Emmas andra mugglisgame

Den tjugonde Om man vill se den första så kommer det ut på kvällen den nittonde och tvåan börjar exakt 24:00

Vad menar du?

Man kan se den och den första den nittonde Men den andra börjar då kl:24:00 Och om mn vills e den kvällstid får man se den tjugonde

se vadå

Fatta eld

Jaja det vet jag men vi snackade om en bok som heter eld och när den skulle komma ut på svanska

Oj förlåt

Det är lugnt,alla kan ta fel.

Bara för att ni var så snälla blir det ett extra långt kapitel! HOPPAS NI ORKAR LÄSA, FÖR DET BLEV LÄNGRE ÄN VAD JAG TÄNKT MIG :3

Distrikt 2

Europa Flower (Molly Potter) såg sig själv i hallens spruckna spegel. Hon såg ut som vanligt, med de kristallblå ögonen glittrande och det månskensfärgade håret hela vägen ner till midjan. Europa önskade verkligen att hon inte hade haft den hårfärg hon väl hade, för även om den var vacker och hon aldrig någonsin tänkte byta ut den, så hade Europa(Molly Potter) hår i månskenets färg av en anledning. Att hennes mamma hade dött under månskenet. Europa hade försökt klandra sin mor för det. Ja, i bland till och med försökt hata modern för sin död, men det gick inte. Europa kunde inte hata sin mor för att hon lämnat Europa ensam kvar, för flickan visste att det inte hade varit hennes mors fel. Hon hade aldrig någonsin velat lämna Europa ensam. Men Europa visste inte att hon inte var ensam.

En pojke kikade in genom fönstret. Hans namn var Kyle Smith (Ludmila) och bodde inte mer än ett par kvarter bort. De båda ungdomarna var väldigt lika på så sätt att ingen av dem hade någon familj, vilket var ganska ovanligt hos barn i Distrikt 2. Kyle tittade inte in för att han var nyfiken på Europa. Han visste redan det mesta om henne. Nej, Kyle (Ludmila) tittade in för att ville se om Europa(Molly Potter) gått ännu. Kyle hade nämligen bestämt sig. Idag skulle han prata med henne. Idag skulle han presentera sig. Denna dag var nämligen slåttern i Distrikt 2 och Kyle visste att han aldrig skulle förlåta sig själv om han aldrig pratat med Europa ifall han blev dragen att tävla för sitt Distrikt.

Därför väntade Kyle (Ludmila) på att Europa gått en bit från sitt hem (Han ville inte att hon skulle veta att han tittat på henne i smyg) och gick sedan ikapp henne på vägen.
"Hej", sade han med leendet han övat så länge framför spegeln.
"Hej", svarade Europa (Molly Potter) kort och såg inte direkt på honom. Det var ett bakslag för Kyle. Det här skulle bli svårare än han trodde.
"Jag heter...."
"Jag vet vad du heter", svarade flickan. "Du heter Kyle. Du är den där knäppskallen som dödade sina egna föräldrar."
Kyle visste redan att folk tänkte så om honom. Att han var en knäppskalle och att han hade dödat sina föräldrar för att han av någon anledning fann nöje i att döda dem.
"Det var bara för att jag inte ville att de skulle se mig om jag blev en tribut." Det Kyle sade var sant. Han hade vetat redan som liten att risken var ganska stor att han skulle bli dragen. Därför var det lika bra att han skulle bli den som led ifall det hände, och inte hans föräldrar.
"Tycker du att det var värt det?", frågade Europa, fortfarande utan att se på Kyle (Ludmila). Han kliade sig nervöst i bakhuvudet.
"Jag vet inte. Den här dagen gör jag alltid det, men annars saknar jag dem en del." De båda kom in brand folkmassan. Snart skulle de vara framme.

Europa(Molly Potter) svarade inte på Kyles fråga så han ställde sig framför henne och tog ett tag om hennes vardera arm.
"Hörru. Lyssna på mig. Jag vill dig inget ont. Varför vill du inte prata med mig?" Europa bara skakade på huvudet.
"Du fattar verkligen inte, eller hur?", frågade hon allvarligt.
"Fattar vad då?"
"Jag hade gjort vad som helst för att få tillbaka mina föräldrar. Vad som helst, medan du gör dig av med dina."
"Vad menar du? Varför är du sur på mig för det?", frågade Kyle (Ludmila) förvirrat.
"Du valde bort ett liv. Ett liv som jag bara har haft i mina drömmar." Europa mötte äntligen Kyles blick och hans havsblå ögon förtrollade henne på ett sätt hon inte hade kunnat tro att de skulle. Nu skulle hon aldrig kunna se bort. Inte förrän Kyle blinkade såg Europa (Molly Potter) åt ett annat håll. Hon slet sig ur hans grepp och skyndade sig genom folkmassan. Kyle såg som bedövad efter henne. Tjejer var konstiga, tänkte han.

När Kyle, något senare stod i sitt led var han övertygad om att hans namn skulle stå på pojkarnas lapp. Fast det hade han i och för sig varit varje år. Kyle (Ludmila) hoppades faktiskt att hans namn skulle stå på lappen. Annars hade mordet på hans föräldrar varit närapå förgäves. Han hade dödat dem så att de skulle slippa se honom delta i spelen, men om Kyle aldrig blev dragen skulle hans föräldrar ännu kunnat vara vid livet utan att behöva se honom dö eller döda.

Flickornas lapp drogs.
"Europa Flower!(Molly Potter)" Kyle satte händerna för ansiktet i förtvivlan. Inte hon. Inte nu. Kyle hade bara tänkt på möjligheten att han själv kunde bli vald och dö innan han hann prata med henne. Inte att hon skulle tävla. Inte att hon skulle dö, för det skulle hon. Det var Kyle övertygad om. Han skulle behandla henne som en porslinsfigur. Han skulle aldrig låta henne delta, men vad kunde Kyle göra åt det? Hon skulle delta, och eftersom han var kille så kunde han inte gå in i hennes ställe. Kyle kunde alltså bara se på medan Europa, med det vackra, månskensfärgade håret bakom sig gick upp mot scenen.

Nästan innan Europa tagit plats däruppe vilade lappen i handen på uppläsaren och Kyle hoppades inte längre att hans namn stod där. Tänk om han skulle behöva slåss mot Europa (Molly Potter) . Det skulle han aldrig någonsin kunna göra.
"Kyle Smith!"
Kyle blundade och suckade tyst sedan han gick ut ur sitt led och fram mot scenen. Där uppe stod Europa och såg på honom. Han kunde inte slita blicken från henne. Så vacker var hon, där hon stod och betraktade honom. Att Kyle (Ludmila) kanske skulle behöva döda henne kändes tusen gånger värre än det hade varit för honom att döda sina föräldrar. Kyle skulle mycket hellre ta sitt eget liv än att ta hennes.