(Drarry) Som att dansa med djävulen

VA FAN NEJ STYGG VOLDIS1111!!!!!1111!! Han får hämta Harry själv!

Btw, kmr det lite mer Drarry snart ccc:? Snellasnellasneeella♥

JA MER.
Oh no vad hände med Drarry?! :< Stackars båda, fast mest synd om Harry som blir lurad :'( Och vad menar Draco med "hellre Potter är han själv" ?! Hmpf, just FYYYY!!! Drarry ftw!!!! ♥
Längtar efter mer ♥

Uhm detta kanske blir ett skumt inlägg då jag skrivit det på mobilen. Min dator vill inte fungera nämligen.
~
7.
När Draco gick tillbaks till Grimmaldiplan 12 var det mörkt ute, väldigt mörkt. Antagligen väldigt sent också.
Han drog med handryggen längs ansiktet och torkade bort tårarna som envist hade börjat rinna. Kylan omfamnade honom och han drog upp dragkedjan på koftan. Det var inte bara av kyla han rös, det var även på grund av rädsla. Självklart var det inget han skulle erkänna, att han var rädd. En Malfoy är aldrig rädd.
Men vart han än kollade så såg han dom där röda ögonen.
Trots att han mycket väl visste att det endast var inbillning, snabbade han på stegen och var snart hemma igen.
..Hemma?
Malfoy Manor var "hemma". Inte detta främmande hus.
Han tittade upp mot det och bet sig i läppen.
"Nu måste jag bara komma på hur jag ska lura iväg Potter.", mumlade han tyst för sig själv.
När han steg in i huset möttes han av en hemtrevlig doft.
Det var en sån där doft som sköljde bort all ångest, som fick en att le helt utan anledning. Molly stod i köket och nynnade på någon glad melodi samtidigt som hon bakade bullar.
"Där är du ju!", sa hon när han visade sig. "Du kan väl hjälpa Harry med städningen på vinden?"
Draco visste att det egentligen inte var en fråga, det var en order. Han suckade tyst men gick lydigt mot vinden.

Han hostade till och log snett när Harry förvånat vände sig om. Dracos blick drogs genast till den nakna överkroppen. Han måste ha tränat väldigt mycket den senaste tiden.
Nu var det Harrys tur att hosta till och Draco tittade generat upp.
"Du har gått upp i vikt.", sa han bara.
"Jag har i alla fall ingen feminin kroppsform.", gav Harry igen.
"Och jag har i alla fall inget fult ärr i pannan.", muttrade Draco.
"Istället har du en asstor finne.", flinade Harry.
Draco himlade med ögonen.
"Jag är sexig ändå.", sa han.
"Ja, ja det är du.", sa Harry men kom då på vad han sa och hans hand flög av ren reflex till munnen. Men det var ju försent. Orden var redan ute.
Det blev en otrolig jobbig tystnad, och en lätt rodnad började spridas på den svarthåriga pojkens kinder.
"J-jag ska b-bara..", mumlade han och skyndade sig därifrån.
Kvar stod Draco med ett förvånat ansiktsuttryck. Sedan brast han ut i skratt. Han skakade på huvudet och flinade för sig själv.
Dom röda ögonen var borta. Nu var det två andra ögon han inte fick bort från sitt huvud.
Två väldigt vackra ögon.

Drarry ♥ Du skriver jättebra, älskar det 8} Ahh Harry sa att Draco var sexig (kan nt annat än att hålla med hehe), nu är det bara Dracos tur att säga det till Harry, och sen naaww och lite mer, och så levde de lyckliga i alla sina dagar ♥ Längtar efter mer c:

Taack.

GHAA DOM ÄR SÅ SÖTA X_________X' ASJKDSJFNAKLWHGNLRLK OH GOD I'M GOING DOWN WITH THIS SHIP♥♥♥

Du skriver så jävla awesome så att det gör hela min dag (eller ja eh kväll), dog seriöst när Harry sa att Draco var sexig.

Liksom AaAaAaAhHhHhHhHh DASCHFUNKLE *ramla ihop på golvet i en hög och vänta ytterst spänt på nytt kapitel*

Haha alltså åh dina kommentarer gör mig alltid lika glad ♥

Naww♥

NU VILL JAK HA MEER *putta som en ilsken treåring på jakt efter godis*

HAHA aw tack. ♥
~
8.
"Vart är Harry?", frågade Draco vid frukosten nästa morgon. Han försökte att låta lugn på rösten, men han darrade till lite vid den svarthåriga pojkens namn.
"Han är ute.", svarade Sirius och började smöra sin macka.
"Ensam?", utbrast Draco.
Dom tittade på honom. Han kollade tyst ned i bordet och bet sig i läppen. Inte för att han brydde sig om Harry, nejdå. Så var det inte.
Absolut inte.
"Ja, jag tror det.", svarade Sirius förvånat.
Draco ångrade att han ens tagit upp det, och skyndade sig tyst ifrån bordet. Dom kollade efter honom, och han hörde hur dom började viska när han steg ut ur rummet. Klart dom blev misstänksamma. Men han var tvungen att prata med Harry. Det hade varit en lång, ensam natt utan sömn. Harry hade varit borta, och Draco hade slösat bort hela natten på att sitta och vänta på honom.
Han fortsatte mot sitt rum. Eller ja. Deras rum var det ju. Eller rättare sagt var det ju Harrys och Rons rum, men det var inte det viktiga just nu. Det viktiga var att hitta Harry, och få prata med honom. Fråga vafan han hade sagt, och varför han sa det. Ja, ja det är du.
Draco förstod det inte. Han kanske inte var vid sina sinnens fulla bruk då. Han kanske var trött. Han kanske hade råkat säga fel.
Men innerst inne visste Draco att det inte var så det var. Harry visste mycket väl vad han hade sagt och han hade menat varenda ord. Man hade sett det på pojkens blick och dom rosa kinderna.
Precis när Draco slog sig ned på Rons säng öppnades dörren till rummet och Harry steg tyst in. Hans hår var genomblött och han skakade av kyla.
"Vart har du varit?", utbrast Draco och skyndade sig fram till honom.
Harry tittade ned i golvet och regndropparna från hans hår blötte ned golvet.
"Ute.", mumlade Harry tyst. Han lät nästan blyg.
"Ensam? Hela natten? Är du helt dum i huvudet eller? Tänk om dom hade sett dig!"
Nu tittade Harry upp på honom och ett litet, litet leende blottades på hans läppar.
"Jag bar osynlighetsmanteln hela tiden. Lovar.", sa han och drog en hand genom sitt blöta hår. Det låg helt fel tack vare vattnet och han såg antagligen förjävlig ut.
Enligt Draco var han lika vacker som vanligt.
"Så bra.", svarade Draco som kände sig väldigt patetisk.
När Harry tyst gick förbi honom och fortsatte mot sin garderob, märkte Draco ett stort sår på hans underarm.
"Vad har du gjort på armen?", frågade han och kämpade mot impulsen att krama om honom.
"Äh, jag ramlade.", mumlade Harry.
"Sopa.", muttrade Draco.
"Idiot.", svarade Harry.
"Sexiga idiot, menar du väl.", flinade Draco.
Harry stelnade till. Han hade hoppats att Draco hade glömt bort det där.
"Du ser inte så illa ut du heller, faktiskt.", fortsatte Draco innan han snabbt försvann ut ur rummet.
Kvar stod en förvånad Harry och tittade efter honom. Han la sig ned i sin säng och stirrade upp i taket. Han hade glömt bort att han var blöt och att han frös. Alla tankar om att ta en dusch och sedan dricka en varm kopp te var borta.
Det enda han ville göra nu var.. annat. Tanken på det fick honom att rodna som en idiot och han var glad över att Draco inte längre var kvar i rummet.
Du ser inte så illa ut du heller.
~
Och nu lovar jag att nästa inlägg kommer senare idag.
Om det inte blir så får ni leta upp mig och slå mig.
♥

Jaaaaaa