Dramione - A love story. [SV]

Ny läsare, bevakar stenhårt ♥
Älskar upplägget i den här storyn, och jag älskar kyssarna 83 ♥
Och du skriver gudomligt 8}
Hoppas du skriver mer snart ♥

Har nyss läst vartenda kapitel och åh, jag älskar den! Älskar Dramione! ♥ Du skriver otroligt bra!

Awsome!!! Du äger!

skitbra!

usch vill ha mer

OMR vad jag känner mig dum, har lovat kapitel i flera dagar också får jag skrivkramp mitt i kapitlet...
Hoppas ni förlåter mig, och jag lovar att vara bättre på att uppdatera!
Superdåligt slut men det får gå!

Kapitel 6.
Draco:

Den här gången var det inte Hermione som avbröt kyssen, det var Draco. Han hade ingen aning om vad han skulle säga, men som tur var så avbröt Hermione tystnaden.
”Det var precis det där jag pratade om, du kan inte bara kyssa mig sådär…” sade hon svagt, men hon verkade inte vara speciellt arg.
Draco log trevande och han tyckte sig se ett leende leka i hennes mungipor, men hon tittade bort innan han var säker.
De satt där vid strandkanten i vad som kändes i flera timmar, men när Draco kollade på klockan var det bara 21.07.
”Vi kanske borde börja gå tillbaka.”
”Mm…” Draco stirrade på sina skor och när Hermione reste sig grep han tag i hennes hand.
”Kan du förlåta mig? För att jag var så taskig?” frågade han och såg upp på henne. Hon log.
”Ja, det kan jag.”

Morgonen där efter svävade Draco på små smaragdgröna moln och på väg ner mot frukosten hälsade han även Pansy god morgon, men hon bara slängde med håret och stegade iväg mot Millicent Bulstrode och Daphne Greengrass.
”Varför är hon så sur?” frågade Draco Blaise förvånat.
”Det är hennes födelsedag!” flinade Blaise. ”Och hennes älskade Drakie har inte ens grattat henne!”
Draco kunde inte låta bli att skratta lite grann. Hon hade säkert förväntat sig en storslagen present och en invecklad kärleksförklaring, men om sanningen skulle fram så hade han aldrig haft en aning om när hennes födelsedag var.
Han och Blaise fortsatte ner mot Stora Salen och tog plats vid Slytherin bordet. Draco sneglade hela tiden bort mot Gryffindorbordet men Hermione var inte där.

När Draco var halvvägs genom sin frukost stormade hon in i Stora Salen med Weasley och Potter inte långt efter sig. Hon såg väldigt upprörd ut och hade tårar i ögonen, medan Weasley bara såg arg ut.
Han fick lust att springa fram till henne och trösta henne, men han gjorde det inte. De skulle ändå mötas i biblioteket senare samma dag och då kunde han fråga vad det var.
Han återgick till sin frukost, men sneglade upp mot Gryffindorbordet var och varannan sekund, vilket gjorde det svårt att koncentrera sig på det som låg på tallriken.
När hans klasskamrater började resa sig gjorde även han det. Deras första lektion var Skötsel och Vård av Magiska Djur, det ämne Draco tyckte minst om och även ett av de ämnen som Slytherinarna hade tillsammans med Gryffindorarna.

Hermione:
Ilskan bubblade inom Hermione medan hon tuggade i sig frukosten. Varför skulle Ron alltid vara så otroligt elak, han kunde aldrig hålla sig mer än en dag från att ge henne någon spydig kommentar eller göra en taskig imitering av hur hon räckte upp handen. Harry sa visserligen ingenting, men hon visste att han, i sin stilla tysthet, höll med Ron.
Harry och Ron slog sig ned tillsammans med Dean, Neville, Seamus, Lavender och Parvati medan Hermione satte sig med Ginny och några andra från fjärde årskursen. Det gjorde hon alltid när hon och Ron bråkat, vilket hade blivit ganska ofta de senaste åren.
Ginny log mot henne nät hon satte sig och fortsatte sedan en ivrig diskussion med sina väninnor om årets Försvar mot Svartkonster lektioner.
Ingen av Ginnys vänner verkade ha någon lust att släppa in Hermione i samtalet, vilket passade henne finfint. På så vis kunde hon drömma sig bort mot Slytherinbordet. Tanken på att hon och Draco skulle mötas i biblioteket senare den eftermiddagen fick henne att lysa upp. Hon hade lovat att hjälpa honom med en uppsats i Trollkonsthistoria.

Efter frukosten började Hermione gå ner mot lektionen i Skötsel och Vård av Magiska Djur, utan att slå följe med Harry och Ron. Lektionen var en av de som Gryffindoreleverna hade tillsammans med Slytherinarna, vilket hon i hemlighet gladde sig åt.

”God morgon professorn!” hälsade Hermione glatt när hon fick syn på professor Grubbly-Plank, Hagrid’s vikarie.
”God morgon miss Granger!” svarade professorn glättigt.
Hermione satte sig ned i gräset och betraktade utsikten. Hon var den första som hunnit dit, men klockan var trots allt bara fem i nio.
Så plötsligt hörde hon röster bakom sig och vände sig om.
I täten för gruppen ar Slytherineleverna och strax därefter kom Gryffindorarna. Hermione tyckte sig se att Draco blinkade, men hon var inte säker, för Harry satte sig i vägen.

Sååå bra! jag älskar hur du skriver, jag älskar sin historia och du är så bra på att skriva!

Awsome! ♥

Awesome ♥

grymt bra!

Awsome!❤