Aily Alpha

Duu är bääst

Nope, ni är! ♥ Utan er skulle ju inte den här ff:en fortsätta framåt!

*bara en random kommentar så du kan lägga upp ett nytt kapitel*

Hej på er! Jag har varit (och kommer vara) ganska aktiv under dom senaste veckorna. Detta är för att jag har så mycket i skolan, på fäktningen och på teatern samt med boken jag försöker skriva. Jag är verkligen ledsen över att jag inte kunnat lägga upp ett kapitel tidigare men här kommer det äntligen, om jag nu har några läsare kvar . Jag tyckte verkligen om idéen med tåget men medan jag skrev detta kapitel kom jag på en annan sak som kommer hända i några kapitel längre fram så jag kanske spar idéen till efter jullovet. Om hon nu lever så länge...
_________________________________________________________________________________________
Kapitel 8. Farväl

Nästa morgon vaknar Aily av att någon skakar henne. Hon sätter sig upp samtidigt som hon gnuggar sömnen ur ögonen.
”Vakna nu, miss. Dags att börja jobba” säger en pipig röst. Mity står vid sängkanten och ser på henne.
”God morgon” mumlar Aily och gäspar. Mity blänger på henne och Aily fattar snabbt vinken. Hon reser sig och sträcker sig efter kläderna som Mity håller fram. Det är en grå klänning som är så kort att Aily först tog det som en tröja. Hon ser tvekande på kläderna men inser snabbt att det inte är något att argumentera emot. Antagligen har hon kläderna eller så åker hon antagligen ut. Så Aily går helt enkelt till badrummet och gör sig i ordning.

En kvart senare är hon nere i köket med Mity bakom sig. Klänningen visar sig vara längre än vad hon trott vilket får Aily att sucka av lättnad.s En annan husalf ber Aily sätta sig vid bordet och dom ställer fram en skål med mat framför henne. Hon är fortfarande svag efter att hon inte har ätit på så lång tid men gör stora framsteg.
”Har Theodore åkt än?” frågar Aily Mity.
”Nej, faktum är att dom fortfarande sover. Egentligen ska vi väcka dom snart men vi tänkte låta dig göra det” svarar Mity. Aily ler när hon minns hur svårväckt hennes bror är.
”Jag kommer inte få upp dom båda i tid alldeles själv” säger hon. Mity funderar en stund.
”Ta Theodore du så tar vi Draco” säger hon och skickar sedan iväg Aily.

Aily skyndar genom herrgården mot Theodores rum. Hon möter inga på vägen och antar att alla sover. Men så kommer hon äntligen fram till Theodores rum och trycker ner handtaget. Dörren är låst. Jaha, vad ska hon göra nu då? Theodore sover antagligen så han skulle inte höra henne om hon knackade på och hon vill verkligen inte väcka om hela herrgården. Men så kommer hon på en sak. När hon gjorde sig ordning satte hon upp håret med hjälp av en tofs och några hårnålar. Nu drar hon ut en hårnål ur håret och sticker in den i nyckelhålet. Efter en stunds pillande får hon upp låset och öppnar belåtet dörren medan hon sätter tillbaka hårnålen i håret. Som hon trott ligger Theodore i sängen och sover så hon går fram till sängen och försöker väcka honom. Lättare sagt än gjort. Så fort hon trott att hon väckt honom så vänder han på sig och fortsätter snarka.
”Theodore, upp nu. Du kommer missa tåget annars” muttrar Aily. Theodore mumlar något Aily inte hör och vänder sig mot henne. Aily vänder och går mot dörren medan hon hoppas att han ska gå upp. Då hör hon hur han börjar snarka igen. Systern svär och går tillbaka till sängen. Hon inser att det bara finns en sak att göra och sliter till sig täcket. Theodore sätter sig käpprakt upp och ser sig förvånat omkring. Då får han syn på Aily och börjar blänga på henne.
”Kan jag få tillbaka täcket?” frågar brodern. Aily skakar på huvudet och försöker hålla tillbaka skrattet som försöker komma fram. Theodore reser sig och går muttrande mot klädhögen som ligger på en stol samtidigt som han drar av sig pyamaströjan. Aily lägger tillbaka täcket på sängen så prydligt hon kan.
”Är inte det där husalfernas jobb?” frågar Theodore medan han drar en grå tröja över huvudet.
”Jag är en husalf nu” säger Aily. Skrattet kommer bubblande igen och den här gången kan hon inte stoppa det. Skrattandes vänder hon sig om mot Theodore vilket visar sig vara ett misstag. Även han börjar skratta och när hon möter broderns blick så börjar hon skratta hejdlöst.

Efter några minuter klarar dom båda av att sansa sig och lyckas äntligen se på varandra utan att starta en skrattattack.
”Det här är ju också ett sätt att vakna på” säger Theodore fundersamt. Aily ler lite svagt och går mot dörren.
”Du måste skynda dig om du inte ska missa tåget” säger hon och så går hon mot köket. Då krockar hon med någon. Det visar sig vara Draco som är på väg mot matsalen. Aily mumlar en ursäkt och ska precis skynda vidare när Draco stoppar henne.
”Jag måste be om förlåtelse” säger han. Aily stannar upp och ser på honom i pyr förvåning.
”För vad?” undrar hon. Draco drar en djup suck.
”För att jag varit en idiot. Jag har behandlat dig riktigt illa och borde ha tänkt mig för innan jag handlat.” Aily står tyst en stund medan hon funderar på vad han sagt.
”Ja, det borde du ha gjort. Men gjort är gjort och det går inte att ändra på. Vi syns när du kommer hem sedan. Om jag nu är kvar så länge” säger hon och stegrar sedan iväg mot köket. Inget av gårdagens sorg finns kvar. Nu finns det bara ilska.
”Aily vänta!” Draco kommer efter men Aily skyndar på stegen. Draco kommer ikapp och tar tag i hennes arm för att få henne att stanna.
”Vad vill du mig!?” utbrister Aily och vänder sig mot honom.
”Kan du inte bara lyssna på mig?” Draco ser värjande på henne och för en sekund överväger Aily att gå med på det, men bara för en sekund. Så skakar hon på huvudet och försöker gå därifrån men Draco spärrar vägen för henne.
”Det var aldrig min avsikt att såra dig. Jag vet inte varför jag kysste dig och du ska veta att jag inte ångrar mig. Kyssen fick min att inse en sak som jag inte skulle ha gjort annars.”
”Vad då? Att du hatar mig?” avbryter Aily och skyndar iväg. Den här gången stoppar han henne inte så Aily skyndar mot köket där hon genast sätts i arbete.

En halvtimme senare kommer Theodore in i köket - fullt påklädd och med resemanteln slängd över axeln.
”Jag tänkte säga hej då” säger han och går fram till Aily. Hon släpper handduken hon har i händerna och slänger sig runt halsen på honom.
”Jag kommer sakna dig” mumlar hon och lutar pannan mot hans axel. Han svarar att han även kommer sakna henne och kramar tillbaka. När dom väl släpper varandra backar Aily några steg och synar honom.
”Skriver du?” frågar hon. Han lovar att han ska skriva och går sedan mot dörren. Men i dörröppningen vänder han sig om och ser på henne.
”Jag ska hälsa från Draco också. Hej då, lillasyster” säger han och så är han borta. Aily ser på dörröppningen där han just stod en stund. Sedan tar hon upp handduken och fortsätter torka disk. Hon kommer verkligen sakna sin bror.

________________________________________________________________________________________
Vad tycks? Jag vet att det blev ganska kort och jag ska försöka gottgöra er! ♥

AWESOME!!!!!!!!!!!!

Fortsätt! ❤️

Superduperbra!!!

Du har inget att gottgöra, författarentilldenmestunderbarafanfictionensomfinnspåmugglarportalen.

Tack så mycket!

Vet inte riktigt när nästa kapitel kommer.

Stressa "inte"

Okidoki, jag ska försöka komma upp med något Men jag har massor med prov den här veckan så det kanske inte blir först på påsklovet