Från helvetet och tillbaka

Jenny cool alpacka

Blev jätteglad när kapitel kommit. ♥ Mer!!

♥ Kapitel 11 ♥
On the first page of our story,
the future seems so bright,
and this thing turned out so evil,
I don't know why I'm still surprised...


Jag hatar att bli tillsagd av vuxna människor som inte är mina föräldrar.
Det har hänt ett flertal gånger att vuxna människor har skällt ut mig för att jag inte har mössa på mig, för att jag inte börjat plugga till ett prov som är nästa vecka och för att jag inte åt frukost.
Men, vad vet de om mitt liv? Inte ett skit.

Sanningen är att jag hatar att ha mössa på mig, och att jag faktiskt inte fryser om huvudet.
Och, jag tar en läxa i taget. Jag gör läxorna till just den veckan som de är.
Varför jag inte äter frukost? Jag kan spy upp allt jag ätit om jag ätit för mycket frukost, och ibland kan jag inte äta något alls för att jag inte mår bra av det.

Idag fick jag reda på en sak.
Det finns en grej som håller på att krossa en människa jag älskar av hela mitt hjärta.
Personen ifråga är inte sig själv just nu, och jag dör varje gång jag ser h*n bli ledsen.

Det känns som om allting går åt skogen. Jag vill inte vara med på det här mer, jag orkar inte det.
Jag vill inte explodera och brinna inombords, jag vill bara att elden ska släckas och att jag ska få ta det lugnt.
Det finns inte en enda människa som fattar hur det känns att ha folk omkring som inte är som andra människor - de är annorlunda.
Tanken på att Emelie inte älskar mig får mig att storgråta, jag vill bara få tillbaka henne.
Hon tycker faktiskt att det var mitt fel, att det var jag som sårat mest, och jag vet inte om hon ljuger eller om det är sant.
Men var det så att hon grät för att jag ljög för henne?
Jag tror inte det.
Det är förmodligen jag som blivit mest sårad, men hon säger bara motsatsen för att krossa mig eller något.

Allt inom familjen får mig att vilja kräkas upp mina känslor; ingenting är som det borde.
Och, alla som kallar sig mina vänner, men bara säger det får mig att vilja begrava mig under den kritvita snön.

Tiden har gått, men jag är trots det fast i ingenting. Jag hamnar mitt emellan någonting, och jag kan inte komma loss förrän något har ändrats.

JAG HATAR OCKSÅ ATT HA PÅ MIG MÖSSA!!

Jag tror du blev mest sårad, Emelie är dum :c

Fint skrivet ;_;

♥ Kapitel 12 ♥
We called it off again last night,
but this time I'm telling you, I'm telling you;
We are never ever ever ever getting back together.

You go talk to your friends talk,
and my friends talk to me,
but we are never ever ever ever getting back together...


I somras tänkte jag mig min och Emelies årsdag som en väldigt underbar dag; då skulle vi prata i flera timmar, fira hela dagen och berätta för varann hur glada vi var.

Tja, dagen blev inte helt värdelös, och det gjorde inte lika ont som jag trodde att det skulle göra.
Igår skrev jag '' Emelie '' över hela min vänstra arm. Idag kryssade jag över varenda '' Emelie '', och log stelt mot alla kryss.

Idag var det exakt ett år sedan jag grät i flickornas omklädningsrum, ett år sedan jag skickade mitt första mejl till Emelie, ett år sedan jag började ljuga.
Idag frågade jag en ganska ny vän:
- Vad skulle du göra om jag ljög för dig?
Hon svarade:
- Det beror sig på vad det handlade om.
Visst, jag förstår Emelie, min lögn gick överstyr, men hon kunde försökt se det från en annan sida; jag erkände allting.

Jag har sagt det tusen gånger innan, men nu menar jag det. Nu så ska jag inte sitta och tycka synd om mig själv, helt ärligt, det finns så mycket mer än Emelie. Jag har varit fast i en bubbla som Emelie gick utifrån, men jag insåg inte att jag också kunde komma ur den här bubblan.
Det som har fått mig att börja komma över henne är förmodligen på grund av att jag börjar få nya vänner; vänner som jag kan prata med nästan varje dag.
Jag frågade en av dem, samma tjej som jag frågade vad hon skulle göra om jag ljög:
- Hur mycket litar du på mig i procent?
Hon log och sa:
- Hm, nittio procent tror jag. Jag tror inte att du skulle berätta något som jag har sagt till dig.

Jag ska inte glömma Emelie, jag kommer inte göra det, men jag får helt enkelt lära mig att leva med att vänner inte stannar för all framtid.
Dock skickade jag ett sms till henne, skrev att det var vår årsdag.
Hon har inte svarat. Förstås.

Visst, vi kommer aldrig bli vänner igen, och det beror på att ingen av oss vill. Ja, ni läste rätt.
Hon har visserligen hjälpt mig en del, men hon har också visat mig en värld jag har blundat för. Hon har visat mig att även hon kan bli motsatsen till den hon borde vara.
Om vi skulle bli vänner igen så skulle det ändå inte bli bra. Nu vill jag skaffa nya vänner, som hon har gjort.

Jag vill inte vänta på någonting som aldrig kommer, istället chansar jag på en väg som jag vet blir bra.
Jag ska sluta stalka hennes Facebook, Instagram, Ask och liknande. Jag menar, varför ska jag se vad hon gör när hon inte bryr sig om mig?

Mycket proffecionellt. O.o
du måste lära mig att skriva bra

Såklart kan man inte rösta mer... ._.

Det är jättebra skrivet och det är verkligen trist det där med Emelie.

TUUUUUUUUUUSEN TACK FÖR ALLA KOMMENTARER.

Jag ska göra reklam för mig själv ' bara för att '.

Jo, jag har startat en berättelse ( jag blev så sugen på att skriva den, så jag kunde inte hejda mig ).
I alla fall, ni kan hitta den på länken nedanför, och ja, läs den gärna (-:

http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=37822#p2451358

Jag ska kolla in den, men kommer du fortsätta på denna? ^^