Det aktiva rollspelet (Privat)

Jade vandrar med spänstiga steg, hennes mjuka rörelse är en del av anledningen till att hon kan ta sig nästan vart som helst utan att bli upptäckt om hon önskar. Hon fokuserar hårt och kan se vad Alvares ser, "han är vid berget, men vad är... Vita ryttare, de kommer hittåt." tänker hon medan hon skådar med sina gula ögon vad hennes husdjur ser.

- Göm er, vita ryttare kommer hittåt. Säger Jade medan hon stannar och vänder sig om för att se på sina följeslagare.
- Om ni tas så hitta på en historia om varför ni är här, ni får under inga omständigheter avslöja vårt uppdrag. Säger hon sedan och lämnar stigen med lätta steg och söker skydd inuti de mörka skuggorna bland skogens träd.

Hon hoppar upp i en trädkrona och genom att fokusera sänker hon sina hjärtslag så att hon kan andas långsammare och mindre ljudligt. Hon mumlar en besvärjelse över följeslaget som ger dem ett bättre skydd mot att upptäckas av de vita ryttarna.
- San et-or, Ick-ler-ha, San ter-etor, San et-or. mumlar hon och hon kan känna att det fungerar. Sedan lutar hon sig bakåt i trädet och lägger sig så platt som det bara går medan hon håller ett vakande öga mot stigen.

Jag känner mig elak, jag har aldrig skrivlust för detta rollspel så jag borde dra mig ur.

'Drar mig ur'

Åh Jag tror att jag gör detsamma, faktiskt... ledsen, Nordanhym

Det är trist för att inget av mina nuvarande rollspel varar utan avbryta alltid. :'(

Men va tråkigt