Den Andra Alice i Underlandet

Väldigt bra!
Tyckte särskilt om kapitel fyra.

6 okt, 2013 11:46

6 okt, 2013 11:51

OBS att jag bytte plats med Stewie och Lucys öden.

Det kan bero på att jag vet en del saker som skulle bli roliga att skriva om, några av sakerna finns i detta kapitlet, och jag måste erkänna att det var den snabbaste dagen jag någonsin skrivit ett kapitel, .

Det tog bara en dag då det egentligen brukar ha några!!! :o

___

Kapitel 9: Stölden av kärnan

Lucy och Haigha hade vandrat i snart flera timmar, då Lucy plötsligt fick syn på ett tjockt träd med en vit dörr som stod fast i barken.

”Åh, vad roligt! En dörr i ett träd”! Sa Lucy och sprang fram till den.
”Nej! Lucy! Man vet aldrig vad som kan finnas bakom”! Sa Haigha allvarligt.
”Skojar du, det är väl bara trädets insida bakom”? Sa hon och öppnade handtaget.

Precis när hon öppnat dörren så strömmade det ut en flod av vatten.
Hon var chockad, men lyckades ändå stänga dörren i rätt tid.
”Hur kunde det hända”? Frågade Lucy chockat. ”Vi var ju inte ens nära havet”! Sa Lucy.
”Det var det jag sa! Man ska aldrig lita på okända dörrar”, sa Haigha. ”Se och lär”! Sa han.

Han gick sedan fram till trädet och öppnade dörren ännu en gång.
Nu var det inte vatten som strömmade ut, nu ledde dörren in till en öken.
Sedan stängde han den igen, och då ledde den till ett berg, och sedan igen och då ledde den till en skog.
”Förstår du? Dörrar är rovdjur som försöker locka folk genom att öppna dem, och sedan om de går in i landskapen som dörrarna visar så försvinner dörren och gör att de blir fasta där i all evighet”, sa Haigha.
”Det låter bara så underligt! I min värld så är dörrar… tja, bara dörrar. De rör sig inte, och leder till det som finns bakom dem”, sa hon. ”Hur kommer det sig att ni fortfarande har dörrar på hus”? Frågade hon.
”Vissa dörrar har man lyckats göra tama, så det är skillnad”, sa Haigha.

”Allt blir bara märkligare för varje minut som går”, tänkte Lucy.

Men precis när Haigha skulle stänga dörren så hann Lucy stoppa honom.
Hon hade just upptäckt att i skogen innanför dörren som var det senaste Haigha visade kunde hon se en stor svamp en bit bort, kanske kunde det vara larvens svamp i närheten.
Vilket försprång de skulle haft om de lyckades komma fram före larven!

”Är du helt säker på att du vågar gå igenom”? Frågade Haigha.
”Jag måste ju vara det”, sa Lucy och nickade.

De gick sedan igenom dörren.
En vacker skog med fina lövträd och granträd väntade inuti. Lucy såg just att vissa av träden hade börjat få några gula och röda blad. Hösten närmade sig.
Hon började sedan undra hur familjen mådde hemma.
De skulle säkert sakna henne mycket, det hade gått fyra dagar i Underlandet och hon hade lärt sig väldigt mycket av denna tiden.

Efter att gått i några minuter så nådde de fram till ett stort område med svampar i alla storlekar och vissa var i höjden av träd. Svamparna var så många att det skulle snart bli en mardröm att behöva leta efter larvens svamp.

”Lucy, kom ihåg att på hans svamp ska han ha sin pipa, så om vi väl klättrar upp på en lagom hög svamp så borde det inte vara så svårt”, sa Haigha.
”Skulle du kunna hjälpa mig upp”? Frågade Haigha och kollade mot en stensopp som var ungefär två meter lång. (Svampen är även kallad karljohanssvamp). ”Javisst”, sa Lucy och lyfte upp honom.
Sedan drog han även upp henne.
Han var mycket stark för att vara en liten hare, tyckte hon, men det var väl inget att bli förvånad över nu längre. Underlandet skulle väl snart sluta förvåna henne, då inget verkade vara vettigt härnere.

Det kändes verkligen märkligt att stå på en svamp som inte bara krossades av att man stod på dem.

”Ta nu sats, så hoppar vi till en annan svamp”, sa Haigha.
Han verkade kolla mot en ticka denna gången som satt på ett högt träd. Nära den svampen fanns det några svampar som stod nära varandra i storleksordning så att de liknade en trappa. Efter denna ”trappan” kunde man sedan se en mycket stor flugsvamps liknande svamp, fast med lila färg istället för röd, med platt topp.
Från denna höjden kunde man inte se så mycket av ovansidan av svampen, men de började tro att det kunde vara larvens svamp.

Nu hade Haigha taigt sats och hoppat över till tickan.

”Hoppa nu Lucy”, sa Haigha.
Lucy tog sats, hon tog ett djupt andetag och sprang så fort hon kunde och hoppade så högt hon bara kunde, och lyckades få en perfekt landning på svampen.
”Puh! Jag hoppas att man inte ramlar ner nu”, sa Lucy och kollade mot marken.
De hade kommit upp på fem meter nu.

Sedan hoppade de återigen och kom upp på en ganska platt blå och röd prickig svamp. Det gick mycket lättare nu när svamparna var på rad som en trappa upp till den platta flugsvampen.
Man behövde inte hoppa så långt, men ibland fick man ta i lite för att komma upp på svamparna.

Himlen som fram tills nu hade varit i vackert solsken började snart bli täckt med gråa moln och det började duggregna. Det regnade inte mycket, men luften började bli fuktig. Många kanske skulle tycka att detta var jobbigt, men Lucy tyckte mest att det kändes härligt.

Det var många svampar man var tvungen att passera på vägen mot toppen, men de kom ändå upp dit så småningom, och höjden där var ungefär femton meter.
”Tror du att den är giftig av att röra vid”? Frågade Lucy.
”Kanske, i så fall är det anledningen till att larven är helt snurrig i huvudet, men jag tror inte det är någon fara av att bara röra vid, tobaken som larven rökte kommer ju från svampens inre, den förgiftar honom, så han är som levande död”, sa Haigha.
”Men hur ska vi kunna öppna den och komma åt den giftigaste delen i kärnan”? Frågade Lucy. ”Trädet med tickan ser dött ut, då borde barken inte vara så särskilt stark, försök riva av en bit av barken så kan du använda det som redskap, jag själv kan nog gräva med pipan”, sa Haigha.
Lucy hoppade ner till den närmsta svampen bredvid innan Haigha sa en sak till.
”Ta även några grenar som du kan nå, så gör vi pilarna av dem sedan”, sa Haigha.

Lucy hoppade lätt ner för svamparna ända tills trädet var precis framför henne och hon fick hoppa kraftigt. Sedan hoppade hon över till svampen på trädet och knäckte av några trädgrenar och tog lite av barken.
När hon hoppat hela vägen upp till den högsta svampen igen så hackade de i svampen tills det yttersta (som var det hårdaste) gått sönder, och sedan så blev vägen ner mot kärnan busenkel.

De grävde en stund ända tills nästan hela svampen var rensad och då hittade de en stor svart sten som såg ut som en ädelsten.
”Var försiktig med den, vad den än vidrör blir genast förgiftad, det är därför svampen är så farlig, den producerar även ett gift, som innehåller tobak, och det är det som larven blir så besatt av, man blir genast sömnig och trött av röken som han andas ut, därför skulle det bli väldigt bra då man kan använda pilarna både till att söva, och kanske döda, om vi har tur”, sa Haigha och log, medan han avbröts då han inte hann prata till punkt.
”Jag antar att vi inte har något val att döda våra fiender, allt jag vill är att jag och Stewie kommer hem, och att Underlandet blir en harmonisk plats igen”, sa Lucy och suckade innan Haigha fortsatte.
”… våra fiender, men nu återstår bara att hitta något att tälja med”, sa Haigha.
”Vi kan väl säkert hitta några knivar, eller rakblad som vi kan tälja med, inne i Hattmakarens fabrik, det ska väl inte ligga så långt bort härifrån”, sa Lucy.
”Bra idé”! Sa Haigha.

För att inte kärnan skulle förgifta deras händer så tog Lucy ett litet blad som hon virade in den i. Sedan hoppade de nerför svamparna och landade slutligen på fast mark igen.

---

6 okt, 2013 20:37

Detta inlägg ändrades senast 2013-10-25 kl. 18:44
Antal ändringar: 3

Jättebra! Läskig svamp...

---

Läs gärna min fanfiction så blir jag jätteglad!http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=33130 Tack:)

7 okt, 2013 15:47

Jättebra skrivet spännande läskig svamp

7 okt, 2013 17:41

8 okt, 2013 14:27

9 okt, 2013 17:06

Bra som vanligt!
Åhh,meeer nuuu!

11 okt, 2013 18:25

Jätte bra Du är jätte bra! Eftersom jag har läst alice i underlandet så blev det här en jätte bra fortsättning

Och följer så klart

15 okt, 2013 16:29

Tack alla som läser!!! ^^

Här kommer kap 11!

___

Kapitel 10: Den nya klöver fem

Dörren till den stora fabriken smälldes upp.
Lucy och Haigha lyckades ta sig över de olika hindren och sprang snart runt tebordet där hattmakaren låg, fast nu låg det bara ett skelett efter honom, då han dog av smällen han fick av tekopparna.

”Vi kanske även kan ta lite tekoppar som extra skydd, om det skulle komma någon fara på vägen, eller vi skulle råka möta på larven igen så räcker inte pilarna, kan jag tro. Han måste väl säkert vara immun mot svampens kärna”, sa Lucy.
”Ja, det gör vi”, sa Haigha och plockade upp några tekoppar som han fäste fast runt midjan. ”Okej, nu letar vi reda på knivarna”, sa Haigha, och de fortsatte in mot rummet där Hattmakaren arbetade.

Där stod hattmakarens lilafärgade fåtölj och alla hans maskiner och redskap.
Haigha gick fram till verkstaden och öppnade en låda.
Inuti var det fullt med knivar, dolkar och rakblad.

Haigha tog ut två dolkar, en till Lucy och en till sig själv.
”Okej, ge hit några pinnar till mig så täljer vi dem, men tänk inte ens tanken på att lämna dolken då den kan vara nödvändig i vilket fall”, sa Haigha och gav ena dolken till Lucy.

Det gick ganska fort att tälja då det endast var spetsen som behövde täljas.
Sedan smyckade de dem med fjädrar som fanns i en annan låda. De täljde även en båge och sen var det upp till Lucy att skjuta pilarna, då hon var den enda som gått på bågskytte.
När alla pilarna var klara så gnuggade de svampens kärna mot pilspetsarna.

Efteråt så gav de sig av mot Hjärter Dams slott.
Inte för att gå direkt mot det utan för att hålla sig i skogen utanför slottet för att kunna angripa kortsoldater som marscherar på sina vandringar efter efterlysta så kallade ”brottslingar”.
Stigarna var kortens främsta färdvägar, då de ofta ville röra sig obemärkta.
Haigha hade ofta råkat i trubbel och varit nära på att fångas, så han visste ett och annat.

”Tror du att Stewie och Oswald blivit överlämnade än”? Frågade Lucy oroligt medan de gick.
”Jag vet ärligt talat inte, men jag kan tro att ifall de har blivit det så behöver du inte vara orolig om att de blivit dödade än… jag vet att Hjärter Dam brukar spara fångar som lockbete ifall det är en hel grupp hon söker”, sa Haigha lugnande, även om det inte direkt fick henne att må bättre.
”Jag hoppas att det går bra för oss i alla fall, även om jag inte alltid kan tänka mig själv som en hjälte”, sa Lucy och såg ner mot marken. ”Jag förstår dig helt och hållet Lucy, men för att lyckas skulle du behöva ett bättre självförtroende, vi måste fortsätta positiva om vi vill lyckas”, sa Haigha.
”Du har helt rätt”, sa Lucy.

Snart kunde Lucy känna igen vägarna.
De hade snart kommit ut på slätten med stenblocken och kunde se kaninens hus en bit bort och även den yttre muren som låg runt Hjärter Dams slott. Nu var allt som krävdes att smita in i skogen och vänta.

De gömde sig bakom en stor sten som inte låg så långt från stigen.
Det dröjde inte länge förrän korten bredde ut sig då de som höll utkik hade upptäckt dem från slottets högsta torn.
Ett av korten närmade sig stenen långsamt.

Lucy var kvicktänkt och var redo med pilbågen.
Hon tog upp en pil och var snart redo att skjuta.
Just i sista stund upptäckte kortet dem, men det hann inte reagera då ett pil träffade bröstet och det föll död ner. Dosen av svampens gift hade blivit för hög. Fast det spelade ingen roll för dem.
Det viktigaste var bara att de fick tag på kläderna.

De tog ut den konstiga odöda människoliknande varelsen som levde inuti dräkten och sedan klev Lucy in i den.
”Vad tycks”? Frågade hon och såg ner på sin dräkt samtidigt som hon tog upp yxan som kortet hade med sig.
”Nja, du såg ärligt talat bättre ut utan den, men just nu spelar inte utseendet någon roll, såvida det inte handlar om att du inte är tillräckligt trovärdig”, sa Haigha.

Lucy drog sedan av hjälmen som satt på varelsens huvud och satte den på sin egen.
Hjälmen täckte nästan allt i ansiktet och det var ett väldigt bra val då hennes fiender inte fick komma på vem hon var.

Ett annat kort kom också förbi och blev också nerskjutet och dog så småningom.
För att Haigha skulle komma upp i längden som Lucy så plockade han en blomma med jordgubbssmak och växte. Sedan klädde han också upp sig och tog upp kortets yxa.

Det var perfekt med tiden då korten plötsligt dök upp när de var färdiga.
”Klöver fem! Har ni sett dem”? Frågade ett kort med spader som symbol och med en åtta.
Lucy var osäker vem av dem som var klöver fem då hon inte kollat så noga på dräkterna, men hon svarade ändå.
”Vi försökte fånga dem, men de var alltför snabba”, sa Lucy och förställde rösten lite grann.
Då kortet som talade med henne inte reagerade konstigt på att hon svarade så hade hon chansat rätt.

”Vi återvänder till slottet och meddelar bödeln att han inte får avrätta någon idag”, sa kortet med spader åtta ganska besviket.

Lucy och Haigha kände sig lättade nu då de lyckats lura korten.
Allting skulle bli så lätt nu framöver.
Det enda som behövdes var att lyckas hitta gömstället till amuletten och rädda Stewie och Haigha.

”Usch, ni skulle sett larven som anlände tidigare som lämnade två av inkräktarna”, sa en vakt till Lucy. ”Den stank och hade långa vassa huggtänder, och andedräkten gjorde en alldeles sömnig”.
”Högg ni av dess huvud”? Frågade Lucy.
”Vi tänkte det då den vanhedrar denna platsen men sedan kom vi på att inte drottningen skulle vilja smutsa ner sin älskade giljotin (en slags avrättningsmaskin) med den varelsens blod”, sa kortet.

De var framme vid vallgraven nu och bryggan hissades långsamt ner.
Sedan skyndade de alla sig över, det var svårt att inte lägga märke till avhuggna huvuden som låg på bottnen.
Inombords så äcklades Lucy enormt, men kunde inte uttrycka sig då hon inte ville bli upptäckt, då korten var kända för att vara kallblodiga.

När de kom innanför murarna kunde de se en stor labyrint av buskar som väggar som täckte större delen av borggården (vilken var riktigt stor).
Fast för att slippa behöva gå igenom hela labyrinten för att komma till slottet så hoppade buskarna undan när korten närmade sig.

Då var det sedan att kliva in i slottet.

Det var vita tegelväggar längs hela entréhallen och röda långa mattor på golvet.
Formarna på fönstren var hjärtan och det var matchande gardiner till mattorna.
Mellan varje fönster stod det marmorskulpturer av Hjärter Dam som antingen höll i en spira med ett hjärta på toppen eller hade ett halsband med en hjärthalva. Huvudena var ovalformade med små hjärtformade läppar, smal men stor näsa och stängda ögon, kläderna var en lång vacker klänning som säkert var vanlig bland rikt folk under den viktorianska tiden.

Lucy och Haigha gick nu lite långsammare för att så småningom korten som stod bakom skulle gå framför dem så att de lätt skulle kunna slinka iväg när de fick chansen.

---

15 okt, 2013 19:25