Hungergames roll [SÖKER DELTAGARE!]

Jag tror det. Syrran (Rose Tyler) säger att det är okej (hon kan inte logga in för tillfället), och hon och glina2 verkar ju typ vara de som bestämmer saker här. Du får gärna göra en mall också

Ja, du får jätte gärna vara med!

När börjar vi?

Rose har ju skrivit ett inlägg, och jag måste typ plugga inför ett prov i morgon, men ni andra kan ju börja skriva nu?

Nicoles hjärta pumpade jättehårt. Nu hade hon klivit in på dödens arena. Varför? Varför just jag,var det enda som satt i huvudet.

Sedan såg hon hur alla plötsligt började springa. Hon ville inte bli en del av blodbadet. Hon var heller inte snabb. Men behövde ju ett vapen.

Lance blinkade i solljuset då han sköts upp på arenan. När hans ögon väl vant sig vid det skarpa ljuset upptäckte han de ändlösa sandfälten som bredde ut framför honom. Han kunde se hornet en bit bort, och när han sneglade till höger och vänster kunde han urskilja de andra spelarna. De såg alla otrevligt stora ut.
Lance skakade på huvudet för att samla tankarna och fäste sedan blicken på en liten, svart ryggsäck som låg bara en någon meter framför honom. Han hade ingen lust att delta i blodbadet, men samtidigt visste han att om han skulle överleva var det bättre att inte lämna hornet helt tomhänt. Inte för att han faktiskt trodde att han hade en chans att ta sig levande ur det här ändå.
Nedräkningen tickade snabbt ner, gongongen ljöd över arenan och Lance kastade sig mot ryggsäcken.

Nathalie Smith

Jag hoppade till när rösten ropade "0!" och började springa allt vad jag hade förbi alla livsviktiga vapen...eller vänta! Jag tvärstannade, tog tag i den vackra pilbågen och den otympligt tunga ryggsäcken och kutade mot den torra öknen.
Jag hoppades verkligen att det fanns vatten i ryggsäcken, annars skulle jag dö av törst.
Någon måste ju såklart ha sett mig, men jag tänker inte stanna, så jag fortsatte såklart bara att springa genom öknen.
Eftersom jag bär den tunga ryggsäcken måste jag stanna efter en stund. Jag tar av mig den och öppnar facken. Det ligger en brödlimpa, några kakor, och vatten! Det är bara en flaska, men det betyder ändå väldigt mycket.
Det måste ha varit den som vägde så mycket!
Jag fortsätter att packa upp, men det verkar inte finnas något mer användbart i väskan. Jag packar om den och ger mig av igen.

Nicole var livrädd. När nedräkningen slutat så sprang hon fort mot en ryggsäck och en pilbåge som låg ovanpå.

När hon kom fram så föll hon omkull när en annan deltagare fällde henne. Det var ett svärd där som snart svingades mot henne.
Hon skrek och sprang iväg.

Hon greppade snart en väska och en pilbåge. Sedan sprang hon rakt mot den tropiska skogen. Simma var hon usel på och öken ville hon inte heller till.

Lance fick tag i ryggsäcken och svängde den över axeln innan han vände ryggen mot hornet och rusade iväg över sandfälten. Han hade ingen aning om vart han var på väg, men han kunde skymta klarblått, glittrande vatten lite längre fram. Lance fortsatte springa och försökte koncentrera tankarna på att sätta en fot framför den andra, samtidigt som han såg sig om för att försäkra sig om att han inte skulle stöta på några andra spelare.

Aveline flinade mot alla som sprang iväg mot skogen. Det här året verkade det vara väldigt smidiga deltagare. Hon fortsatte att flinade och gick mot alla vapen. Det var lugnt, hon visste att ingen skulle komma på henne nu. Hon tog tag i ett svärd och log brett. Hon satte den i bältet och knäckte på nacken. Hon tog också några knivar och tittade sedan efter de andra karriäristerna.