Erik, min Erik [SV]

Jättebra, särskilt där med att hon hamnade i ett annat elevhem än det man som läsare trodde!

wow♥

Jätteawesomigt kapitel!! Här kommer följande en lista på saker som jag gillade lite extra typ...

1. Och DÄR kom det underbara namnet Jones med igen!! Haha, kan avslöja att jag började typ storle när jag läste det...xD
2. Nymphadora Tonks är bra♥ Blir kul att läsa om hennes lektioner!!
3. I Ravenclaw! Blev lite förvånad där, gissade först på Gryffindor... Men Ravenclaw verkar passa det också!

Älskade ALLT i kapitlet!

Jag är INTE bäst, punkt slut! *sätter mig på golvet med armarna i kors*.

Japp, lilla Nymphy

Paniiiiiik! Ja! Tänk om hon dör! Du gav mig faktiskt en idé... Nej, jag bara skojade!

Jag antar det, och antagligen får jag med mig att göra också...

Du. Är. För. Snäll. Mot. Mig.

INTE PERFEKT! Haha, ja, jag tänkte väl det! Fundeade på Gryffindor ett tag faktiskt, men nej, hon kändes som en Ravenclaware...

Tack så himla mycket!

Japp, det var lite meningen... Räknade med att ni skulle tro Gryff

Wow på dajj med som tycker det!

1. Du är förälskad i din man...
2. Jag tycker att det ska bli kul att skriva om de, så vi är överrens...
3. Som jag sa, det var meningen
Jag var faktiskt nöjd med det också, så det var skönt att höra!

---

Om inte annat kommer det mer imorgon tror jag, men jag lovar inget!

Jajajajajajajajaaaa!! Längtar! (Du har en alldeles för ivrig läsare här!)
Jag är inte gift med honom än, vi måste ju hitta Hubert först! Men man kan så gott som säga att vi är gifta♥

JO, du är bäst. Eller hur?

superbra! älskar att du tog med Tonks

Juste! Hubert ja! vet du, jag hittade en karaktär i en bok som hette Hubert i går, och bara "HAN ÄR MIN!"

Sitter fortfarande med armarna i kors. Nej.

Haha, det älskar jag med

---

I dag blev det lite kortare, men jag hoppas att det går bra! Det här är ett viktigt kapitel också...



Kapitel 5.
”Dock är god magi starkare.”

När Minna vaknade på morgonen hade hon först ingen aning om var hon var. Nattens mardrömmar om bilkraschen hade distraherat henne för mycket. Men när hon vände sig om och såg Luna sittandes upp i sängen för att ta på sig uniformen gick det plötsligt upp för henne var hon var. Hon var i Ravenclaws sovsal, Hogwarts!
”Så du vaknade nu”, prat-sjöng Luna, ”du har nästan försovigt dig. Vi har lektion om tio minuter.”
Minna for upp så snabbt att hon slog huvudet i sängkanten. Om tio minuter? Hur kunde Luna vara så lugn?
”Va? Men, vi måste … Skynda dig!” utbrast hon, och kastade sig efter sina kläder.
”Lugn, vi har försvar mot svartkonster, professor Tonks är snäll, jag lovar”, sa Luna, ”min pappa är god vän med henne.”
Minna kom ihåg att hennes pappa också hade sagt att det fanns saker som hoppande hoppsnurror, så hon var inte helt säker på den saken.
Hon tog snabbt på sig uniformen, satte upp sitt bruna hår i två flätor och tittade på skolklockan. Nu var de sena.
”Kom, skynda!” ropade hon till Luna, och drog henne i armen. ”Vi blir sena!”
”Äsch, det är inte så farligt, det är ju professor Tonks!” sa Luna frånvarande, så Minna trodde inte att hon riktigt visste vad hon talade om.
Fast Minna saktade ändå ner lite grann. Tonks hade ju faktiskt sett ganska snäll ut. Hon kanske till och med var en sådan man kunde prata med.
Om Erik.

De hann inte ens få i sig någon frukost, så deras magar knorrade rejält när de gick in i försvar mot svartkonst-klassrummet. Alla satt redan och väntade. Till och med Hufflepuffarna, som är kända för deras tålamod, såg otåliga ut.
Professor Tonks däremot, var glad och ivrig och hennes hår var illrosa, precis som dagen innan. Hon log ett strålande leende mot Minna och Luna, som ursäktande kom närmare in.
”Förlåt att vi är sena, professor Tonks”, mumlade Minna, men Tonks bara skrattade.
”Åh, det gör inget, bara sätt er”, sa hon vänligt, och blinkade till de båda flickorna.
Minna kände sig i alla fall en aning generad när hon satte sig ner. Luna däremot, verkade lugn som en filbunke. Vad är det med den tjejen egentligen? tänkte Minna.
”Då ska vi väl börja då!” sa Tonks glatt, och råkade i samma veva välta ner en vas. Hela klassen började gapskratta (undantaget Luna förstås, som drömmande tittade ut genom fönstret).
”Eh, ursäkta för det där.” Tonks rodnade så djupt att kinderna kunde mäta sig med hennes hår. ”Men, då ska vi köra i gång då! Jag tänkte att i dag ska vi börja med en slags försvarsbesvärjelse, som är ganska enkel för er årskurs. Den kallas Expelliarmus, och den brukar egentligen andra- och tredjeårseleverna lära sig. Vill ni testa?”
Hela klassen ville, särskilt Minna, som aldrig hade testat en försvarsbesvärjelse tidigare över huvud taget. Hon såg intresserat på när Tonks när hon demonstrerade besvärjelsen.
”Håll i staven, slunga den bakåt, slunga den framåt igen och ropa ’Expelliarmus’! Om ni träffar magen, skjuts motståndaren tillbaka. Om ni träffar handen, åker trollstaven ut ur handen på honom. Ska vi testa? Okej, dela upp er två och två.”
Minna valde Luna direkt. Hon kände sig inte alls trygg med okänt sällskap, särskilt inte i grupparbeten.
”Expelliarmus!” ropade Luna drömmande mot Minnas stav.
Luna var faktiskt den första den här lektionen som klarade det, och på första försöket också – hon fick tio poäng till Ravenclaw för det – så hela klassen avgudade henne under resten av lektionen. Minna visste att det troligen snart skulle ändras, en tjej som mumlar om hoppande hoppsnurror borde inte bli särskilt populär.
När alla till sist hade klarat det, även Minna hade lyckats avväpna Luna, samlade Tonks in alla i en ring på golvet.
”Ni var otroligt duktiga”, berömde hon, ”jag tror inte att jag har sett bättre elever. Men jag vill berätta en sak också. Det finns mycket ont därute. Jag, som auror, vet hur det kan vara ibland. Men vi måste vara beredda, för att det finns någon därute som väntar på att få komma tillbaka. Vissa har nog redan hört namnet.”
Hon gjorde en paus. Vissa viskade upphetsat, andra såg ut som om de inte fattade någonting.
Tonks fortsatte.
”Dock är god magi starkare. Så vill vi stå på den goda sidan, är vi tusen gånger starkare än honom. Ni-Vet-Vem.”
Äntligen förstod Minna vad det handlade om. Det handlade om Voldemort, han som hade dödat Harrys föräldrar.
”Så, då var lektionen slut”, sa Tonks glatt. ”Ni var så duktiga att ni inte behöver någon läxa. Tack för i dag!”
Alla gick ut ur klassrummet. En av dem var Minna Sarah Jones, helt fördjupad i tankar. Så Voldemort skulle komma tillbaka en dag? Och god magi var starkare? Ja, det hade kunnat vara rimligt. Nu såg hon nästan lika drömmande ut som Luna (fast ingen slår ju henne).
De hade en halvtimma innan de hade nästa lektion, trolldryckskonst. De bestämde sig för att ta den tiden till att få en pratstund med Harry, Ron och Hermione.

De hittade sina vänner i korridoren utanför trolldrycksklassrummet. Ron såg mordisk ut i blicken, och Hermione såg irriterad ut.
”Vad har hänt, hörrni?” frågade Minna.
”Den där Snape …” morrade Ron.
”Snape var förstås orättvis som vanligt”, förklarade Hermione. ”Han gav Slytherin poäng för att ha förhäxat Ron i smyg, eftersom han ansåg att det var Ron som hade börjat och att det var hans eget fel. Han hade inte ens gjort något!”
”Men det var värst för Harry, eller hur?” sa Ron.
”Vad då då?” frågade Minna nyfiket.
”Han gav poängavdrag för att ha gett fingret åt Malfoy, efter att han hade förhäxat Ronald”, förklarade Hermione.
”Men usch fy, jag hoppas att det tar lång tid innan vi har honom”, fnös Minna.
”Det gör det inte”, sa Luna.
Alla hoppade till när hon yttrade sig, ingen hade varit beredd. Men hon fortsatte.
”Vi har honom om en halvtimma, Minna.”
”Ånej”, suckade Minna.
De fortsatte prata om lite ditt och datt, och det var lika överraskande varje gång Luna sa någonting, eftersom hon såg totalt frånvarande ut. Det var nästan lite läskigt, tyckte Minna.
När halvtimman hade gått och det ringde in hade ju Minna och Luna nära till klassrummet. De behövde bara gå ner en trappa och in genom dörren.

Minna kände sig en smula nervös när hon öppnade dörren till klassrummet. Den där Snape lät ju som ett riktigt monster!
”Och hur kom ni hit så tidigt?” sa en röst.
Snape stod bara några meter bort. En rädd klump växte i Minnas hals, och hon svarade:
”Men … Men det ringde ju in nu?”
Snape svarade inte. Han tecknade bara åt dem satt sätta sig ner och vänta på resten av Ravenclawarna, och Hufflepuffarna.
Lektionen kunde nog bara beskrivas med ett enda ord; fiasko. Minnas trolldryck bubblade över, och allt för att hon var så nervös. Hon fick då förstås tio poängs avdrag, så Lunas insats på försvar mot svartkonster hade ingen betydelse längre.
Luna klarade sig förvånansvärt bra, med tanke på att hon verkade improvisera rätt mycket. Till och med Snape var tvungen att ge henne en godkänd blick, trots att det syntes tydligt att han inte gillade det.

Minna och Luna var helt slut – fast det märktes inte så mycket på Luna, hon såg alltid trött ut – efter den lektionen. Minna visste att Snape inte var en av hennes favoritlärare, och kommer aldrig att bli det heller. Fats nu var det ju rast.
Minna ville gå till biblioteket, och Luna hängde på. De fick leta en ganska bra stund innan de kom fram till det gigantiska biblioteket.
Ja, gigantiskt är nog rätt ord. Det var böcker ända upp till taket, och det var säkert ett hundra kvadratmeter stort golv. Eller mer. Minna slog sig ned med en av böckerna hon hittade, om trolldryckskonst. Hon hann inte se att det stod Avancerad Trolldrycksframställning på omslaget.
Hon hittade något:

Levande Dödens Brygd.

Rubriken lät skrämmande, nästan lite mäktig på något sätt. Minna var tvungen att läsa vidare; något sådant här får man inte missa! Den verkade vara väldigt svår att framställa, och inte hjälpte det att det var massa klotter överallt. Man behövde tydligen många saker i den, saker som Minna inte kände till. Men en sak var säker för henne.
Brygden kunde föra Erik tillbaka.

Hon litade blint på att det skulle vara lösningen till att få honom tillbaka. Rubriken sa det till henne, som om den ville att hon skulle sätta sig och göra elixiret direkt. Men det var komplicerat. Och klottret var hela tiden i vägen när man skulle läsa. Men Minna gav inte upp. Hon skulle brygga den här brygden, till varje pris.
Hon tänkte på vad Tonks hade sagt. ”Dock är god magi starkare.” Starkare än vad? Hade Hagrid haft rätt när han sa att magi var starkare än döden?
Ja, allt stämmer.

Det gör inget! Jag för min del tycker att det var alldeles tillräckligt långt! Och otroligt awesomigt, vilket är självklart. Det är ju du som skriver, jueh!
Undrar hur det ska gå med Levande Död-brygden!
Och Jones kom med där också♥
Alla Hubertar är dina!
Alla Davy Jonesar är mina! (MY OWN...MY PRECIOUSSS...)
Och som jag trodde gillar jag Tonks lektioner. Skulle vilja gå på de!!

Bästa kapitlet hittills (enligt mig)! Superbra!