Kiss me [LE/JP] [SV]

Oohhhh det är därför dem blir så långa och bra!
Lycka till med nästa tusen x)

Jag skriver bara långa kapitel i min bok.. I mina fanfictions brukar kapitel-längden ligga på 1,5k ord! En skillnad mot ca 6-7 i boken haha. Men tycker du är underbar som skriver långa kapitel iallafall.

Ge oss nästa

10

"Hörde du att Lily och John har gjort slut?" Frågade Peter James.
"Vad säger du, Peter?" Frågade Remus pafft och såg på sin bästa vän som plötsligt såg väldigt osäker ut.
"Har Lily och John gjort slut?" Frågade James stelt för att försäkra sig om att han verkligen hade hört rätt. Peter nickade.
"Ja, häromdagen." Sade Peter och svalde. "De ska tydligen ha börjat bråka under frukosten i trollkonstkorridoren, ganska livligt också. Anledningen till att de gjorde slut ska tydligen vara-" Peter tvekade och kände hur hans vänners blickar brände.
"Slingersvans, ut med språket!" Utbrast James och lät nästan lite hysterisk.
"Du. Du är anledningen till varför de gjorde slut."
"Är du helt hundra på det här?" Frågade Remus allvarligt och gav Peter en sträng blick som sa att detta inte var något man skojade om.
"Vem hörde du det ifrån?" Frågade Sirius ifrågasättande.
"Haylie och Mary pratade om det på mugglarstudierna igår." Sade han.
"När du säger att de gjorde slut på grund av Tagghorn, hur menar du då?" Frågade Remus.
"Jag vet väl inte. Jag tjuvlyssnade på deras samtal, det kändes inte så lämpligt att ställa en massa frågor." Svarade Peter. "Fråga dem själva om ni vill veta."
"James, hur är det?" Frågade Sirius och såg på sin bästa vän vars ansiktsuttryck var outgrundligt. Tusentals tankar virvlade i James huvud, och han kunde inte definiera en enda. Det var bara som ett enda vimmel som gjorde honom alldeles dåsig.
"Jag vet inte." Svarade han.
"Vill du ställa in quidditchträningen?" Frågade Sirius testande.
"Va? Nej, självklart inte."
"Okej, han kommer klara sig!" Sade Sirius lättat till dem andra.

"Sirius!" Väste Haylie och slog bort Sirius hand som kommit allt närmre hennes rumpa.
"Jag får ju alltid annars." Sade han oförstående och såg på henne med sina hundögon.
"Ja, när ingen annan ser." Svarade hon sammanbitet.
"Vaddå, är du rädd att Mrs Norris ska gå och skvallra för Filch?" Frågade Sirius lättsamt och såg sig om i korridoren som var tom bortsett från vaktmästarens katt.
"Det är en väldigt skum katt." Sade Haylie hävdande.
"Jag tror att du inte behöver oroa dig att den ska skvallra för dina vänner." Sade Sirius lugnande.
"Jag vill bara inte att någon ska veta."
"Du vill inte att någon ska veta att du ligger med Hogwarts snyggaste och mest eftertraktade kille? Ja, jag kan förstå det. Skapar nog mycket svartsjuka." sade han självbelåtet och flinade.
"Se, där har vi anledningen till att jag inte vill att någon ska veta." Sade Haylie. "Du är så..."
"Vrålsexig?" Haylie drämde till honom hårt på armen. "Okej, okej. Jag fattar hinten. Men om jag sa att du var vrålsexig, skulle du slå- AJ - okej, förlåt. Jag ska sluta. Förresten, Hay, har Lily och John gjort slut?"
"Ja, för två dar sen, hur så?"
"Sli- Peter sa det imorse, och jag hade ingen aning bara." Sade Sirius och försökte verka oberörd.
"Hur visste Peter det?" Frågade Haylie och såg lite orolig ut nu.
"Tydligen är du sämre på att hålla hemligheter än du tror." Sade Sirius retsamt.
"Ja, det kommer ju i alla fall inte vara jag som avslöjar det här." Sade hon och pekade emellan sig och Sirius. Han himlade bara med ögonen.
"Han hörde dig och Mary prata om det när ni hade mugglarstudier."
"Okej, ja det är sant." Svarade hon.
"Är det sant att de gjorde slut på grund av James?"
"Ja." Svarade hon kort utan att titta på honom. "Men gör snälla ingen grej av det, Lily är ganska... jag vet faktiskt inte vad hon är, hon vill inte prata så mycket om det med oss."
"Det är alltid jobbigt med uppbrott." Sade Sirius förstående.
"Akta Sirius, du låter nästan som att du bryr dig."
"Du vet att jag bryr mig, Hay."
"Gör jag verkligen det?" Frågade hon honom utmanande och ställde sig framför honom. Hennes mörkblåa blick genomborrade honom på ett sätt han inte var van vid. Det fick honom nästan att tappa fattningen... Det var just det han gillade med henne, och skrämde livet ur honom på samma gång. Sirius tog ett steg närmre henne så att de nästan skulle ha stått näsa mot näsa om det inte vore för att Sirius var mycket längre än Haylie. Han såg hur hennes blick började ge efter.
"Så vem gjorde slut?" Frågade Sirius och ögonblicket mellan dem upphörde.
"Jag tror att John drev Lily till det, för Lily var den som försökte fixa det. Han gillade inte att Lily hade blivit vän med James, speciellt inte när han var säker på att James fortfarande hade känslor för henne, och de ska tydligen ha bråkat om detta och tagit en paus för några dagar sen, och så råkade han höra att Lily varit ute och vandrat med James mitt i natten under deras paus-"
"Vänta vad säger du? Har Tagg- jag menar James- varit ute och nattvandrat med Lily?" Frågade Sirius ställt. "Berättar ingen någonting för mig längre?"
"Jag berättar ju." Sade Haylie irriterat.
"Ja, och jag uppskattar dig verkligen för det, men vem tror han att han är?"
"Oavsett-", fortsatte Haylie utan att lägga någon större vikt vid vad Sirius sade, "så tyckte han att hon bröt mot hans förtroende, och sa att han sedan deras första dejt känt att det var något emellan henne och James. Lily försökte bevisa hur mycket hon tyckte om John men han knuffade undan henne-"
"Knuffade han henne?!"
"Ja, och han sa att han inte var redo att prata med henne förrän hon brutit upp sin vänskap med James, för det var det enda sättet han verkligen kunde lita på henne. Och då gjorde hon slut."
"Varför står vi här och gör ingenting åt det?"
"Lily fick oss att svära att inte lägga oss i." Suckade Haylie.
"Hon har inte fått mig att svära." Sade Sirius. "Jag trodde att han var en gentleman?"
"Som om de finns." Sade Haylie. Sirius harklade sig. "Att du öppnar dörren för mig till städskrubben gör inte dig till en gentleman."

Lily halvlåg i sängen med både sina egna och Marys kuddar bakom sig, och yrkesguiden som var lutad mot knäna. På magen låg en påse med snurrande smaskbin hon hade köpt på godisbaronen under sitt senaste Hogsmeadebesök.
Mary, Haylie och Abigail hade följt Lilys önskningar och lämnat henne ifred. Hon älskade sina vänner över allt, och hon stod mer än gärna ut med Abigail i mindre mängder, men hon orkade inte ljuga dem rätt upp i ansiktet. Hon visste nämligen inte hur hon egentligen kände, och det var den ständiga frågan de ställde henne. Hur mår du? Hur känner du?
Lily var arg för vad han hade visat sig vara, men hon kände sig inte tillräckligt ledsen. Hon hade i och för sig aldrig varit riktigt kär i John, men hon hade tyckt om honom väldigt mycket. Och hon hade trott att deras känslor skulle ha kunnat leda till det. Det blev inte lättare för henne att älta situationen när hon varje gång som hon tänkte på John numera också började tänka på James...
Lily hade därför beslutat att hon skulle ignorera hela problemet och istället seriöst börja överväga vilken karriär hon skulle kunna tänka sig efter Hogwarts. Hon avvisade däremot varenda hon jobb hon läste om, och började bli lite smått orolig om det verkligen fanns en framtid för henne i trollkarlsvärlden efter Hogwarts. Det fanns ju faktiskt de som valde att återgå till sina mugglarliv efter deras trollkonstutbildning. Men oavsett i vilken av de olika världar hon planerade sin framtid fick hon ibland en obehaglig känsla som om hon inte var menad till att ha någon framtid...
"Lily!" Dörren slogs upp till sovsalen och hennes bästa vänner kom inrusande med två stora leenden fastklistrade i deras ansikten.
"Vem springer ni ifrån?" Frågade Lily nyfiket och slog ihop yrkesguiden och lade den på nattduksbordet.
"Vi... springer... inte... ifrån... någon." Andades Mary häftigt och lutade sig trött mot Haylie.
"Du måste komma med oss." Sade Haylie. "Vi har en överraskning till dig."
"Vad har ni gjort?" Frågade Lily oroligt. "Ni har väl inte-"
"Vi har inte gjort någonting, Lily. Kom." Sade Mary och kunde inte hålla tillbaka det förväntansfulla uttrycket som prydde hennes ansikte.
"Och borsta kanske ditt hår." Tillade Haylie snabbt. "Om du skulle råka bli sedd av andra människor, tänker jag."
"Varför kan ni inte bara låta mig ha fett, trassligt hår ifred?" Klagade Lily och reste sig motvilligt upp ur sängen.
"Du kommer tacka oss, eller inte oss, men-"
"Ni har tur att jag älskar er så förbaskat mycket." Sade Lily och gav dem varsin mördande blick.
"Eftersom att du älskar oss så mycket har du inget emot att ha ögonbindel på dig, va?" Frågade Mary och gav Lily en så oskuldsfull blick hon lyckades frammana.
Lily lät sig ledas i blindo av sina bästa vänner som var alldeles uppspelta, och ganska fumliga på samma gång. Flera gånger råkade de glömma att varna om upphöjda eller nedsänkta trappsteg, och Lily var nära på att falla framstupa ("Förlåt! Jag glömde!" .
"Hay, kan du öppna dörren?"
Mary ledde Lily genom dörren och Lily kunde inte hjälpa att bli lite nervös när hon hörde dörren stängas bakom dem.
"Okej, du kan öppna dina ögon nu." Sade Mary spänt.
"Mina ögon har varit öppna hela tiden", sade Lily irriterat, "men jag har en ögonbindel som någon har knutit fast på mig med magi."
"Åh, ja, just det. Relashio." Knuten löstes upp och bindeln föll ner till golvet. Det tog några sekunder för Lily att vänja sig vid ljuset, och snart så såg hon allt klart och tydligt. I rummet framför henne satt Sirius, Peter, Remus och James i vad som såg ut att vara ett hav av kuddar och filtar. I mitten brann en underlig brasa som skiftade i olika färger. På de få ytor som inte täcktes av kuddar fanns backar med honungsöl och pumpajuice, och skålar med kittelkakor och snacks.
"Vad är detta?" Frågade Lily mållöst och såg sig om på sina vänner.
"Det är Sirius och James som du ska tacka. Det är de som har fixat allt detta!"
"Alltså... jag vet inte vad jag ska säga." Sade Lily och kände hur gråten nådde halsen. "Det här är fantastiskt. Sirius, James-" Hon lade extra tryck på James namn och mötte hans blick. "Tack."
"Vi har också fixat en sån där... brasa där man ska bränna allt som har tillhört sitt ex." Sade Sirius och pekade på brasan i mitten.
"Alltså, jag uppskattar det verkligen, men jag äger ingenting som har tillhört honom." Sade Lily.
"Jamen då så, då var inte dina marsmallows en så dålig idé, Peter!"
"Den ursprungliga planen var att spetsa Johns dricka vid middagen med laxeringsmedel, men Haylie trodde inte du skulle uppskatta det." Sade Sirius.
"Det här är perfekt. Vad fick er att göra detta?"
"Egentligen borde du tacka dina vänner där. De ville så gärna göra någonting för dig, och när de berättade det för oss bestämde vi oss för att ta över och hjälpa till." Sade James.
"Så vad vill du göra? Snacka skit om John eller klädpoker?" Föreslog Sirius.
"Vi har andra spel med oss också." Sade Remus.
"Remus, vi skulle inte säga det direkt. Vi skulle först se om det var ett alternativ." Lily skrattade.
"Vad har ni fler för spel?"
De spelade ett spel som kallades för Häxan och varulven som väckte många skratt medan de drack och åt. Remus och James kom på delad första plats och sist kom Haylie som plötsligt visade en del egenskaper hos en dålig förlorare.
"Kom här, Hay." Sade Sirius och drog in henne i en tröstande kram. "Det kan inte vara lätt att vara en Ravenclaware."
"Tigger du stryk eller?" Frågade Haylie, men hon fortsatte att krama honom.
Mary flätade Lilys hår som hade huvudet lutat mot Marys knän och benen utsträckta så att fötterna bara var några centimeter från James.
"Det kanske är ett elevhemsdrag. Dåliga förlorare i Ravenclaw, eller?" Retades Lily och råkade möta James blick. Haylie släppte tagit om Sirius och räckte ut tungan åt Lily.
"Jag tror nog du kommer klara dig bra utan, John." Sade Remus till Lily. "Förresten är partners på J ingenting jag rekommenderar." James harklade sig högt och såg förolämpad ut. "Förlåt James, jag tänkte faktiskt på Josie."
"Josie var Remus galna flickvän från Amerika." Förklarade Peter.
"Hon samlade på använda näsdukar." Sade Sirius som älskade att dela med sig av den detaljen.
"Det här låter ju som en tjej i klass med Abigail. Du ska inte satsa på henne då, Remus?" Tetades Mary. Remus grinade brett.
"Peter hann före."
"VA?!"
"Just det!" Utbrast Lily och slog sig för pannan och satte sig upp så att Mary tappade taget om hennes hår. "Det var det jag skulle berätta, Peter och Abigail strulade efter matchen."
"Okej, vi behöver verkligen inte göra en grej av detta- ja, okej då." Sade Peter och blev skär om öronen när Mary och Haylie gav ifrån sig ett gällt skrik.
"AAH!"
"Hon är snygg, okej?" Sade Peter som gick i försvarsställning.
"Gjorde hon något... konstigt?" Frågade Haylie nyfiket.
"Typ som att stoppa tungan i örat, eller?" Föreslog Lily och gav Haylie en menande blick.
"Det där sa jag i förtroende till dig." Sade Haylie och såg förskräckt på Lily. "Det var mörkt!"
"Så i grund i botten är kanske alla lite konstiga?" Sade Sirius.
"John samlade i alla fall inte näsdukar med folks gamla kroppsvätskor på så vitt jag vet." Skrattade Lily. "John var faktiskt inte så konstig. Han var bara inte..."
"Rätt?" Föreslog Remus.
"Ja, precis. Han var inte rätt."
"Sex och kärlek är en lustig sak." Sade Sirius och kastade en snabb blick mot Haylie.
"Ja, när den inte är rätt." Sade James. "Men när den är det, då tror jag allt bara faller på plats."
"Jag hoppas verkligen det." Suckade Mary.
"Frågan är vad man letar efter..." Sade Peter.
"Det är väl det som är det svåra. Att vi inte vet förrän vi hittar det." Sade Lily. "Jag trodde verkligen att John kunde vara någon som jag skulle bli kär i. Han var precis det jag trodde jag ville ha..."
"Nu har du oss istället." Sade Sirius leende.
"Ja, vem trodde det, va?" Flinade Lily.
De satt i flera timmar och bara pratade med varandra. Någon gång i halvtimmen bytte de position, och sedan fortsatte de prata. Lily låg nu med fötterna på Marys mage och huvudet alldeles bredvid James överkropp. Han lekte lite förstrött med hennes hår medan han berättade om en incident som hänt under sommaren.
Svaren började snart komma allt långsammare emellan vännerna, och snart kunde man höra Peters dova snarkningar. Haylie somnade strax därefter mot Sirius axel. Lily visste inte i vilken ordning de somnade sen, för hon hade nog somnat där näst. James var slutligen ensam kvar. Alldeles klarvaken. Känslorna virvlade runt inom honom. Han försökte att inte tillåta sig att känna det han kände. Han försökte ignorera hur hans hjärta slog dubbla slag när hon log mot honom, men det blev allt svårare, och det började göra allt ondare varje gång han försökte trycka undan de intensiva känslorna. Det fanns egentligen bara en lösning på problemet, men hur skulle han kunna sluta att vara Lilys vän?
James strök undan Lilys hår ur ansiktet, och lade sig sedan på mage bland kuddarna och tog fram sin bok ur väskan. Han behövde komma på andra tankar.

"James?" James ryckte till av Lilys röst och vände huvudet mot hennes. Hon rullade över på mage så att hon kunde se James bättre. "Vad gör du vaken?"
"Jag läser bara lite."
"Är inte det där-"
"Scch..."
"- Larry Crocker!" Sade hon och flämtade.
"Okej, jag började läsa den, och den var bra. Okej?" Lily flinade stort.
"Lova att berätta när du har läst klart den." Sade hon och gav sedan ifrån sig en gäspning. James log till svar och såg på henne en stund innan han sade:
"Hur mår du?" Lily såg lite besvärad ut över frågan. Det var just den frågan hon hade undvikit ända sedan hon och John hade gjort slut.
"Jag mår mycket bättre än vad jag borde," sade hon och kunde inte hjälpa att känna lite dåligt samvete, "och jag tror det är tack vare er."
"Jag är glad att jag kan göra någon nytta."
"Jag tror du gör mer nytta än du förstår." Sade Lily. Hon krälade sig lite närmare James och sträckte på nacken. "Vilket kapitel är du på?"
"Jag hann läsa fyra kapitel nu medan ni sov, så jag är på kapitel 10."
"Den vildsinta runkaren?" Frågade Lily.
"Ja." Flinade James.
"Fortsätt läsa då, det är ett riktigt roligt kapitel."
"Kom här, du kan också få plats att läsa om du vill." Hon lade sig tätt jämte James som lade armen runt henne så att han lättare skulle kunna hålla upp boken framför dem. Och hur mycket han än försökte att inte låtsas om det, så kunde han inte ignorera när hans hjärta hoppade över ett slag när hon lutade sitt huvud mot hans bröst.

Hur skriver du såå bra. Älskar alla frekventa uppdateringar. Det tillfredsställer min fanfiction-behov. Jag har uppenbarligen stor fortfarande en stor förundran över hur du lyckas få in så mycket konversation i texten. Tycker Haylie verkar som en stark tjej som förtjänar bättre än Sirius men Sirius växer säkert också upp till slut och blir en gullig liten hundvalp. Eller han är en hundvalp så om han växer upp blir han en vanlig hund. Dis confusing... Du fångar iallafall Sirius karaktär bra! // Kommer från någon som älskar Sirius.

Hur har du så mycket humor btw? Du får mig att skratta hela tiden ju, helt otroligt vilket bra humör du får mig på med tanke på att jag alltid är på dåligt humör.

T.ex
1. När Sirius frågade om de skulle ställa in quidditch-träningen.
2. När Sirius pratade om vrålsexig.
3. Bilden av Lily med fett rött hår, tomatsoppa?...
4. Den vildsinta runkaren. Seriously? What is dis even. xD


Ogillar fortfarande John starkt och han knuffade(!!!!!!!!!!!!) Lily, nu måste dom(marodörerna) ju verkligen spöa honom. Annars tycker jag ju väldigt mycket om att du får med så mycket känslor i hela kapitlet, värmen, vänskapen, all humor, James helt otroliga känslor. Får mig att tänka på mitt ex som jag bara ville vara vän med fastän jag älskade(r) honom och sen playade han mig bara när han väl fick mig. Real life Sirius Black. D:

Jag tror aldrig jag shippat Jily särskilt mycket, men är enormt glad över att det finns en fanfiction på mugglis som är riktigt skriven igen för första gången på länge. Nu shippar jag ju Jily mer än innan iallafall... (Hur kan man shippa Lily och Snape egentligen..?)

Skriv mer. ♥

AJMAJGAD JILLY FEEEEEELLLLLSSSS!
Okej, ska ta detta kort innan alla tror jag är knäpp; Jag älskar allt med denna, fortsätt som du gör, du kommer bog bli känd författare om du vill satasa på det då du blir stor

Herregud vad bra!
Äntligen har jag hittat en helt perfekt fanfic!

Du uppdaterar så snabbt att jag inte ens hinner med att kommentera på varje kapitel! Vilket iofs är awesome. För oss som läser iaf, haha.

Men den här ff:en är så bra att jag inte ens vet var jag ska börja. Älskar hur du beskriver karaktärerna och deras relationer till varandra. Alla känslor känns så verkliga (vilket många ff:s har svårt att få till). Och du då in humorn, samtidigt som det känns seriös och verkligt. Dina dialoger är fantastiska!

Älskar James, han är ju hur fin som helst. Can I has? Haha. Men har nog aldrig shippat Jily så här mycket, de är det perfekta paret.

Och i det här kapitlet gillade jag starkt Sirius och Haylies samtal med varandra! Så fantastiskt, haha.

Ja, jag vet inte ens vad jag ska säga, allt är awesome helt enkelt och du är en otroligt duktig författare! Ser fram emot nästa kapitel!

Den. Vildsinta. Runkaren.

Och ugh jag vet hur svårt det är med Peter, men jag tycker att du lyckas bra och särskilt i de senaste kapitlen!

Hela fanfictionen är också väldigt bra och välskriven.

Åååhh! Nytt kapiteel! (smygläsare)

Är en enorm shippare av Jily, och denna ffen är ju bäst av alla Jily ffs!

Lily förstod inte var hon var när hon vaknade upp på söndagsmorgonen. Hon låg på mage med en stark arm som höll runt hennes midja. Hon öppnade sina sömndruckna ögon och såg de suddiga konturerna av James Potter som sov djupt bredvid henne. Glasögonen hade glidit ner på nästippen och hans svarta, redan ostyriga hår såg, om ens möjligt, ännu ostyrigare ut. Hon kom på sig själv att önska att han skulle slå upp ögonen så hon fick se hans hasselnötsbruna blick...
"Lily, är du vaken?" Lily vred lite på huvudet och såg Mary som yrvaket tittade upp på henne.
"Ja, är du?" Frågade Lily.
"Knappt." Stönade hon och lade sig ner igen bland de mjuka kuddarna.
Tjugo minuter senare hade hela gänget vaknat och började hjälpas åt att plocka i ordning i rummet. Den muntra och varma stämning som hade varit kvällen innan var ersatt med morgontemperament och gäspningar. Haylie passade på att reta Sirius för hans morgonfrisyr som inte alls var populärt.
När de lämnade rummet, och Lily väl kunde orientera sig i korridoren utan, eftersom hon inte längre hade ögonbindeln på sig, blev hon konfunderad.
"Men låg inte sovrummet där?" Frågade hon James förvirrat och pekade på rummet de just kommit ut ifrån, men han låtsades som att han inte förstod vad hon menade.
Haylie lämnade dem efter en stund eftersom hon ville gå och lägga sig i en egen säng, och bara kort därefter skulle Sirius gå och låna en bok i biblioteket.
När det resterande gänget nådde uppehållsrummet kände de med ens hur trötta de verkligen var. Lilys kropp skrek efter en riktig säng.
"Nej, jag tror jag måste upp och lägga mig en stund." Sade Remus matt och kvävde en gäspning.
Nu när Lily såg ordentligt på honom lade hon märke till att han såg väldigt trött ut. Nästan lite sjuk. Han hade mörka ringa under ögonen och hans ärrade hy såg blek ut, men han log.
"Ja, det gör du rätt i." Sade Mary. "Jag är så trött att jag tror jag skulle kunna sova till imorgonbitti."
"Ja, jag kommer nog bara ligga och sega hela dagen. Känner ingen ork till någonting." Sade Lily och sträckte på sig. "Men vi ses på förvandlingskonsten imorgon om vi inte ses innan dess, och vi ses ju på patrulleringen imorgon." Sade Lily till Remus och James som båda stelnade till.
"På tal om patrulleringen", sade Remus och lät plötsligt piggare, "så kan jag inte imorgon."
"Jaha, okej." Svarade Lily en aning förvånat. "Du har inte glömt att anmäla det till Professor McGonagall, va? Annars blir det ett sånt himla liv."
"Alla sånna formaliteter är fixade." Sade han. "Jag hade visst bara glömt att berätta det för dig. Hinner du hitta en ersättare? Professor Dumbledore vill ju inte att vi går på patrullering ensamma."
"Det är ingen av er som kan då?" Frågade Lily och såg på Mary, Peter och James. Peter såg ut som om han just hade blivit tillfrågad att kyssa en dementor, och även James såg ovanligt sammanbiten ut.
"Jag kan ju inte." Sade Mary. "Jag fick ju ingen ny tid till transferensprov i Hogsmeade, så jag har fått tillåtelse av Professor Dumbledore att göra det imorgonkväll i London. Så jag åker väl inom mina föräldrar en sväng." Lily såg sedan på Peter och James som stod stumma framför henne.
"Det är okej om ni inte vill."
"Nej, jag vill, jag-" Började James nervöst och flackade med blicken.
"James mamma är sjuk." Ljög Peter. "Så jag kan tyvärr inte."
"James mamma?" Mary såg skeptiskt på honom.
"Varför har du inte sagt att din mamma är sjuk, James?" Frågade Lily förvånat.
"Jag... eh... trodde inte det angick dig." James vågade inte se Lily i ögonen. Han hade ångrat sig så fort han hade öppnat munnen, men han hade inte kommit på något annat att säga i stundens hetta, och det viktigaste var trots allt att bevara Remus hemlighet.
"Jag hoppas att det inte är allvarligt." Sade Lily försiktigt. "Förlåt om jag verkar respektlös, men vad rör det dig att James mamma är sjuk?"
"Nej, det är en bra fråga." Sade Remus. "Jag tror faktiskt Lily behöver dig mer än James mamma imorgon."
"Men... men vem ska då trycka på knöl-"
"James kanske kan hälsa på sin egen mamma?" Föreslog Remus.
"Ja, du kan följa med en annan gång, Peter." Sade James som trodde sig förstå vart Remus försökte komma.
"Men-"
"Då säger vi så! Peter möter dig i uppehållsrummet 20:00 imorgon." Sade James. Och utan att varken säga hejdå eller tacka för kvällen skyndade de sig upp till pojkarnas sovsal och lämnade tjejerna frågande kvar.
"Vad gjorde ni så för? Varför kan inte Tagghorn gå på patrulleringen?" Frågade Peter upprört.
"Därför det är den tiden i månaden, och det kommer bli en väldigt blodig sådan om Tagghorn går på patrullering med Lily. Tramptass kan inte hålla mig själv, och det finns tyvärr inte så mycket du kan göra Slingersvans när jag väl är i det tillståndet. Kanske skulle jag omedvetet äta upp dig. Men om du är okej med konsekvenserna, och inte lägger skulden på mig, så är jag okej att ni byter."
"Men vad ska jag göra ensam med Lily?" Frågade Peter ängsligt.
"Det kommer gå bra, Slingersvans. Försök bara att undvika att dra fler historier - som den om James sjuka mamma till exempel."

"Åh, vad bra att du redan är här." Sade Lily på måndagskvällen när hon fick syn på Peter som såg lite nervös ut där han satt och väntade på henne. "Det är verkligen jättesnällt att du ville ställa upp, Peter."
"Det var inga problem." Sade Peter, men det såg inte riktigt ut att vara sant. Han reste sig upp ur fåtöljen och följde sedan med Lily ut i korridoren.
"Det var verkligen jättemysigt iförrgår, jag är glad att du ville vara med." Sade Lily genuint och Peter som inte var van vid komplimanger blev skär om öronen.
"Ja, det tycker jag med." Sade han. Peter var väldigt olik sina bästa vänner som alla var väldigt socialt begåvade, kvicka och lättsamma. Peter som, trots sina skillnader, verkade fungera bra i sina vänners sällskap, verkade obekväm utan dem.
"Så vilka ämnen läser du nu på FUTT-nivån?" Frågade Lily angeläget och försökte få Peter att känna sig så bekväm som möjligt. Hon hade en känsla av att en tystnad med Peter inte skulle vara lika lättsam som med James. "Vi har inte så många lektioner ihop längre."
"Förutom trollformler och Försvar mot svartkonster som vi har ihop, så läser jag också mugglarstudier och trollkonsthistoria."
"Har du någon aning om vad du vill göra efter Hogwarts?" Frågade hon. "Jag vet att vi har pratat om det tidigare, men ibland kan det vara svårt att ens våga tänka tanken på vad man skulle vilja bli, när allt man tänker på är vad alla andra ska tycka och tänka."
"Jag har tittat på lite jobb i Diagongränden, inget avancerat eller så. Men trolldomsministeriet skulle också vara lite coolt, men då ska man ju ha väldigt höga betyg." Sade han och såg lite generad ut.
"Vad inom ministeriet kan du tänkas jobba med då?" Frågade hon. "Mugglarkansliet kanske är något för dig som läser mugglarstudier? Men det är i och för sig ett jättebra ämne att ha läst oavsett vilken avdelning man jobbar på. Trolldomsministeriet lägger ju väldigt stort fokus just på interaktionen mellan trollkarlsvärlden och mugglarvärlden."
"Tror du jag verkligen kan det?" Frågade han överraskat.
"Jobba på trolldomsministeriet? Ja, det är klart." Sade Lily. "Tror inte du det?"
"Jag vet inte, jag är ju inte i närheten av en så duktig trollkarl som Sirius, James och Remus." Sade Peter modfällt.
"Jag kan tänka mig att vara vän med Sirius och James inte alltid stärker självförtroendet. Hade jag umgåtts med dem alla timmarna på dygnet hade det nog fått mig att tvivla på min förmåga ibland, men du måste bara strunta i det. Om du verkligen vill någonting borde du inte låta dem stå i vägen för dig. De är dina bästa vänner, de vill nog bara hjälpa dig." Ett leende spred sig över Peters läppar vid hennes uppmuntrande ord.
De satt och pratade en stund om alla de ändlösa val de förväntades göra, och efter en stund började Peter att fråga om Lilys mugglarbakgrund samtidigt som han försökte stajla med mugglartermer.
"Har James mamma varit sjuk länge?" Frågade Lily plötsligt och försökte verka likgiltig.
"Eh, James mamma? Nej, hon har bara fått en släng av drakloppor- eh, jag menar drakkoppor." Sade Peter och började uppföra sig nervöst igen.
"Så James har fått tillåtelse att hälsa på henne?" Frågade hon igen. Peter tog en kort stund på sig innan han nickade. "Och Sirius och Remus har följt med honom?"
"Ja."
"Varför är Remus med honom om han skulle patrullera?" Frågade Lily listigt och såg hur Peters ögon vidgades.
"Nej, nej. Remus är inte med dem." Sa han stressat och skakade samtidigt på huvudet.
"Fast du sa-"
"Jag sa fel."

James vaknade upp halv fem på morgonen av en brinnande smärta i sidan. Han låg dränkt i sin egen svett. Hela hans kropp skakade av feber och kändes öm. Han strök undan luggen som låg klistrad mot hans panna och tog några djupa andetag för att stå ut med den olidliga smärtan. Han försökte häva sig upp i sittande ställning så att han lättare skulle kunna inspektera sin mörbultade överkropp, och ignorerade den huggande smärtan i revbenen när han sträckte sig efter sina glasögon som låg på nattduksbordet.
Bandaget som han hade lindat om det djupa såret någon timme tidigare hade blött igenom. Han räckte sig efter sin stav och fick bita ihop ordentligt för att inte skrika högt.
De hade alla märkt att månens effekt på Remus hade varit annorlunda sedan han fyllt sjutton, men den här natten hade varit värre. James och Sirius närvaro hade knappt påverkat varulven alls, och James som var det största djuret hade fått ta de värsta smällarna. James drog bort förhängena med sin stav och såg sig om i sovsalen. Alla sov, förutom Remus som antagligen blev ledsagad av Madame Pomfrey från spökande stugan till Sjukhusflygeln i denna stund. James tog försiktigt av bandaget och såg på det öppna såret som blödde ordentligt. Han mumlade några formler som skulle stoppa flödet och förhoppningsvis minska smärtan, men han visste att de hade blivit dåligt utförda. Han var alldeles för svag, men kanske skulle de hjälpa så pass att han kunde få några timmars sömn så att han orkade morgondagens lektioner.
James sov i intervaller resten av morgonen, och när klockan väl var halv åtta tvingade han sig själv att gå upp.

"Haylie, vänta!" Sirius småsprang efter Haylie som hade vänt sig om en bit längre fram. Han hade sett henne lämna middagen ensam och sett sin chans.
"Vad?" Hon stampade otåligt med foten medan hon lade huvudet på sned och granskade honom.
"Vad då, vad?" Frågade Sirius och såg oförstående på henne.
"Ja, vad vill du?"
"Jag tänkte- men, om du inte vill-"
"Spotta ut det, Black." Sade hon spydigt och drog en hand genom sina honungslockar.
"Vad är det med dig? Jag tänkte bara fråga om du ville hänga."
"Hänga? Ligga menar du väl?" Svarade hon giftigt.
"Och om jag gjorde det, vad hade varit för fel med det? Det var så du ville ha det. Bara sex. Vi har pr-"
"Sänk rösten! Någon kan höra..." Väste hon och såg anklagande på honom. "Och vad då att det var så jag ville ha det? Det var vad vi båda bestämde."
"Ja, precis! Du och jag. Varför försöker du få det att verka som att jag har gjort något fel?"
"Jag vet inte, Sirius." Sade hon irriterat och pustade djupt. "Jag är väl bara trött på alla hemligheter."
"Det var du-"
"Jag vet att det var min idé att hålla det hemligt. Lily och Mary är mer den sortens människor som söker efter livslång kärlek, inte en-" Hon stannade upp och såg in i Sirius gråa ögon.
"Inte en vad då?"
"Vet du vad, det finns en städskrubb där borta. Ska vi prata mer där?" Föreslog Haylie likgiltigt. Sirius blev snopen av den plötsliga humörsförändringen och började ana att det var en fälla.
"Menar du prata eller... prata?"
"Vi kanske kan hinna med både och om du kommer nu."
Haylie och Sirius pratade aldrig. Innan Sirius hann utreda om det var en fälla hade Haylie redan tryckt sina heta läppar mot hans, och resten var historia.

"James!" Lily hade inte menat att ropa och kände hur det hettade till om kinderna. Hon var på väg tillbaka till uppehållsrummet efter att ha varit på första studentkommittémötet och presenterat idén om en bal som hade utvecklats till en nyårsbal. "Vad gör du ute så här sent?"
"Det beror på," sade han lekfullt, "tänker du ge mig poängsavdrag eller straffkommendering?"
"Ha, ha, kul Potter." Flinade hon.
"Jag var hos Remus i sjukhusflygeln." Sade han.
"Har något hänt?" Frågade Lily oroligt. "Jag visste att han inte kunde komma på mötet, men jag visste inte att han låg i sjukhusflygeln."
"Nej, ingenting har hänt. Han är bara lite krasslig." Försäkrade James henne.
"Och hur var din mamma?" Hon hade äntligen tagit upp det som hade distraherat ända sedan hennes samtal med Peter kvällen före.
"Min mamma?" James såg ställd ut över att ha fått frågan. "Hon mår bättre." Skyndade han att säga.
"Det var snällt av er att hälsa på henne." Sade Lily och kände hur hennes hjärta bultade hårdare i bröstkorgen och var rädd att James skulle kunna höra hur det accelererade. "Vad sa du att hon hade drabbats av?"
"Gnomfeber." Hon förvånades över hur det felaktiga svaret hade fått det att sticka till i hjärtat och försökte samla sig.
"James, vad står på egentligen?"
"Lily-
"Varför ljuger du för mig? Jag vet att ni ljuger för mig." Sade hon och försökte hålla rösten lugn.
"Varför tror du jag ljuger för dig?" Frågade James.
"Därför att Peter är en lika dålig lögnare som du är." Sade hon besviket. "Jag vet att du, Sirius och Remus var ute och gjorde någonting igår. Och jag undrar varför ni ljög om det för mig och försökte distrahera mig med Peter." Hon blinkade bort tårarna som hade nått hennes ögon. Vad var det med henne?
"Lily, jag kan inte ta det här nu."
"Vad är det du inte kan ta? Ditt ansvar?" Frågade hon och försökte låta kylig, men hon hade svårt att hålla rösten stadig. Hon hade inte trott att hennes bekräftade missaningar skulle ha den här effekten.
"Lily, lägg av!" James hade höjt rösten nu. Hans bröstkorg rörde sig tydligt under skjortan för varje ansträngande andetag. "Lily, jag är verkligen ledsen att jag har ljugit för dig, men du har inte med det att göra."
"Du är ledsen för att du har ljugit för mig?" Hon gav ifrån sig ett tomt skratt och såg upp i hans hasselnötsbruna ögon, och kände hur det skar någonstans inom henne. "Nej, jag är ledsen för att du har ljugit för mig."
"Lily-"
"Nej, försök inte rättfärdiga det!" Sade hon argt.
"Lily, du har ingenting med det här att göra. Ja, jag är verkligen ledsen att jag var tvungen att ljuga för dig, men mer än så kan jag inte säga. Jag är inte skyldig dig sanningen."
"Nej, för vänner säger ju inte sanningen till varandra. Tillit, vad behövs det till?"
"Det är det som är grejen, Lily. Vi är inte vänner. Du har aldrig velat vara min vän, och varför skulle du vilja vara det nu? Och även nu, när man skulle kunna tro att du vill vara min vän så är du osäker."
"Menar du den där lappen på trollformelläran? Det där var bara en fånig lapp!"
"Ja, men det låg mycket i den fåniga lappen, och jag är trött på att försöka vara din vän, Lily Evans."
"James!"
"VAD?"
"Du blöder!"