Du kan lita på Inez Malfoy ~3

DU skriver underbart! Älskar din fanfiction! ÄLSKAR!!!!! ♥♥♥♥

Tack så jättemycket allihop för era fina kommentarer och för att ni engagerat er så mycket i min ff om Inez Malfoy! Det har verkligen varit en ära att ha er som läsare...jag kommer aldrig glömma allt ert stöd ♥ men alla böcker har ju ett slut och...

Neeeeeeeej vad hör jag! Jag kan skriva nästa om du vill! Snälla? Lång tid är för lång tid!

Åh gud vad rädd jag blev! *flämtar* Älskar också den boken! ♥ Den som väntar på något gott väntar alltid aldrig för länge

Haha, blev MINST SAGT lättad precis... ♥

För det senaste kapitlet: Grymt bra skrivet, älskar ditt sätt att skriva♥



Och du den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, ta den tid du behöver♥

Hahah ännu en gång tack för era kommentarer! Och jag hoppas att ni överlevt väntan! Jag har precis kommit hem från några dagar i Örebro och vi åkte väldigt mycket bil. Och jag ska avslöja en hemlighet, jag tänker allra bäst ut fortsättningar på mina berättelser och sånt när jag åker bil! Så jag har lagt till flera gobitar till lilla berättelsen om Inez
Och direkt när jag kom hem satte jag igång datorn och började skriva! Och här kommer ett färdigt och långt kapitel till er mina vänner!! ♥




Del 4 Harry Potter ljuger

”Hey Colin, jag är säker på att du kommer få en aning godare och riktigare mat snart”
Melanie log mot Colin Creevey och tog ut silverskeden, som han börjat tugga på, ur hans mun.
”Tja.. det beror på hur länge till den där tanten tänkte prata” fräste Colin lite surt och blängde på en kort kvinna med rosa kläder som stod framför lärarnas bord.

Vi satt i stora salen, alla var kalla och hungriga efter den långa resan till Hogwarts. Förstaårseleverna hade blivit sorterade och alla väntade bara på att Dumbledore skulle hålla sitt vanliga tal innan festmåltiden skulle dukas fram. Men plötsligt hade han blivit avbruten av en kvinna med ett grodlikt ansikte och illrosa kläder. Jag avskydde särskilt den rosa hatten hon tryckt på ovanpå huvudet.
Jag satt mittemot Melanie och bredvid henne satt Colin. De viskade om någonting och Melanie fnissade. Jag blängde surt på dem. Jag gillade inte Colin. Eller det var väl inget fel på Colin men jag gillade inte att han umgicks så mycket med Melanie. Ibland kändes det som om jag höll på att förlora henne…
Men plötsligt fångades min blick av ett par kastanjefärgade ögon och ett stort skinande leende. Jag log tillbaka mot Riley som satt i mitten av Slytherinbordet. För en sekund då önskade jag att jag gick i Slytherin så at jag kunnat sitta tillsammans med Riley istället. Vi skulle säkert ha pratat om den där Umbridges fula hatt. Och Riley hade sagt något skämt om Mr Filch som tittade på Umbridge som om hon var någon slags gudinna.

Tillslut var professor Umbridge färdig och gick tillbaka till sin plats bakom lärarbordet, där hon höll hemma, enligt mig.
Äntligen lös borden upp framför oss och alla högg in i den underbara maten. Jag åt tills det kändes som om Melanie skulle bli tvungen att rulla ut mig ur stora salen.
”Inez, jag och Colin tänkte gå tillbaka till uppehållsrummet, ska du med?” frågade Melanie och log stort. Jag satt och pratade med Lexi, eller Lexi pratade med mig kanske man ska säga. När Lexi börjat prata fanns det inget stopp! Särskilt när hon talade om sig själv vilket var ämnet som sprang på hennes tunga just nu.
”Ehm..nej, jag tänkte jag skulle gå och leta upp Riley” log jag tillbaka och reste mig från bordet. Jag ville ändå inte vara med Melanie och Colin i uppehållsrummet och känna mig som ett tredje hjul.
”Jag hänger med Melanie!” skrek Lexi och slängde sin kycklingklubba, som landade i huvudet på en förstaårselev, och hoppade efter dem ut ur stora salen.
Jag började gå längs Gryffindorbordet som redan blivit tömt på hälften av alla elever eftersom många gått och lagt sig. Min blick var fäst mot Slytherin bordet där jag försökte hitta Riley.
”Aow! Hey se dig för!” ropade plötsligt Jeremy Fall i min klass. Jag hade råkat gå in i han och Dalina när de satt och hånglade mitt i stora salen.
”Åh ta in på ett rum ni två!” hörde jag någon skrika åt dem och jag kunde inte låta bli att hålla med. Jag tyckte om Dalina och så men hon hade väldigt dålig smak vad det gällde killar!

Plötsligt såg jag Riley och sprang fram till honom. Han och hans kompisar var på väg ut ur stora salen.
”Riley!” skrek jag och han stannade.
”Hej Inez” Riley log stort men hans leende försvann snabbt ”Åh sorry, men jag och grabbarna tänkte dra till Slytherins uppehållsrum…”
Mitt leende försvann men jag hörde på Rileys röst att han verkligen lät ledsen och jag log igen.
”Det är lugnt…”
”Ehj Riley, sluta spill tid på tjejerna!” skrek en av Rileys kompisar lite längre bort i korridoren.
”Ja! Bros over hoes du vet!” skrek en annan kille och gjorde highfive med den förste killen.
Riley log försiktigt och sprang sen efter sina vänner.

Jag började gå mot Gryffindors uppehållsrum och kände mig som en idiot.
Riley måste tycka jag är superjobbig som klänger på honom hela tiden! Idiot Inez! Du är så dum i…,tänkte jag när jag gick in genom porträtthålet men blev avbruten i mina egna tankar av något som lät som ett bråk. Jag gick längre in i uppehållsrummet.
”Tja ingen var ju där natten då Cedric dog!” plötsligt såg jag Harry och Seamus Finnigan stå och prata eller snarare skrika åt varandra i mitten av uppehållsrummet medans alla fascinerat tittade på.
”Ja då kanske du ska läsa the prophet då som din dumma mamma, där står allt du behöver veta!” röt Harry tillbaka.
”Våga inte kalla min mamma sådär!”
”Jag går emot alla som kallar mig en lögnare!”
Harry såg nästan mördande ut i blicken. Plötsligt såg jag Ron komma bakom mig.
”Ron, kom hit!” viskade jag försiktigt till Ron som störtade in i Uppehållsrummet.
”Vad är det som händer?” frågade Ron och gick förbi mig och ställde sig bredvid Harry.
”Han är galen, det är vad som händer! Tror du på allt han säger om du vet vem?” röt Seamus anklagande.
”Ja det gör jag! Någon annan som har problem med Harry?!” Ron tittade sig omkring men ingen sa någonting, sen följde han efter Harry upp i sovsalen.

Jag gick snabbt fram till Melanie, Colin och Lexi som stod i ena änden av rummet.
”Vad tusan var det där om?” frågade jag Melanie oroligt. Melanie öppnade munnen för att svara men ljudet kom istället från Lexi.
”Någon satte äntligen den där Harry Potter på plats! Jag håller helt med Finnigan. Alltså vem tror egentligen på att du vet vem är tillbaka! Det är helgalet ju! Harry Potter börjar väl inse att ingen bryr sig om att han är pojken som överlevde längre så han är desperat efter uppmärksamhet…”
Mina ögon borrade djupare och djupare in i Lexi för varje ord hon sa och jag skulle precis avbryta henne med ett par väldigt otrevliga ord men som tur var han Melanie före mig.
”Håll tyst Lexi! Kom Inez..” Melanie tittade försiktigt på mig och försökte fånga min ilskna blick som blev mycket lugnare utav hennes gröna ögon.

Jag och Melanie gick upp till vår sovsal och lämnade Lexi och Colin i uppehållsrummet.
”Är du okej?” frågade Melanie när vi började göra oss klara för att sova.
”Jag mår fint..” svarade jag. Men plötsligt blev svart framför mina ögon, precis som den dagen då den tredje deltävlingen i magisk trekamp hade ägt rum förra året. Plötsligt var jag inte i vår sovsal längre, utan i sovsalen som tillhörde killarna i femte klass. En röst ekade i mitt huvud och jag kände hur raseriet inom mig ökade för varje sekund.
”Seamus var helt galen därute” rösten tillhörde Ron som stod i andra änden av sovsalen, raseriet inom mig steg ännu mer! ”men han lugnar sig, jag lova…”
”Jag sa att jag mår fint!” skrek jag tillsammans med…Harry!

Plötsligt öppnade jag ögonen och var tillbaka vid min säng igen. Jag stirrade på Melanie som såg väldigt förvånad och lite ledsen ut.
”Okej…ta det lugnt! Jag går väl då!” Melanie vände sig om och var ute ur sovsalen innan jag hann reagera.
Jag förstod att det där var en sådan där dröm som hade hänt just nu! Men den här var annorlunda. Den här gången var jag någon annan, jag var Harry! Jag kunde känna hans känslor. Och jag hade sagt det som han sa…
Tillslut la jag mig ner på sängen och somnade, rädd och förvirrad.

jättebra!

Spännande i slutet! (Och allt var förstås superbra, som alltid!!)
Här finns en läsare som längtar efter mer!

Kan kvällen bli bättre? Pizza, nya böcker och Inez-Malfoy-kapitel!!! NEJ!!!
Taaaaaaack för din ff! Tack för kapitlet!!!