The tribute from district 6

Kapitel 8: Dag 2

"Vad säg som att vi går tillbaka till stranden och ser om vi kan hitta något och sedan smyga tillbaka in i djungeln och leta reda på Johanna, hon kan säkert hjälpa oss!" Säger jag.
Alla tre tittar frågande på mig. Det känns som om det gått 10 minuter och jag har redan radat upp minst 50 olika taktiker. Jag känner mig oförstådd...Jätte! Jag som trodde att Katniss skulle förstår minst 40 av dom.
"Någon bättre idé?" Säger jag och tittar på dom.
Både Katniss och Peeta skakar på huvudet och jag vänder mig åt Finnick. Han ser ut att fundera på något innan han rynkar på näsan och skakar på huvudet han också.
"Så, vilken ska vi ta?" Säger jag.
"Ehh...Vi kan ta den sista!" Säger Peeta.
Jag känner på mig att det är ända han kommer ihåg men är tyst. Jag reser mig och börjar gå. Jag drömde en skum dröm inatt. Inte en skum dröm som att jag blev jagad av jordnötter. Sådana drömmar drömde jag när jag var typ 5 år gammal. Jag vet inte om den var så skum...Mer en vanlig dröm. En sådan dröm man vill drömma när man är kär. Jag drömde om att Snow var död och Panem var ett fritt land, Annie hade tappat intresset för Finnick och jag hade äntligen en chans med Finnick. Den tog jag. Jag levde tillsammans med Finnick i distrikt 4 och ibland i distrikt 6. Men då fanns det inga distrikter, utan bara vanliga städer. Om den drömmen bara var sann. Jag skakar bort tanken när jag hör mitt namn.
"Santana? Santana?" Säger Katniss och putar till mig med armbågen.
Jag vänder mig mot henne utan att säga något. Utan ökar farten och går mot stranden. Det måste vara långt ditt eftersom vi inte hört några vågor eller något annat. Jag tröttnar på tystnaden.
"Var tror ni Johanna är?!" Säger jag och vänder mig om.
Katniss, Peeta och Finnick står tyst och bara tittar in i djungeln. Det tar en stund innan jag ser samma sak som dom ser. Apor står och undersöker oss på ett kort avstånd. Finnick höjer sin treudd sakta mot aporna. Vilket var dumt för när en av aporna såg det ger den ifrån sig ett fruktansvärt skrik och alla apor springer mitt oss. Det tar inte en lång stund innan vi vänder oss och springer. Förhoppningsvis mot stranden. Djungeln är tät och svår att ta sig igenom. Grenarna slår mot ansiktet och solen steker dig. Jag vill bara lägga mig ber och gråta. Samma sak som jag ville första gången jag var med. Mitt tänkare avbryts av att en av alla hundra apor hoppar fram framför mig och jag skriker högt. Finnicks treudd susar förbi och träffar apan. Jag är lättad. Han räddade mig. Apans blod börjar rinna mer mot mina fötter. Blodet är varmt, nästan ljummet. Det går inte en sekund innan några tårar rinner och vi fortsätter. Jag försöker tilltala mig att det bara är en mardröm. En verklig mardröm. Jag är för smart för att ljuga. Men jag är alldeles för smart för att ljuga för mig själv. Jag gör vågor slå mot stranden. Jag känner mig lyckligare. Vi är nära stranden och förhoppnings vis skakar vi av dom där. Jag ser vattnet och sätter foten på den heta sanden. Jag fortsätter en bit innan jag blir utmattad och lägger mig ner på marken. Jag ser aporna. Trodde jag i alla fall. Dom är röda och en av dom håller i en yxa. Det blir suddigare och suddigare, det var bara en tidsfråga innan allt blev svart. Innan jag förlorade mitt medvetande såg jag skepnaderna komma närmare och närmare och en av dom ropar på Finnick. Hur kan en apa veta Finnicks namn?

Det kanske var Johanna? Ren gissning O.o

Superawesome!

mer

Kapitel 9: Kyssen

Jag vaknar av att kallt vatten hälls i mitt ansikte. Framför mig står Johanna Mason från distrikt 7 men ett brett ganska elakt leende.
"Så du är vaken nu 6:a!" Säger hon.
Jag känner vattnet rinna ner i mina ögon och det är inte sötvatten häller. Hur vågar någon hälla saltvatten i ansiktet på en annan människa. Fast det var ju Hungerspelen jag var med i. Finnick sitter vid ett träd, Katniss och Peeta försöker prata med honom. Det är då jag lägger märket till Wiress och Beetee. Beetee värkar också nyss vaknat och Wiress sitter och säger "Tik tok". Något värkar ha hänt henne.
"Hon är vaken!" utbrister Finnick och springer fram till mig.
Mina ögon svider fortfarande av saltvattnet och jag gnuggar dom tills jag ser klart.
"Vad hände?" säger jag och reser mig upp.
"Vi blev jagade av apor och vi sprang till stranden och du slumra till!" säger Finnick.
Jag försöker att glömma aporna. Dom hemska aporna med sina sylvassa tänder.
"Jag vill fortsätta!" Säger jag.
"Nehe du, Santana! Du och jag stannar här!" säger Finnick.
Jag suckar djupt. Jag vill här ifrån snabbt innan det kommer någon.
"Jag håller med Santana! Vi går här ifrån!" säger Katniss.
Peeta nickar och Johanna bara blänger på Finnick.
"Visst! Men vi kan väll i alla fall jaga lite mat!?" säger Finnick.
"Visst! Men någon följer med!" säger Peeta.
Jag flyger upp och börjar gå mot skogen.
"Det värkar som om Santana följer med! Ska du inte gå?" säger Johanna och ler elakt igen.
Jag hör Finnick's fotsteg efter mig och jag går in blad alla buskar och träd som står tät intill varandra. Grenarna slår mot ansiktet och jag har mina knivar beredda.
"Mår du bra?" säger Finnick.
"Okej" säger jag.
"Är det obehagligt att vara ensam med mig?" säger Finnick.
Jag tvekar innan jag skakar på huvudet. Finnick tar tag i min arm och jag vänder mig om.
"Det är inte mitt fel att jag är så snygg!" säger Finnick.
"Det är inte mitt fel att du är så fåfäng!" säger jag som försvar.
"Fåfäng!? Är det de du tycker jag är?" säger Finnick.
"Nja, kanske lite!" säger jag.
"Tack!" säger Finnick.
"Nej, Finnick! Det var inte så jag menade!" säger jag.
"Jaså? Som om jag bryr mig?" säger Finnick.
"Finnick!, Snälla. Jag vet inte vad jag sa!" säger jag lite upprört.
"Visst!" säger Finnick.
Jag sätter mig på en stock.
"Det är jag som är ett ego, okej? Jah ville bara dölja det!" säger jag.
Finnick vänder sig om och går mot mig. Han sätter sig bredvid mig och tar min hand.
"Du är inte alls ett ego! Du är modig! Du berättade för hela Panem att du var förälskad i mig. Du tog morphlings plats i Hungerspelen!" börjar Finnick.
"Cendra" säger jag.
Finnick bara ler och forsätter.
"Du tog Cendras plats i Hungerspelen!" säger Finnick.
"Men i alla dessa år har jag brytt mig om mig själv, ignorerat andra, Varit nära på att döda folk för mig egen skull, Men andra ord bara tänkt på mig sjä.." säger jag innan Finnick hejdar mig med en kyss.
Mitt hjärta stannar och jag sitter kvar tills jag kan se Annie framför mig. Hon är ursinnig och jag hejdar Finnick. Finnick håller min hand hårt och närmar mig igen innan jag springer tillbaka till stranden.
Det här hände aldrig! tänker jag men känner mig lite lycklig eftersom det var Finnick som kysst mig.
Finnick kommer gående efter mig. Jag ler för mig själv när han går bredvid mig.
"Du är arg på mig va?" Säger Finnick.
"Nej! Jag gilla det faktist! Och det vet du att jag gjorde!" säger jag och ler.

OMR BÄST!

Awesome

Kapitel 10: Dag 3

Jag kommer ut ur djungeln och springer ner till Johanna med ett stort leende.
"Vad är det med dig?" säger Johanna och höjer på högra ögonbrynet.
"Nej, inget!" säger jag och ler bredare.
"Nehe, men närgången är du!" säger Johanna.
Jag kliver ett steg bak och tittar på Wiress som Katniss hjälper att tvätta. Jag går fram till henne utan att säga något.
"Hej!" säger Katniss.
"Tick tok!" säger Wiress.
"Ja, tick tok!" säger jag.
Wiress ler och upprepar "Tick tok" hela tiden. Jag himlar med ögonen och hjälper till att tvätta Wiress. Jag suckar och börjar simma mot y-hornet.
"Hej! Santana!" ropar Finnick.
Jag kan inte svara och fortsätter simma. jag kravlar mig upp för stenarna och resten kommer efter. Jag går in bland vapnerna och letar efter något användbart. Wiress sätter sig ner och nynnar på en ramsa.
"Santana! Tänk om någon är här?!" säger Peeta.
"Såg du någon förut?" säger jag.
"Nej!" säger Peeta.
"Nej, så då kan dom inte vara här!" säger jag.
Jag hör hur någon andas in djupt men igen andas ut. Jag vänder mig om och ser Wiress tillsammans med Gloss.
"Wiress!" säger jag och kastar en kniv mot Gloss.
Johanna putar Katniss åt sidan och kastar sin yxa mot Cashmere. Tre kanoner ljuder och jag springer runt y-hornet med Enobaria efter mig. Jag halkar och Enobaria bara ler när hon höjer sitt vapen. Men ödet räddar mig. Plattformen börjar snurra och dom flesta åker ner mot kanten. Jag puttar ner Enobaria men hör ingen kanon. Jag suckar och tittar mot Katniss som håller hårt i Johanna. Jag försöker ta mig fram till dom men det är för svårt. Jag ser hur Katniss hand glider ur Johannas.
"Katniss!" ropar jag och tar tag i dom fasta stenarna och kravlar mig upp.
Jag reser mig och lutar mig mot y-hornet för att inte ramla. När jag kommer fram till Johanna håller jag i en sten och räcker fram handen åt Katniss som tar hårt tag i den.
"Mår du bra!?" säger jag när hon kommer upp över vattenytan.
Hon hostar upp vatten och svarar "Ja, jag mår bra tack vare dig!" säger hon.
Jag ler mot henne och snurrandes stannar. Jag tittar mig omkring och ser Gloss och Cashmere's döda kroppar. Enobaria och Brutus är borta. Peeta kommer springande till Katniss. Han kramar om henne och jag ler mot dom. Finnick kommer emot mig och kramar om mig.
"Ohh, Santana. Jag trodde du skulle dö!" säger Finnick.
"Säg inte så!" säger jag och kramar om Finnick.
"Kom nu turturduvor!" säger Johanna.
"Kom hit Johanna!" säger jag och hon tvekar innan hon kommer fram.
Hon ger oss en kram och ler för förta gången.

SUPERBRA!