Mugglisgame á la ingetledigt

Jag läser på! Du får inte lägga ner!!

Jag läser, jag har bara inte haft tid att kommentera! Fortsätt!

Eftersom det var några som läste har jag bestämt mig för att börja igen! Det kommer dock möjligen ta lite tid mellan kapitlen då jag även håller på med en annan ff ( *host* http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=40746&page=1 )

Här är iallafall PPPs slåtter.

------------------------------------------------------
Distrikt 4 var en vacker plats på sensommaren. Med sina många och stora sjöar och deras mängd med skog gjorde distriktet till ett av det mest hemtrevliga i hela Panem. Om man gick långt till vänster, nästan hela vägen till segrarbyn kom man till stadens mest lyxiga hus, utom möjligen segrarhusen. Där bodde alla som är något. Däribland familjen Peyer som bestod av mamma Tanja, pappa William och deras enda dotter Alea. Alla visste vem Alea var och de flesta skulle beskriva henne som den bortskämdaste flickan i hela distriktet. Men de skulle dem självklart inte säga till henne högt eftersom så gott som varje människa hade stor respekt och avgudade henne. Hon kunde lätt få vilken man som helst om hon bara pekade på honom. Men ingen visste riktigt varför. Det var inte så att hon var vackrare än någon annan särskilt inte nu när hon satt vid sitt köksbord denna tidiga morgon helt osminkad skulle hon inte hamna högre än medelmåttet på killarnas och möjligen några av tjejernas vem-som-är-snyggast-lista. Men för stunden orkade hon inte bry sig. Hon var alldeles för ivrig i väntan på att hennes pappa skulle komma hem och säga hej då (och möjligen ha med sig den vackra klänningen Alea så gärna ville ha). Och mycket riktigt, bara några minuter senare dök hennes pappa upp med en påse dinglande på armen. Han kramade om Alea, rufsade om henne i håret och kallade henne sin lilla prinsessa, en dålig ovana han hade haft så länge Alea kunde minnas. Men Alea hade inte tid och snäsa åt sin pappa, om bara en timme började slåttern och hon hade inte ens börjat med sitt hår.
Exakt 45 minuter senare kom hon ner och såg faktiskt ut som en prinsessa. Sminket låg perfekt och det blonda håret var uppsatt i en hög tofs som fick hennes ansiktsdrag mer markerade. För att inte tala om klänningen, ett stort rosa och beigt fluff som förde tankarna till sockervadd. De satte sig i sin bil, vilket de var så gott som ensamma om att ha i sitt distrikt och körde iväg.
- Gå ut och vinn nu min lilla prinsessa, sa hennes pappa innan han släppte av henne.
Alea himlade med ögonen och sprang den sista biten till slåttern. Slåttern var redan i full gång och kvinnan på scen, som det här året hade på sig en havsblå klänning fullt med slemmiga gröna saker som troligen skulle efterlikna sjögräs och till det stort rött hår med ett stort hårspänne likande en guldfisk . Alea hämtade andan, sträckte på sig och gick för att ställa sig bland de andra 17-åringarna. Annelie som Alea hade gått i samma klass som stod på hennes vänstra sida och de började tyst diskutera eskortens hemska klädsel.
- Din tur att skina, sa Annelie och blinkade.
Och mycket riktigt, en ung tjej var på väg upp på scen med rödgråtna ögon. Eskorten tittade ut över publiken och hade troligen precis frågat om det fanns några frivilliga. Alea sträckte på sig, rättade till håret och tog ett steg framåt.
- Jag anmäler mig som frivillig till årets hungergames.
- Vad underbart! Välkommen upp på scen kära du, sa eskorten leende medan hon föste ner den andra tjejen från scen.
Alea log ett slugt leende och gick upp på scenen.
- Och ditt namn är?
- Alea Peyer.

-------------------------------------------------------
Jag har inte haft tid och rätta så ledsen för eventuella fel.

Jättebra! Min karaktär tolkades precis rätt!

Skitbra

Super!

Paxar tjej i sju!!

hermone din mall?

Namn: benjamin ross
Kön:killeÅlder(12 till 18 ) :13
Distrikt:1
Familj:mamma pappa
Utseende:lång, svart hår
Saker som han/hon är bra på(max 4) :pilbåge, gömma sig
Saker som han/hon är dålig på(minst tre) :springa, klättra, komma igång, skapa allins vara med i en allians
Favoritvapen:pilbåge
Övrigt:-
Frivillig eller ofrivillig:ofrivillig

Hej förlåt, har helt tappat motivationen på den här men lyckades skriva ihop en. Den har väldigt dåliga formuleringar osv. har inte tid att rätta nu .

Här kommer iallafall Hermones slåtter!

--------------------------------------
Sommaren var i full gång och årets hungergames skulle ta plats. I distrikt 1 rådde fullt kaos och många var i full gång och ägna sig åt sista minuten träning. Nästan alla tänkte att i år skulle just dem vara tributen som tog hem segern. Benjamin Ross var dock inte som de flesta. Hans föräldrar hade alltid försökt få honom på andra tankar men han såg ingen anledning till att erbjuda sig att bli huvudstadens dödsoffer. Han suckade djupt på vägen till slåttern. Det var han andra år och hans mamma skulle inte under några omständigheter låta honom gå hela vägen till slåttern själv. Enligt henne var Benjamin alldeles för ung för att ränna omkring på torgets gator på egen hand. Det fanns alltför många skumma typer ute så här vid slåttertiderna, då den svarta marknaden gick som bäst. Vapen såldes i så gott som varje gatuhörn, trots att det bara var fredsväktare som hade rätten att bära vapen.

Men en sak var enligt Benjamin bra att ha sin mamma till. Hon såg alltid ut som en riktig överklass dam som alla men en liten gnutta respekt i kroppen flyttade sig ur vägen för, något de inte gjorde för en 13-årig kille som Benjamin. Men det var två tjejer, så gott som identiska utom deras hårfärg, som bara gick rakt fram utan att se sig för. En av de två tjejerna stötte till Benjamins mammas alla påsar som hon hade samlat på sig på vägen. Alla varorna flög ut ur hennes famn. Benjamin visste vad som väntade och precis i sekunden efter började mamma skälla ut den stackars flickan. Benjamin försökte hålla sig i bakrunden medans hans mamma skrek klart. Men då gjorde flickan något oväntat, precis när de var på väg att gå vände hon sig om och skrek.

– Jag skulle gärna betala för de trasiga varorna om de inte kom från den svarta marknaden!

Hans mamma blev helt paff, ingen hade någonsin ställt sig emot henne förut. Hon blev helt blodröd i hela ansiktet och skyndade sig snabbt vidare med Benjamin i släptåg. Men de blev inte av med de båda tvillingarna för det. Båda skulle ju till samma mål och det fanns inte så mycket val än att följa samma väg. Hans mamma, som nu hade fått tillbaka sin normala färg i ansiktet drog med sig Benjamin till en annan gata och påstod att de skulle ta en omväg för att slippa sådana otrevliga. Vägen blev nästan dubbelt så lång som den skulle blivit om de bara hade stannat kvar på den första. En tjej med blått hår stod redan bredvid eskorten, en av tvillingarna. Benjamins mamma fick sin hämnd i alla fall.

- Benjamin Ross! Utropade eskorten.

Benjamin vaknade ur sitt dagdrömmande? Inte var det väl han? Men tydligen så var det det. Sekunden efter så gick han i mitten av fyra fredsväktare på väg mot scen. Ingen frivillig hade sprungit fram för att ivrigt ta hans plats. Det var som om alla hade en tyst överenskommelse att vänta tills nästa år. Han såg ut över publiken och han blev inte förvånad när han såg att hans mamma stod och log åt honom, inte alls besvärad åt henne att hennes enda son leddes till en så gott som säker död.