Lebolia

*bevakar*

längtar till nästa kapittel?

Här är det efterlängtade kapitlet! Ta det som en lite sen julklapp Hoppas att ni har haft en God Jul! Ledsen om ni hittar stavfel, men det är Word-makapären som rättar, inte jag Hoppas ni gillar det i alla fall!

Kapitel 4.

När Ludvig förlorat den tunga känslan i magen och landat såg han sig omkring. Han befann sig i ett mörkgrönt rum med en massa konstiga apparater och maskiner i. I alla fall på andra sidan rummet. Över alla maskiner och apparater hängde en stor banderoll som han inte kunde tyda vad som stod. Han kisade med ögonen och försökte se närmare. Men det gick inte. Just då hörde han en knall bakom sig och han hoppade till. Han vände sig tvärt och tittade. Ur en liten virvelvind kom en flicka. Hon hade blont kort hår och glasögon. Hon hade en liten hund i famnen som såg rädd ut. Strax efter det kom en flicka till. Hon hade också blont hår, fast väldigt långt; ända ner till midjan. Bara en sekund efter det kom en kille och en tjej i samma virvelvind och en kille i en egen: Simon!
Ludvig rusade fram och kramade sin bästa vän. Flickan som kom i samma virvelvind som den andra pojken gick fram till dem. Hon såg inte ut som en flicka; tvärt om. Hon hade kolsvart hår som hon klippt till kinderna. Hon hade en röd och svart blixt målade tvärt över kinden.
’’Vet ni var vi är?’’ Hon lade armarna i kors. ’’Är ni vänner? Min kompis kom också tillsammans med mig… Oskar!’’ Flickan vände sig om mot killen som tydligen hette Oskar. ’’Han är väldigt blyg’’, sa hon sedan. ’’Han ville inte ens prata med doktorn.’’ Ludvig lade först nu märke till att hennes arm var gipsad. Flickan verkade se att Ludvig såg gipset på hennes arma så hon sa snabbt: ’’Bröt armen när jag var på karaten.’’ Hon log ett litet leende och gick raskt tillbaka och drog Oskar i handen mot dem. För första gången talade Oskar.
’’Jag heter Oskar. Ni då?’’
’’Ludvig’’, sa Ludvig.
’’Simon’’, sa Simon.
’’Jag heter Cissi’’, sa flickan. ’’Jag heter egentligen Cecilia men jag hatar det namnet. Det passar inte mig.’’
Fem meter bort stod de två andra tjejerna och pratade. De verkade redan vara bra vänner. Cissi, Ludvig, Oskar och Simon gick mot dem.
En av tjejerna ignorerade dem och tog fram sin mobil medan en lyfte på huvudet från sim Cocker-spaniel och log ett litet leende.
’’Philippa’’, sa hon och skakade hand med de andra. ’’Och det här är Mimmi, min hund.’’ Mimmi skällde och slickade Philippa på handen. ’’Isabelle vill hon nog inte prata just nu. Precis innan hon kom hit bråkade hon med sin pappa.’’
Dem andra såg medlidsamt på Isabelle som nu inte kunde dölja en tår.
’’Kom Isabelle’’, sa Philippa och tog hennes hand. ’’Det står en farbror där borta. Vi kan fråga honom var vi är.’’

Farbrorn verkade redan hört dem, för han vände på huvudet och gick mot dem. Farbrorn hade ett ärrat ansikte, och ett stort plåster i pannan. Han tuggade oavbrutet på ett tuggummi medan han tog upp en konstig apparat av något slag.
’’Hej… första gången ni är här? Okej, fram med pekfingret… Vilka är vänsterhänta här?’’ De såg förbryllat på honom.
’’Jag är bådhänt’’, sa Isabelle försiktigt. Det var första gången hon sa något sedan de träffades. ’’Varför undrar du?’’
’’De som är högerhänta går fram’’, sa farbrorn utan att svara. ’’Och du med.’’ Han pekade på Isabelle. ’’Och lägg era pekfingrar på skärmen.’’
Cissi var först. Hon lade sitt högra pekfinger på skärmen som verkade skanna av den.
’’Ditt namn?’’ frågade farbrorn.
’’Cissi.’’
’’Efternamn?’’
’’Eldberga. Cissi Eldberga.’’
’’Okej…’’ sa farbrorn. ’’Nästa!
’’Oskar Zetter.’’
’’Okej…’’
’’Isabelle Bäckstrand.’’
’’Nästa…’’
’’Philippa Asserlund.’’
’’Mmm… Nästa!’’
’’Simon Renström!’’
’’Yes box… Sist men inte minst…’’
’’Ludvig Melgén.’’
’’Okej, tack!’’ sa mannen. ’’Det är väl första gången ni är här?’’
’’Ja’’, sa Isabelle. Hon lät självsäker. ’’Eller har ni varit här förut?’’ Hon vände sig mot de andra som skakade på huvuden.
’’Okej’’, sa mannen. ’’Följ med mig.’’ De gick tillsammans mot den andra sidan av rummet, den sidan med maskinerna.
’’Ställ er på led i ordning ni skannade era fingrar. Vad heter du nu igen… Cissi… Eller är det ett smeknamn av Cecilia?’’
’’Kalla mig inte Cecilia.’’ Cissi såg argt på honom. ’’För då får du med mig att göra!’’ Mannen skrattade men drog fram henne.
’’Det ni ska göra nu är ett elementtest. Ni kommer alla få stoppa ner handen i den här glasgloben och tilldelas ett element. Elementet kommer sedan att bli er kraft. Cissi, stoppa ner handen nu.’’ Som Cissi gjorde det här varje dag stoppade hon ner handen som vibrerade lätt. Efter tre sekunder kastades armen upp och Cissi höll i ett brinnande eldklot.
’’Elementet eld… Okej. Eldbollen är för alltid din och kommer alltid att ligga i din ficka. Försvinner den där ifrån kommer den alltid tillbaka.’’
Cissi nickade och ställde sig längst bak. Oskar gick fram och fick elementet jord. Han fick också en liten blomma som skulle hjälpa mot de flesta gifter. Isabelle fick elementet vatten och ett armband som gör att man kan andas under vatten. Philippa fick också jord, precis som Oskar. Men hon fick en liten spade till alla tillfällen. Simon fick elementet luft och ett par självfästande vingar. Och Ludvig fick elementet vatten som Isabelle, och han fick ett likadant armband som Isabelle.
’’Har alla fått ett element och en sak? Bra. Som en del av er säkert redan märkt så har ni ett element; eld, jord, luft eller vatten. Elementet gör att ni får speciella krafter. Vad får ni veta sedan. Men nu måste ni gå. Hejdå!’’
De sex barnen vinkade lite försiktigt och gick mot banderollen, den som Ludvig såg tidigare. Men nu kunde de se vad som stod.

VÄLKOMNA TILL LEBOLIA

LOOOOOOOOOVISA, SÅ BRA.

Du har ett varierande språk och du beskriver omgivningen väldigt bra, utan att det blir alltför detaljerat.

Såååå bra, typ dör här. ♥

Okej, eftersom berättelsen är nästan död tänker jag tagga alla som någonsin lämnat en liten kommentar här. Förlåt om jag tar eran tid med en tagning om ni inte vill fortsätta läsa. OBS:Jag taggar er i ordning ni kommenterade, inget annat.



Taggar även några jag tror kanske vill läsa:

Tack för tagningen.
Jag dör.
Du skriver beskrivande och jag kan verkligen leva mig in i berättelsen!!
Och vilken idé sen!
Undrar vilket element jag skulle kunna få...

Du skriver väldigt bra MEN jag tror tyvärr att jag bevakar någon annan gång pg.a jag har JÄTTE många ff att läsa Men jag kommer bevaka, men inte idag

jag älskar det du skriver och jag kan leva mig in i berättelsen

Du är väldigt duktig och jag är väldigt imponerad! Det är spännande!

JAG vill alltid läsa!!! ♥