivit kidnappad under stöldförsöket, men han var fortfarande en del av gruppen.

Gruppen hade varit Alyssas idé. Som allt annat. Efter det som hänt hade hon tänkt att det kunde vara en bra idé att de som hade varit med om händelserna skulle träffas en gång i månaden och bara prata. Med tiden hade det blivit mer av en vänskapsgrupp än en samtalsterapeutisk grupp – framförallt sedan Alyssa slutat och Sarah, den sprudlande prefekten som var ungefär lika lugn som Kevin, tog över. När Sarah väl slutat var det väl, rent tekniskt, Brian som var äldst, men det var ändå Astrid som hade tagit över. Hon förstod aldrig riktigt hur, men på något sätt kändes det rätt. De kallade sig, trots allt, ’den levande profetens sällskap’, vilket Alyssa hade tyckt varit väldigt fyndigt och som tydligen var någon sorts popkulturell mugglarreferens som hon hade snappat upp.

Nu satt de runt det alldeles för stora mahoganybordet i en undskymd hörna av biblioteket, där de haft en stående reservation i fem år. Astrid harklade sig.
”Vi behöver en ny fikaansvarig i år.”
”Åh nej,” stönade Ellina. ”Jag glömde att Brian skötte det.”
Astrid log snett tillbaka.
”Jag har inga pengar,” fortsatte Astrid. ”Så jag nominerar Jeri. Han är rik.”
”Men jag har mitt prefektjobb!” utbrast Jeri i protest.
”Men Ellina kommer inte göra det och Kevin kommer äta upp allt innan han kommer hit.”
Ellina flinade brett och Kevin skrattade högt.
”Typ sant,” sade Kevin mellan skratten. ”Jag röstar också för prefekten. Dessutom,” sade han med en min av plötslig insikt, ”ska jag kanske också bli prefekt. Fan.”
Han såg betydligt mindre nöjd ut när han insåg det.
”Sorry Jeri,” fyllde Ellina i. ”Du får skylla dig själv som varit så duktig i fem år.”
Jeri muttrade bara till svar.
”Vänta bara tills han blir ordningsman också,” halvviskade Astrid fram vilket fick Jeri att grimasera.

”Med Zaborac.”
Astrid och Ellina vände sig båda mot Kevin.
”Har Zaborac blivit förste ordningsman? Hur?”
”Visste ni inte det?” utbrast Kevin förvånat.
”Hans föräldrar,” svarade Jeri. ” De har kontakter. Och Snape har kontakter. Folk med kontakter hjälper varandra,” fortsatte Jeri urskuldande. ”Förlåt, jag har vetat det ända sedan första dagen. Jag visste inte att ni fortfarande brydde er.”

”Jonathan Zaborac var ett svin. Jeremiah Zaborac är ett lismande svin. Åh, helvete vad han kommer vara på oss.” Ellina grimaserade surt, och Astrid kände, för ovanlighetens skull, faktiskt inte att Ellina överdrev eller var för pessimistisk. Familjen Zaborac var välkända dödsätare, och även om deras föräldrar rent tekniskt inte hade blivit fällda…

Enkelt förklarat så var det få som inte blev oroliga när en medlem av släkten Zaborac dök upp, och ryktena som hade kretsat kring dem hade funnits där alltför länge - i generationer snarare än år - för att bara vara en slump. Jonathan, Slytherins förste ordningsman som tycktes ha haft som sin främsta uppgift att göra Astrids liv så jobbigt som möjligt under hennes första år, hade försvunnit kort efter examen. Rykten gjorde gällande att han numer rörde sig i mindre respektabla kretsar i Prag, svartkonsternas huvudstad. Astrid tvivlade inte på dem en sekund.

Kevin ryckte på axlarna.
”Alltså, det klart att han är ett rövhål, men, ja. Han hamnade ju i Slytherin.”
”Mm, och du hamnade i Hufflepuff,” svarade Astrid med ett flin. ”Och vi vet ju alla hur flitig och ordningssam du är.”
Alla runt bordet skrattade.
”Nja, kanske inte, men å andra sidan passar jag inte riktigt in någonstans.”

Astrid nickade halvt.
”Jag förstår typ hur du menar. Jag känner lite likadant. Eller gjorde i alla fall. Jag tror att jag var mycket mer Hufflepuff förut än nu, om du förstår.”
Kevin nickade.
”Ja, men du var ju hattsölare också. Inte som Jeri direkt,” tillade han med ett flin.
De visste alla mycket väl vad han syftade på. Hatten hade inte ens rört Jeri innan han blev tilldelad sitt elevhem, och han karaktäriserade verkligen alla drag man brukade associera till Ravenclaw.
”Klok, flitig, tålmodig, noggrann…” började Kevin. ”Nu när jag tänker efter, hur i helsike hamnade du i Ravenclaw?” Han tittade på Ellina med stora ögon.

Rummet blev knäpptyst.

”Jag har faktiskt också undrat,” sade Jeri trevande. ”Inte för att jag inte tycker att du passar in,” försäkrade Jeri försiktigt, ”men du diskuterade ju med hatten när du blev sorterad, eller hur?”
Ellina lyfte varnande på ögonbrynet.
”Kom igen. Jag var en hattsölare för att jag var en naturlig ocklumens, vet jag ju nu," bröt Astrid in. "Men borträknat mig var du den som tog längst tid, och hatten såg ju sur ut resten av ceremonin efter det.”
”Gjorde den?” svarade Ellina med ett flin. ”Jag vågade inte vända mig om. Det kanske inte syntes men jag var livrädd för att det inte skulle funka.”
”Att vad inte skulle funka?”
”Att välja elevhem så klart,” svarade hon med en axelryckning.

”Du vad?” utbrast Jeri storögt.
”Jag valde,” förtydligade Ellina. ”För att vara så smart lyssnar du dåligt ibland, vet du.”
Astrid skrattade högt.
”Hur väljer man elevhem – alltså jag menar, hatten gör ju det? Alltså typ tänkte du annorlunda eller-” frågade Kevin. Ellina avbröt hans svamlande.
”Man säger vad man vill så klart. Jag ville inte hamna i Hufflepuff, eftersom att de har, ja, alltså, inte dåligt men, ja, ni vet ju vad för rykte de har, och jag tänkte att det skulle se lite dåligt ut på min resumé. Inte Slytherin eftersom att Zaborac var – och är, tydligen – förste ordningsman, och inte Gryffindor eftersom att de är så uppblåsta och jag bara inte skulle stå ut där i sju år. Så jag sade att jag ville hamna i Ravenclaw, men hatten sa att den trodde jag skulle passa i Slytherin.”

”Varför hatar ni två Gryffindor så mycket?” flikade Kevin in.
Ellina vände sig mot honom för att svara, men Jeri styrde tillbaka ämnet.
”Så du hamnade egentligen i Slytherin?”
”Nej. Jag sade att jag inte tänkte gå med på det, och att hatten ändå bara gissade. Då kunde väl lika gärna jag få gissa. Sedan sade jag att jag hade bestämt mig för Ravenclaw, så antingen kunde den välja det åt mig, eller så skulle jag bara gå bort till det bordet ändå, och så fick den ta det med rektorn senare.”
”Och det funkade?” frågade Jeri klentroget.
”Hatten är fåfäng,” svarade hon och viftade bort frågan. ”Jag tror att risken för en konflikt han kanske skulle förlora var betydligt värre än att bara ge upp den lilla fajten. Det var ju ändå inte hatten som behövde ta hand om mig efter, så att säga.” Ellina blinkade.
”Det där är det… Alltså wow. Jag vet inte vad jag ska säga,” sade Jeri medan han skakade på huvudet.

”Tack,” sade Ellina med ett spjuveraktigt leende. ”Glad att fortfarande kunna överraska dig ibland.”
Astrid och Kevin brast ut i gapskratt.

Superbra! ♥

Du skriver sååå bra!!♥♥♥♥♥

Du skriver fantastiskt! Varför slutar jag aldrig bli förvånad över hur fint du skriver?

Så bra

Superbra!! Jag gillar att dom är så långa!!

Du skriver sååååå bra!! ♥

Jättebra!!!