Don't let this magic die [SV]

♥♥♥♥♥♥♥
Detsamma
♥♥♥♥♥♥♥

Sorry borry för att jag inte har skrivit på länge, men jag har haft lite hjärnsläpp, men nu ska jag försöka mig på att skriva ett kapitel. Hoppas ni gillar det!

Kapitel 6

Klockan var tolv på dagen. Solen stod högt på himlen och det var ovanligt varmt. Om bara några timmar skulle de få stanna och äta lunch, men ännu var det långt kvar att gå. Kate hade sagt att de skulle komma fram till hennes mormors hus i skymningen. De gick länge och under tystnad på en krokig stig som hela tiden svängde hit och dit istället för att bara fortsätta rakt fram. Tillslut övergick stigen till en grusad väg. Vägen var rak och borta vid horisonten kunde man skymta en smal rand av skog.

De sa nästan ingenting medan de gick, nästan alla var upptagna av sina egna tankar och resten gick bara tysta för att inte störa de andra. Det ända som då och då bröt tystnaden var en mage som kurrade, en sten som sparkades på, ett klagomål och hunger eller bara lite skoskav. Plötsligt bröts tystnade av en kvist som bröts inne i skogen. Alla stannade till och stirrade på stället som ljudet hade kommit ifrån. Ut från skogen kom en ren gående. Alla slappande av och pustade ut. Sedan fortsatte de att gå.

- Är vi framme snart Katie? det var Alice som bröt den långa tystnaden.
De hade nu hunnit stanna och ätit lunch och solen började långsamt att gå ner.
- En timme till Alice, sa Katie och log mot henne.
Kate gillade Alice, hon var en snäll liten tjej.

En timme senare kunde man långt borta vid vägkanten skymta ett stort mörkgrått hus mot den mörka himlen.
- Där är det, sa Katie uppmuntrande och log stort mot de andra.
Deras trötta ansikten sken genast upp i stora leenden när de insåg att de äntligen skulle få sova i ett riktigt hus igen.
- Vad väntar vi på? sa Oscar glatt och började att springa mot huset trots att benen värkte av allt gående.
De andra började springa de med och snart stod de alla samlade på tröskeln.
- Vågar vi gå in? frågade Alice oroat
- Ja det gör vi, sa Jack bestämt och öppnade dörren.
De klev in i den mörka hallen.
- Lumos, sa han och spetsen på hans trollstav började att lysa.



Hoppas än en gång att ni gillade det, och uggla mig gärna om idéer ifall ni har några!!

Jätte bra

Jättebra! Jag älskar det, särskilt slutet, det är ju superspännande!!! Längtar till nästa kap!!!!!!! Du skriver verkligen målande och inlevelsefullt, det gör inget om det tar lång tid mellan kapitlen, det är bättre att du tar tid på dig och skriver ett ordentligt kap, ist för att skriva ihop ngt slasvjobb så snabbt som möjligt för att vi inte ska behöva vänta!!!!! Vi kan vänta länge, bara det kmr nya kapitel, struntsamma hur lång tid det tar!

DU SKRIVER SÅ SUPER MEGA GRYMT BRA! JAG VILL BARA HÖRA MERA. VAD SKA JAG SÄGA? DET HÄR VAR NÅGOT AV DET BÄSTA JAG NÅGONSIN HAR LÄST!

Jättebra verkligen!!!!!!! Bevakar!!!

Elsa Gryffindor
Nu får du skriva mer.

Den här ff:en är skitbra.

Hej hej!

Om ni har några idéer på vad som skulle kunna hända eller något som ni väldigt gröna vill ska hända, så får ni VÄLDIGT gärna skicka en liten (eller stor) trevlig uggla till mig med era tankar och åsikter!!

Snälla snälla, BOMBARDERA min med era idéer, så att jag har något att skriva om!!!!

Vem vet, det kanske blir just din ide som jag skriver om i nästa kapitel

Tack på förhand ♥

Tyvärr har inga just nu

Vad synd...