(Dramione) Jag önskar...

Dumma Flint ! nu kräver jag ett nytt kapitel.

Hahha, tack för att du vill ha mer

Och Hedwig, jag har inte läst Twillight men jag vet typ handligen... Vi hoppas att det inte blir så krånglit för vår lilla Mione
--------------------------------------------------------------
Kapitel 13,
Det var halloween. Den Stora Salen var riktigt fin festpyntad och i år skulle alla klä ut sig... Det skulle varit en toppendag. Men det kunde det inte bli.
Inte när den enda man bara ville prata med i en sekund sprang iväg så fort man sågs i korridoren, eller att man själv gömde sig eller låtsades att man inte kände honom. Hermione hatade sig själv. Hon var en Gryffindor, en modig smart och ärlig person. Hon fattade inte hur de båda kunde ge upp så lätt, när de visste att de behövde varandra. Hon gick till korridoren vid Myrtels toalett. Det var lugn, det enda som hördes var ett porlande som antagligen kom från ett handfat eller en toalett inne hos Myrtel. Hermione satte sig i ett av de mörkaste hörnen och drog upp benen till hakan. Hon blundade. Det var såhär livet skulle vara, förälskad i fel person, som aldrig försvann ur ens tankar. Och världen brydde sig inte om att stötta henne. Hon suckade.
-Hermione?
-mmmhf, låt mig vara
-Hermione -litet skratt- Det är ju jag.
Hermione öppnade ögonen, framför henne stod Draco. Han log sitt lite fåniga leende och drog handen genom håret.
-Draco!
Hermione kastade sig i hans famn och log. Plötsligt stelnad hon till.
-Men vi ska inte ses, neeeeej -stön- varför? Varför måste det vara såhär?
Hermione började packa ner allt i sin väska och stängde den. Dracos hand höll fast henne.
-Hermione, jag vet hur vi kan ses.
Han höll upp den falska galleonen. Hermione började leta i sin klädnad, hon rodnade.
-Draco... jag har tappat det.
-Trodde väll det -flinade- Jag har skrivit till dig flera gånger.
-Men vi ska inte ses mer...
-Jo, i kväll ska vi
Dracos läppar smakade jordgubb, helt klart en bertie botts bönsmak. Hermione avbröt kyssen snabbt, för snabbt. Draco såg förvånat på henne.
-Hermione, vad är det?
-Jag måste gå.
Hermione sprang genom korridoren och upp till sällskapsrummet.

-Hermione! Kom du måste hjälpa mig, jag kan inte välja vad jag ska klä ut mig till...
-Vänta Lav, jag hittade just den här.
-Men guud vad snygg Parvati! Eller vad tycker du Hermione? Hermione?!
Hermione stod som förstenad framför sin säng, där låg världens bästa kostym. Parvati dök upp vid hennes sida.
-Tycker du om den? Jag tyckte att du skulle passa i den.
-Den är fantastisk...
Det var inte en vanlig kostym, mer en dröm, en klänningsliknande dröm. Den hade blandade färger som rött, blått, brun och gult. Färgerna dansade fram på tyget, som var sytt till en lagom lång klänning. Det fanns en överkjol i ett vinrött genomskinligt tyg.
-Parvati, hur.. h-u-u-r lykades du med denna?
Parvati ryckte på axlarna.
-Jag är intresserad av tyger och sånt, jag älskar att sy. Vill du ha den?
-Självklart, tack!
Hermione och Parvati kramades innan de började jobba på varandras smink och hår. Efter en halvtimmes jobb var alla klara och redo för Halloween festen.

I Stora Salen hade alla från tredje årskursen och uppåt samlats och samtalade tyst med olika kompisar och personer från elevhemmen. Hermiones blick sökte reda på Draco, som stod med Pansy och Blaise i ett hörn. Han pratade med Blaise om något och Pansy stod och försökte trycka sin kropp mot hans. När Hermione kom in tystnade Draco. Nästan hela salen tystnade faktiskt. Ron, som stod med Harry och Lavender gapade stort. Alla såg på henne, hon rodnade och sprang snabbt fram till Harry. Resten av eleverna började prata igen.
-Hej hörrni.
-Hej Hermione, snygg kostym
-Tack, du med Harry.
I själva verket så hatade hon det han hade på sig, hon fattade inte ens vad han var. Hon kände Dracos blick i nacken och vände sig om och gav honom ett knappt synbart leende.

Två timmar senare och festen var i full gång. Alla dansade vilt eller åt, utom Blaise som hånglade med Katie Bell. Vänta!
-Hånglar Blaise med Katie Bell!
- JA, kolla Ron! Oj, det var en syn man inte får se varje dag... Hoppas att hon är full och inte gör det frivilligt.
De skrattade, men Collin klämmde sig fram och tog en bild.
-Haha, Collin kan jag få den bilden, jag vill visa den för henne imorrn
Det var George som trängde sig fram och tog kortet ur Collins hand. Efter honom kom Angelica. Båda såg ut som om de hade väldigt kul ihop, och när en lugn låt kom igång gick de ut på dansgolvet. Hermione såg på Ron och Harry, som båda skakade på huvudet och ryckte på axlarna. Salen började tömmas på treor och de som kommit ensamma.
-Hermione, ska du med, vi ska ha efterfest i sällskapsrummet?! Det var Fred.
-ähhum.. Nej tack Fred, ha så kul...
Fred kom riktigt nära henne och viskade:
-Du vet väll att Malfoy kollar in dig? Jag går nu, men jag lovar att inte berätta för någon om er lilla flört.
Fred log ett stort leende och försvann. Draco kom fram till henne.
-Vad sa Wealeyn?
-Skärp dig Draco!
Hermione kom närmare honom.
-Han berättade att han vet...
-Jag ska slå till honom på käften om han säger något.
-Han lovad att inte berätta Draco, det är lugnt.
Draco log. Han la sin hand på hennes höft och de dansade i säkert en timme till.
-Mister Malfoy, och fröken Granger?
Dumbeldore stag in i salen, och båda märkte att de var de enda som var kvar.
-Förlåt professorn, vi ska gå nu!
-Nej Miss Granger, jag vet ett ställe som ni två kan vara ifred på... det kallas Vid-Behov-rummet, väldigt trevligt ställe... Sjunde våningen...
-Öhmm... Tack professorn, god natt...
-God natt på er.
De gick ut ur stora salen.
-Så...
-Draco, jag måste verkligen gå och lägga mig
-Åhh... Okej, ses... någon annan gång.
Han kysste henne, en lång passionerad kyss och gick.
De skildes åt, och visste inte om de skulle ses någon gång igen, på samma sätt som denna...
--------------------------------------------------------------

Naww! ♥

OOOO härligt, 2 olästa kapitel, ska ta fram godiset!

Jag älskar dig ♥ Tack Tack Tack alla ni

skitbra!

Heelt underbart! Det är ganska stor skillnad mellan ditt första kapitel och det här. Du har blivit väldigt duktig!

Tack § Hedwig §, jag har ju börjat läsa andra ffs, och jag är en bokslukare så jag tror att det hjälper mig vid utvecklingen. Jag har dock behövt skriva om och rätta min text mer, eftersom jag ser felen lättare och (tyvärr) börjar härma andra.
Tack igen för alla positiva och otroligt vänliga kommentarer

Inga Problem! ♥ I början var det ju inte så uppdelat, och vissa stavfel. Nu är det ju heelt underbart, jag blir jätteglad när det har kommit ett nytt kapitel, vilket är ganska ofta! Du är jätteduktig på att skriva och uppdatera!

Tack ni är änglar... ♥
--------------------------------------------------------------

Vinterlovet närmade sig med rysligt snabb fart. Hermione låg bra till i läxfronten, men det gjorde inte Harry eller Ron som fick slita som djur och somna utmattade varenda natt. Hon och Draco hade infört ett nytt enkelt sätt att bli av med sin längtan till varandra, blickar i stora salen.

Men Hermione kände att det inte räckte, inte på långa vägar. Hon suktade efter hans sätt att prata, skratta och le. Hon saknade hans hand i sin, hans näsa mot hennes panna och hans läppar mot sina. Hon saknade för mycket och det var tur att jullovet skulle komma snart så att hon fick annat att tänka på på kvällarna.

Hermione vaknade av att personer skrek av upphetsning i sällskapsrummet. Klockan var åtta och de hade en lång sovmorgon idag, som nu räknades som en förstörd sovmorgon.
-HERMIONE VAKNA
-Tack Lav, jag är redan vaken...
-Vi ska till Hogsmeade i helgen!
Hermione hoppade upp ur sängen. Lavender skrattade.
-Nu blev du intresserad!
-Kom igen, visa mig!
Båda sprang ner för trapporna till flickornas sovsal och trängde sig fram till lappen:

Kära Hogwarts elever,
Härmed förkunnigar vi att alla från årskurs tre och uppåt kommer ha tillåtelse att besöka byn Hogsmeade nästa helg. Dock vill vi informera att detta bara gäller elever med tillstånd från föräldrar eller myndig ansvarare. Hälsningar Dumbledore, rektor

Hermione hoppade upp och ner med Lavender och Parvati. Deras första besök till Hogsmeade! Plötsligt kom Hermione på vad hon hade på sig, ett par pjamasbyxor som kanske (helt klart) satt lite för långt ner på höfterna och en tröja som slutade ovanför naveln. Hermione stelnade till. Lavender såg det och fattade varför, men brydde sig inte utan hoppade vidare med Parvati som inte märkt något.
-Hej Hermione.
Seamus och Dean kom in med Ron och Harry, som alla hade på sig pjamas.
-Hej.. ähhum, jag ska gå och byta om... Ses sen.
Bakom sig kunde hon höra de andra viska.

De dagarna som var kvar gick snabbt förbi och tidigt på lördagsmorgonen vaknade Hermione. De andra flickorna sov, och det skulle de antagligen göra fram tills tio-tiden. Hermione fick en känsla av att hon bara måste röra på sig, så hon gick upp och satte på sig typiskt tråkiga mugglar-kläder.

Korridorerna låg tysta och tomma. Hermione gick upp och ner för trappor, förbi statyer och goblänger, genom korridorer och in i vissa tomma klassrum. Då, i de klassrum där Erised-spegeln hade stått kom Hermione på vart hon skulle gå. Hon sprang upp till Vid-behov rummet och lyckades frammana ett stort lyxigt badrum. Hon klädde snabbt av sig och tappade upp vatten och olika bubblor och havssalter. Hon älskade rummet redan

-Hermione, var har du varit?
-Ähum, tog ett bad.
-Du luktar asgott.
Tjejerna log mot varandra och började fixa sig inför Hogsmeade. När de var klara gick de ner till Gryffindor bordet och åt en snabb frukost med Dean, Seamus och Ron. Harry hade inget intyg och fick inte följa med, vilket verkligen var synd för han såg fram emot Hogsmeade mest.

Väl framme stannade Lavender, Parvati, Dean och Seamus i Zonkos medan Ron drog iväg Hermione till spökande stugan.
-Det är så cool, men lite läskigt.
-Ron, det är ju bara lite döda träd runt stugan, inget mer.
-Men ser man på, kollar ni in ert drömhus? Har du ens råd med det Vesslan?
-Malfoy
Hermione och Ron vände sig om och där stod Malfoy, med Crabbe och Goyle på vardera sida om honom.
-Lämna oss ifred din vidriga....
-Weasley, akta din tunga och var inte så otrevlig mot de som har lite mer makt.
-Du menar väll inte dig själv, Malfoy?
Hermione hatade honom, nyss hade han ju varit så snäll mot henne och Ron när de varit tillsammans...
-Att du vågar prata med mig du ditt smutsblod.
En snöboll flög genom luften och träffade Malfoys jacka.
-Vem där?
Malfoy lät rädd, helt vettskrämd. Snart låg han,Goyle och Crabbe i snön och brottades mot någon osynlig person. De tog chansen och sprang så fort de kunde därifrån.
Harry visade sig bredvid dem och de skrattade ikapp om det som hänt. Men inuti sig kände Hermione ett hål av saknad... Draco var inte längre där...
--------------------------------------------------------------