It's not your destiny, It's ours! [SV//PJ]

Otroligt!♥

Och jaaaaaaaa jag vill vete hur Laura ser ut!^^

Jag ändrade mig precis x)
Det blev inte en bra bild x) ^^

Hahah! xD

Superbra Kan vi inte få se Laura?

Superbra! Snääääääälla, låt oss se Laura!

Om ni nu inte tröttnat så kommer det imorgon ett kapitel!

Jag har hjälpt Holly att planera storyn, och eftersom jag är onskefull så vet ni vad ni har att förvänta er... *MOAHAHHAHAHHAHAAA*

Kapitel 4 Louis blir lika cool som självaste Zeus, iallafall nästan
<><><><><><><><><><><><>

❀Louis❀

"LAURA!!!" Skrek jag. Mitt hjärta bultade. Nej! Jag fick panik. Hon hade sprungit in i en vägg. Men istället för att bara bli lite yr ramlade hon baklänges. Med huvudet före. Och det var inte det ända. Hon höll på att förvandlas till is. Tillsammans med Lei. Som hade sin arm stel och kall.
Varför påverkades inte jag?
Jag vände mig till ismannen. Som stod ungefär 1 meter ifrån mig. Jag kunde inte fly.
Han var irriterad. Det var tydligt att nåt var fel. Han stirrade på mig. Med en tydlig glimt av jagskagöradigtillisochsenkrossadig i sina "ögon".
Vi var fast i en återvändsgränd. Vi skulle dö här. Men jag tog Laura och Lei och drog dom mot den gråa betongväggen som var längst in.
Jag vet inte varför. Jag bara kände för det.
Is mannen hade visst bestämt sig för att det inte gick att frysa mig. Utan att han måste krossa mig istället.
För han tog några steg mot mig och höjde sin spikklubba. Rädslan flög i mig.
Det var över. Vi skulle dö. Alla tre skulle dö.
Min sista gärning. Jag sträckte ut händerna med handflatorna utåt för att skydda mina syskon. Jag blundade.

❀Laura❀

Tanken på att vi snart skulle bli mosade var rätt så läskig. Men jag kunde inte skrika eller springa. Inte ens ta farväl till mina syskon.
Men en slags kärlek spred sig genom min kropp när jag såg att Louis försökte skydda oss. Inte för att det skulle funka. Men ändå.
Och så hände det. Det där som jag egentligen fortfarande har lite svårt att fatta.
Allt blev ett stort gult ljus.
Och när jag kunde se igen såg jag var det gula skenet kom ifrån.
Eld. Som sprutade ut från Louis händer.
Det låter konstigt. Men tänk på det såhär:
Du ser en tändsticka. Och så tänder du den. Sen vänder du den så att lågan är rakt upp.
Ungefär såna lågor kom ut från Louis händer, fast minst 40 gånger så stora.
Louis öppnade ögonen. Och fick en chock.
Han ramlar ner på marken. Fast han satte sig upp igen snabbt.
Såg på resterna av ismonstret som just attackerat dom.
En stor pöl med vatten.
Och jag lyfte prövande armen.
Jag kunde röra på mig igen.


❀Lei❀

Wait a minute....... WHAT?!
Och ja, jag pratar engelska i mitt huvud.
Det är kul faktiskt, eftersom om jag skulle säga det högt skulle det inte bli bra. Men i huvudet kan jag göra vad som helst. Utan att nån får reda på det. Jepp. Det är så en normal tonårspojkes hjärna fungerar. Eller nej. Men min gör det.
Okej Lei. Stay cool. Din bror har bara räddat ditt liv genom att smälta ner problemet med eld som han frammanade helt själv!
Tillslut hade jag tillräckligt med mod för att fråga:
"Okej......... Hur gjorde du det där?"
Louis såg på mig. Panik lyste i hans ögon.
"J..J..jag......... Vet inte"
Hans underläpp darrade.
"Du.... Vet inte?" Sa Laura skeptiskt och kollade på Louis.
"Nepp" sa han bestämt och jag började bli avundsjuk.
Varför hade inte jag en sån där cool superhjälte förmåga? Varför Louis? Jag var ju mycket coolare än honom!
I för sig så kan det vara jobbigt såklart.
Vadå.... Han bara liksom frammanade elden?
Bara sådär?
Hade han gjort så när dom var små?!
Vänta lite.... Borde inte jag märkt det då?
Kan han kontrollera det?
Jag menar.... Tänk om nån står rakt framför Louis när han helt plötsligt får en eldinvation?
Nej tack. Isåfall ville jag inte ha den.
Men hans tankar stannade när han hörde ett svagt brummande. Som kom närmare och närmare.

Superbra'

OM DEN DÄR MULLRANDE SAKEN ÄR EN MOTORCYKEL MED EN FET SATYR PÅ SÅ VET JAG EXAKT VILKET ROLLSPEL DU HAR HÄRMAT!!!