-Divergent ff utan namn-

Sorry att jag inte kommenterat på ett tag! :') Fortfarande sjukt bra skrivet, love it ! :'D ♥

Långt kapitel, jao :3 Because I can, moahahaha

Del 8

”Allihop måste byta till de nya falang-kläderna istället. Tjejer till vänster, och killar till höger. Det finns olika storlekar. Det är middag om tio minuter.” Säger Four och tjejerna börjar röra sig åt vänster.
Killarna börjar ta av sig tröjorna, medan tjejerna plockat upp de kläder de vill byta till men bara står och tittar lite pinsamt på varandra. En suck slinker ut. Jag har bara på mig en klänning, precis som Rose i och för sig, så jag kommer antagligen stå bara i mina underkläder inför min nya falangledare, min nya tränare, och en hög med tonårskillar. Jag drar av mig tröjan och slänger den på marken. Någon visslar, och jag vänder bort ansiktet så ingen ser att mitt ansikte mot min vilja blivit lysande rött.
”Håll käften och byt om” Säger Eric medan jag drar på mig ett par svarta träningstajts och ett svart linne. Rose ler lite snett mot mig.
”Vi ska till matsalen. Håll ihop så ingen går vilse” Säger Four. Han och Eric lämnar rummet.
Alla har bytt om, alla förutom Tris. Jag får en idé och tar upp en filt. Rose och Christina verkar förstå och vi tar tag i den och håller upp den framför Tris.
”Tack” Mumlar hon och byter snabbt om.
”Inga problem” Säger jag.
Det tar ett tag för oss att hitta rätt, och det finns inte speciellt många som kan visa oss vägen, men tillslut lyckas vi hitta fram till matsalen.
Jag kontrollerar så alla är med innan jag vänder mig om och försöker hitta en ledig plats. Tris och Christina sitter redan vid ett bord med två andra killar, Will från tidigare, och en annan kille jag inte vet namnet på. Rose och jag går över till dem och sätter oss ned. Jag sträcker fram handen mot den andra killen. Han tar den och skakar den.
”Jaycee, men kalla mig Jay” Säger jag. Han ler lite.
”Al” Svarar han kort. Rose hälsar även hon. Jag sneglar mot Al. Han har ett vänligt ansikte, med mörkbruna ögon och ett par buskiga ögonbryn. Han ser egentligen äldre ut än sexton, men han är i samma grupp som oss. Han ser rätt så snäll ut. Faktiskt lite snygg, fast det skulle jag aldrig erkänna för någon.
Jag petar lite på en bit kött.
”Vad är det här?” Frågar jag med rynkad panna. Christina spärrar dramatiskt upp ögonen.
”Vet du inte vad en hamburgare är?” Flämtar hon. Jag tittar dumt på henne.
”En vad? Är det skinka?” Frågar jag och rynkar pannan. Tur för mig är att Tris ser lika förvirrad ut.
”Christina, de är från Amity och Abnegation. De äter inte kött” Säger Will som om det var en matter-in-fact. Christina suckar.
”Ja, vi i Amity är typ, hälsofreaks” Säger jag och hugger ned min gaffel i hamburgaren.
”Nu fattar jag varför du lämnade dem” Säger Christina medan jag tar upp min kniv och börjar skära min hamburgare. Christina och Will pressar händerna för sina munnar för att dölja deras skratt.
”Vad?” Frågar jag och rynkar pannan, medan jag funderar på vad jag kan ha gjort fel.
”Sötnos, sådär äter man inte en hamburgare” Säger Christina och jag känner mina kinder fyllas med hett blod. Dumma rodnad. Det måste vara något fel på mig, då jag alltid rodnar över allting.
”Pfft. Det visste jag väl.” Säger jag. De andra bryter ut i gapskratt. Flera tittar lite konstigt på oss.
”Okej. Hur äter man en hamburgare då?” Frågar jag när de lyckats tygla deras skratt. Will tar tag i min kniv och lägger den på sidan av min tallrik, och Al räcker ett bröd åt mig. Eller egentligen är det två bröd. Jag ser på medan Will stoppar hamburgaren mellan bröden och räcker den åt mig.
”Ser du?” Skrattar han.
”Är det skinka?” Frågar jag igen.
”Du är så korkad” Svarar han och tar en tugga av sin hamburgare. Jag fnyser skämtsamt och tar själv en tugga av min hamburgare.
”Oh mah gawd!” Utbrister jag med munnen full av mat. Christina flinar mot mig och himlar med ögonen.
”Det är fantastiskt, eller hur?” Säger hon medan jag sväljer.
”Jag kan inte fatta att jag missat det här i sexton år!” Säger jag och tar en till stor tugga.

Jag har inte läst Divergent men den är sjukt bra!

Still as awesome as always ;')

Skitbra skrivet!

Tack alla!
Dock la jag upp ff:n för att jag ville ha kritik, och om ingen läser?

Ja då är det kanske inte värt det

Dessutom har jag igång rätt så många berättelser just nu *suck*

Vad tycker ni??

Del 9
När väl middagen är uppäten, vänder vi alla oss mot en balkong där Dauntless ledaren står.
”Kan alla noviser ställa sig upp?” Frågar han. Vi nya reser oss upp.
”Välkomna till Dauntless! Vi är väldigt tacksamma att ni valde just oss! I Dauntless, tror vi på modighet, och inte bara stora modiga handlingar, utan även små. Även om några av er olyckligtvis kommer lämna oss, är vi säkra att ni som blir kvar är äkta Dauntless.” Avslutar mannen och alla brister ut i applåder. Jag känner hur någon lyfter upp mig, och plötsligt, lyfter alla upp mig i luften. Jag tittar åt vänster och möter Tris blick, och vänder huvudet åt höger där jag ser Will. Även Christina, Al, Rose och de andra noviserna är upplyfta. Jag greppar tag i Wills och Tris händer och vi börjar skratta.
Jag känner mig hemma här. Det är vilt och galet, men också äkta. Alla verkar som en enda stor glad familj. Jag inser att mitt byte av falang har varit rätt val. I alla fall hittills.

Det är jättebra!
Du får inte sluta!
Men kan du inte skriva de svenska för Dauntles och Amity och så vidare?
Blir lite enklare att läsa då

Ah, okej Ska försöka få in det.
Själv gillar jag namnen bättre
Dauntless; De modiga
Amity; De fridfulla
Candor; De ärliga
Erudite; De lärda
Abnegation; De osjälviska

Skrev jag rätt Jag har ju läst böckerna på engelska så

GWWAAA JÖTTEBRA!!

Börjar hon skriva så i kapitlena kommer jag inte läsa mer. Asså hur tänker man när man översätter så i boken -.-"!?
Det låter så himla fånigt