Somewhere only we know - Scorbus/Drarry (SV)

Eftersom han säger det i slutet på The cursed child så hade det nog varit lite tjatigt om han sa det igen

Tänkte inte på det

spännande bevakar

Så, nu säger vi att det här är morgondagens kapitel, eftersom att jag ska bort imorgon
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 15.

Dracos perspektiv

Draco var hemma och kände sig mer ensam än någonsin. Det kändes tomt. Som att han saknade någon. Han tog en titt på sitt inramade foto av sig själv, Astoria och Scorpius som inte var äldre än två år. Han kände en stor klump i halsen. Han hoppades på att Scorpius skulle få en ljus framtid ihop med Albus. Men allt han kunde tänka på när det gällde Albus var hur mycket han påminde om Harry.

Flashback

Jullovet var slut och Draco skulle äntligen få träffa Harry igen. Dock var han osäker på när och var dom kunde ses utan att låtsas ogilla varandra. Han satt nu i Slytherins sovsal med ögonen på ett brev han fick av Harry under jullovet, som han hade läst i omgånger, men inte haft tillfälle att svara på.

Hej Draco. Jag ville bara önska dig en god jul. Jag har tänkt på dig och den kvällen vi kysstes. Jag ville inget annat än att göra om det när vi sa hejdå vid Hogwartsexpressen. Jag önskar att du var här med mig just nu, och det gör så ont att ingen skulle förstå om jag berättade om oss. Vi ses när skolan börjar. Om vi får någon tid för oss själva. //Harry ♥

Han visste att han inte kunde förvara brevet synligt någonstans, men han ville ändå behålla det i all framtid. Men vad skulle hända om någon fick veta? Vad skulle Crabbe och Goyle säga? Pansy och Blaise? Och... tänk om hans far fick reda på det? Jag måste gömma det, tänkte han. Han tog fram en av sina gamla läroböcker, som han inte använde längre, la i brevet i den och gömde den under sängen. Golvet var trasigt därunder, så det låg som en liten lucka där, och därunder gömde han boken.

Nästa morgon gick han i en av korridorerna. Han hade precis varit i vid-behov-rummet och kollat till borttrollningsskåpet.
"Psst. Draco", hörde han en viskning. Han tittade sig omkring men såg ingenting. "Det är jag." Det var Harry som stack fram huvudet ur sin osynlighetsmantel.
"Harry?"
"In här", sa Harry och höll upp manteln. Draco gjorde som han sa. Gömda under manteln gick dom tysta till ett tomt klassrum och stängde igen dörren.
"Fick du mitt brev?" sa Harry och la ifrån sig manteln.
"Ja. Förlåt att jag inte svarade. Jag var upptagen med-"
"Det är okej", avbröt Harry. "Huvudsaken är att du fick det. Om du bara visste hur mycket jag har saknat dig."
"Jag har saknat dig också", sa Draco. "Vet dom om nånting? Weasley och Granger?" Harry skakade på huvudet.
"Ron skulle aldrig mer prata med mig. Hermione skulle inte våga släppa mig ur sikte." Draco tog tag i honom och lutade sin panna mot hans för att lugna ner honom.
"Vissa hemligheter bör förbli hemliga, om det så får en att må bättre", sa Draco som tänkte på sin familj och sina vänner.
Innan han hann reagera slog Harry armarna om honom och kysste honom. Det varade länge tills Harry avbröt den.
"Jag måste fråga dig en sak, Draco."
"Vad som helst." Harry tog ett djupt andetag.
"Jag har sett att du hålls en hel del i vid-behov-rummet-"
"Vad som helst, förutom det", avbröt Draco. Han visste att den frågan skulle komma förr eller senare.
"Draco, jag vill veta vad som pågår!"
"Får jag fråga vad du gör hos Dumbledore om dagarna?"
"Det... det får jag inte tala om, har han sagt. Det är privat", sa Harry bestämt.
"Just det", sa Draco som att dom var kvitt.

Dom började höra fotsteg utanför dörren. Det var någon påväg in.
"Snape", sa Harry. "Fort. Under manteln!" Dom gömde sig i samband med att Snape gick in för att, antagligen, förbereda sin nästa lektion. Innan dörren hann stängas igen så smög dom sig ut, utan att höras.
"Det var nära ögat", sa Harry tyst när dom var ute ur klassrummet. Dom gick till ett hörn där det inte var så mycket folk, och tog av sig manteln.
"Samma tid imorgon?" sa Draco.
"Samma tid, fast en annan plats", föreslog Harry.
"Jag skickar en uggla", sa Draco och gav Harry en puss på kinden och gick därifrån.


Draco var nu tillbaka i sitt sovrum. Det var inte förrän nu han insåg hur mycket han saknade Harry. Han tänkte efter en stund. Kunde det möjligtvis vara så att Harry fortfarande hade känslor för honom?

DRARRY!!!!
De är så söta tillsammans!!!!!!!

Först av allt vill jag bara önska er god jul i efterhand. Hoppas ni hade en bra dag ♥
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 16.

Albus perspektiv

Scorpius var förmodligen nere och provspelade för quidditchlaget just nu. Albus önskade att han kunde vara där och heja på honom, men han låg efter i sitt skolarbete och var tvungen att stanna kvar en stund extra efter deras lektion i mugglarstudier.

Så fort han var klar, gick han ut ur klassrummet och fick efter ett tag syn på en av anslagstavlorna. Han blev tvungen att stanna till av synen på titeln Halloweenfest. Det måste ha varit festen som Scorpius pratade om. Han läste på lappen.

Halloweenfest - 31/10

Välkomna, tredjeårselever - sjundeårselever, till årets
Halloweenfest, med arrangörerna Elizabeth Winston,
Wendy Davis, Isac Wells och Joseph Price.

Tid och plats: 20:00 - 01:00, stora salen, med tillstånd
av vaktmästare.

Kom utklädda till vad ni vill. Det kommer serveras snacks
och dricka. Kom ihåg: Ta det lugnt med honungsölen!

"Ta det lugnt med honungsölen", citerade Albus tyst för sig själv. Vad var det värsta som kunde hända?
"Intresserad av att gå?" Albus hoppade till och tittade åt sidan. Där stod Bianca.
"Jag vet inte. Kanske", sa Albus.
"Klart du ska gå", sa Bianca. "Jag tror Joe förväntar sig att se dig där. Det är ju en lite speciell grej han tänker fira."
"Vadå för speciell grej?"
"Tänk efter", sa Bianca. "Det är den 31 oktober 2021. Det är alltså 40 år sen din pappa blev känd som 'pojken som överlevde'."
"Jag vet", sa Albus. Jag har sett det, tänkte han för sig själv. Hur han hade sett det var en lång historia.
"Joseph har verkligen varit en stor beundrare. Det kanske du har märkt. Föresten, om du kommer. Skulle du kunna ta med dig Scorpius?" Innan han hann svara hörde han hur Scorpius ropade på honom.
"Albus!" Scorpius kom framrusande till honom. "Gissa vad. Jag kom med i laget!"
"Grattis!" sa Albus och kramade om honom.
Scorpius fick syn på Halloween-affischen och tog en närmare titt.
"Hade du tänkt gå eller?" sa Bianca och ställde sig närmre honom.
"Ja. Det ska vi väl?" sa han och tittade på Albus.
"Antar det. Men måste man klä ut sig?" sa Albus och tittade på både Scorpius och Bianca.
"Ja det måste man! Jag kanske kan hjälpa er", föreslog Bianca.
"Ja, annars vet jag redan vad Albus ska-"
"Glöm cheerleader-idén!" avbröt Albus. Scorpius skrattade. Bianca tittade på Scorpius.
"Du Scorpius, skulle passa väldigt bra som vampyr."
"Jag då?" undrade Albus. Hon tittade på honom och funderade.
"Kanske något som är populärt i mugglarvärlden. Typ en karaktär ur en skräckfilm. Det är något sånt jag funderar på att köra på."
"Vi får väl se", sa Albus.
"Så jag antar att vi ses på festen om inte innan. Hejdå." Hon började gå mot sina kompisar.

"En karaktär ur en skräckfilm?" sa Albus när dom var inne i Slytherins sovsal. "Jag tittar inte ens på skräckfilmer!" Albus tog fram sin bandspelare.
"Tog du med den hit?" sa Scorpius.
"Ifall vi skulle ha tråkigt någon gång", sa Albus och drog igång en spellista med passande Halloweenmusik. Den första låten som spelades var Tiptoe through the tulips.
"Är inte den här från en skräckfilm?" ifrågasatte Scorpius. Albus ryckte på axlarna.
"Jag blev tipsad om den här låten en gång. Sjukt dålig men ändå sjukt passande till Halloween." Dörren öppnades och in kom Joseph.
"Är den där din?" sa han och pekade på bandspelaren. "Den ser ju ut att vara jättegammal. Hur kommer det sig att den fortfarande fungerar?" Albus tittade på den och sen på Joseph.
"Den är förtrollad", sa han tillslut. "Antar att det gav den någon sorts evig funktion. Huvudsaken är att man kan spela vilken låt man vill, när man vill. Både från mugglarvärlden och trollkarlsvärlden."
"Som Spotify alltså?" sa Joseph. Albus och Scorpius tittade på honom förvirrat.
"Vad är det?" frågade båda.
"Det är så mugglarna lyssnar på musik nuförtiden. Spotify finns på datorer och mobiler, samma funktion som du just förklarade om den där."
"Hälsa min morfar det", sa Albus. "Så hur känner du till mugglarprodukter så bra?"
"Mamma är mugglare. Det var lite därför jag blev förvånad när jag sorterades i Slytherin. Men det är ju som vissa säger. Renblodighet är inget krav." Albus och Scorpius kom inte på något att säga så dom bara nickade och höll med.
"Du, skulle jag kunna få låna den där till Halloweenfesten?" undrade Joseph.
"Självklart", sa Albus. "Det är bara att ta den när du vill."
"Tack."
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Eftersom det var julafton igår så tänkte jag ge er en liten teaser till ett kommande julkapitel här nedan. Ni väljer själva om ni vill läsa. Den kommer inte spoila något stort ^^

Superba kapitel!!!!
Älskar verkligen Scorbus och kommer göra det för ALLTID!!
Tack för att du gör den här fanfiction och använder lite av din tid på det här!

Kapitel 17.

Harrys perspektiv

Harry stod i köket och hade mugglarradion igång. Det var en låt som spelades, som han aldrig hade hört, men blev fångad av texten.

"I walked across an empty land
I knew the pathway like the back of my hand
I felt the earth beneath my feet
Sat by the river, and it made me complete

Oh, simple thing, where have you gone?
I'm getting old, and I need something to rely on
So tell me when you're gonna let me in
I'm getting tired, and I need somewhere to begin

I came across a fallen tree
I felt the branches of it looking at me
Is this the place we used to love?
Is this the place that I've been dreaming of?

...

And if you have a minute, why don't we go
Talk about it somewhere only we know?
This could be the end of everything
So why don't we go
Somewhere only we know?"

Harry tänkte genast på Draco. Han tänkte på allt han hade sagt i somras. "Det betyder inte att det inte är värt att minnas." "Du ser oss två i dom, eller hur?" "Ju mer Scorpius berättar om Albus, desto mer påminner det om dig."
Vem försökte han lura? Självklart hade han fortfarande känslor för Draco. Men det skulle bara bli kaos om dom blev ihop igen.

Flashback

Harry och Draco hade träffats i smyg varje dag under senaste tiden. Harry och Ron satt i stora salen och åt middag. Hermione var fortfarande sur på Ron, så hon satt en bit ifrån. En uggla kom inflygande fram till Harry med en liten ihopvikt lapp. Han vecklade ut lappen och läste.

Möt mig på femte våningen klockan 11 ikväll. Ta
med dig manteln försäkerhetsskull. //Draco

"Vad är det där?" sa Ron nyfiket med mat i munnen.
"Det är om nästa möte med Dumbledore", ljög Harry och la ner lappen i fickan.

Klockan var elva och Harry smög sig ner till femte våningen, gömd under osynlighetsmanteln. När han kom ner såg han hur Draco stod och väntade. Han ville busa lite med honom så han smög, så tyst han kunde, fram till honom och ställde sig bakom honom.
"Böh", viskade han och petade honom på ryggen. Draco hoppade genast till. Harry skrattade och tog av sig manteln.
"För i helvete Harry!" sa han irriterat.
"Är kusten klar? Jag menar är vi säkra här?" sa Harry.
"Filch var precis här, så han kommer inte tillbaka på ett bra tag", sa Draco lugnande.
"Hur lyckades du komma undan?"
"Har du glömt vem som är Slytherins prefekt?" sa han stolt och pekade på sitt prefektmärke. Dom hörde en röst utanför. "Åh nej, inte Peeves. Under manteln. Nu!" Harry drog manteln över sig i samband med att Peeves svävade in.
"Nemen är det inte unge Malfoy som vandrar omkring", sa Peeves retsamt.
"Vad vill du, Peeves?" sa Draco hotfullt.
"Det lät som att en viss Potter var här inne. Eller rättare sagt, Potta! Aahaha!"
"Potter? Vad i all världen skulle Potter göra här? Han har väl hamnat i trubbel så det räcker", sa Draco som försökte förneka Harrys närvaro.
"Försök inte. Jag hörde hans röst." Peeves började höja rösten. "Potter är uppe och springer! Potter är uppe och springer!"
"Han är inte här!"
"Jaså, du försvarar honom inte sant? Unge Malfoy är visst lite kär va?"
"Sluta!"
"Potter och Malfoy sitter i ett träd-"
"Peeves, jag varnar dig!" Draco höll upp sin trollstav men sänkte den igen. "Vänta. Hör du? Det låter som att Blodiga Baronen är påväg." Peeves gjorde ett pruttljud med tungan och försvann ur sikte. Harry tog av sig manteln.
"Tror du han vet något?" sa Draco.
"Jag vet inte", sa Harry. "Jag hoppas inte det."
"Vi behöver gömma oss innan han kommer tillbaka", sa Draco och drog med sig honom in i ett rum. Harry tittade sig omkring. Han hade varit här förut.
"Prefekternas badrum", sa han.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Passar på att ge en länk till låten i början. Samma titel som berättelsen ^^
Keane - Somewhere only we know

Du skriver så bra att man inte hittar ord!
Jag älskade den delen då Peeves kom på de xD

Super