My life gets colder [SV]

Känner mig så SJUKT glad och upphetsad över att jag hittat galet mycket inspiration till den här fanficen. Trots att det är cirka tio kapitel bort, kanske mer i handlingen xD

Yaaaay! Vad bra!

MEEEEEEEEERR!!!!!!!!

Hallo!
Måste be om ursäkt för hur dåligt det här blev xD Har varit ganska krångligt att skriva det här kapitlet, och jag är inte nöjd även om jag inte vet hur det ska bli bättre. Så, ni får vara nöjda ändå xD

4. Straffkommendering

Visst var det Caspar alltid. Å Caspar, jag hade aldrig tidigare insett hur mycket jag saknat dig. Ditt skratt som fick andra att skratta, och ditt leende som man inte kunde låta bli att le åt. Men nu log du inte.
Jag såg tveksamt på Caspar. Han undvek flitigt min blick och mumlade bara fram ett tyst "Godkväll professor McGonagall", innan professorn berättade för honom vad vi skulle göra vi satte i gång.
Det var ett jobbigt arbete, som krävde hård koncentration. Flera gånger så råkade jag lägga breven från professor Dumbledore efter någon Wetterstrand som McGonagall tydligen hade mycket kontakt med. Fråga mig inte varför, jag vet mycket väl att D kommer före W i alfabetet. Eftersom vi var så tysta så gick arbetet väldigt snabbt. Efter "bara" en och en halv timme var vi klara, och professor McGonagall var inte tillbaka än. Caspar satt på en stol med benen i kors och stirrade hårt på väggen mitt emot. Jag ville prata med honom, men jag vågade inte. Jag var rädd för vad han skulle kunna säga. Efter en kvarts obehaglig tystnad tog jag mod till mig.
"Varför hatar Bella mig?" Orden kom ur min min innan jag hann hejda dom. Jag hade inte tänkt vara så hastig. Caspar såg upp på mig, och för första gången på månader såg jag in i hans dunkla ögon. Dom lyste av anklagelse och skam.
"Varför Bella hatar dig?" sa han dovt. Det gjorde ont att höra honom säga det. Till hälften för att det bevisade att hon faktiskt hatade mig, men också för att hans röst var hatisk och ilsken och anklagande. "Varför hon hatar dig." Upprepade han dovt.
"Ja!" sa jag, och försökte låta tuffare än jag kände mig. "Vet du det?"
"Skulle inte du hata Bella", sa han. "Om hon kallblodigt mördade din kusin?" Med dom orden svängde han väskan över axeln och stegade ut ur rummet.
Bellas kusin.
Jag hade under hela sommaren försökt undvika att tänka på det som hänt, men nu var jag tvungen. Varför hade hon aldrig sagt något? Okej, jag visste mycket väl att vi aldrig gått in på närmare prat om våra kusiner, men jag hade aldrig kunnat tro att Terry varit Bellas kusin. Jag såg Bellas gröna, ytliga ögon framför mig. Varför hade hon inte sagt något?
Jag ville aldrig tänka på den våren. Hela förra året hade varit en mardröm dolt i ljusa händelser. Vad Terry hade gjort var oförlåtligt, men på grund av vad han berättat för sina vänner och familj innan den kvällen så hade mina protester också blivit oförlåtliga. Mina gärningar som slutat i en annan människas död. Om igen såg jag Terrys ansikte framför mig. Det ansiktet med de oförlåtliga, döda ögonen.
Jag hörde Caspars steg när han gick bort i korridoren. Han lämnade mig kvar med tankarna i uppror. Plötsligt exploderade någonting inom mig. Jag sprang fram till dörren, slet upp den och skrek efter honom:
“Du bryr dig inte, du har aldrig brytt dig och du kommer aldrig bry dig. Jag kan inte fatta hur jag någonsin kan ha tyckt om dig!”
Caspar vände sig om, ett ögonblick trodde jag att han skulle skrika tillbaka, men han bara såg på mig. Och, inbillade jag mig bara, eller såg jag att hans ögon var blankare än vanligt? Som om han kämpade mot tårarna.
“Jag önskar att du kunde bry dig.” sa jag med gråten i halsen, och stängde dörren. Det sista jag såg var Caspar, när han sänkte sin blick och satte händerna för ansiktet. Jag önskar att jag skulle kunna säga att han grät, det skulle kanske göra det lättare för mig att förlåta honom. Men som det nu var, hatade jag honom mer än någonsin.

---

Så! Borde nog också be om ursäkt för att det var så kort. Hehe ... Kram ♥

Det var jättebra!
Det borde kanske heta 'My life gets exploder' xD

Haha xD

Alltså dina texter ♥! Jag älskar dem!

Perfekt!

Gahh, bäst! ♥♥

Ny läsare! DU SKRIVER HEEELT....HEELT...FANTASTISKT!!!!!!

*bevakar stenhårt!!!!!*