Severus Snape

kan inte låta bli att tycka att det vore jättegulligt om snape och lily hade gift sig.. jag gillar faktiskt james minst av alla som jag "gillar" om ni fattar vad jag menar.

Jag hade velat att Snape skulle vara lycklig. Om det var någon som förtjänade det så var det han. Jag önskar att han hade blivit befriad från all skit han fick stå ut med under större delen av sitt liv, och bara fått vara fri från sorg. Sev var en riktig hjälte, och det är sorgligt vilket öde han slutligen fick. Han förtjänade det inte, helt enkelt.

Uff.

Jag har alltid älskat Severus. Kommer ihåg när alla trodde att han var ond och ah, har alltid vetat att det låg något gott i honom, och det gjorde det i överflöd.

Sådana fics är det. De är både vrickade och awesome, de jag läst.

Det gav mig en inblick på hur mycket ens utseende ger första intryck, eftersom den som jag fastnade allra mest för var den paralella ficen, det vill säga att det var först en vinkel från Severus när det var Harry, och en när det var Haley; Harry som tjej alltså. Och i den med Harry kände han hat och ilska, för att det var James som stod där, hånade honom med Lilys ögon. I den andra så var det Lily through and through, bortsett från kindbenen och ena ögat var James. Då kände han sig osäker, men ändå ville han på något sätt nå fram till Haley och hålla hennes hand, som han hade gjort med Lilys.

Och det fick mig att undra - hur väl visste Snapadoodle, att Harry var Harry? Vad kände han, när han såg Harrys minnen, var tvungen att stirra in i Lilys ögon? Vad kände han när han såg hur Dursleyfamiljen behandlade Lilys son? Och när han såg Harry som James, vad kände han vid Dursleyfamiljens dåliga uppfostran?

Sådana tankar cirkulerar ofta, och jag är alltid tvungen att skriva en liten fic bara för att bli av med dem. Det får mig alltid att utforska en karaktär till det yttersta!

En sak jag undrar personligen är - vad hade hänt, om Severus hade sagt att han älskade Lily, den där gången utanför sällskapsrummet?

Fanfics, eh? Det låter mäktigt intressant. Själv så har jag inte utforskat den delen av satisfactory reading to its fullest extent fullt ut, inte än, men jag är nyfiken på den typen av läsning. Medger att jag läst en eller två fanfics om exempelvis Harry och Draco, hehe. Men jag håller mig mestadels till canon. Om du har rekommendationer, bring it on! Jag är särskilt intresserad av att läsa om Severus och "Hayley" (sounds a heck of a lot better than Harriett), jag har aldrig riktigt läst om deras relation på ett så djupt och mer vidgat plan förut. Därför finner jag det mäktigt intressant att få höra andras åsikter och tolkningar om de fantastiska tu.

När Severus såg in i Harrys minnen och såg hur Harry blev mobbad av Dudley och hans vänner som liten, så kunde Severus nog relatera till det. Han hade en mental bild av James som den populäre och omtyckte i skolan, som liksom etsat sig fast, och hade därför automatiskt börjat ogilla Harry samt jämföra honom med hans far, på grund av de fysiska likheterna. The resemblance, after all, was uncanny. Det är lätt att direkt börja döma en människa på grund av utseende, och det gjorde Severus. Jag tror att han blev smått överrumplad av faktum att Harry på sätt och vis hade likheter med han själv under sin barndom: båda brukade bli dåligt behandlade av omgivningen. Jag vill så gärna veta exakt vad Severus tänkte när han såg in i Harrys tankar, om han kände ett uns av medlidande eller sympati, eller kanske förståelse, bara för en stund. Kanske är det dags att gå i dina och många andras spår och skriva en fanfic om det? You know, to unravel the mystery. Jag är trots allt förtjust i att skriva, dock så har jag inte alltid tålamodet som krävs för att bli klar med skrivandet. Det är intressant att folk skriver egna fanfics för att skala av karaktärers stålsatta yttre, tills det inte finns kvar något annat än själva kärnan av dessa karaktärer, the inner battles. På så sätt kan man ju släcka sin egen törst, sin egen nyfikenhet; genom att själv berätta historien, och på egen hand försöka hitta svaret.

Jag har ingen aning om vad som hade hänt om Severus hade avslöjat sina sanna känslor för Lily vid det ögonblicket då han hade chansen att göra det, men jag hade så gärna velat veta det. En sak är säker: things would've been a whole lot different if Lily and James hadn't ended up together. För många parter.

Nu vill jag skriva om det här. Men jag vågar inte, är rädd för att misslyckas totalt och bli alldeles miserable över det. Borde jag? Hm... I've got some real thinking to do!

@Isis Alexima; Jag minns inte vilken fan fic det var, den där med Hayley, dock. Läste den på datorn (och inte mobilen, där jag bookmark'ar de värda ff-berättelserna), och den datorn kraschade. Jag har för mig dock, att det inte var på FF.net. Ska se om jag hittar den igen när jag har tid, och då meddelar jag dig bumsfaderalla!

Jag vet inte vad jag har för recs, eftersom jag läser slash och undviker het, tbf, och således så stämmer inte allt överens med canon. Jag är väldigt förtjust i AUs dessutom, så det minskar ju ner jäkligt mycket. Den bästa ficen jag någonsin läst dock, som gjorde Samsara beroende av FFs, heter The Marriage Stone och är skriven av Josephine Darcy. Inte klar än, känns faktiskt rätt abandoned, men så jäkla grym nevertheless. Tror att den var skriven när OotP kom ut, men den är bara canon fram till GoF. Ge den en chans, i alla fall det första/andra kapitlet!

Jag tror att Severus kanske kände ilska snarare än sympati, om han skulle på något sätt sympatisera med Harry och hans uppväxt. För även om han gick igenom samma sak, reagerade han, i alla fall från en yttre synpunkt, med ilska och kanske t om förakt. Och tänk då, att när han ser in i Lilys ögon, som har upplevt denna uppväxt, vad känner han? Jag skulle nog bli förbannad. På Dursleyfamiljen likväl som på mig själv, eftersom jag hade lovet att skydda Harry. Men, sedan ser han James igen, och den beskyddande sidan bedarrar. Kanske, kanske inte. But yet again, det finns så många aspekter på hur och vem Severus Tobias Snape verkligen var. För om Voldie inte hade gått efter Potterfamiljen, hade Severus stannat kvar som Dödsätare, eller gått över som spion med tiden? Kände han sig hemma där? Och en del gör honom godhjärtad, hjältemodig och smart. Men var han det med, med tanke på att han enligt canon, om jag rätt minnes, var tvungen att plugga så mycket mer än James Potter? Och ändå bara nådde upp till samma nivå?

Det finns så många synpunkter och vinklar angående karln, och det är alltid intressant att läsa. Även om Harry, eftersom hans uppväxt hos Dursleyfamiljen, faktiskt, inte var alltför olik en viss Lord Voldemort.

Jag instämmer, jag tror verkligen inte att Lily och James hade gått ihop om Severus hade förklarat sina känslor. Och vad kände Severus, just det ögonblicket, när han fick reda på att hans bästa vän, hans allra bästa vän, blev tillsammans med den person som han hatade, och att hon visste att han hatade honom? Det finns så många turns and corners, och varje gång en sådan uppstår, är jag tvungen att skriva ut det som en fan fic. Dock är det sällan jag blir klar. Men jag har många, många dokument på datorn, med påbörjade plotbunnies, bara för att få dem bort från min hjärna.

Du borde! Tänk "logiskt", lev dig in i karaktärens canon behaviour, så blir inte karaktären totally OOC och storyn helt ruinerad. Lycka till, dear!

- Fixade länken. Misslyckades tre-fyra gånger dock, haha.

Jag tackar så vördnadsfullt för tipset! Jag ska se om jag har tid att läsa den ikväll med en kopp te vid min sida. Förhoppningsvis så blir det en mycket trevlig läsning. Jag är dock lite orolig över att bli overly obsessed med den och älta mig över att det ännu inte finns en fortsättning på fenomenet. Jag hoppas att denne Josephine Darcy tar upp skrivandet på denna fan fic inom en snar framtid i sådana fall. Annars så blir jag smått miserabel över fortsättningens ickeexistens. Fast... jisses, 77 kapitel! Det tröstar mig något. Haha, jag har inte ens börjat läsa, och jag börjar redan bli orolig över att vilja läsa mer när det väl tar slut. Jag får väl sansa mig och därmed basta, eller något.


This, this, this! Det finns inte mycket mer att tillägga här. Jag hade inte kunnat säga det bättre själv. Grejen är den att jag tänker i dessa banor, men jag kan inte riktigt sammanfatta det och få ihop det till något förståeligt. Åh. Kloka människa! Det är fascinerande hur mycket en människa kan dölja på insidan, hur många tankar det finns som ständigt plågar, påminner, förtvivlar och gnager. Människan är komplicerad. It blows me away!

Severus fick genomlida mycket, han. Inte bara växte han upp i ett instabilt hem; han blev mobbad av James Potter and crew under större delen av hans skoltid, han fick ta in faktumet att Lily valde att leva sitt liv med James, Severus största rival. Och den ångern han fick leva med över sitt beteende mot Lily, över ord som han aldrig menade att säga. Över något som han bara slängde ur sig, just so he wouldn't "lose face" in front of his bullies.

Tack för tipset, love! Ska definitivt tänka på det. Det första jag vill göra är att fördjupa mig i karaktärernas personligheter, jag har mycket kvar att lära. I varje hörn av historien finns en ledtråd, en förklaring. Det gäller bara att hitta dem! Eller så kan jag börja skriva på direkten och se vad som händer. Kanske är det just det jag behöver göra; börja skriva och förstå mig på karaktärerna allt mer as I go.

Snape, Snape, Severus Snape.

Snapes liv är så sorgligt.
Det är inte förrän i de sista böckerna man får reda på allt som han hållit inne, alla tankar som påminner honom och plågar honom. Han har förlorat och lidit så mycket. Han blev mobbad av Marodörerna, miste Lily osv.

Jag kan förstå varför han behandlade Harry som han gjorde. Varje gång han såg Harry såg han både Lily och James. Och precis som soratanaka så bra skrev så kände han nog mycket ilska.
Men jag kan också tänka mig att han kämpade mot många inre "demoner" eller vad man ska säga, tankar. Jag tror att han ångrade sig innerst inne hur han betett sig, och ville egentligen "göra rätt". Men han kunde inte riktigt styra sig själv eller sina känslor, eftersom det fanns så många, och han släppte aldrig ut några heller. Jag tror att han var fylld med så mycket olycklighet att de negativa till sist tog över det positiva, och därför gjorde han som han gjorde, även fast han egentligen är en god person.

sevurus snape var en slytherin, men han blev en gryffindor för flickan han älskade men aldrig fick.

Undrar om J.K Rowling tänkte först att Severus skulle vara den onde.