Husdjur

Tack

Jag har inga djur just nu

Sedan torsdags har jag haft två supersöta kattungar som heter Dinah och Vamsi (det är lite ovanliga namn men söta!!!!)♥♥♥♥

Tyvärr orkar jag inte lägga upp bilder för att det tar så lång tid...men det kommer beskrivningar här:

Vamsi är vit i ansiktet, vita tassar och mage, grå öron (vita längst ut), en tvättbjörnssvans, orange-aktiga ögon och grå rygg.

Dinah är svart på öronen, rygg, svans, har en svart fläck på nosen, vit i ansiktet, gula ögon, vit mage och tassar.

Åh, djur ♥.

Jag har en massa djur eller en hel del. Det är väl egentligen bara mitt lilla monster John-John som verkligen är min.

Min lilla John-John är en Staffordshire bullterrier hane på snart nio månader. Han är verkligen underbar men driver mig till vansinne ibland, så jag antar att det är precis så som det ska vara. Har tyvärr inga bilder eftersom min dator föll i golvet för ett tag sedan och den jag är på nu vill inte. x/ Men i alla fall så är han svart med en halv vit krage och med tre av fyra tassar vita.

Sedan har vi sex katter.
Hero, som är tjockisen och den äldsta av dem. Han är verkligen en riktig livsnjutare som brukar tillbringa sina dagar med att reta John-John och mysa med de andra katterna. Utan honom tror jag inte vår katt "flock" skulle hålla ihop på det sätt som de gör, han är hjärtat i den.
Emiil, som är något av en enstöring. Hon är en mörk sköldpadda och en av de svåraste att få i avsmakningsmedel. Om ni försökt hålla i en ål kan ni tänka er hur det är att hålla i henne. x)
Pipen "Pip" Larsson, är lika gammal som Emiil och också något av en enstöring. Hon kommer hem och äter för att sedan bege sig ut igen. Pipen är väldigt speciell och om man inte gör som hon vill får man klorna i sig men hon har sina bra sidor med.
Timjan och Samantha, som är Emiils ungar. De är likt sin mor båda sköldpaddsfärgade med sina speciella egenheter. Timjan är så extremt gosig med jämna mellan rum att hon verkar vilja krypa innanför skinnet på en medan Samantha är mer tillbakadragen.
Sist och yngst har vi Egon, Egon är Timjans unge och ett p-piller barn. Då han föddes hade han en avbruten svans som senare ramlade av så han ser lite rolig ut men är helt underbar. Han är den katt man kan hålla på och gosa med hur mycket som helst utan att det måste vara på hans villkor som det måste vara med tjejerna.

Sedan har vi tre hästar.
Dante, som är pensionär. Han har vi haft sedan jag varit liten. För något år sedan fick han dock kotledatros så han får inte ridas eller anstränga sitt ben för mycket men trotts det har vi valt att behålla honom för han är ju ändå en familjemedlem.
Cayenne, som är min systers häst. Han är en korsningshäst som precis växte över gränsen mellan ponny och häst men inte för att det gör oss så mycket då vi tävlar direkt. Han är helt underbar häst som är väldigt känslig då det gäller allt. Som unghäst var han dock ett monster och det var väldigt nära att vi sålde honom men tur väl blev det inte så.
Sedan Shelly, vår fjording och vår nyaste häst. Vi köpte henne snart för två år sedan och hon är verkligen en ångvält. Det bästa med Shelly är att hon alltid är så grymt glad och framförallt att så fort man ser hennes glittrande ögon så kan man inte låta bli att le.

Sedan har vi tre myskankor.
Drakula, Adigail och Idun. Idun är min och just nu ligger både hon och Abigail på ägg så förhoppningsvis får vi några ällingar snart vilket kommer bli awesome.

Sist har vi våra fem får, aka tanterna.
Magdalena och Magareta börjar bli till åren nu men trotts deras skavanker är de fortfarande pigga och glada.
Ior, är "mellan" fåret. Jag minns fortfarande då Ior endast var ett litet lamm. Haha, hon var så underbar.
Sedan har vi då Roxi och Astrid, taliban systrarna som de också kallas. De är sådana kopior av deras mor Fia som avled förra året. Ett tag lånade vi ut Astrid som sällskap till en häst och det var så tomt utan henne. Hon är väldigt speciell och den som är den bäigaste av dem. Roxi är den busigaste och drar alltid med de andra på äventyr.

Tror de var alla, x)

Jag skulle kunna skriva en hel novell om inte bara de djur vi har utan också alla de som avlidit men det får vi ta en annan gång.

Min älskling, Nils-Ove



Sedan har jag också mina bebisar:
Rufus


Castiel


Jack (Castiel till höger)


sist och minst också för den delen, Karro.

Mina odjur Alyzza, Varga och Viktor :-)

Dammråttorna Charlie och Doris ^^ de bor under min säng och förökar sig förfärligt D:

Hemma hos mamma och pappa har jag en hund som heter Lily =)

Men här i lägenheten har jag inget djur. Jag funderar dock på att om några år, när schemat ser bättre ut, att kanske faktiskt skaffa hund. Jag börjar bli lite ensam, haha!

Alltså, djur är det bästa som finns. Ever. Går djurvård på ett naturbruksgymnasium och trivs så SJUKT bra i skolan, för första gången sen typ lågstadiet, hahaha.

Jag är pretty much en certifierad crazy bird lady, har fyra papegojor och planerar att adoptera ytterligare två när jag lyckats flytta hemifrån (Vilket blir ett... Projekt. Att flytta, ensam, med fyra superkrävande, jättehögljudda fåndjur blir kanske inte särskilt lätt.)







Alaska (Morhuvad papegoja, 6 år) var min andra egna papegoja (Den första hette Pippin och var världens bästa dvärgpapegoja. RIP), och den som gjorde mig... Fågelberoende. Hon är bäst. Vi har en särskild CONNECTION, hon och jag. Hon är i allmänhet inte speciellt närgången eller social på det sättet, men hon kräver mycket uppmärksamhet och vill alltid vara åtminstone i samma rum som mig. Hennes största intresse i livet är att GNAGA. På allt. Dels på färska grenar och träleksaker, men mycket hellre på mina dörrar, väggar, möbler, böcker, hyllor.... Ja, you name it. Hon gillar även att SKRIKA. Högt, gällt och ofta. "Morhuvade papegojor är jättetysta fåglar som passar utmärkt i lägenheter", they say. Pffffft. Nä. Dessa människor kan omöjligtvis ha träffat min 'Laska. Hon är iofs bäst ändå. Vad är väl inte en fågel utan lite skrik? ♥



Miley (Morhuvad papegoja, 7 år) adopterade jag med förväntan att hon inte skulle gå ihop med Alaska alls, utan att de skulle få turas om om min uppmärksamhet. Så blev det ju då inte. Alaska och Miley är kära. Det tog visserligen tre månader, men nu går det omöjligt att separera dem.
De första tre-fyra månaderna var jag och Miley bästisar, hon ville alltid gosa med mig, jag fick träningsvärk för hon alltid, alltid, alltid skulle sitta på min högra axel, hon var helt enkelt hur mysig som helst. ....Sen insåg hon att den där gröna konstiga saken på andra sidan rummet var EN FÅGEL och blev kär i den istället. ...Alaska, alltså. Nu hatar Miley mig, för att förenkla och förmänskliga beteendet. (I själva verket tycker hon nog mest att jag, och alla andra, STÖR deras relation - hon attackerar mig gärna om jag tittar liite för länge på Alaska, för tänk om jag bestämmer mig för att TA ALASKA OCH PARA MIG MED HENNE SJÄLV?!?!?! Det går ju inte.)
Vi jobbar på vår relation iallafall, och om jag bara lyckas dra mig i kragen och bli lite mer ambitiös med det ska vi nog se att det blir bättre snart. Hon är väldigt trevlig i vilket fall som helst. Supersöt, gillar att göra pruttljud och äter maten genom att, med totalt rak rygg, plocka upp allt med ena foten. Hon går gärna och doppar maten (med foten) i vattenskålen också, det blir säkert mycket godare så. Knasboll. ♥



Nicko (Halsbandsparakit, ca 15 år) är min lilla bebis. Han spenderade sina första sisådär tre år med en familj som kanske inte var helt duktiga på det här med husdjur, han vart alltså inte helt superbt behandlad och är fortfarande rädd för fingrar, trots att hans förra familj (som hade honom i 12-13 år) var fantastiska och superfina, de älskade honom och han älskade dem. Plötsligt blev han aggressiv, och efter att ha frågat om råd på internet skaffade de en hona "till honom". Och javisst, hans problem löstes, han blev som vanligt igen, men på köpet kom ett par nya problem. Jag har förstått det som så att "den nya fågeln" var väldigt krävande och de kände att de inte riktigt kunde ge henne vad hon behövde och vad som var bäst för henne. Samtidigt hade Nicko hunnit börja tycka om henne massor, och hon tyckte om honom, och jag TROR att de kanske tänkte något i stil med att att "ojdå, om hon behöver mer än vad vi kan förse henne med så kanske Nicko också skulle må bra av det" eller så. De tog alltså beslutet att omplacera båda två, och bestämde visst att jag verkade bra. Så Nicko och Meg flyttade hem till mig.
Nicko var jätteblyg i början, men vad väntar man sig av en femtonårig fågel som saknar sin "mamma"? Nu är han mycket socialare, sitter gärna och pussas med mig, delar lite på min mat med mig, förstör för mig när jag försöker rita, sitter aaaaalltid så nära mig som man fysiskt kan utan att sitta PÅ mig... ♥ Han ÄLSKAR vatten och att bada/duscha i vattenskål/kran/blomspruta, så ofta som möjligt om han får bestämma! ...Vilket han får. Bortskämda töntfågel. När han är duschsugen flyger han fram till mig, fluffar upp fjädrarna och sträcker oh so slightly på vingarna, och jag går lydigt och hämtar vatten eller tar med honom till kranen. Min lilla Nickogris. Han är så speciell. Bäst i världen. (Han kan also prata polska. Och svenska!)



Meg (Halsbandsparakit, ca 11 mån) är den gula demonen som var lite för skrikig, destruktiv, flygig, vild och krävande för att riktigt passa in i hennes förra hem. Som tur är passar hon SUPERBT här, i mitt stora rum fyllt av träd, grenar, rep, löv, klätterställningar, träbitar, leksaker, gungor och blåbärsris, trivs hon mer än asbra. Hon är sjukt energisk och hennes absolut favoritsak att göra är att hänga upp och ner i min rullgardin och SKRIKA. Länge, högt, gällt, oavbrutet. Skrik skrik skrik. Tur att hon är så omänskligt jättesöt. Hahaha.
Meg är inte tam, och väldigt blyg. En liten fegis. Hon tar mer än gärna mat när jag erbjuder, och smakar gärna på mina fingrar i samma veva, men gör jag en oväntad rörelse flyger man minsann iväg direkt.
Hon är ändå otroligt social och väldigt, väldigt nyfiken - och ung. Alltså vore det PERFEKT för mig att börja tamträna, hon har alla förutsättningar för att kunna bli hur tam som helst. .....Men här sitter jag och orkar sällan ens ta fram klickern. Jag är SÄMST :C :C :C Kan någon typ motivera mig till att träna mina fåglar?!??!


Jag har för övrigt fortfarande kontakt med Meg & Nickos förra ägare på Facebook. Hon är den SÖTASTE NÅGONSIN och är fortfarande hur ledsen som helst över att hon inte har kvar Nicko, men säger hela tiden hur glad hon är att de hamnade hos mig ♥ ♥



....Och sen har jag tre hundar också men dom får jag ta och skriva om en annan dag
DET BLEV RÄTT MYCKET TEXT HÄR OCH NU







Förresten, Edman17, vilken art är din papegoja?

Jag har en supersöt hamster!



Hon heter Miu. ♥